Viruskalicivirus hos katter (FCV): symtom, orsaker och förebyggande
Viruskalicivirus hos katter (FCV) är en av de vanligaste infektionssjukdomarna hos tamkatter. Den orsakas av feline calicivirus och påverkar luftvägar, munhåla, ögon samt allmäntillstånd. Sjukdomen ingår ofta i det så kallade "kattfluensyndromet", tillsammans med viralt rinotrahéit, men FCV har egna särdrag, exempelvis sår i munhålan och ledpåverkan.
Epidemiologi och förekomst
Kaliсivirus är mycket vanligt hos katter världen över. Enligt veterinärstudier (Merck, MSD) kan 30–50% av katterna vara bärare, särskilt från katthem, uppfödningar och miljöer med många djur. Virus sprids lätt via luftburna droppar och kontakt, och kan överleva i miljön upp till en månad.
Patogenes och virusspecifika egenskaper
FCV angriper slemhinnor i övre luftvägar och mun. Virus förökar sig i epitelceller, orsakar inflammation, erosioner och sår. Vissa stammar kan ge artritliknande ledinflammation eller systemisk infektion med påverkan på inre organ. Efter tillfrisknande kan många katter förbli virusbärare och periodvis utsöndra virus via saliv och sekret från näsa.
Smittvägar
Direkt kontakt med sjuk katt
Luftburen smitta (nysningar, hosta)
Via matskålar, lådor och leksaker
Överföring från mor till kattungar
Viruset är miljöresistent, så även innekatter kan smittas via ägare som för in virus på kläder eller skor.
Symtom hos katter
Akut FCV:
Nysningar, hosta och snuva
Sekretioner från näsa och ögon
Sår på tunga, gom och läppar
Ökad salivering
Svårigheter att svälja och aptitlöshet
Feber
Slöhet och minskad aktivitet
Hos kattungar och svaga djur:
Svår sjukdom med hög feber
Rikliga sekretioner från ögon och näsa
Multipla munhålesår
Risk för uttorkning och utmattning
Kronisk form:
Konstant nässekretion
Periodiskt tårflöde
Kroniska såriga stomatiter
Förvärring vid stress
Komplikationer och konsekvenser
FCV kan leda till:
Kronisk stomatit och gingivit
Andningssvårigheter och kronisk rinit
Sekundära bakteriella infektioner
Ledinflammation (FCV-arthrit)
Sällsynta men allvarliga systemiska former (FCV-VSD) med påverkan på inre organ, dödlighet 50–70%
Diagnos hos veterinär
Klinisk undersökning och anamnes
PCR-test från munhåla och luftvägar
Serologiska tester
Differentialdiagnostik (skilja från herpesvirus, chlamydia och mykoplasma)
Förebyggande
Huvudåtgärd: vaccination
Första spruta vid 8–9 veckors ålder
Boosterspruta efter 3–4 veckor
Därefter årlig vaccinering
Ytterligare åtgärder:
Noggrann hygien av matskålar, leksaker och lådor
Isolering av sjuka katter
Karantän för nya djur
Minska stress som kan aktivera latent virus
Stöd immunförsvaret med balanserad kost
Betydelse för ägare
FCV är en allvarlig infektion, inte bara en "förkylning", och kan bli kronisk. Även efter tillfrisknande kan katten förbli virusbärare. Viktigt att:
Vaccinera regelbundet
Förebygga smitta och minska stressfaktorer
Ge särskild uppmärksamhet om flera djur finns i hemmet
Materialet är endast för informationsändamål och ersätter inte veterinärvård. Vid första tecken på sjukdom, kontakta veterinär.