Tassio.se
Karin och Elsa med Ludde på hösten

I våra minnen

Ludde

Luddegubben

12.3.2009 — 3.10.202314 år hos oss
I Karins famn
”Du var vår trognaste vän, vår högljuddaste väckarklocka och vår varmaste filt. Tack för varje dag tillsammans, Luddegubben.”

De som minnsFamiljen Lindberg: Johan, Karin, Maja och Elsa

Om husdjuret

Det viktigaste i korthet

Djurslag
Hund
Ras
Golden retriever
Kön och färg
Hane, ljust gräddfärgad
Hur ni träffades
Från Solgläntans kennel i Knivsta
Ort
Västerås
Favoritkommando
”Sök!”
Smeknamn från grannarna
Professorn
Mankhöjd
58 centimeter

Lugn och klok, men envis när han tyckte att han hade rätt. Han höll koll på huset och barnen och älskade att arbeta: lydde på första kommandot om det fanns en ostbit som belöning.

Hårdost, helst från någon annans tallrik

Gummibollen i snöre – den höll längre än alla andra leksaker

Mattan framför kaminen i sommarstugan och framsätet i bilen

Att leta efter borttappade nycklar

En lång vinterpromenad längs sjön med snö upp till knäna

Livets väg

14 år tillsammans

  1. 3.5.2009

    Kom till familjen

    Vi åkte till kenneln för att hämta en lugn valp, men han sprang först fram till bilen, satte sig på min fot och vägrade gå därifrån. Hela vägen hem sov han i Karins knä, och på natten höll han konsert utanför sovrumsdörren. Från den dagen stängdes sovrumsdörren aldrig mer.

  2. 15.1.2010

    Den första snön och den första snödrivan

    Han dök ner i snödrivan med huvudet först, kom upp vit och bestämde sig för att snö är det bästa människorna har hittat på.

  3. 23.5.2011

    Första utställningen – och direkt en vinst

    Vi var nervösa, det var inte han. I ringen betedde sig Ludde som om utställningar var hans jobb: stod rak, tittade på domaren och väntade på ost. Vi kom hem med den första rosetten och en enorm blombukett som han genast försökte smaka på.

  4. 1.8.2012

    Flytten från Stockholm till Västerås

    Elva mil på bilens framsäte. I det nya huset gick han först runt i alla rum, valde en plats vid altandörren och såg den sedan som sin egen.

    Stigen genom tallskogen – Luddes favoritrunda
  5. 14.4.2014

    De första valparna föddes

    Nio valpar till Frostvikens Alma. Ludde gick och tittade på dem varje kväll, nosade försiktigt på var och en och gick därifrån med en mycket stolt pappas min.

  6. 20.6.2016

    Diplom som terapihund

    Ett halvår av träning med en instruktör, ett prov i en bullrig sal och ett diplom som terapihund. Därefter besökte Ludde barnkliniken på lördagarna i tre år: barnen läste högt för honom, klappade honom och berättade var det gjorde ont. Enligt sjuksköterskorna gick sprutorna lättare de dagar Ludde var där – barnen slutade vara rädda.

  7. 9.2.2019

    Operation av bakbenet

    Korsbandet gick av när han jagade bollen på isen. Operationen gick bra, men de tre veckorna med krage förlät han oss aldrig.

  8. 3.10.2023

    Den sista dagen

    En varm höstdag i sommarstugan. Han låg på sin matta framför kaminen, och vi fanns alla bredvid honom. Han somnade in stilla, i sömnen.

Berättelsen år för år

År för år

Första dagen hemma, Ludde två månader gammal

Valptiden

De första månaderna levde Ludde efter sitt eget schema: klockan sex upp hela familjen, klockan sju frukost, klockan åtta letar vi efter något att tugga på. Den första sommaren åt han upp två gympaskor, ett hörn av soffan och Majas kontaktbok från andra klass. Det var precis det vi skrev till läraren.

Ändå lärde han sig snabbt. ”Sitt” satt på en kväll, ”ligg” på två, och ”hit” fungerade bara när han själv tyckte att det behövdes. Hundinstruktören Jonas kallade honom ”en klok typ med egen vilja” och sa att med sådana hundar kommer man överens, man kommenderar inte.

Vinterpromenad med Maja

2010

Året med den första snön och det första riktiga jobbet. Ludde växte och började vakta huset på allvar: varje bud tog han emot med basröst och följde sedan till hissen med viftande svans. På våren gick vi en lydnadskurs, och på sommaren fick han sitt första intyg – berömligt i allt utom tålamod i närheten av ost.

Sommar vid havet

2011

Utställningsåret. Ludde var på fyra utställningar och kom hem med pris från alla. Vi lärde oss att trimma hans päls, och han lärde sig att stå tålmodigt på trimbordet. På sommaren var vi vid havet för första gången. Ludde nosade länge på vågen, vågade sig sedan ut till bröstet och ville inte gå upp igen.

Stigen genom tallskogen – Luddes favoritrunda

2012 – flytten

Vi flyttade till Västerås. För Ludde betydde det nya dofter, en ny tallskog bakom huset och nya vänner. På en vecka kände hela gården honom, och damerna på bänken sparade kakor åt honom. I augusti blev han svensk utställningschampion – domaren sa att hon inte hade sett en så lugn hane på länge.

Hela gänget – Ludde ger tass
Kvällspromenad i skogen

Åren vid sommarstugan

Från 2013 tillbringade vi varje sommar i stugan vid Mälaren, och det var den bästa tiden i Luddes liv. Morgonen började med en inspektionsrunda på tomten: han kontrollerade staketet, hälsade på grannens Bamse genom nätet och tittade alltid in i växthuset – ifall något nytt hade dykt upp där. Gurkorna smakade honom nästan lika bra som ost.

På dagarna låg Ludde i skuggan under äppelträdet och höll koll på alla. Om Elsa gick ner till bryggan utan vuxna reste han sig och följde tyst efter – ingen bad honom, det kändes bara rätt. Han tyckte inte om att simma, men gick alltid ut i vattnet till knäna för att vara nära barnen, och vaktade dem från stranden som en livräddare.

På kvällarna tände vi i kaminen, och Ludde lade sig på sin matta. Det var hans plats: ingen, inte ens katten Misse, vågade lägga sig där. Han lyssnade när vi pratade, suckade ibland så djupt att vi skrattade, och somnade till sprakandet från vedklabbarna.

På hösten plockade vi äpplen, och Ludde bar de nedfallna till korgen ett i taget, försiktigt så att de inte fick några märken. Hälften åt han visserligen upp på vägen.

Elsa och Ludde hemma

2018

Ludde blev äldre och lugnare. Nosen blev grå, men blicken var lika uppmärksam. Han besökte fortfarande sjukhuset på lördagarna och hittade nycklar snabbare än någon av oss.

2019

Ett tungt år: operationen av benet och en lång rehabilitering. Vi gick lite i taget, först fem minuter, sedan tio. Till sommaren sprang Ludde efter bollen igen, även om det inte gick lika fort som förut.

Jul, Ludde bland ljusen
Maja kom hem – den största glädjen

2020–2022

Lugna år hemma. Vi var mer tillsammans, och det gillade Ludde: alla nära, allt under kontroll. Han lärde sig att öppna kylskåpet, och vi fick sätta ett lås på dörren. Maja växte upp och flyttade till Uppsala för att plugga, och varje gång hon kom hem tog Ludde emot henne som om hon hade varit på jorden runt-resa.

Den sista hösten

2023

Den sista sommaren i stugan. Han sov mycket i solen, gick långsamt runt tomten och låg länge under sitt äppelträd. I början av oktober somnade han in. Vi begravde honom där han hade det som bäst.

Minnen

Det de närmaste berättar

Väckarklockan

Varje morgon precis klockan sex satte sig Ludde bredvid sängen och började sucka. Först tyst, sedan högre, sedan lade han nosen på täcket. Om inte ens det hjälpte kom han med mina skor. På fjorton år försov jag mig inte en enda gång. Nu ställer jag väckarklockan i mobilen och tänker varje gång att den ringer på fel sätt.

Pappa

Ludde, du är världens bästa. Jag är aldrig mer rädd för mörkret, för det var du som lärde mig. Jag älskar dig.

Elsa, 9 år

Brev till Ludde

Luddegubben, det har gått en månad, och fortfarande häller jag upp mat i din skål på morgonen – av gammal vana. Sedan kommer jag ihåg och står länge kvar i köket.

Minns du när vi hämtade dig på kenneln? Du var minst och modigast. Du satt på min fot och gick inte därifrån förrän jag sa: ”Okej då, du är vår.” Johan sa senare att det var du som valde oss och inte tvärtom. Så var det nog.

Tack för kvällarna vid kaminen i stugan, för bollen som du kom med för hundrade gången, för den stulna osten och för att du låtsades att det inte var du.

Vi har hängt upp ditt halsband i hallen. Varje gång jag går ut rör jag vid det. Som om jag sa ”hej då” till dig, och du svarade som förr, med svansen mot golvet.

Sov gott, min älskade. Ditt äppelträd har mycket äpplen i år.

Karin · oktober 2023

När han hittade nycklarna

En vinter tappade jag lägenhetsnycklarna någonstans på gården. Hela trappuppgången letade med ficklampor – förgäves. Sedan kom Johan ut med Ludde. Han lät Ludde nosa på min vante och sa: ”Sök!” Efter fem minuter kom Ludde med nycklarna ur snödrivan vid garagen. Jag bjöd honom på köttbullar i en månad. Sedan dess kallade vi honom Professorn på gården.

Grannen Ingrid

Meriter och utmärkelser

Det vi var stolta över

Internationell champion · Svensk utställningschampion · Terapihund · Blodgivare

  • Svensk utställningschampion

    Internationell hundutställning, Stockholm 2012

    1:a plats

  • Bäst i rasen

    Stockholm Hundmässa 2013

    CACIB

  • Terapihund

    Barnkliniken, Västerås 2016

    Berömligt

Valpar och ungar

34

34 ungar i 4 kullar

  • 14.4.2014

    Den andra föräldern – Frostvikens Alma

    9 ungar

    Alfred, Bella, Doris, Frida, Greta, Hugo, Kalle, Lova, Sixten

  • 2.3.2015

    Den andra föräldern – Sjöbackens Vera

    8 ungar

    Ebbe, Iris, Leo, Molly, Nisse, Saga, Tage, Wilma

  • 19.5.2016

    Den andra föräldern – Nordstjärnans Stina

    10 ungar

    Arvid, Bodil, Cosmo, Dixie, Folke, Hedda, Ivar, Juni, Majken, Otto

  • 11.9.2017

    Den andra föräldern – Frostvikens Alma

    7 ungar

    Ludde Jr., Astrid, Bruno, Elvis, Gullan, Lilo, Svea

Goda gärningar

Hjälp till andra

Blodgivare

Gav blod sex gånger på djursjukhuset i Västerås till hundar som hade varit med om olyckor eller skulle opereras.

räddade 6 liv

Terapihund

Besökte barnkliniken på lördagarna i tre år: barnen läste högt för honom och slutade vara rädda för behandlingarna.

120 besök

Hjälp till djurhemmet

Var ”barnvakt” för valparna på djurhemmet: lärde dem att gå i koppel och att inte vara rädda för bilar.

11 valpar fick ett h

Eftersök

Hjälpte två gånger frivilliga att leta efter svampplockare som hade gått vilse i skogen utanför Västerås.

2 personer hittades

Stamtavla

Solgläntans Ludvig

Kennel Solgläntans kennel, Knivsta

Mamma

Solgläntans Iris

svensk utställningschampion

Ludde

Ludde

Pappa

Skogsbrynets Caesar

internationell champion

Minnesplats

Där minnet finns

Djurkyrkogård

Djurkyrkogården Stilla lunden

Västerås

Under den gamla björken vid stigen. På sommaren tar vi med hans boll dit.

Minnesljus

Tänd ett ljus

Låt de närmaste veta att du också minns.

Du kan bara trycka på ljuset

Stödjande ord

Styrkekramar. Ludde var en riktig vän för hela gatan.

Ingrid, granne · 17 november 2026

Jag minns hur han väntade på oss vid grinden. Vila i frid.

Erik och Sara · 17 november 2026

Tack till Ludde för vår Bella – hans dotter har bott hos oss i nio år nu och är precis lika envis.

Lotta, Bellas matte · 17 november 2026

Han lärde mig att inte vara rädd för stora hundar. Tack!

Viktor, 12 år · 17 november 2026

Vi väntade på honom varje lördag. Barnen frågar fortfarande när Ludde kommer.

Anna, sjuksköterska · 17 november 2026

Jag har jobbat med hundar i tjugo år, och jag har inte haft många sådana elever. Ludde tänkte innan jag hann ge kommandot och gjorde allt med värdighet. Vila i frid, och styrka till er. Ni gav honom ett fint liv.

Jonas, hundinstruktör · 17 november 2026

Orden visas på sidan när familjen har läst dem.

Den här sidan öppnas med en QR-kod

QR-koden kan sättas på en minnesskylt – då kan de närmaste öppna sidan i mobilen.

Exempel på en sidaSkapa en likadan