Hud och päls

Klåda hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Klåda hos katter är ett av de vanligaste symtomen som kan följa med en mängd olika sjukdomar: från parasitinfektioner till allergier och dermatologiska problem. Ständig klåda försämrar kattens livskvalitet och kan leda till rivsår, håravfall och sekundära infektioner.

8 min läsningKällor
Klåda hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten har något av följande:

  • Större blödning eller en svår skada efter att ha rivit sig.
  • Smärta från ögat, synlig ögonskada eller ett öga som hålls stängt.
  • Andningssvårigheter.
  • Hög feber och tydligt försämrat allmäntillstånd.
  • Kollaps, medvetslöshet eller kramper.

Återkommande klåda och kala fläckar hos en i övrigt stabil katt behöver också undersökas, men kan vanligen bedömas vid ett bokat besök.

Allmän beskrivning

Klåda är ett symtom, inte en sjukdom i sig. Den uppstår vid irritation av hudens nervändar på grund av inflammation, allergiska reaktioner, parasitbett eller infektioner. Klåda kan vara lokaliserad (på en viss plats) eller generell (över hela kroppen).

En katt kan försöka lindra obehaget genom att bita eller tvätta huden. Därför märks klåda ibland som förändrad päls snarare än som synligt kliande med baktassen. Utseendet visar var katten kommer åt att slicka, men flera olika orsaker kan ge liknande hårlösa områden.

Orsaker

Huvudsakliga orsaker till klåda hos katter:

  • Parasiter (loppor, kvalster, pälsätare)
  • Allergier (foderallergi, loppallergi, atopisk dermatit)
  • Hudinfektioner (bakteriella, svamp, inklusive dermatofyter/”ringorm”)
  • Torr hud vid brist på fettsyror
  • Reaktioner på rengöringsmedel, damm eller hushållskemikalier
  • Stress och psykogena störningar (psykogen slickning)
  • Systemiska sjukdomar (endokrina störningar, leversjukdomar, njursjukdomar)

Psykogen slickning bedöms först efter att medicinska orsaker har utretts. Smärta kan också orsaka intensivt slickande: urinvägsbesvär och artros kan exempelvis få katten att slicka magen eller ljumskarna. Stress kan förstärka ett beteende, men en förändring hemma räcker inte för att förklara ett nytt pälsbortfall.

Bakterier eller jästsvamp kan börja växa till efter att huden skadats av ett annat problem. Då kan infektionen fortsätta driva klådan även när den ursprungliga utlösande faktorn har försvunnit. Foderallergi och atopisk hudsjukdom är olika möjliga förklaringar vid allergiska besvär.

Riskfaktorer

Klåda uppträder oftare hos katter som:

  • Inte är behandlade mot loppor och kvalster
  • Har foderintolerans eller kroniska allergier
  • Hålls i ohygieniska miljöer
  • Är äldre eller sjukliga
  • Har genetisk predisposition för dermatit (siameser, abessinier, orientaliska raser)

Underlaget för generella riskfaktorer för klåda hos katter är begränsat. Hudbesvär förekommer hos alla åldrar och raser; riskerna beror på vilken sjukdom som orsakar symtomen. Listan kan därför inte användas för att avgöra orsaken hos en enskild katt.

Vanliga symtom

Utöver själva klådan kan ägare märka:

  • Frekvent kliande eller slickande
  • Håravfall (fläckvis alopeci)
  • Röda fläckar, skorpor, sårskorpor
  • Förtjockning och mörkare hud vid kronisk klåda
  • Obehaglig lukt från huden (vid sekundära infektioner)
  • Oro och störd sömn

En del katter kliar sig främst på natten eller går undan när de slickar sig. Tunn päls på buken och insidan av benen kan då vara det enda som syns hemma. Ansikte och hals är andra vanliga områden.

Små knottror med skorpor kan kännas tydligare än de syns, särskilt hos långhåriga katter. Ett annat mönster är symmetriskt pälsbortfall där katten når att tvätta sig. Sådana förändringar förekommer vid allergisk hudsjukdom, men utseendet behöver vägas ihop med undersökningen.

Komplikationer och konsekvenser

Om orsaken inte åtgärdas kan klåda leda till:

  • Djupa rivsår och sår
  • Sekundära bakterie- och svampinfektioner
  • Kronisk dermatit
  • Håravfall
  • Försvagat immunförsvar och utmattning på grund av stress

När tungan eller klorna skadar hudytan kan infektion göra området ännu mer irriterat. Katten slickar då mer och förvärrar skadan. En ond cirkel kan alltså uppstå mellan hudskada, infektion och fortsatt slickande.

Diagnos hos veterinär

För att fastställa orsaken till klåda används:

  • Hud- och pälsundersökning
  • Mikroskopisk analys av skrapningar (för kvalster, svamp)
  • Blodprov (allergier och systemiska sjukdomar)
  • Foderallergitest (eliminationsdiet)
  • Odling vid misstanke om bakterieinfektion

Ett allergiblodprov fastställer inte ensamt att katten har allergisk hudsjukdom. Prov för allergenantikroppar och pricktest används främst efter den kliniska utredningen för att välja relevanta miljöallergener till allergenspecifik immunterapi. Resultaten måste passa kattens symtom och sjukdomshistoria. Foderallergi kan inte diagnostiseras med blodprov eller hudtest.

Hudprover och andra undersökningar

Utredningen börjar med sjukdomshistorien och undersökning av huden, även öron och tassar. Kamning, tejpprov och skrapprov kan visa parasiter. Cellprov i mikroskop kan visa bakterier och jästsvamp, medan odling används när en infektion behöver undersökas närmare.

Hårstrån kan undersökas i mikroskop för tecken på parasiter eller dermatofyter. Vid svåra, ovanliga eller behandlingsresistenta förändringar kan vävnadsprov, biopsi, behövas. Blod- och urinprov är framför allt värdefulla när även andra tecken talar för sjukdom inne i kroppen. Misstänkt smärta kan i stället leda vidare till urinvägsutredning eller bilddiagnostik.

När en foderprövning behövs

En eliminationsdiet innebär ett noga valt foder som katten äter utan andra livsmedel. Utredningen kräver minst 8 veckor och kan planeras över 8–10 veckor. Veterinären väljer exempelvis ett foder med en tidigare oprövad proteinkälla eller med hydrolyserat protein, där proteinet har brutits ned i mindre delar.

Godis, matrester och andra ätbara tillskott kan störa resultatet. Även att slicka av en tallrik kan ge exponering för fel ingredienser. Kostplanen behöver samtidigt täcka kattens näringsbehov; en hemlagad utredningsdiet kräver sakkunnig formulering. Läs mer om balanserad utfodring.

Efter förbättring följer en planerad provokation med tidigare föda för att kontrollera sambandet. Klådan kan återkomma inom 1 vecka, men ibland märks återfallet först under den 2:a veckan. Enbart förbättring under foderbytet räcker därför inte för en säker slutsats om foderallergi.

Behandling och uppföljning

Behandlingen riktas mot det som utlöser besvären. Parasiter behandlas med ett för katten lämpligt medel. Påvisade bakterie- eller svampinfektioner kan behöva särskild behandling. Om klådan bara delvis minskar när infektionen behandlats behöver en bakomliggande allergi fortfarande övervägas.

Vid allergi kan inflammationsdämpande läkemedel lindra klådan. När relevanta miljöallergener har identifierats kan allergenspecifik immunterapi vara ett alternativ som förändrar kattens reaktion på dem. Att helt undvika miljöallergener är ofta svårt. Vid foderallergi bygger behandlingen däremot på att de utlösande ingredienserna hålls borta från maten.

Allergiska hudproblem kan behöva återkommande anpassning av behandlingen. Symtomlindrande läkemedel kan ge biverkningar, och behovet av dem vägs mot effekten av allergenundvikande och annan behandling. Uppföljningen gäller därför både kvarvarande klåda och hur katten tolererar behandlingen.

Om ett stressrelaterat slickbeteende återstår efter medicinsk utredning kan förutsägbara rutiner, trygga gömställen på höjd och kontakt som katten uppskattar hjälpa. Beteendet kan ha blivit en vana även sedan den första orsaken försvunnit.

Förebyggande

För att minska risken för klåda rekommenderas:

  • Regelbunden behandling mot loppor och kvalster
  • Balanserad kost
  • Kontroll av allergener i hemmet (renlighet, hypoallergena strö- och rengöringsprodukter)
  • Minska stressfaktorer
  • Regelbundna veterinärkontroller

Parasitförebyggande åtgärder anpassas till kattens exponering. Vid en smittsam orsak kan även kontakt med andra djur och hemmiljön behöva hanteras enligt en gemensam plan för att förhindra återsmitta. Allergisk klåda förebyggs främst genom att undvika ett identifierat allergen när det är möjligt.

Klåda som symtom

Det är viktigt att komma ihåg att klåda är ett tecken på ett underliggande problem, inte en sjukdom i sig. Den signalerar alltid hälsoproblem som måste identifieras och behandlas. Vanlig pälsvård är däremot ett normalt beteende. Det som behöver utredas är ihållande klåda eller ett slickande som orsakar pälsbortfall, sår eller annat obehag.

Betydelse för ägare

Klåda hos katter är vanligt men ofta underskattat. Om katten konstant kliar sig eller slickar sig till sår bör veterinär kontaktas omedelbart. Tidig diagnos hjälper till att åtgärda orsaken och återställa kattens komfort och livskvalitet.

Anteckna när besvären började, hur intensivt katten slickar sig och om det kommer i perioder. Ta med uppgifter om foder och godis, utevistelse och liknande symtom hos andra djur eller människor i hemmet.

Vanliga frågor

Kan katten ha klåda utan att jag ser den klia sig?

Ja. Många katter går undan eller kliar sig på natten. Du kan i stället märka tunnare päls på magen, kala områden på benen eller rivsår kring ansikte och hals.

Visar ett allergiblodprov vad som orsakar klådan?

Inte på egen hand. Allergi bedöms genom symtom och uteslutning av andra orsaker. Allergentester kan sedan hjälpa till att välja ämnen för immunterapi, medan foderallergi kräver en kontrollerad dietprövning.

Hur länge behöver en eliminationsdiet pågå?

Räkna med minst 8 veckor, ofta en plan på 8–10 veckor. Under tiden måste katten hålla sig till den valda kosten, eftersom godis och matrester kan förstöra tolkningen av försöket.

Är kala fläckar alltid ett tecken på stress?

Nej. Klåda från parasiter, infektioner eller allergi och även smärta kan orsaka slickande och pälsförlust. Ett psykiskt utlöst beteende bedöms först efter att möjliga medicinska orsaker har undersökts.

Går allergisk klåda att få under kontroll?

Ofta går besvären att lindra genom att behandla infektioner, undvika kända utlösare och anpassa allergibehandlingen. Allergin kan finnas kvar, och vissa katter behöver en justerad plan när symtomen återkommer.

Redaktionen för Tassio

Källor

Är du orolig för din katt?
Symtomkollen visar hur bråttom det är till veterinären och vilka artiklar du kan läsa.
Symtomkoll för kattAlla verktyg
Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →