Viralt rinotrahéit hos katter (FHV-1) är en infektionssjukdom orsakad av kattens herpesvirus typ 1. Sjukdomen påverkar övre luftvägar och ögon, och yttrar sig genom nysningar, hosta, snuva, variga sekretioner och konjunktivit. Infektionen ingår i det så kallade "kattfluensyndromet" och förekommer över hela världen, särskilt i katthem, uppfödningar och hem med flera djur. FHV-1 stannar livslångt i kroppen och kan gå i latent form, som kan aktiveras vid stress eller nedsatt immunitet.
Epidemiologi och förekomst
Herpesvirus hos katter är mycket vanligt: enligt olika källor har upp till 80–90% av katterna någon gång i livet haft kontakt med FHV-1. Särskilt hög är smittfrekvensen bland:
- Kattungar under 1 år
- Katter från katthem och uppfödningar
- Ovaccinerade husdjur
- Djur med kroniska sjukdomar eller svagt immunförsvar
Även efter tillfrisknande är katten bärare av viruset och kan utsöndra det vid stress (flytt, parning, operationer).
Patogenes och infektionssärskilda egenskaper
FHV-1 angriper slemhinnorna i näsa, svalg och ögon. Virus förökar sig i epitelceller och orsakar inflammation, svullnad och vävnadsnekros. Under den akuta fasen är symtomen tydliga. Därefter går viruset i vila i nervganglier. I latent fas ser djuret friskt ut, men viruset finns kvar i kroppen livslångt.
Faktorer som kan utlösa återfall:
- Stress (flytt, nya djur, veterinärbesök)
- Nedsatt immunitet
- Andra sjukdomar
Symtom hos katter
Hos vuxna katter:
- Frekventa nysningar och hosta
- Sekretioner från näsa och ögon (från klara till variga)
- Konjunktivit och blefarospasm
- Minskad aptit, slöhet
- Feber
Hos kattungar:
- Allvarlig ögonskada (hornhinneulceration, keratit)
- Rikliga nässekretioner, andningssvårigheter
- Aptitförlust på grund av nedsatt luktsinne
- Tillväxt- och utvecklingsförsening
- Hög dödlighet utan behandling
Kroniska former:
- Konstant tårflöde och snuva
- Kronisk rinit
- Återfall vid stress
- Progressiv synnedsättning på grund av hornhinnepåverkan
Komplikationer och konsekvenser
Viralt rinotrahéit är farligt även genom sina komplikationer:
- Kronisk rinit med andningssvårigheter
- Hornhinneulcerationer och ärr, upp till blindhet
- Sekundära bakteriella infektioner
- Död hos kattungar från uttorkning och utmattning
Diagnos hos veterinär
För diagnos används:
- Klinisk undersökning och anamnes
- PCR-test från näs- eller ögonprov för FHV-1
- Cytologi och bakteriologiska tester vid misstanke om sekundära infektioner
- Oftalmoskopi vid ögonpåverkan
- Differentialdiagnostik (uteslutning av calicivirus, chlamydios och mykoplasma)
Smittvägar
- Direkt kontakt med sjuka katter
- Luftburen smitta (nysningar, hosta)
- Gemensamma matskålar, leksaker och föremål
- Överföring från mor till kattungar
Förebyggande
Huvudsaklig skyddsåtgärd är vaccination.
- Första sprutan ges vid 8–9 veckors ålder
- Boosterspruta efter 3–4 veckor
- Sedan årligen
Ytterligare åtgärder:
- Karantän för nya djur (minst 2 veckor)
- Regelbunden desinfektion av matskålar, lådor och leksaker
- Minimera stress för katten
- Stöd immunförsvaret med balanserad kost
- Regelbundna veterinärkontroller
Betydelse för ägare
Även efter tillfrisknande är katten bärare av viruset. Viktigt att veta:
- Djuret kan periodvis utsöndra virus och smitta andra katter
- Återfall kan ske under hela livet
- Regelbunden vaccination och stressreduktion hjälper att kontrollera sjukdomen
- Särskild uppmärksamhet krävs för kattungar och äldre djur
Materialet är endast avsett för informationsändamål och ersätter inte veterinärvård. Vid de första tecknen på sjukdom, kontakta en veterinär.
