Reproduktionssystemet

Infertilitet hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Infertilitet hos katter är ett patologiskt tillstånd där djuret inte kan få avkomma. Reproduktionsproblem förekommer hos både honor och hanar och kan vara temporära eller permanenta. För uppfödare är infertilitet ett allvarligt problem, medan för sällskapskatter kan det ofta vara ett tecken på underliggande sjukdomar eller följder av tidigare sjukdomar.

8 min läsningKällor
Infertilitet hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Infertilitet utan andra sjukdomstecken kan utredas planerat, men kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour vid följande tecken:

  • Rikliga, variga eller illaluktande flytningar från könsöppningen.
  • Feber och tydlig slöhet eller matvägran hos en okastrerad hona.
  • Smärtsam eller svullen buk tillsammans med nedsatt allmäntillstånd.
  • Kollaps, mycket uttalad svaghet eller svårigheter att få kontakt med katten.

Livmoderinflammation kan förekomma utan synliga flytningar om livmoderhalsen är stängd. Vänta inte på att ett planerat fertilitetsprov ska tas om honan samtidigt verkar sjuk.

Allmän beskrivning

Oförmåga att bli dräktig eller bära avkomma kan bero på hormonella störningar, anatomiska avvikelser, infektioner eller andra faktorer. Infertilitet delas in i:

  • Primär — när djuret från början inte kan få avkomma
  • Sekundär — när tidigare framgångsrik reproduktion upphör på grund av sjukdom eller andra orsaker

Utredningen behöver skilja mellan att katten inte visar brunst, att en fullständig parning inte sker, att befruktning uteblir och att en tidig dräktighet går förlorad. Den sista situationen kan passera obemärkt och uppfattas som att honan aldrig blev dräktig. En misslyckad parning visar inte vilken av dessa mekanismer som ligger bakom.

Orsaker

De vanligaste orsakerna till infertilitet hos katter är:

  • Hormonella störningar (cystor på äggstockarna, störningar i äggstockar eller testiklar)
  • Infektioner (virus, bakterier, svamp, inklusive herpesvirus och klamydia)
  • Medfödda avvikelser i könsorganen
  • Felaktig skötsel och stress
  • Olämpliga parningsförhållanden (cykeltid, beteendefaktorer)
  • Åldersrelaterade förändringar

Kopplingen mellan luftvägsinfektioner och reproduktionsproblem är inte lika tydlig för alla smittämnen. Herpesvirusets betydelse varierar med sjukdomssituationen, och klamydias direkta roll vid infertilitet är fortfarande osäker. Ett positivt infektionsprov behöver därför tolkas tillsammans med symtom, tidigare dräktigheter och övriga undersökningsfynd.

En vanlig och lätt åtgärdad orsak till ”infertilitet” är ägglossningens särart: hos katter frigörs äggen först efter parning, och en enda parning räcker ofta inte. Under löpet paras katten flera gånger (oftast 3–4 gånger på 1–2 dygn), annars kan ägglossningen utebli helt.

Ägglossning sker dock inte enbart efter parning: spontan ägglossning utan parning kan förekomma hos omkring 1 av 3 katter. Vilket parningsmönster som ger ägglossning skiljer sig mellan individer. Ägglossning utan befruktning kan följas av skendräktighet med omkring 40–45 dagar utan synlig brunst. Parning ska inte framtvingas om katten har ont eller inte är mottaglig.

Hos en hankatt behöver man skilja mellan problem att genomföra parningen och problem med spermiernas antal eller kvalitet. Smärta, anatomiska avvikelser och störd testikelfunktion kan ge olika bilder. Tidigare avkommor visar att hanen har varit fertil, men säger inte säkert hur spermakvaliteten är nu.

Riskfaktorer

  • Katter äldre än 7–8 år
  • Djur med kroniska sjukdomar
  • Katter som hålls under stressiga förhållanden
  • Bristande förebyggande av infektionssjukdomar
  • Användning av avelsdjur utan hälsokontroll

Åldern 7–8 år är ingen säker gräns mellan fertilitet och infertilitet. Hos äldre honor kan livmodersjukdom bidra, men tidigare kullar, brunstmönster och aktuell hälsa behöver vägas in. För båda könen kan miljö, social stress och hur avelsgruppen fungerar vara viktiga delar av utredningen.

Huvudsymtom

Infertilitet hos katter kan visa sig på olika sätt:

  • Hos honor — utebliven eller oregelbunden brunst
  • Oförmåga att bli dräktig vid regelbunden parning
  • Missfall eller resorption av embryon
  • Hos hanar — bristande intresse för honan, minskad aktivitet
  • Låg spermiekvalitet eller få spermier (vid undersökning)

Katten är en säsongsberoende brunstare: långa dagar gynnar brunstcykler, medan korta dagar kan ge ett naturligt uppehåll. Inomhusbelysning och individuell variation gör att mönstret inte blir likadant hos alla katter. En hona kan också ha en tyst brunst där beteendet är svårt att upptäcka, trots aktivitet i äggstockarna.

Utebliven dräktighet behöver bedömas hos avelsparet. Att bara undersöka honan riskerar att missa en nedsatt förmåga hos hanen, och ibland bidrar båda djuren. Varken stort parningsintresse eller en enstaka observerad parning visar att befruktning har skett.

Komplikationer och konsekvenser

Infertilitet är i sig inte livshotande, men kan indikera allvarliga sjukdomar. Möjliga konsekvenser:

  • Kroniska infektioner i reproduktionssystemet
  • Hormonella störningar
  • Försämrat allmänt hälsotillstånd vid obehandlade sjukdomar
  • Förlorat avelsvärde

Infektioner och hormonella rubbningar i listan är vanligen möjliga bakomliggande orsaker, inte följder som infertiliteten i sig framkallar. Livmoderinflammation kan kräva snabb behandling även när den upptäcks under en planerad reproduktionsutredning.

En vanlig och lätt åtgärdad orsak till ”infertilitet” är ägglossningens särart: hos katter frigörs äggen först efter parning, och en enda parning räcker ofta inte. Under löpet paras katten flera gånger (oftast 3–4 gånger på 1–2 dygn), annars kan ägglossningen utebli helt.

Diagnos hos veterinär

För att fastställa orsaken till infertilitet kan veterinären utföra:

  • Allmän undersökning och anamnes
  • Blodprov för hormonstatus
  • Ultraljud av bäckenorgan
  • Spermaanalys hos hanar
  • Infektionstester (inklusive virus och bakterier)

En antecknad brunst- och parningshistorik hjälper veterinären att välja rätt undersökning. Tidigare kullar, tidiga dräktighetskontroller, kända dräktighetsförluster, läkemedel och sjukdomar ingår i underlaget. Även hanens tidigare resultat och kliniska undersökning behöver finnas med.

Hos en hona med misstänkt utebliven ägglossning kan progesteron analyseras tidigast 5–7 dagar efter den sista observerade parningen. Resultatet bedöms med laboratoriets metod och referensvärden. En ökning talar för att ägglossning har skett men bevisar inte en normal pågående dräktighet.

Ultraljud kan bedöma livmoder och äggstockar och söka efter cystor, vätska eller andra förändringar. Tidig dräktighet kan ibland ses redan 10–15 dagar efter sista observerade parning. Uppföljande undersökningar kan hjälpa till att skilja utebliven dräktighet från tidig embryoförlust.

Spermaprov bedömer bland annat spermiernas antal, rörelseförmåga och form. Eftersom resultaten kan variera rekommenderas minst 2–3 provtagningar innan dålig spermakvalitet pekas ut som orsak. Bedömningen måste också ta hänsyn till provtagningen och hankattens övriga reproduktionsförmåga.

Behandling och fortsatt planering

Åtgärderna väljs efter orsaken. En genomgång av miljö, sociala förhållanden och parningstidpunkt kan behövas innan någon läkemedelsbehandling övervägs. Anatomiska förändringar eller sjukdomar i livmoder, äggstockar och testiklar kan kräva riktad specialistutredning.

Vid påvisad infektion väljs behandling efter den kliniska bedömningen och relevanta provresultat. Bakterieväxt från slidan kan även förekomma hos friska honor och innebär inte automatiskt att antibiotika förbättrar fertiliteten. Hormonbehandling kräver ett fastställt problem och veterinärens uppföljning; egenbehandling med hormoner kan försvåra bedömningen och medföra risker.

Vid pyometra kan det bli nödvändigt att operera bort livmoder och äggstockar för att behandla sjukdomen. Hos vissa avelshonor kan medicinsk behandling övervägas under noggrann kontroll. Kattens hälsa måste styra valet, även när det innebär att fortsatt avel avslutas.

Fortsatt uppföljning beror på vad som hittats och om katten fortfarande är lämplig för avel. Ett korrigerat parningsproblem och en medfödd defekt har olika betydelse för framtiden. Infertilitet hos ett tidigare fertilt djur behöver bedömas på nytt om situationen har ändrats.

Förebyggande

  • Regelbundna veterinärkontroller och undersökning av reproduktionssystemet
  • Vaccination för att förebygga infektioner
  • Kontroll av hormonbalans
  • Minska stressfaktorer
  • Noggrant urval av avelsparter
  • Fullvärdig och balanserad kost för att bibehålla hälsa

I Sverige ska en hona vara minst 10 månader innan hon paras avsiktligt. Minimiåldern ersätter inte en bedömning av hennes hälsa och mognad. Katter som inte kan föröka sig naturligt eller har ärftliga egenskaper som riskerar att orsaka lidande får inte användas i avel enligt gällande regler.

I kattgrupper är det viktigt att minska smittryck och stress och att hålla nytillkomna katter åtskilda från den etablerade gruppen i minst 3 veckor enligt en plan för smittskydd. Vaccination är ett hjälpmedel, men kan inte ensam hålla en avelsgrupp frisk.

Materialet är avsett för information och ersätter inte veterinärvård. Vid de första tecknen på sjukdom, kontakta en veterinär.

Vanliga frågor

Måste det vara honan som är infertil om parningen misslyckas?

Nej. Orsaken kan finnas hos honan, hanen eller båda djuren, och själva parningen kan ha varit ofullständig. Därför behöver avelsparets historia och reproduktionsförmåga bedömas tillsammans när dräktighet uteblir.

Är utebliven brunst på vintern alltid onormalt?

Nej. Kattens brunst påverkas av dagslängden, och ett säsongsuppehåll kan vara naturligt. Tidigare cykler, belysning, hälsa och eventuell tyst brunst behöver vägas in innan frånvaron av synliga löptecken kallas infertilitet.

Visar ett progesteronprov om katten är dräktig?

Ett progesteronprov kan ge stöd för att ägglossning har skett, men ägglossning kan också följas av skendräktighet. Ultraljud och vid behov uppföljning behövs för att bedöma om en dräktighet utvecklas normalt.

Kan en tidigare fertil hankatt bli infertil senare?

Ja. Reproduktionsförmågan kan förändras efter tidigare lyckade kullar. Undersökningen behöver därför bedöma både förmågan att para sig och aktuell spermakvalitet, och ett avvikande spermaprov kan behöva följas av fler prov.

Redaktionen för Tassio

Källor

Är du orolig för din katt?
Symtomkollen visar hur bråttom det är till veterinären och vilka artiklar du kan läsa.
Symtomkoll för kattAlla verktyg
Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →