Hund i stället för tabletter: äldre hundägare i Tokyo hade nästan halverad risk för svår demens, och Japan skulle kunna spara 150 miljarder yen om året

Vad har hänt

Japanska forskare från Nationella institutet för miljöstudier och Tokyos storstadsinstitut för geriatrik och gerontologi har publicerat en studie om hur hundägande hänger ihop med risken för demens hos äldre. I studien deltog omkring 11 200 invånare i Tokyo i åldern 65 till 84 år som inte behövde omsorg när studien började.

Forskarna följde dem i sju och ett halvt år. Demens som kräver ständig omsorg utvecklades hos 12,8 procent av dem som hade hund, hos 18,5 procent av tidigare hundägare och hos 18,1 procent av dem som aldrig haft hund.

Vad demens är

Demens är en bestående försämring av minne, tänkande och förmågan att klara vardagen. Den vanligaste orsaken är Alzheimers sjukdom, men det finns även vaskulär demens och andra former. I studien räknades demens där personen redan behöver ständig omsorg. Det är ett svårt stadium som förändrar livet mycket för både den drabbade och familjen.

Hur studien gjordes

Deltagarna delades in i tre grupper: de som har hund nu, de som har haft hund tidigare och de som aldrig haft någon. Sedan följde forskarna vem som under tiden utvecklade demens som kräver omsorg. Uppgifterna om demens kom från det japanska försäkringssystemet för långvarig omsorg.

Varför en enkel jämförelse kan vilseleda

Författarna visste att friskare personer oftare skaffar hund. En enkel jämförelse av grupperna kunde därför överskatta hundens nytta. För att bättre isolera hundens effekt använde de en statistisk metod som kallas instrumentvariabelanalys. Med den beräknade de att risken för demens är 48 procent lägre hos hundägare.

Varför en hund kan skydda hjärnan

Forskarna nämner två huvudskäl. För det första tvingar promenaderna med hunden ägaren att röra sig regelbundet, och fysisk aktivitet är kopplad till lägre risk för demens. För det andra hjälper hunden en att träffa folk: på promenaderna lär man känna andra och pratar med andra hundägare och grannar. Sociala kontakter skyddar också hjärnan.

Varför rörelse och kontakter är viktiga

Många studier visar att fysisk aktivitet och sociala kontakter hör till de viktigaste sätten att minska risken för demens. Ensamhet och stillasittande ökar den i stället. En hund förenar båda: man måste gå ut med den varje dag oavsett väder, och med den är det lättare att börja prata med främlingar.

Hur många deltagare som hade hund

Av deltagarna hade 8,6 procent hund. Annan forskning visar dock att en del äldre som inte har hund gärna skulle skaffa en om omständigheterna tillät. Forskarna ställde frågan: vad skulle hända om de fick stöd?

Hur mycket som kunde sparas

Författarna räknade ut att om andelen hundägare bland äldre ökade från 8,6 till 13,4 procent skulle de offentliga utgifterna för vård och omsorg kunna minska med omkring 592 miljarder yen på fyra år. Det är nästan 150 miljarder yen om året, eller omkring 950 miljoner dollar.

Varför det är viktigt för Japan

Japan är ett av de länder i världen som åldras snabbast. Enligt prognoser kommer ungefär var sjätte äldre japan att ha demens 2060. Omsorgskostnaderna stiger och det saknas personal. Därför är varje sätt att skjuta upp demens mycket viktigt för landet.

Varför just hundar

Tidigare japanska studier har redan visat att det är just hundägande, inte kattägande, som är kopplat till lägre risk för demens. Forskarna förklarar det med att katter inte behöver dagliga promenader. Även katter ger glädje och minskar ensamhet, men de får inte sin människa att gå ut och röra sig.

Vad äldre oroar sig för

Att vilja ha en hund och att kunna ta hand om den är inte samma sak för äldre. En av de största farhågorna är vad som händer med hunden om ägaren blir sjuk eller hamnar på sjukhus och ingen kan ta hand om den. Många äldre avstår från hund just av den anledningen.

Vad forskarna föreslår

Studiens huvudförfattare Yu Taniguchi vid Nationella institutet för miljöstudier föreslår att det offentliga stödet byggs ut så att hundar kan leva sina liv tryggt även om något händer ägaren. Då skulle fler äldre våga leva med hund.

Hur det skulle kunna se ut

I praktiken kunde stödet omfatta tillfällig hundpassning när ägaren hamnar på sjukhus, program för att hitta nya ägare och frivilliga som hjälper till med promenader och skötsel. I vissa länder finns redan organisationer som tar hand om äldres djur i svåra situationer.

Studiens begränsningar

Studien visar ett samband men bevisar inte med full säkerhet att det är hunden som minskar risken för demens. Statistiska metoder hjälper till att ta hänsyn till en del skillnader mellan grupperna, men inte alla. Dessutom gjordes studien i Tokyo, och resultaten kan skilja sig i andra länder och kulturer.

Varför tidigare ägare inte fick någon nytta

Intressant nog hade tidigare hundägare samma risk för demens som de som aldrig haft hund. Det talar för att det är just det nuvarande livet med hund som spelar roll: dagliga promenader och kontakter. När hunden är borta försvinner ofta vanorna, och med dem den skyddande effekten.

Passar en hund alla äldre

Nej. En hund behöver daglig skötsel, promenader och pengar till foder och veterinär. Om man har problem med rörlighet, balans eller minne kan en stor eller energisk hund bli farlig: den kan dra omkull sin ägare på promenaden. Beslutet bör därför vägas noga, helst tillsammans med familjen.

Vilken hund du ska välja

Lugna vuxna hundar av liten eller medelstor storlek passar ofta äldre bättre än valpar. En vuxen hund från ett hundstall är redan uppfostrad, dess personlighet är känd och den kräver inte lika mycket ork som en valp. Det viktiga är att välja en hund du klarar fysiskt.

Så förbereder du dig

1. Bedöm dina krafter: orkar du gå ut med en hund varje dag?
2. Välj en lugn vuxen hund i stället för en valp.
3. Kom överens med familj eller vänner om hjälp när det blir svårt.
4. Ta reda på hundpassning i din kommun.
5. Planera kostnaderna för foder, veterinär och försäkring.

Säkerhet på promenaden

Fall hör till de största riskerna för äldre med hund. Hunden kan rycka i kopplet, springa efter en katt eller trassla in sig mellan benen. Välj bekväma halkfria skor, ett kort koppel i stället för flexikoppel och lugna promenadvägar. Det är bra att lära hunden att gå bredvid utan att dra, vid behov med hjälp av en hundinstruktör.

Om du inte kan ha egen hund

Om det inte går att ha egen hund kan du hjälpa till på ett hundstall, rasta grannens hund eller vara med i program där frivilliga med hundar besöker äldre. Även det ger rörelse och kontakter. Och regelbundna promenader, träffar med vänner och fritidsintressen är bra för hjärnan även utan hund.

Hur en hund hjälper mot ensamhet

Många äldre lever ensamma, särskilt efter att ha förlorat en partner. En hund ger dagliga rutiner, någon att ta hand om och en anledning att gå ut. Forskning visar att hundägare känner sig mindre ensamma och oftare pratar med grannar. Det är särskilt viktigt i storstäder, där man ofta inte känner sina grannar.

Varför regelbundna promenader är viktiga

För hjärnans hälsa är regelbundenhet lika viktig som intensitet. Redan 20–30 minuters lugn promenad om dagen är bra för hjärta, blodkärl och hjärna. En hund låter dig inte hoppa över en promenad på grund av dåligt humör eller dåligt väder, och just den regelbundenheten kan vara det som gör nytta.

Vad det betyder för Europa

Även Europas befolkning åldras snabbt, och demens blir ett av de stora hälsoproblemen. Japans erfarenheter tyder på att stöd till äldre som vill ha hund kan vara bra både för dem och för samhället. Särskilt viktiga är tjänster som tar hand om hunden om ägaren blir sjuk.

När du ska kontakta veterinär

Om du är äldre och funderar på att skaffa hund, be veterinären om råd om lämplig ras, ålder och storlek. Låt hunden regelbundet vaccineras och undersökas. Om hunden får svårt att gå, haltar eller tröttnar snabbt, kontakta veterinären så att promenaderna förblir en glädje för er båda.