När jag var 16 drömde jag mycket om en hund. Mina föräldrar sa alltid att det var ett stort ansvar och försökte avråda mig. Men jag bestämde mig ändå och gick till ett djurhem. Där såg jag henne — och mitt hjärta bara smälte. Jag kallade henne Lucky — ett enkelt och universellt namn som passar henne perfekt.
Sedan dess har vi alltid varit tillsammans. Hon älskar verkligen att promenera, särskilt om hon får springa på gräs eller vid vatten. Hon älskar att bada — kan plaska i timmar, och sedan springa lyckligt till mig, helt blöt och glad. Vi går ofta ut i naturen, bara jag och Lucky, och det är våra allra finaste stunder. Där leker vi, jag läser, och hon springer runt, och tiden bara flyger förbi.
En rolig sak med Lucky: hon kan ”le” — när hon är väldigt glad lyfter hon lätt på läpparna och ser ut som om hon ler.
Jag tror att vi hittade varandra just då, när vi båda verkligen behövde det.