Allmänna tillstånd

Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) hos katter är en sjukdom där immunsystemet felaktigt attackerar kroppens egna röda blodkroppar och bryter ner dem (hemolys). Resultatet blir anemi, vävnadshypoxi och allvarliga metabola störningar. Sjukdomen är mindre vanlig än hos hundar men förekommer även hos katter, särskilt i samband med infektioner eller autoimmuna sjukdomar.

8 min läsningKällor
Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour direkt om katten visar något av följande:

  • Blir plötsligt mycket svag eller kollapsar.
  • Har tydligt bleka eller vita slemhinnor.
  • Får snabb eller ansträngd andning i vila.
  • Har gulaktiga slemhinnor tillsammans med slöhet eller matvägran.
  • Får mörk urin och snabbt försämrat allmäntillstånd.

Svår anemi kan ge otillräcklig syretillförsel även utan en synlig blödning. Andningsbesvär eller kollaps kräver omedelbar hjälp. Symtomen kan också ha andra orsaker och behöver undersökas akut.

Allmän beskrivning

Röda blodkroppar transporterar syre från lungorna till vävnaderna. Vid IMHA förstörs de i förtid av antikroppar och komplementsystemet. Kroppen hinner inte ersätta dem via benmärgen, vilket leder till syrebrist, svaghet och livshotande komplikationer.

Komplementsystemet är en del av immunförsvaret som kan bidra till att celler skadas. Antikroppsmärkta blodkroppar kan även tas om hand och brytas ner i mjälte och lever. Vävnadshypoxi betyder att kroppens vävnader får för lite syre. Vid IMHA ligger problemet i blodkropparnas överlevnad, medan blodbrist även kan orsakas av blödning eller otillräcklig nybildning.

Det finns två former:

  • Primär (idiopatisk) IMHA — orsaken är okänd, immunsystemet attackerar röda blodkroppar utan synlig trigger
  • Sekundär IMHA — uppstår som komplikation av infektioner, tumörer, läkemedel eller andra systemiska sjukdomar

Benämningarna beskriver om en möjlig bakomliggande sjukdom har hittats. En samtidig sjukdom bevisar inte alltid vad som utlöste immunreaktionen. I en sjukhusgrupp med 107 katter klassificerades 72 som primära och 35 som sekundära fall. Fördelningen gäller den undersökta gruppen och visar att en påvisbar utlösande sjukdom inte är nödvändig för diagnosen.

Orsaker

Huvudfaktorer som kan orsaka sekundär IMHA hos katter:

  • virusinfektioner (FeLV, FIV, coronavirus)
  • bakteriella och parasitära sjukdomar (hemoplasmos)
  • malignitet
  • kroniska inflammatoriska processer
  • läkemedel (sällan)
  • autoimmuna sjukdomar

Sambandens styrka skiljer sig mellan tillstånden i listan. Blodbakterien Mycoplasma haemofelis kan orsaka immunmedierad nedbrytning av röda blodkroppar. Andra infektioner kan finnas samtidigt utan att deras roll är klar. IMHA har beskrivits hos katter med FIP, men vanlig coronavirusinfektion ska inte automatiskt likställas med FIP eller förklara en anemi. Rutinmässig coronavirusprovtagning rekommenderas inte för varje katt med IMHA.

Riskfaktorer

Mer utsatta är:

  • katter med kroniska infektioner
  • äldre katter
  • raser med predisposition för immunsjukdomar
  • katter med cancer eller svåra inflammatoriska sjukdomar

För primär IMHA har listans ålders- och raspåståenden begränsat stöd. I jämförelsen mellan sjukhusgruppen och kontrollkatter hittades ingen tydlig köns- eller raspredisposition. Katter i åldern 2,1–5,9 år var däremot överrepresenterade. Risken för primär IMHA och risken att ha en bakomliggande sjukdom är alltså olika frågor.

Huvudsymtom

Typiska tecken på IMHA hos katter:

  • bleka eller gulaktiga slemhinnor (ikterus)
  • slöhet, svaghet, apati
  • snabb andning och hjärtfrekvens
  • aptitlöshet
  • feber
  • mörk urin (vid uttalad hemolys)
  • svimning och kollaps vid allvarliga fall

Ikterus, eller gulsot, kan uppstå när bilirubin ansamlas efter nedbrytning av blodkroppar. Gulsot har även andra orsaker. Symtomen kan därför väcka misstanke om hemolys, men avgör inte om nedbrytningen är immunmedierad.

Komplikationer och följder

Immunmedierad hemolytisk anemi kan leda till:

  • allvarlig vävnadshypoxi
  • tromboemboli (blodproppar bildas vid nedbrytning av röda blodkroppar)
  • lever- och njursvikt
  • död vid svåra former

Kopplingen till blodproppar är mer osäker hos katt än hos hund; formuleringen betyder inte att sönderfallande blodkroppar direkt blir proppar. Hos katter finns ett svagt beskrivet samband med proppar i lungkretsloppet. Förebyggande proppbehandling bedöms främst när ytterligare riskfaktorer finns och är inte en självklar del av varje katts behandling.

Diagnos hos veterinär

För diagnos används:

  • komplett blodstatus (lågt hematokritvärde, regenerativ anemi)
  • blodutstryk (förstörda röda blodkroppar, sferocyter)
  • blodbiokemi (förhöjt bilirubin)
  • Coombs-test (antikroppar på röda blodkroppar)
  • ultraljud och röntgen (för att utesluta tumörer och andra sjukdomar)
  • PCR-tester för hemoplasmos, FeLV och andra infektioner

Anemin behöver inte vara regenerativ vid första provtagningen. Retikulocyter, unga röda blodkroppar, visar hur benmärgen svarar. Sferocyter är svåra att bedöma hos katt och ska inte användas som samma diagnostiska kännetecken som hos hund. FeLV undersöks vanligtvis först med antigentest, medan PCR kan användas för bekräftelse. De olika proven har alltså skilda uppgifter.

Diagnosen kräver stöd för både anemi, hemolys och immunmedierad nedbrytning. Veterinären kan undersöka om blodkroppar fortsätter klumpa ihop sig efter behandling med koksaltlösning. Coombs-test kallas även direkt antiglobulintest och bedöms tillsammans med övriga fynd. Ett positivt test ensamt ersätter inte bedömningen av om katten faktiskt har hemolytisk anemi.

Mikroskopisk granskning av ett färskt blodutstryk kompletterar instrumentets blodvärden. Utredningen söker samtidigt efter infektioner, tumörer och andra orsaker till blodbrist. Vid kvarstående brist på benmärgssvar kan även benmärgsundersökning bli aktuell, eftersom immunreaktionen ibland berör blodkropparnas förstadier.

Behandling och återhämtning

Svårt sjuka katter behöver stödjande vård och ibland blodtransfusion för att förbättra syretransporten medan grundbehandlingen börjar verka. Beslutet om transfusion bygger på allmäntillstånd och anemins utveckling, inte en enda fast gräns för hematokrit. Blodgrupp och förenlighet med donatorblod kontrolleras för att minska risken för reaktioner.

Immunhämmande behandling används för att bromsa angreppet på blodkropparna. Glukokortikoider är vanligen första behandlingsvalet; ibland behövs ytterligare immunhämmande läkemedel. En bakomliggande infektion eller annan sjukdom behöver också behandlas. Om IMHA är kopplad till FIP kan riktad antiviral behandling ingå i vården av grundsjukdomen.

Behandlingen följs med upprepade blodprover och klinisk bedömning. Att katten blir piggare betyder inte alltid att den immunologiska sjukdomen är borta. Återfall kan uppstå även under pågående medicinering. Läkemedel ska därför inte sättas ut eller ändras på eget initiativ. Kräkningar, diarré eller tydligt förändrad törst under behandlingen behöver tas upp med veterinären, eftersom immunhämmande vård kan ge biverkningar.

Prognos

I en nyare grupp med 37 katter utan identifierad bakomliggande orsak var dödligheten 24,3 % (9 av 37). Samtliga dessa katter avlivades på grund av IMHA eller dess behandling inom 4 veckor. I samma grupp fick 5 katter återfall. Resultaten kommer från en liten, retrospektiv sjukhusstudie och jämför inte säkert effekten av olika läkemedel, eftersom svårare sjuka katter oftare fick kombinationsbehandling.

Prognosen påverkas av både blodbristens svårighetsgrad och eventuell grundsjukdom. Ett stabilt förlopp efter den akuta fasen kan följas av fortsatt långvarig behandling. Uppföljningens syfte är att upptäcka ny hemolys, otillräcklig blodbildning och läkemedelsproblem innan katten åter blir svårt påverkad.

Förebyggande

Det finns ingen specifik förebyggande behandling, men risken för sekundär IMHA kan minskas genom:

  • vaccination mot virusinfektioner (rinotrakeit, panleukopeni, calicivirus, FeLV)
  • kontroll och behandling av kroniska sjukdomar
  • regelbundna blodprov hos katter med risk för autoimmuna reaktioner
  • undvika okontrollerad läkemedelsanvändning

Vaccination skyddar mot de avsedda infektionerna, men de uppräknade vaccinerna har inte visats förebygga IMHA som sjukdom. För en katt som redan haft IMHA bedöms behovet av fortsatt vaccination individuellt. Inte heller rutinprovtagning förhindrar säkert en ny immunreaktion.

Betydelse för kattägare

Immunmedierad hemolytisk anemi hos katter är sällsynt men mycket farlig. Ägare bör komma ihåg: plötslig svaghet, bleka slemhinnor och gul hud är skäl att omedelbart kontakta veterinär. Ju tidigare behandling påbörjas, desto större chans att stabilisera kattens tillstånd.

Anteckna aptit, aktivitet, andning i vila och förändringar i urinens färg under återhämtningen. Meddela nya symtom och följ den ordinerade provtagningsplanen. En ny episod av blekhet, gulhet eller plötslig svaghet behöver snabb bedömning även om katten fortfarande får sin medicin.

Materialet är endast avsett som information och är inte en behandlingsguide. Vid första tecken på sjukdom, kontakta en veterinär.

Vanliga frågor

Är all blodbrist hos katt IMHA?

Nej, blodbrist kan även bero på blödning eller bristande produktion av blodkroppar. Vid IMHA behöver veterinären visa att blodkroppar bryts ner och att immunförsvaret deltar i nedbrytningen.

Kan Coombs-test ensamt ge diagnosen?

Testet kan ge stöd för antikroppar på blodkropparna, men resultatet bedöms tillsammans med anemi och tecken på hemolys. Ett isolerat testresultat förklarar inte hela sjukdomsbilden eller den bakomliggande orsaken.

Är äldre katter och vissa raser alltid mest utsatta?

Nej. I en större sjukhusstudie sågs ingen tydlig raspredisposition för primär IMHA, medan unga vuxna katter var överrepresenterade. Andra sjukdomar som förekommer samtidigt kan ha ett annat åldersmönster.

Kan sjukdomen komma tillbaka under behandling?

Ja. Återfall har förekommit även när katten fortfarande får immunhämmande läkemedel. Ny svaghet, blekhet eller gulhet behöver därför undersökas. Doser och avslut styrs av veterinärens bedömning och uppföljande prover.

Redaktionen för Tassio

Källor

Är du orolig för din katt?
Symtomkollen visar hur bråttom det är till veterinären och vilka artiklar du kan läsa.
Symtomkoll för kattAlla verktyg
Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →