Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour vid något av följande:
- kraftig blodig diarré eller svart, tjärlik avföring;
- upprepade kräkningar där katten inte får behålla vatten;
- tydligt smärtsam eller uppsvälld buk;
- uttalad svaghet, kollaps eller bleka slemhinnor;
- upprepade försök i kattlådan utan att katten kan kissa.
Krystningar kan bero på både tarmbesvär och urinstopp. Svårigheter att kissa behöver bedömas akut även om katten också har diarré.
Allmänt om sjukdomen
Kolit är en inflammation i tjocktarmen. Vid den ulcerösa formen skadas slemhinnan och det bildas sår. Ulcerös kolit hos katter kan vara idiopatisk (utan tydlig orsak) eller sekundär till infektioner, parasiter, foderallergi, tumörer eller immunmedierade sjukdomar.
Tjocktarmen tar tillbaka vatten och salter från tarminnehållet och lagrar avföringen innan tarmen töms. Vid inflammation fungerar upptaget sämre. Tarmens rörelser förändras och slemproduktionen ökar. Katten får bråttom till lådan trots att det bara kommer små mängder avföring. Besvär som pågår i minst 3 veckor räknas som kroniska.
Sårbildning beskriver hur tarmslemhinnan är skadad. Den bakomliggande orsaken behöver fortfarande utredas. Inflammatorisk tarmsjukdom, IBD kan drabba tjocktarmen men också andra delar av mag-tarmkanalen.
Orsaker
- kroniska infektioner i mag-tarmkanalen, där bakterier och virus kan behöva utredas;
- parasiter (trikomonader, giardia, inälvsmask);
- foderallergi och överkänslighet;
- immunmedierade inflammationer;
- tumörer i tarmen;
- stress som förvärrande faktor.
Tarmens immunförsvar ska tåla födans beståndsdelar och normala tarmbakterier samtidigt som det bekämpar smittämnen. Vid kronisk tarminflammation kan denna reglering vara störd. Ofta går det inte att peka ut någon enskild utlösande orsak.
Giardia kan finnas hos både friska och sjuka katter. Ett positivt parasitprov behöver därför bedömas tillsammans med symtomen. Stress och andra tarmstörningar kan bidra till att en infekterad katt får diarré.
Riskfaktorer
- unga och äldre katter, som kan vara känsliga vid tarmsjukdom;
- katter med långvarig diarré;
- katter från katthem och uppfödningar, där infektioner och parasiter kan spridas;
- raser med benägenhet för inflammatoriska tarmsjukdomar.
Det finns begränsat med uppgifter om riskfaktorer för just ulcerös kolit hos katt. Kronisk kolit förekommer även hos medelålders katter. I miljöer med många katter är parasitsmitta särskilt relevant när flera djur har diarré.
Vanliga symtom
- långvarig eller återkommande diarré;
- blod och slem i avföringen;
- smärta vid tarmtömning;
- täta trängningar (tenesmer);
- viktnedgång och avmagring;
- sämre aptit;
- slöhet.
Avföringen kan komma ofta men i små portioner, med färskt rött blod och genomskinligt slem. Katten kan stanna länge i lådan eller återvända direkt efter ett försök. Trängningarna kan fortsätta när det knappt finns någon avföring kvar att tömma.
Kräkningar och tydlig viktnedgång är mindre typiska när inflammationen enbart sitter i tjocktarmen. Sådana tecken kan tala för att även tunntarmen är påverkad eller att det finns annan samtidig sjukdom. Symtomen kan växla mellan lindrigare och svårare perioder.
Komplikationer och följder
- kronisk uttorkning;
- blodbrist på grund av blodförlust;
- avmagring och muskelförlust;
- ärrbildning och förträngningar (strikturer) i tarmen;
- risk för hål på tarmen vid svårt förlopp.
Hur påverkad katten blir beror bland annat på vätskeförluster, aptit och hur stor del av tarmen som är sjuk. En katt som varken äter eller får behålla vätska kan behöva läggas in för dropp och näringsstöd.
Diagnos hos veterinären
- avföringsprov för parasiter och vid behov bakterie- och protozoinfektioner;
- blodstatus och biokemiska blodprover för bland annat anemi och rubbningar i saltbalansen;
- ultraljud av tarmen;
- endoskopi och biopsi av tjocktarmens slemhinna för bedömning av sår och inflammation;
- uteslutning av tumörer.
Utredningen börjar med sjukdomshistoria och kroppsundersökning. Avföringens mängd, utseende och tömningsfrekvens hjälper till att skilja tjocktarmsbesvär från problem högre upp i tarmen. Tidigare foder, läkemedel, parasitbehandlingar och kontakt med andra katter är också viktiga uppgifter.
Blodprover kan vara normala vid kronisk kolit. Ultraljud visar tarmvägg och närliggande lymfknutor, medan vävnadsprov behövs för att undersöka vilka celler som finns i inflammationen och skilja vissa tumörer från inflammatorisk sjukdom.
Vad visar endoskopi och biopsi?
Vid endoskopi förs en böjlig kamera in för att granska slemhinnan och ta små vävnadsbitar. Det kan tas många prover från ett tarmavsnitt, i vissa fall 10–20. Antal och provtagningsställen väljs efter misstänkta förändringar. Flera prover ökar möjligheten att få representativ vävnad när förändringarna är ojämnt fördelade.
Endoskopiska prover omfattar främst slemhinnan. Djupare delar av tarmväggen följer normalt inte med, och provkvaliteten påverkar tolkningen. I vissa fall behövs kirurgiska prover. Kattens allmäntillstånd och misstänkta sjukdom avgör vilken undersökning som passar.
Behandling
Behandlingen riktas mot orsaken. Påvisade parasiter eller infektioner behandlas med lämpliga läkemedel. Antibiotika används när det finns anledning att rikta behandlingen mot bakterier; upprepade antibiotikaförsök vid kronisk diarré kan störa tarmfloran och bidra till resistens.
Hos en stabil katt kan ett strikt foderförsök under minst 2 veckor ingå innan mer avancerad utredning. Lättsmält, fiberrikt eller allergianpassat foder kan väljas efter symtomen. Hydrolyserat foder innehåller sönderdelade proteiner; ett alternativ är ett protein katten inte tidigare har ätit. Godis, matrester och smaksatta läkemedel behöver räknas in i foderplanen.
Vid bekräftad inflammatorisk tarmsjukdom kan kortison eller annan immunhämmande behandling behövas. Läkemedel och foder anpassas efter behandlingssvar och eventuella biverkningar.
Återhämtning och uppföljning
Kronisk tarminflammation kan ofta hållas under kontroll, men återfall förekommer. Uppföljningen omfattar aptit, vikt, avföring och kattens aktivitet. Tilltagande blod, tätare trängningar eller försämrad aptit kan visa att behandlingen behöver omprövas. Ändra inte ordinerade läkemedel utan kontakt med veterinären.
Förebyggande
- parasitkontroll och avmaskning av vuxna katter vid påvisad infektion;
- balanserat foder som katten tolererar, med allergianpassning vid konstaterat behov;
- kontroll av infektioner och snabb behandling av mag-tarmsjukdomar;
- mindre stress;
- förebyggande veterinärkontroller vid kroniska matsmältningsproblem.
Något foder som förebygger alla former av kolit finns inte. En individuellt vald balanserad kost behöver samtidigt täcka kattens näringsbehov. Vid misstänkt parasitsmitta ger avföringsundersökning underlag för riktade åtgärder.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Ulcerös kolit är en ovanlig men potentiellt svår sjukdom som kräver noggrann utredning och ibland lång behandling. Långvarig diarré med blod och slem är alltid skäl att kontakta veterinären. Om orsaken hittas tidigt kan behandlingen riktas bättre och symtomen ofta lindras.
Anteckna hur ofta katten går på lådan, om den faktiskt bajsar eller kissar och hur avföringen ser ut. Fotografier kan visa blod och slem som inte syns vid besöket. Notera också aptit, viktförändringar och vilka foder katten har fått.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är blod i avföringen alltid ulcerös kolit?
Nej. Blod och slem kan förekomma vid flera tjocktarmsproblem, bland annat parasiter, inflammation och tumörer. Veterinären bedömer symtomens förlopp och väljer undersökningar för att hitta orsaken till blödningen.
Måste alla katter med kolit genomgå endoskopi?
Nej. En stabil katt kan först utredas med undersökning, avföringsprov och ett planerat foderförsök. Endoskopi med vävnadsprov blir särskilt aktuellt vid kvarstående besvär eller när en allvarligare tarmsjukdom misstänks.
Kan katten bli bättre enbart av foderbyte?
Ja, vissa katter med inflammatoriska tjocktarmsbesvär svarar på en lämplig diet. Foderförsöket behöver genomföras konsekvent, eftersom godis och annan mat kan påverka resultatet och försvåra bedömningen av fodrets effekt.
Varför behövs vävnadsprov om ultraljud redan har gjorts?
Ultraljud visar tarmens struktur och omgivande vävnader. Biopsier gör det möjligt att undersöka celler och vävnad i mikroskop. Den informationen kan behövas för att skilja inflammation från tumörsjukdom och välja behandling.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Colitis in Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Chronic Enteropathies in Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Inflammatory Bowel Disease, Cornell University, läst 2026-11-05.
- Histopathology Service: Gastrointestinal pathology and sampling, Texas A&M University, läst 2026-11-05.
- Diarré hos katt, AniCura, läst 2026-11-05.
- Giardia intestinalis hos katt, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University, läst 2026-11-05.
- Avmaskning katt, AniCura, läst 2026-11-05.
