Bakteriefynd kan också bero på att provet förorenats vid insamlingen, eller på subklinisk bakteriuri utan sjukdomstecken. Varken mängden bakterier eller ett positivt odlingssvar räcker ensamt för att avgöra om katten behöver behandling.
Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour vid något av följande:
- Upprepade försök att urinera utan att urin kommer, eller bara några droppar.
- Hög feber och kraftigt försämrat allmäntillstånd.
- Intensiva kräkningar eller uttorkning tillsammans med tydlig sjukdomskänsla.
- Kollaps, påverkat medvetande eller kramper.
- Svårt att andas.
Urinstopp är ett akut tillstånd oavsett om bakterier finns i urinen. Ett provsvar får inte fördröja vård när katten inte kan urinera.
Allmän beskrivning
Hos en frisk katt är urinen normalt steril. Bakteriers intrång i urinvägarna orsakar inflammation och kan ge olika kliniska manifestationer – från lätt obehag till allvarlig cystit eller pyelonefrit. Ibland är bakteriuri asymtomatisk och upptäcks endast vid urinprov, vilket gör regelbundna kontroller särskilt viktiga för riskgrupper.
Utspädd urin och ofullständig blåstömning kan öka infektionsrisken, liksom nedsatt immunförsvar. Därför behöver en möjlig bakomliggande störning också uppmärksammas när bakterier påvisas.
Orsaker
De vanligaste orsakerna till bakteriuri hos katter är:
- Bakteriella infektioner i urinblåsan (cystit)
- Pyelonefrit (njurinflammation)
- Urinsten (stenar och kristaller skadar slemhinnan och underlättar bakteriers intrång)
- Kateterisering av urinblåsan
- Nedsatt immunförsvar
- Anatomiska faktorer (honor har kortare och bredare urinrör, vilket underlättar bakteriers intrång)
Bakterier kommer vanligen från kattens egen omgivande hud- eller tarmflora och vandrar upp genom urinröret. Tarmbakterien Escherichia coli är en vanlig orsak till verklig urinvägsinfektion. En del bakterier förändrar urinens miljö så att struvitkristaller kan bildas; sambandet mellan infektion och urinsten kan därför gå åt båda hållen.
Riskfaktorer
- Äldre djur
- Katter med kronisk njursjukdom
- Honor, särskilt okastrerade
- Djur efter urologiska ingrepp
- Katter med övervikt och stillasittande livsstil
Honor och katter från 10 års ålder har ökad risk för bakteriell cystit. Underlaget för att särskilt peka ut okastrerade honor eller stillasittande som generella riskfaktorer är begränsat. Diabetes och överfunktion i sköldkörteln är andra sjukdomar som kan öka mottagligheten. Hos en ung katt med urinvägssymtom är orsaken ofta icke-bakteriell.
Huvudsymtom
Bakteriuri kan vara:
- Asymtomatisk (dold form, upptäcks vid urinprov)
- Symtomatisk med tecken på infektion:
- Ökad och smärtsam urinering
- Blod i urinen (hematuri)
- Illaluktande urin
- Urinläckage eller urinering utanför lådan
- Minskad aptit och aktivitet
Samma besvär kan förekomma vid blåsinflammation utan bakterieinfektion, till exempel idiopatisk cystit. Urinens lukt eller att katten urinerar utanför lådan skiljer därför inte säkert mellan orsakerna.
Komplikationer och konsekvenser
Om bakteriuri indikerar en dold infektion och inte åtgärdas kan det leda till:
- Kronisk cystit
- Pyelonefrit
- Njurskador
- Sepsis vid spridning av bakterier i blodet
- Försämrad livskvalitet
Ett bakteriefynd utan sjukdomstecken innebär däremot inte att katten kommer att utveckla dessa komplikationer.
Diagnos hos veterinär
För att identifiera bakteriuri används:
- Urinprov (påvisning av bakterier och tecken på inflammation)
- Bakteriologisk odling av urin för att bestämma smittämne
- Blodprov för bedömning av njurfunktion
- Ultraljud av urinblåsa och njurar
- Vid behov – röntgen för att utesluta urinsten
Provtagningen påverkar svaret
För odling föredras oftast cystocentes: urin tas direkt ur blåsan med en tunn kanyl, ibland med ultraljud som vägledning. Ett prov som katten själv urinerat kan förorenas av bakterier från de yttre urinvägarna eller omgivningen. Laboratoriet behöver veta hur provet har samlats in.
Ett hemmaprov bör analyseras inom 3 timmar och hållas kylt, utan att frysas. För odlingsprov kan laboratoriet kräva högst 2 timmar i rumstemperatur eller högst 24 timmar i kyl. Följ därför mottagningens instruktioner om provkärl och transport; ett färskt prov ger ett mer tillförlitligt underlag än urin som stått framme.
Vad analyserna kan visa
Urinen undersöks bland annat för koncentration, socker, blod, celler och kristaller. Mikroskopi av urinsediment kan visa bakterier och vita blodkroppar, men skräp i provet kan misstas för bakterier. Urinstickans leukocytfält, som används för vita blodkroppar hos människor, är inte tillförlitligt hos katt.
Odling identifierar växande bakterier och resistensundersökning visar vilka antibiotika de är känsliga för. Svarstiden beror på laboratoriet: ett besked om ingen växt kan ta 3 dagar, medan ett positivt prov med fortsatt analys kan ta 2–7 dagar. Ett positivt svar måste fortfarande vägas ihop med kattens symtom.
Vid återkommande infektioner kan undersökningen behöva söka efter exempelvis stenar, en förändring i blåsväggen eller störd blåstömning. Jämförelse med tidigare odlingssvar hjälper till att skilja ett återfall med samma bakterie från en ny infektion med en annan bakterie.
Behandling och uppföljning
Asymtomatisk bakteriuri – bakterier i urinen utan tecken på sjukdom – behandlas i regel inte med antibiotika hos katter. Behandling behövs vid symtom på blåskatarr (täta, smärtsamma urineringar, blod i urinen), före operationer i urinvägarna eller enligt veterinärens beslut. Onödiga antibiotikakurer leder till resistenta bakterier.
Symtomen ovan visar att katten behöver bedömas, men de bevisar inte bakteriell blåskatarr. Antibiotikabehandling avser en bedömd bakteriell infektion. Vid inflammation av annan orsak behöver behandlingen riktas mot exempelvis smärta, stressrelaterade besvär eller urinsten.
När antibiotika behövs väljs preparat efter odling, känslighet och kattens övriga hälsa. Smärtlindring kan också behövas. Återkommande infektioner kräver att en bakomliggande orsak hanteras; att byta antibiotikum utan ny bedömning löser inte exempelvis en sten eller störd blåstömning.
Även en multiresistent bakterie i en symtomfri katts urin innebär inte automatiskt att behandling behövs. Resistens beskriver vilka läkemedel bakterien tål, inte att den nödvändigtvis orsakar mer sjukdom. Antibiotika ges inte heller rutinmässigt enbart för att katten har en urinkateter.
När katten kommer hem
Följ hur katten faktiskt urinerar, inte bara hur ofta den går till lådan. Anteckna smärta, synligt blod, urinering utanför lådan och förändrad aptit eller aktivitet. Om katten slutar få ur sig urin gäller akutbedömning även under pågående behandling.
Om besvären kvarstår eller återkommer behövs en ny bedömning. Uppföljningen anpassas till diagnosen och behandlingssvaret. En symtomfri katt behöver inte automatiskt upprepade odlingar för att försöka visa helt bakteriefri urin.
Enligt ISCAID (2019) behandlas asymtomatisk bakteriuri – bakterier i urinen utan tecken på sjukdom – i regel inte med antibiotika hos katter. Behandling behövs vid symtom på blåskatarr (täta, smärtsamma urineringar, blod i urinen), före operationer i urinvägarna eller enligt veterinärens beslut. Onödiga antibiotikakurer leder till resistenta bakterier.
Förebyggande
- Regelbundna urinprov hos äldre katter
- Hålla kattlådan ren och bibehålla hygien
- Säkerställa tillgång till färskt vatten och balanserad kost
- Förebygga och behandla cystit och urinsten i tid
- Kontrollera vikt och fysisk aktivitet
Urinanalys för att följa en annan sjukdom behöver inte innebära odling eller antibiotika vid varje bakteriefynd. En plan för balanserad kost, vätskeintag och eventuella urinstenar behöver passa kattens övriga sjukdomar.
Materialet är avsett för information och ersätter inte veterinärvård. Vid de första tecknen på sjukdom, kontakta alltid en veterinär.
Vanliga frågor
Måste bakterier i kattens urin behandlas med antibiotika?
Nej. Utan kliniska sjukdomstecken behövs antibiotika vanligen inte. Veterinären måste också bedöma om provet kan vara förorenat och om det finns särskilda omständigheter, exempelvis ett planerat ingrepp i urinvägarna.
Kan jag ta urinprovet hemma?
I vissa situationer går det, men ett hemmaprov förorenas lättare av omgivningen. För odling föredras ofta prov direkt ur urinblåsan. Följ klinikens instruktioner om hur just det aktuella provet ska tas.
Hur länge kan provsvaret dröja?
Det beror på laboratoriet och analysen. Ett negativt odlingsbesked kan ta 3 dagar och ett positivt prov med ytterligare undersökning 2–7 dagar. Katten ska bedömas akut om den inte kan urinera under väntetiden.
Är blod i urinen alltid en bakterieinfektion?
Nej. Blod och smärtsam urinering kan också bero på bland annat urinsten eller idiopatisk blåsinflammation. Urinanalys och ibland odling eller bilddiagnostik behövs för att skilja orsakerna och välja rätt behandling.
Behöver äldre katter regelbundna odlingar även utan symtom?
Inte enbart på grund av ålder. Äldre katter kan ha sjukdomar som motiverar urinanalys, men rutinmässig odling för att leta efter subklinisk bakteriuri ger vanligtvis inget skäl till antibiotikabehandling.
Redaktionen för Tassio
Källor
- ISCAID guidelines for the diagnosis and management of bacterial urinary tract infections in dogs and cats, The Veterinary Journal / ISCAID, läst 2026-11-03.
- Bacterial Cystitis in Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-03.
- Infectious Diseases of the Urinary System of Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-03.
- Urinprov katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-03.
- Urinvägsbesvär hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-03.
- Urinary Tract Infections (UTIs) in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-03.
- Akutvård katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-03.
- Microbiology, Parasitology, Serology & Virology – Urine Culture, University of Florida College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-03.
