Urinvägssystemet

Njursjukdomar (kronisk njursjukdom, CKD) hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Kronisk njursjukdom (CKD) hos katter är en progressiv sjukdom där njurarna gradvis förlorar sin förmåga att utföra sina funktioner: filtrera blod, avlägsna toxiner och reglera vätske- och elektrolytbalansen. CKD är en av de vanligaste sjukdomarna hos äldre katter, förekommande hos 30–40 % av djur äldre än 10 år. Sjukdomen utvecklas långsamt men är irreversibel och kräver livslång övervakning.

8 min läsningKällor
Njursjukdomar (kronisk njursjukdom, CKD) hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

En katt med njursjukdom kan behöva akut vård vid en plötslig försämring. Sök omedelbart hjälp vid:

  • andningssvårigheter;
  • kollaps, medvetslöshet eller kramper;
  • urinstopp, när katten inte kan kissa;
  • kraftig uttorkning eller misstänkt förgiftning, även innan symtom har hunnit komma.

Plötsliga synproblem kan bero på högt blodtryck och behöver bedömas snabbt. En katt som slutar äta eller blir tydligt allmänpåverkad behöver också snar veterinärkontakt, utan att vänta på nästa planerade njurkontroll.

Allmän beskrivning

Njurarna har en nyckelroll för att upprätthålla normal kroppsfunktion: de renar blodet, reglerar blodtryck och deltar i kalcium- och fosforomsättning. Vid CKD ersätts funktionell njurvävnad gradvis av ärrvävnad, vilket påverkar hela kroppens system. Sjukdomen kan inte botas, men med korrekt behandling kan utvecklingen bromsas och katten få en god livskvalitet.

Orsaker

Kronisk njursjukdom kan utvecklas som en primär njursjukdom eller som komplikation av andra sjukdomar:

  • Ärftlig predisposition (polycystisk njursjukdom hos perser, abessinier, Maine Coon)
  • Kroniska urinvägsinfektioner
  • Urinsten (urolitiasis)
  • Glomerulonefrit och pyelonefrit
  • Amyloidos
  • Följder av förgiftning eller nefrotoxiska läkemedel
  • Åldrande

De ärftliga sjukdomarna behöver skiljas åt: polycystisk njursjukdom är särskilt knuten till perser och katter med perserbakgrund, medan abessinier har en ärftlig form av njuramyloidos. Amyloidos innebär att onormala proteinavlagringar skadar njurvävnaden. Hos många katter går det inte att fastställa vad som startade njursjukdomen.

Riskfaktorer

Njursjukdomar förekommer oftare hos katter som är:

  • Över 7–8 år
  • Vissa raser (perser, abessinier, Maine Coon, birma)
  • Med kroniska urologiska problem (FLUTD, urinsten)
  • Som har genomgått förgiftning eller svåra infektioner
  • Som får torrfoder utan tillräckligt vattenintag

Torrfoder är inte en fastställd orsak till CKD. Samband mellan fodertyp och sjukdomsrisk är osäkra, och studierna om livsstilsfaktorer är få. Det finns inte heller lika starka belägg för varje ras i uppräkningen. Tillräckligt vätskeintag är däremot viktigt när katten redan har njursjukdom.

Vanliga symtom

CKD utvecklas gradvis och tidiga stadier kan vara symtomfria. Karakteristiska tecken:

  • Ökad törst (polydipsi)
  • Frekvent urinering (polyuri)
  • Aptit- och viktminskning
  • Slöhet, minskad aktivitet
  • Illamående, kräkningar
  • Dålig andedräkt (uremiskt)
  • Dålig pälsstatus
  • Uttorkning
  • Kramper och neurologiska störningar i sena stadier

Polyuri betyder ökad urinvolym, inte bara täta besök på kattlådan. När njurarna inte kan koncentrera urinen som tidigare förlorar katten mer vatten och dricker för att kompensera. Tidig njursjukdom kan ändå finnas utan att törsten tydligt har förändrats.

Komplikationer och konsekvenser

Utan behandling leder CKD till:

  • Uremisk intoxikation
  • Anemi
  • Hypertoni
  • Störd mineralomsättning (osteodystrofier)
  • Hjärtinsufficiens
  • Dödsfall

Detta är möjliga komplikationer, inte ett förutbestämt förlopp hos varje katt. Högt blodtryck kan skada ögon, nervsystem och hjärta. Blodbrist kan utvecklas när njurarna producerar mindre erytropoetin, hormonet som stimulerar bildningen av röda blodkroppar. Då kan katten bli mycket trött och få bleka slemhinnor.

Stadier av kronisk njursjukdom enligt IRIS

Veterinären bestämmer stadiet enligt den internationella IRIS-klassificeringen – utifrån kreatinin och SDMA i blodet när katten är stabil:

  • stadium 1 – njurfunktionen är redan nedsatt men kreatininet är normalt (under 140 µmol/l);
  • stadium 2 – kreatinin 140–250 µmol/l, ofta ännu utan symtom;
  • stadium 3 – 251–440 µmol/l, törst, viktnedgång och kräkningar uppträder;
  • stadium 4 – över 440 µmol/l, svår uremi.

Kreatininvärdet avgör inte vilka symtom katten måste ha. Även i stadium 3 kan tydliga symtom saknas. Stadium 1 förutsätter andra tecken på njurpåverkan, exempelvis kvarstående koncentrationssvårigheter i urinen eller strukturella njurförändringar; ett normalt kreatininvärde hos en frisk katt räcker inte för denna klassificering.

Dessutom bedöms protein i urinen (protein/kreatinin-kvot) och blodtrycket. Behandlingen beror på stadiet: njurdiet, fosfatbindare, kontroll av blodtryck och proteinförlust samt behandling av blodbrist. Begreppet ”kronisk njursvikt” är föråldrat – i dag talar man om kronisk njursjukdom.

Ordet njursvikt används fortfarande, men kronisk njursjukdom omfattar även tidiga stadier där kreatininet inte är förhöjt och katten saknar tydliga symtom.

Stadier av kronisk njursjukdom enligt IRIS

Veterinären bestämmer stadiet enligt den internationella IRIS-klassificeringen – utifrån kreatinin och SDMA i blodet när katten är stabil:

  • stadium 1 – njurfunktionen är redan nedsatt men kreatininet är normalt (under 140 µmol/l);
  • stadium 2 – kreatinin 140–250 µmol/l, ofta ännu utan symtom;
  • stadium 3 – 251–440 µmol/l, törst, viktnedgång och kräkningar uppträder;
  • stadium 4 – över 440 µmol/l, svår uremi.

Dessutom bedöms protein i urinen (protein/kreatinin-kvot) och blodtrycket. Behandlingen beror på stadiet: njurdiet, fosfatbindare, kontroll av blodtryck och proteinförlust samt behandling av blodbrist. Begreppet ”kronisk njursvikt” är föråldrat – i dag talar man om kronisk njursjukdom.

Diagnos hos veterinär

För diagnos används:

  • Blodprov (urea, kreatinin, SDMA)
  • Urinprov (densitet, protein, bakterier, kristaller)
  • Ultraljud av njurarna (strukturella förändringar, cystor, tumörer)
  • Blodtrycksmätning
  • Röntgen vid misstanke om urinsten

Stadieindelningen görs efter att njursjukdom har konstaterats. Förhöjda njurvärden kan också bero på exempelvis vätskebrist eller stopp i urinavflödet. Veterinären skiljer mellan akut njurskada, stabil kronisk sjukdom och en akut försämring ovanpå en kronisk skada.

För stadieindelningen används minst 2 mätningar hos en stabil katt med tillräcklig vätskebalans. Muskelmassa påverkar kreatinin, och en avmagrad katt kan därför ha missvisande låga värden. SDMA påverkas mindre av muskelförlust och kompletterar bedömningen. Ultraljud kan visa små, oregelbundna njurar vid kronisk skada, men fynden måste vägas samman med blod- och urinprover.

Behandling och uppföljning

Behandlingen har både som mål att bromsa sjukdomen och att lindra besvär. I stadium 4 får livskvalitet och symtomlindring särskilt stor betydelse. Illamående och dålig aptit kan kräva behandling, och blodbrist, högt blodtryck samt proteinförlust behöver hanteras efter kattens resultat.

En uttorkad katt kan behöva intravenös vätskebehandling. Hemma ska färskt vatten finnas tillgängligt. Behandlingsplanen följs med återkommande kontroller och ändras efter hur katten svarar, inte enbart efter ett enskilt blodvärde.

Njurdiet och matintag

En njurdiet har anpassad fosforhalt och proteinsammansättning och är en del av behandlingen. Den behöver ge tillräckligt med energi och näring. Fosfatbindare kan bli aktuella om fosfathalten i blodet är för hög. Det är viktigt att katten faktiskt äter; vikt, hull, muskelmassa och hur mycket mat den får i sig hör till uppföljningen.

Foderbytet behöver göras gradvis. En övergång på 2–3 veckor används ofta, och omkring 3 veckor kan underlätta acceptansen. Dålig aptit ska samtidigt bedömas och behandlas; den behöver inte bero på att katten ogillar den nya maten. Läs även om balanserad kost.

Prognos

Njurdiet kan förbättra överlevnaden; i vissa studier har katter som äter sådan diet levt 2–3 gånger längre än katter på vanligt kommersiellt kattfoder. I flera studier anges en genomsnittlig överlevnad på 2–3 år från diagnos i stadium 2 och under 6 månader i stadium 4. Gruppresultaten anger inte hur länge en enskild katt kommer att leva, eftersom sjukdomsstadium och behandlingssvar har stor betydelse.

Förebyggande

Det är inte möjligt att helt förhindra CKD, men risken kan minskas och utvecklingen bromsas genom:

  • Regelbundna veterinärkontroller efter 7 års ålder
  • Årliga blod- och urinprov
  • Kontroll av blodtrycket
  • Tillgång till färskt vatten (kattfontäner)
  • Specialdiet för njurstöd
  • Tidig behandling av infektioner och urinsten

Njurdiet är behandling för en katt med konstaterad njursjukdom och anpassas efter sjukdomsstadium och näringsbehov. Den ska inte användas som ett allmänt förebyggande råd till alla friska katter. Risken för förgiftning och njurskadliga läkemedel behöver också beaktas.

Betydelse för ägare

Kronisk njursjukdom är en av de vanligaste sjukdomarna hos äldre katter. Ägare bör förstå att CKD inte går att bota helt, men med korrekt vård kan katten leva många år till. Regelbunden diagnostik, diet och stödjande behandling förlänger livet och bevarar livskvaliteten.

Materialet är endast för informationsändamål och ersätter inte veterinärvård. Vid första tecken på sjukdom, kontakta alltid veterinär.

Vanliga frågor

Kan katten ha njursjukdom trots normalt kreatinin?

Ja, tidig kronisk njursjukdom kan förekomma utan förhöjt kreatinin. Diagnosen behöver då stöd av andra kvarstående njuravvikelser. Muskelmassa påverkar dessutom kreatinin, vilket gör att låga värden hos en avmagrad katt kan vara svåra att tolka.

Är torrfoder en bevisad orsak till kronisk njursjukdom?

Nej, det finns inte tillräckliga belägg för ett sådant generellt orsakssamband. Riskforskningen om fodertyp och livsstil är begränsad. Hos en katt som redan har njursjukdom är vätskebalans och ett näringsintag anpassat till sjukdomen viktiga delar av vården.

Kan katten bli helt frisk med njurdiet?

Nej, den kroniska njurskadan går inte att bota med foder. Njurdiet kan däremot bidra till bättre överlevnad och ingår i en plan som också kan behöva omfatta behandling av uttorkning, illamående, blodtryck och andra komplikationer.

Varför behövs återbesök om katten verkar må bra?

Blod- och urinprov samt blodtryck behöver följas även när symtomen är diskreta. Kontrollerna hjälper veterinären att anpassa behandlingen. Matintag, vikt och muskelmassa behöver också följas, eftersom näringsstatus kan förändras under sjukdomens förlopp.

Kan en katt med kronisk njursjukdom försämras akut?

Ja, en akut njurpåverkan kan tillkomma ovanpå en kronisk skada. Då behöver veterinären bedöma den plötsliga förändringen och skilja den från stabil kronisk sjukdom. En tidigare fastställd sjukdomsstadieindelning ersätter därför inte en ny undersökning när katten snabbt blir sämre.

Redaktionen för Tassio

Källor

Är du orolig för din katt?
Symtomkollen visar hur bråttom det är till veterinären och vilka artiklar du kan läsa.
Symtomkoll för kattAlla verktyg
Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →