Sjukdomar

Vill hjälpa men känner sig inte redo: bara 28 procent av brittiska veterinärer tror att yrkeskåren klarar ett stort utbrott av djursjukdom

Brittiska veterinärförbundet BVA har publicerat en ny enkät: fyra av fem veterinärer är beredda att hjälpa staten om en allvarlig djursjukdom bryter ut, men bara 28 procent tror att yrkeskåren är förberedd. Den viktigaste orsaken är brist på utbildning. Enkäten kommer efter en rekordepidemi av blåtunga, då lantbrukare väntade upp till tre veckor på provsvar. Vad som håller tillbaka veterinärerna och varför det angår alla djurägare.

7 min läsning
Veterinär i vit rock som sitter på huk bland lamm på en grön äng
Foto: Freepik
Innehåll
  1. Vad som hänt
  2. 80 procent vill hjälpa
  3. Bara 28 procent säkra
  4. Vad som står i vägen
  5. Den värsta blåtungeepidemin
  6. Tre veckors väntan
  7. Vad blåtunga är
  8. Scenarier för framtida kriser
  9. Vilka som talar
  10. Vem som gör vad
  11. Det känslomässiga priset
  12. Därför är beredskapen så viktig
  13. Vad veterinärerna efterfrågar
  14. Rabies och mul- och klövsjuka
  15. Inte bara gårdar
  16. Pressen på yrket
  17. Öva i förväg
  18. Vad djurägare kan göra
  19. Varningstecken hos lantbruksdjur
  20. Vilka de tillfälliga inspektörerna är
  21. Läxan från 2001
  22. Laboratorier vid gränsen
  23. Vad det betyder för Europa
  24. När du ska kontakta veterinär

Vad som hänt

Den 9 november 2026 publicerade Brittiska veterinärförbundet BVA resultaten av sin återkommande enkät Voice of the Veterinary Profession. Huvudresultatet är oroande: de flesta veterinärer vill hjälpa landet om ett stort utbrott av djursjukdom inträffar, men få tror att yrkeskåren är redo. Resultaten återgavs av branschtidningarna FarmingUK och Farmers Weekly.

80 procent vill hjälpa

Omkring 80 procent av de tillfrågade svarade att de är beredda att stödja en nationell krisinsats. Det inkluderar arbete som tillfälliga veterinärinspektörer — veterinärer som staten anlitar under ett utbrott. De besöker gårdar, tar prover och övervakar avlivning och att restriktioner följs.

Bara 28 procent säkra

Samtidigt tror bara 28 procent av veterinärerna att yrkeskåren som helhet är förberedd på en sådan kris. Ungefär lika få känner sig personligen rustade att arbeta under ett stort utbrott. BVA medger glappet: ”Veterinärer i Storbritannien vill hjälpa om ett stort utbrott av djursjukdom inträffar, men många känner sig inte redo.”

Vad som står i vägen

Det största hindret var brist på utbildning, som 63,5 procent av de tillfrågade angav. Därefter kom tidsbrist (48 procent) och oklara rutiner (46 procent). 44 procent befarar att arbetsgivaren inte skulle släppa iväg dem, och 40 procent känner sig osäkra på okända djurarter eller sjukdomar.

BVA-enkätenBrittiska veterinärers beredskap för epidemier
80 %vill hjälpa vid ett nationellt utbrottBVA
28 %tror att yrkeskåren är förbereddBVA
63,5 %ser brist på utbildning som största hinderBVA
46 %pekar på oklara rutinerBVA
3 472djurhållningar drabbades av blåtunga säsongen 2026–2027FarmingUK

FarmingUK; 10 november 2026

Den värsta blåtungeepidemin

Enkäten kommer efter ett svårt år för djurhälsan i Storbritannien. BVA kallade den senaste epidemin av blåtunga den värsta i landets historia. Enligt siffror som publicerades i början av november drabbades 3 472 djurhållningar i hela Storbritannien säsongen 2026–2027.

Tre veckors väntan

Även lantbrukarna kände av trycket. Under sommaren väntade de upp till tre veckor på provsvar för blåtunga. Lantbrukarnas organisation NFU varnade parlamentsledamöterna för att trycket på veterinärtjänster och laboratorier kunde försvaga landets förmåga att hantera flera utbrott samtidigt. Långsam diagnostik ger en sjukdom tid att spridas.

Vad blåtunga är

Blåtunga är en virussjukdom hos idisslare som sprids av små blodsugande svidknott. Får drabbas hårdast: de får feber, svullet huvud, blå tunga, sår i munnen och hälta. Nötkreatur blir oftast lindrigare sjuka men kan mjölka mindre och kasta. Viruset är inte farligt för människor eller hundar.

Scenarier för framtida kriser

Den 19 november hålls på BVA:s kongress under London Vet Show ett eget pass: ”När krisen kommer: en praktisk guide till veterinärens roll i nationella nödlägen”. Det leds av veterinären och parlamentsledamoten Danny Chambers. Deltagarna ska diskutera möjliga utbrott av rabies och mul- och klövsjuka.

Vilka som talar

I panelen sitter Wales tidigare statsveterinär Christianne Glossop, David Black som är seniordirektör i veterinärgruppen Paragon och vice ordförande i British Cattle Veterinary Association, samt Ian Battersby, ordförande för Mission Rabies UK. De ska berätta om de praktiska svårigheterna att arbeta under epidemier.

Vem som gör vad

Ett annat ämne är hur ansvaret fördelas mellan staten, lokala myndigheter och privatpraktiserande veterinärer. Vid ett utbrott står klinikveterinärer ofta i frontlinjen: lantbrukare och djurägare med misstänkta symtom kommer först till dem. Hur snabbt de misstänker en allvarlig sjukdom kan avgöra hur stor epidemin blir.

Det känslomässiga priset

Arrangörerna tar också upp den etiska och känslomässiga pressen på veterinärer i nationella kriser. Arbete vid utbrott innebär ofta att avliva djur som ser friska ut, prata med lantbrukare som förlorar sina besättningar och långa arbetspass. Mul- och klövsjukan 2001 visade att sådana insatser lämnar djupa spår hos alla inblandade.

Därför är beredskapen så viktig

Tiden är den viktigaste faktorn i kampen mot allvarliga djursjukdomar. Ju tidigare en sjukdom misstänks, desto färre gårdar når den. Om det saknas utbildad personal när ett utbrott börjar förlorar staten dagar eller till och med veckor. Därför uppmanar veterinärorganisationer till utbildning i förväg i stället för mitt i krisen. Varje förlorad dag med mul- och klövsjuka eller fågelinfluensa kan innebära dussintals nya smittade gårdar.

Vad veterinärerna efterfrågar

Svaren i enkäten visar vad yrkeskåren behöver:

  1. Regelbundna kurser om allvarliga djursjukdomar och vad man gör vid utbrott.
  2. Tydliga rutiner som publicerats i förväg för alla inblandade.
  3. Överenskommelser med arbetsgivare om att släppa iväg veterinärer under en kris.
  4. Erfarenhet av att arbeta med ovana djurarter.
  5. Stöd för den psykiska hälsan hos dem som arbetar med utbrott.

Rabies och mul- och klövsjuka

Scenarierna med rabies och mul- och klövsjuka är inte slumpmässigt valda. Mul- och klövsjuka är en av de mest smittsamma sjukdomarna hos lantbruksdjur, och utbrotten i Europa 2025 visade hur snabbt den sprids. Rabies förekommer inte hos landlevande djur i Storbritannien, men risken för införsel med olagligt införda djur kvarstår. Båda sjukdomarna kräver omedelbar respons och välutbildad personal.

Inte bara gårdar

Veterinärernas beredskap är viktig även utanför lantbruket. Allvarliga sjukdomar kan också gälla sällskapsdjur: om rabies misstänks hos en införd hund träder samma statliga system i kraft. Smådjursveterinärer kan också bli tillfälliga inspektörer, men många av dem har aldrig arbetat med nötkreatur eller får.

Pressen på yrket

Enkäten kommer mitt i en brist på veterinärer i många europeiska länder, särskilt på landsbygden. Lantbruksveterinärer sliter med nattjourer och långa resor, och nyutexaminerade väljer oftare stadskliniker för katter och hundar. Varje stort utbrott hamnar på denna redan lilla grupp.

Öva i förväg

Många europeiska veterinärmyndigheter håller övningar: de simulerar ett utbrott och övar på att upprätta zoner, ta prover och samordna myndigheter. Enligt BVA bör sådana övningar även omfatta privatpraktiserande veterinärer, inte bara myndighetspersonal. Då skulle alla veta sin roll i en verklig kris.

Vad djurägare kan göra

Även ägare av lantbruksdjur och sällskapsdjur bidrar till skyddet mot epidemier. Det är viktigt att snabbt rapportera ovanliga symtom till veterinär, följa reglerna för djurförflyttningar och inte föra in djur utan att uppfylla veterinärkraven. Ju tidigare en veterinär får veta om ett problem, desto lättare är det att stoppa en sjukdom.

Varningstecken hos lantbruksdjur

Lantbrukare bör genast ringa veterinär om djur plötsligt får feber, sår i munnen eller på klövarna, kraftig salivering, hälta, svullet huvud, kraftigt minskad mjölkmängd eller om flera djur dör utan förklaring. Sådana tecken kan tyda på anmälningspliktiga djursjukdomar.

Vilka de tillfälliga inspektörerna är

Tillfälliga veterinärinspektörer är privatpraktiserande veterinärer som staten anställer under ett utbrott. De får oftast en kort utbildning, befogenheter och arbetar under myndighetens ledning. De besöker gårdar i restriktionszoner, undersöker djur, tar prover och sköter dokumentation. Utan dem har myndigheterna helt enkelt inte tillräckligt med folk.

Läxan från 2001

Mul- och klövsjukan 2001 i Storbritannien var en av de svåraste i Europas historia. Miljontals djur avlivades och landet led enorma förluster. En lärdom var bristen på utbildade veterinärer under de första dagarna. Sedan dess har utbildningen förbättrats, men BVA:s enkät visar att många fortfarande inte känner sig redo.

Laboratorier vid gränsen

Hur snabbt man kan reagera beror inte bara på veterinärerna på gårdarna utan också på laboratorierna. Om prover väntar i veckor på analys hinner sjukdomen spridas. Sommaren 2026 med blåtunga visade att laboratorierna inte hinner med när proverna är många. Lantbrukets organisationer vill att staten bygger ut diagnostiken i förväg.

Vad det betyder för Europa

Frågan om beredskap gäller inte bara Storbritannien. Mul- och klövsjuka, blåtunga, lumpy skin disease och fågelinfluensa har de senaste åren visat att utbrott kan komma ett efter ett. BVA:s enkät är en signal för hela Europa: viljan finns, men utan utbildning, tydliga regler och stöd från arbetsgivare blir den inte till en snabb insats i en kris.

När du ska kontakta veterinär

Ring veterinär direkt om nötkreatur, får, getter eller grisar får feber, sår i mun och på klövar, dreglar, haltar, får svullnader eller plötsligt dör. Kontakta veterinär om en hund eller katt som förts in från utlandet blir aggressiv eller slö eller ändrar beteende.

Källor

  1. FarmingUK, 10 november 2026