Dalmatiner i Sverige
rasens särdrag och skötsel

Dalmatiner i Sverige

rasens särdrag
och skötsel
Dalmatinern –
en elegant och energisk hund, känd för sin karakteristiska vita päls med svarta eller leverbruna fläckar. Dalmatinern drar blickarna till sig med sin skönhet och sitt aktiva sätt och är en utmärkt kamrat för den som kan ge den tillräckligt med uppmärksamhet och omsorg. Trots sitt klara utseende har dalmatinern ett starkt temperament och behöver rätt skötsel och uppfostran. Här går vi igenom rasens särdrag, ursprung, utseende enligt standarden, temperament, skötsel och annat som är bra att veta.
Rasens egenskaper
Anpassningsförmåga
Skällighet
Fällning
Vaktinstinkt
Skyddsinstinkt
Vänlig mot främlingar
Lättlärdhet
Hälsoproblem
Skötsel
Sociala behov
Passar i lägenhet
Energinivå
Vänlig mot hundar
Vänlig mot katter
Passar barn
Lojalitet
Motionsbehov
Intelligens
Dalmatinern –
en elegant och energisk hund, känd för sin karakteristiska vita päls med svarta eller leverbruna fläckar. Dalmatinern drar blickarna till sig med sin skönhet och sitt aktiva sätt och är en utmärkt kamrat för den som kan ge den tillräckligt med uppmärksamhet och omsorg. Trots sitt klara utseende har dalmatinern ett starkt temperament och behöver rätt skötsel och uppfostran. Här går vi igenom rasens särdrag, ursprung, utseende enligt standarden, temperament, skötsel och annat som är bra att veta.
Anpassningsförmåga
Lättlärdhet
Skötsel
Passar i lägenhet
Passar barn
Fällning
Vänlig mot hundar
Motionsbehov
Skyddsinstinkt
Skällighet
Hälsoproblem
Sociala behov
Energinivå
Lojalitet
Vaktinstinkt
Vänlig mot katter
Intelligens
Vänlig mot främlingar
Rasens egenskaper
Dalmatinern är en gammal ras vars ursprung fortfarande är något av en gåta. Namnet kommer från Dalmatien i dagens Kroatien, som också står som rasens hemland hos FCI. Hundarna användes som vakthundar och sprang bredvid hästvagnar för att skydda ekipage och last – i England kallades de ”carriage dogs”. Senare blev dalmatinern populär bland aristokratin och uppträdde även på cirkus. Under 1900-talet blev den en omtyckt familjehund, inte minst tack vare filmen om de 101 dalmatinerna.
Dalmatinerns historia och ursprung
Dalmatinerns historia och ursprung
Dalmatinern är en gammal ras vars ursprung fortfarande är något av en gåta. Namnet kommer från Dalmatien i dagens Kroatien, som också står som rasens hemland hos FCI. Hundarna användes som vakthundar och sprang bredvid hästvagnar för att skydda ekipage och last – i England kallades de ”carriage dogs”. Senare blev dalmatinern populär bland aristokratin och uppträdde även på cirkus. Under 1900-talet blev den en omtyckt familjehund, inte minst tack vare filmen om de 101 dalmatinerna.
Dalmatinerns utseende
Dalmatinern är en medelstor hund med muskulös och smäcker kropp. Utseendet drar blickarna till sig med de klara fläckarna på vit botten.
Pälsen hos dalmatinern är kort, tät och glänsande, med karakteristiska svarta eller leverbruna fläckar jämnt fördelade på vit botten. Valparna föds helt vita, och fläckarna kommer fram efter några veckor. Dalmatinern fäller ganska mycket året runt.
Dalmatinern rör sig graciöst och lätt. Gången är mjuk, men hunden kan röra sig snabbt och säkert – den är byggd för att springa långt.
Kroppen hos dalmatinern är smäcker och muskulös. Hunden ser aktiv och rörlig ut, vilket speglar dess höga energi.
Svansen är medellång, når ungefär till hasleden och bärs med en lätt uppåtböjning – aldrig ringlad.
Huvudet hos dalmatinern står i proportion till kroppen, med måttligt stop och rakt nosparti. Nosen är svart hos svartfläckiga och brun hos leverfläckiga hundar.
Ögonen är medelstora, runda och har ett klart, livligt uttryck. De är mörka hos svartfläckiga och bärnstensfärgade hos leverfläckiga hundar; blå ögon är inte önskvärda enligt standarden.
Svansen är medellång, når ungefär till hasleden och bärs med en lätt uppåtböjning – aldrig ringlad.
Kroppen hos dalmatinern är smäcker och muskulös. Hunden ser aktiv och rörlig ut, vilket speglar dess höga energi.
Pälsen hos dalmatinern är kort, tät och glänsande, med karakteristiska svarta eller leverbruna fläckar jämnt fördelade på vit botten. Valparna föds helt vita, och fläckarna kommer fram efter några veckor. Dalmatinern fäller ganska mycket året runt.
Ögonen är medelstora, runda och har ett klart, livligt uttryck. De är mörka hos svartfläckiga och bärnstensfärgade hos leverfläckiga hundar; blå ögon är inte önskvärda enligt standarden.
Huvudet hos dalmatinern står i proportion till kroppen, med måttligt stop och rakt nosparti. Nosen är svart hos svartfläckiga och brun hos leverfläckiga hundar.
Dalmatinern rör sig graciöst och lätt. Gången är mjuk, men hunden kan röra sig snabbt och säkert – den är byggd för att springa långt.
Dalmatinerns utseende
Dalmatinern är en medelstor hund med muskulös och smäcker kropp. Utseendet drar blickarna till sig med de klara fläckarna på vit botten.
Dalmatinerns färger
Grundfärgen är vit. Pälsen ska vara ren och klart vit, utan inslag av andra färger – det vita är botten som fläckarna syns mot.
Fläckarna är rasens viktigaste kännetecken. De är runda eller ovala, väl avgränsade och fördelade över hela kroppen. Fläckarna är antingen svarta eller leverbruna – en hund med fläckar i båda färgerna, liksom trefärgade hundar, är inte tillåten enligt standarden.
Dalmatiner i Sverige – Dalmatinerns färger
Dalmatiner i Sverige – Dalmatinerns färger
Dalmatiner i Sverige – Dalmatinerns färger
Dalmatiner i Sverige – Dalmatinerns färger
Leverbruna fläckar:
en mindre vanlig men erkänd variant. Fläckarna kan variera från ljust, varmt brunt till mörkt chokladbrunt. Även de bruna fläckarna ska vara tydliga och runda. Hos leverfläckiga hundar är nosen brun och ögonen ljusare, ofta bärnstensfärgade.
Svarta fläckar:
den vanligaste varianten. Fläckarna kan variera i storlek men ska vara tydliga och väl avgränsade. De kan vara jämnt fördelade över kroppen eller ha vissa mellanrum. Helst ska de vara runda och varken för små eller suddiga. Svarta fläckar ska alltid kontrastera tydligt mot den vita botten.
Dalmatinerns färger
Grundfärgen är vit. Pälsen ska vara ren och klart vit, utan inslag av andra färger – det vita är botten som fläckarna syns mot.
Fläckarna är rasens viktigaste kännetecken. De är runda eller ovala, väl avgränsade och fördelade över hela kroppen. Fläckarna är antingen svarta eller leverbruna – en hund med fläckar i båda färgerna, liksom trefärgade hundar, är inte tillåten enligt standarden.
Svarta
fläckar –
den vanligaste varianten. Fläckarna kan variera i storlek men ska vara tydliga och väl avgränsade. De kan vara jämnt fördelade över kroppen eller ha vissa mellanrum. Helst ska de vara runda och varken för små eller suddiga. Svarta fläckar ska alltid kontrastera tydligt mot den vita botten.
Leverbruna fläckar –
en mindre vanlig men erkänd variant. Fläckarna kan variera från ljust, varmt brunt till mörkt chokladbrunt. Även de bruna fläckarna ska vara tydliga och runda. Hos leverfläckiga hundar är nosen brun och ögonen ljusare, ofta bärnstensfärgade.
Utställningsstandard

för dalmatiner
Huvud: Välproportionerligt, med måttligt stop och rakt nosparti.
Ögon: Medelstora och runda, med klart och livligt uttryck.
Päls: Kort, tät och glänsande, med tydliga fläckar.
Kropp: Muskulös och harmoniskt byggd.
Svans: Medellång, bärs med lätt uppåtböjning, aldrig ringlad.
Rörelser: Fria och uthålliga, med långa, mjuka steg.
Dalmatiner i Sverige – Utställningsstandard för dalmatiner
Utställnings-
standard för dalmatiner
Huvud:
Välproportionerligt, med måttligt stop och rakt nosparti.
Ögon:
Medelstora och runda, med klart och livligt uttryck.
Päls:
Kort, tät och glänsande, med tydliga fläckar.
Kropp:
Muskulös och harmoniskt byggd.
Svans:
Medellång, bärs med lätt uppåtböjning, aldrig ringlad.
Rörelser:
Fria och uthålliga, med långa, mjuka steg.
Dalmatiner i Sverige – Utställnings- standard för dalmatiner
Dalmatinerns temperament
Dalmatinern är en mycket aktiv och energisk hund. Den har ett starkt temperament och kan vara självständig, men är samtidigt fäst vid sin ägare och vill ofta ha uppmärksamhet. Den har god vaktinstinkt men är inte aggressiv utan anledning.
Dalmatiner älskar aktiv fritid, löpning och motion. De passar perfekt för den som lever ett aktivt liv och kan ägna dem mycket tid.
Dalmatiner älskar aktiv fritid, löpning och motion. De passar perfekt för den som lever ett aktivt liv och kan ägna dem mycket tid.
Dalmatinerns
temperament
Dalmatinern är en mycket aktiv och energisk hund. Den har ett starkt temperament och kan vara självständig, men är samtidigt fäst vid sin ägare och vill ofta ha uppmärksamhet. Den har god vaktinstinkt men är inte aggressiv utan anledning.
Dalmatiner i Sverige – Dalmatinerns temperament
Skötsel av dalmatiner
Dalmatinern behöver ingen avancerad skötsel, men några saker är bra att tänka på. Pälsen ska borstas regelbundet – trots den korta pälsen fäller dalmatinern ganska mycket, och en gummiborste hjälper till att få bort lösa hårstrån.
Håll också koll på huden, som kan vara benägen för allergier och eksem. Hunden behöver dagliga långa promenader, eftersom dalmatinern är en aktiv ras som behöver mycket motion. Utan tillräcklig aktivitet kan den bli överaktiv och förstöra saker
Skötsel av dalmatiner
Dalmatinern behöver ingen avancerad skötsel, men några saker är bra att tänka på. Pälsen ska borstas regelbundet – trots den korta pälsen fäller dalmatinern ganska mycket, och en gummiborste hjälper till att få bort lösa hårstrån.
Håll också koll på huden, som kan vara benägen för allergier och eksem. Hunden behöver dagliga långa promenader, eftersom dalmatinern är en aktiv ras som behöver mycket motion. Utan tillräcklig aktivitet kan den bli överaktiv och förstöra saker

Rasens fördelar och nackdelar

Energisk

Fördelar

  • Energisk

    Dalmatiner är hundar med hög energi. De passar perfekt för den som gillar långa promenader, löpning eller hundsport

  • Intelligens

    Dalmatiner är kloka och lättlärda, särskilt när träningen sker genom lek. De lär sig snabbt kommandon och blir bra medhjälpare

  • Lojalitet

    Dalmatiner knyter starka band till sina ägare och blir trogna följeslagare. De står gärna upp för sin familj och är en pålitlig vän

  • Passar familjer

    Dalmatiner kommer bra överens med barn och andra djur om de socialiseras tidigt. De är aktiva och glada hundar som passar fint i aktiva familjer

Stort behov av aktivitet

Nackdelar

  • Stort behov av aktivitet

    Dalmatiner är aktiva hundar, och om de inte får tillräckligt med motion kan de bli överaktiva och till och med förstöra saker

  • Fäller mycket

    Dalmatinerns päls fäller rikligt året runt och behöver regelbunden borstning. Det kan vara opraktiskt för den som inte vill ta hand om lösa hårstrån

  • Hälsa

    Dalmatiner kan födas döva, och rasen får lätt urinsten eftersom den omsätter urinsyra på ett särskilt sätt. Regelbundna veterinärkontroller och rätt foder hjälper till att förebygga problemen

Dalmatinern –
en hund med stark personlighet och energiskt temperament, som blir en utmärkt följeslagare för aktiva människor som kan ge den tillräckligt med uppmärksamhet och motion. Gillar du ett aktivt liv och är beredd att ta hand om din hund, blir dalmatinern en trogen vän i många år.
Dalmatinern –
en hund med stark personlighet och energiskt temperament, som blir en utmärkt följeslagare för aktiva människor som kan ge den tillräckligt med uppmärksamhet och motion. Gillar du ett aktivt liv och är beredd att ta hand om din hund, blir dalmatinern en trogen vän i många år.
Du kanske också gillar:
Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →

Rasens hälsa

Dalmatinerns största hälsoproblem är medfödd dövhet: omkring 30 % av hundarna hör dåligt på ett eller båda öronen. Valparnas hörsel testas med BAER-test vid 6–8 veckors ålder, och döva hundar används inte i avel.

Eftersom rasen omsätter urinsyra på ett särskilt sätt bildas lätt uratstenar i urinvägarna: se till att hunden dricker mycket, ge gärna blötfoder och ett foder med måttligt innehåll av puriner (begränsa inälvsmat).

När du köper valp: be om resultaten från båda föräldrarnas hälsoundersökningar – röntgen av höfter och armbågar, ögonlysning, hjärtundersökning och de DNA-tester som är brukliga för rasen. SKK:s hälsoprogram anger vad som krävs för rasen, och resultaten finns i SKK Avelsdata. Gå till veterinären en gång om året, efter 7 års ålder varje halvår.