Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om en nyfödd kattunge får något av följande:
- tydlig svaghet eller slutar dia;
- bleka eller gula slemhinnor;
- röd eller mörkt brun urin;
- ansträngd eller ovanligt snabb andning;
- kollaps eller plötsligt försämrad kontakt.
Misstänkt neonatal isoerytrolys kräver omedelbar hjälp. Hindra fortsatt intag av den misstänkt skadliga råmjölken och kontakta veterinären direkt för instruktioner om säker värme, transport och utfodring.
Allmänt om sjukdomen
Katter har tre huvudsakliga blodgrupper i AB-systemet: A, B och AB. Om en honkatt med blodgrupp B får ungar med en hane som har grupp A eller AB, kan en del av kattungarna ärva blodgrupp A eller AB. Mammans råmjölk innehåller då antikroppar mot A-antigenet, som bryter ned de nyfödda kattungarnas röda blodkroppar. Ett antigen är en struktur på cellens yta som antikroppar kan känna igen.
Sjukdomen visar sig under de första timmarna eller dagarna: kattungarna verkar först friska, men efter att ha diat råmjölk blir de svaga, slutar vara aktiva och kan dö. Svår hemolytisk blodbrist kan utvecklas inom 2–3 dygn. Andra kattungar försämras mycket snabbt eller visar lindrigare tecken.
Råmjölken är normalt viktig eftersom den för över mammans skyddande antikroppar till ungarna. Under den tidiga perioden efter födseln kan antikroppar passera genom tarmen till blodet. Vid blodgruppsinkompatibilitet följer även de skadliga anti-A-antikropparna med. Blodgrupp B hos mamman innebär därför en risk bara för de ungar vars blodkroppar antikropparna reagerar mot.
Orsaker
- Blodgrupperna hos mamma och kattungar passar inte ihop: honkatt med blodgrupp B × hane med grupp A eller AB kan få kattungar med grupp A eller AB som är i fara.
- Antikroppar i mammans råmjölk reagerar mot främmande antigener på de röda blodkropparna, särskilt anti-A.
- Ärftlighet: blodgrupperna går i arv, och därför är valet av avelsdjur avgörande.
Antikropparna hos en hona med blodgrupp B finns naturligt. Hon behöver alltså inte ha fått en tidigare blodtransfusion eller haft en tidigare kull för att hennes råmjölk ska kunna orsaka sjukdomen. Även den första kullen kan drabbas.
Riskfaktorer
- Raser där blodgrupp B förekommer: brittiskt korthår, devon rex, cornish rex, perser, exotic med flera.
- Föräldrarnas blodgrupp är inte testad.
- Parningar utan kontroll av blodgruppernas förenlighet.
Andelen katter med blodgrupp B varierar mellan populationer och raser. Rasnamnet ersätter därför inte blodgruppering av de enskilda avelsdjuren. Alla kattungar i en riskkull behöver inte drabbas lika svårt, och en del kan förbli opåverkade.
Vanliga symtom
Kattungar med neonatal isoerytrolys kan visa:
- svaghet och ovilja att dia;
- bleka eller gula slemhinnor;
- mörk urin, hemoglobinuri;
- snabb andning;
- plötslig död under första dygnet eller de första levnadsdagarna.
Hemoglobinuri innebär att hemoglobin, blodets syretransporterande färgämne, finns i urinen efter nedbrytning av röda blodkroppar. Urinen kan bli rödbrun. Vid ett långsammare förlopp kan kattungen från 1–2 dygns ålder öka dåligt i vikt och bli allt svagare.
Hos en del kattungar förekommer en fördröjd form, där svansspetsen dör (nekros) ungefär 1–2 veckor efter födseln. Svansspetsnekros kan ibland vara det enda tydliga tecknet på genomgången sjukdom.
Komplikationer och följder
- svår blodbrist;
- syrebrist i vävnaderna;
- akut njursvikt i samband med hemolysen;
- hög dödlighet bland de nyfödda;
- förlorade kullar för uppfödaren.
Kattungar som inte får i sig råmjölkens skyddande antikroppar kan dessutom bli mer mottagliga för infektioner. Modersmjölksersättning ger näring men ersätter inte överföringen av antikroppar. Det behöver vägas in när diandet begränsas för att förhindra fortsatt hemolys.
Diagnos hos veterinären
- sjukdomshistoria: föräldrarnas blodgrupper och tidigare döda kattungar;
- kliniska tecken på hemolys hos de nyfödda;
- laboratorieprover: hematokrit, blodutstryk och bilirubin;
- blodgruppering av hona och hane före parning;
- tester på nyfödda för att jämföra kattungens blod med mammans.
Hög hjärtfrekvens kan vara ett kliniskt tecken på blodbrist. Hematokrit visar hur stor del av blodet som består av röda blodkroppar. Blodgruppering anger gruppen, medan ett korstest undersöker om blodkroppar och antikroppar från de aktuella katterna reagerar mot varandra. Vid födseln kan blod från navelsträngen användas för blodgruppering av kattungarna.
Andra orsaker till svaghet och död hos nyfödda behöver också övervägas, exempelvis förlossningsproblem, infektion, medfödda missbildningar eller näringsbrist. Vid dödsfall kan obduktion bidra till att klarlägga orsaken och förebygga problem i kommande kullar.
Behandling
Behandling finns, men neonatal isoerytrolys är svår att behandla när antikropparna redan har tagits upp. Det viktigaste är:
- att genast hindra fortsatt intag av skadlig råmjölk och ge modersmjölksersättning eller låta en blodgruppsförenlig amma ta hand om ungarna;
- att vid behov ge transfusion med tvättade röda blodkroppar, där mamman med grupp B kan vara en möjlig givare efter veterinärens kompatibilitetsbedömning;
- stödbehandling med bland annat värme och vätska efter kattungens tillstånd.
Blodkropparna tvättas för att avlägsna plasma med antikroppar. Givare och blodprodukt väljs av veterinären, och transfusionen kräver särskild utrustning och övervakning. Kattungens eget blod och kvarvarande antikroppar påverkar vilket blod som kan användas.
Prognosen beror på hur svår sjukdomen är: om den upptäcks tidigt och kattungarna inte får mer skadlig råmjölk ökar chansen att överleva, men många dör under de första dagarna. Intensiv stödbehandling kan behövas även efter att diandet har stoppats.
Värme och alternativ utfodring
En nedkyld kattunge kan få svårt att suga och svälja. Att tvinga i den mat kan leda till uppstötning och att mjölk hamnar i luftvägarna. Uppvärmning och utfodring behöver därför planeras tillsammans med veterinären. En amma som redan producerar vanlig mjölk ger inte samma överföring av skyddande antikroppar som råmjölk, även om hon kan bidra med näring och omvårdnad.
Förebyggande
- blodgruppera alltid katter som används i avel;
- para inte honor med grupp B med hanar med grupp A eller AB;
- om kombinationen ändå blir av, planera med veterinär före födseln så att kattungar med grupp A eller AB inte diar mamman under de första 24 timmarna, utan får säker alternativ utfodring och sedan kan återgå till diandet;
- för register över ärftliga egenskaper i avelsarbetet.
Upptaget av antikroppar är begränsat till den tidiga perioden efter födseln, omkring 16–24 timmar. Kattungar med blodgrupp B kan däremot fortsätta dia en mamma med grupp B. Därför är blodgruppering av varje unge viktig när en riskparning redan har skett. Planen ska även omfatta hur ungarna hålls varma och får näring under avskiljningen.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Neonatal isoerytrolys innebär att antikroppar från en mamma med grupp B, som ungarna får via råmjölken, bryter ned de röda blodkropparna hos kattungar med grupp A eller AB. För kattägare och uppfödare är blodgruppering av avelsdjuren före parning en viktig åtgärd för att förebygga sjukdomen. Rätt val av avelsdjur och snabba åtgärder kan minska risken att kattungar dör.
Spara blodgruppsresultat och uppgifter om parningen. Vid sjukdom behöver veterinären veta när ungarna föddes, om de har diat och vilka som har blivit svaga. Följ varje kattunge individuellt; ett till synes friskt kullsyskon utesluter inte att en annan unge är allvarligt sjuk.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan den första kullen drabbas?
Ja. En hona med blodgrupp B har naturligt förekommande antikroppar mot blodgrupp A. Tidigare dräktighet eller blodtransfusion behövs därför inte för att ungar med en oförenlig blodgrupp ska kunna bli sjuka.
Måste alla ungar skiljas från en mamma med blodgrupp B?
Risken gäller kattungar med grupp A eller AB. Ungar med grupp B kan fortsätta dia. När en riskparning har skett behövs en plan med veterinären för blodgruppering och säker omvårdnad av de berörda ungarna.
Är modersmjölksersättning samma sak som råmjölk?
Nej. Den kan ge näring under den tid då kattungen inte får dia mamman, men ger inte motsvarande överföring av skyddande antikroppar. Ungens skydd mot infektioner behöver därför ingå i veterinärens plan.
Kan blodgruppering ensam förklara varför en kattunge är svag?
Nej. Blodgrupperna visar om det finns risk för inkompatibilitet, men veterinären behöver även bedöma symtom och provsvar. Infektioner, nedkylning, näringsbrist och problem kring födseln kan ge liknande tecken hos nyfödda.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Blood Transfusions in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Anemia in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Feline Neonatal Isoerythrolysis and the Importance of Feline Blood Types, Veterinary Medicine International, läst 2026-11-05.
- Fading kitten syndrome: Factors predisposing to faders and treatment options, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-05.
- Feline blood groups, Governing Council of the Cat Fancy, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University, läst 2026-11-05.
- Förekomst av blodgrupp B hos huskatter i Sverige (2013), Sveriges lantbruksuniversitet, läst 2026-11-05.
