Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten efter en blodtransfusion visar något av följande:
- ansträngd eller snabbt försämrad andning;
- kollaps, medvetslöshet eller uttalad svaghet;
- blåaktigt, mycket blekt eller nytillkommet gulaktigt tandkött;
- mörkröd eller brun urin tillsammans med försämrat allmäntillstånd;
- upprepade kräkningar eller svullnad i ansiktet.
Om katten redan vårdas på sjukhus ska personalen uppmärksammas direkt på varje ny förändring. Försök inte själv ändra droppet eller ge läkemedel mot reaktionen.
Allmänt om tillståndet
Till skillnad från hundar kan katter ha naturliga antikroppar mot främmande blodgrupper utan tidigare transfusion. Kattungar utvecklar dessa antikroppar vid 6–8 veckors ålder. Därför kan redan den första transfusionen med fel blod ge en akut reaktion. Särskilt farligt är när en katt med blodgrupp B får blod av grupp A – det kan ge svår hemolys, alltså nedbrytning av röda blodkroppar. Reaktionen kan komma direkt inom några minuter eller vara fördröjd.
Blodgruppsantigener är strukturer på de röda blodkropparnas yta. Antikroppar kan känna igen främmande antigener och angripa cellerna. Blodgruppering visar typen i AB-systemet, medan ett korstest undersöker förenligheten mellan just den tilltänkta givaren och mottagaren. Det finns ingen katt som kan användas som universell blodgivare till alla andra katter.
Alla transfusionsreaktioner beror inte på fel blodgrupp. Feber utan hemolys, allergiska reaktioner och överbelastning av blodcirkulationen är andra komplikationer. För stor tillförsel av blod kan bidra till vätskeansamling i lungorna. Liknande andningssymtom kan alltså ha olika mekanismer och kräva olika behandling.
Orsaker
- blodtransfusion utan att katten först har blodgrupperats;
- oförenlighet i AB-systemet (särskilt blod av grupp A till en katt med grupp B);
- andra antigener på de röda blodkropparna utöver AB-systemet (till exempel Mik);
- upprepade transfusioner utan korstest;
- fel vid tappning eller förvaring av blodet.
En blodprodukt kan också vara förorenad av bakterier eller innehålla andra smittämnen från givaren. Därför behöver givarkatter hälsokontrolleras och undersökas för relevanta infektioner. Steril insamling och korrekt förvaring skyddar mot andra risker än dem som blodgruppering och korstest kan upptäcka.
Riskfaktorer
- katter med den ovanligare blodgruppen B, som förekommer oftare hos brittiskt korthår, devon rex, perser och några andra raser;
- katter som behöver en akut transfusion;
- upprepade transfusioner utan kontroll av förenligheten;
- bristande beredskap för förenlighetsprov när snabbtest saknas.
Det finns begränsat med data om hur varje enskild praktisk omständighet påverkar risken. Blodgruppen måste undersökas även hos en huskatt. Ras eller utseende kan inte ersätta ett prov, och en tidigare problemfri transfusion visar inte att en annan givares blod passar nästa gång.
Vanliga symtom
- oro, jamande;
- snabb andning och hög puls;
- kräkningar, dregling;
- bleka eller gulaktiga slemhinnor;
- hemoglobinuri, det vill säga mörk urin på grund av blodfärgämne;
- kollaps vid blodtrycksfall;
- snabbt livshotande försämring vid svår oförenlighet.
Feber kan vara ett tecken på en reaktion även när de röda blodkropparna inte förstörs. Hos katt märks allergiska reaktioner ofta genom andningspåverkan, men även hud- och magtarmsymtom kan förekomma. Personalen jämför därför nya tecken med kattens tillstånd före transfusionen.
Komplikationer och följder
- akut hemolys med blodbrist och chock;
- akut njursvikt;
- disseminerad intravasal koagulation, DIC, med störd koagulation i kroppen;
- fördröjd hemolys från 24 timmar till 28 dagar efter transfusionen;
- dödsfall.
Vid fördröjd hemolys kan blodvärdet sjunka snabbare än väntat utan en dramatisk akut reaktion. Om blodbristen återkommer behöver veterinären skilja detta från fortsatt blödning eller den sjukdom som gjorde transfusionen nödvändig. En transfusion ersätter blodkomponenter men behandlar inte alltid grundorsaken till blodbristen.
Diagnos hos veterinären
- blodgruppering före transfusionen;
- korstest (major och minor crossmatch);
- övervakning av katten under och efter transfusionen (blodtryck, temperatur, andning, puls);
- urinprov (hemoglobinuri);
- blodprover (hemolys, anemi, bilirubin).
Blodgruppering och korstest
Vid major-korstest blandas mottagarens serum med givarens röda blodkroppar. Det söker efter antikroppar hos mottagaren som kan angripa givarens celler. Minor-korstestet undersöker den omvända riktningen, alltså antikroppar i givarens serum mot mottagarens blodkroppar. Hopklumpning av celler kan visa oförenlighet.
Korstestet kompletterar blodgrupperingen och kan avslöja problem även när AB-typen stämmer. Ett förenligt korstest ger inte skydd mot alla reaktioner, eftersom det inte bedömer exempelvis risken för cirkulationsöverbelastning eller bakterieförorening. Därför behövs fortsatt klinisk övervakning.
Övervakning och nya prover
Temperatur, puls, andning, slemhinnefärg och blodtryck bedöms före starten för att ge jämförelsevärden. Under de första 30–60 minuterna kan kontroller göras var 5:e minut. Ett annat använt kontrollintervall är var 15:e minut under den första timmen. Övervakningen fortsätter under och efter tillförseln och anpassas till kattens tillstånd.
Efter transfusion av röda blodkroppar mäts blodvärdet för att bedöma effekten. Om bakterieförorening misstänks kan både blodprodukten och kattens blod odlas. Vid nytillkomna andningsbesvär kan röntgen eller hjärtultraljud hjälpa till att upptäcka tecken på vätskeöverbelastning.
Behandling och återhämtning
Vid misstänkt reaktion bedömer personalen katten omedelbart. Vid en akut hemolytisk reaktion stoppas transfusionen, och cirkulationen stöds med vätska och annan vård efter behov. Kroppens nedbrytning av de röda blodkropparna, blodtrycket och organfunktionen följs under behandlingen.
Vid cirkulationsöverbelastning stoppas tillförseln och vätskedrivande behandling kan behövas. En allergisk reaktion kräver en annan bedömning; lindrig allergi kan behandlas med antihistamin, medan svåra reaktioner kräver akut stöd av andning och cirkulation. Behandlingen bestäms av reaktionens typ och svårighetsgrad.
Återhämtningen påverkas också av varför katten behövde blod. Fortsatt blödning, pågående nedbrytning av egna blodkroppar eller nedsatt blodbildning kan göra att blodbristen kvarstår. Vid hemgång behövs en plan för kontroll av blodvärdet och för vilka nya symtom som ska leda till återbesök.
Förebyggande
- alltid blodgruppering före transfusion, särskilt hos raser där grupp B är vanlig;
- korstest före varje transfusion när det är möjligt, även den första;
- korrekt insamlat, kontrollerat och förvarat givarblod;
- noggrann övervakning av katten under hela transfusionen.
Helblod och blodkomponenter används för olika behov. Röda blodkroppar förbättrar syretransporten vid blodbrist, medan plasma bland annat används vid vissa koagulationsrubbningar. Valet av produkt och kontrollen av givaren är delar av säkerheten. Förvarat blod kan användas när det har hanterats korrekt och bedömts lämpligt.
Vad betyder det för dig som kattägare?
En transfusionsreaktion är en farlig komplikation som kan uppstå redan vid den första transfusionen. Katten ska blodgrupperas före en transfusion eftersom oförenligt blod kan orsaka en dödlig reaktion. Det gäller alla katter, inklusive raser där blodgrupp B är vanlig. Rätt rutiner gör transfusionen säkrare.
Berätta om katten tidigare har fått blod och om en reaktion misstänkts. Spara uppgifter om blodgrupp och tidigare transfusioner så att nästa behandlande veterinär kan ta del av dem. Följ planen för återbesök och kontakta veterinären vid nytillkommen trötthet, mörk urin, gulhet eller andningsbesvär efter hemgång.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Låt bara en erfaren veterinär utföra blodtransfusioner.
Vanliga frågor
Kan katten reagera redan vid första transfusionen?
Ja, katter kan ha antikroppar mot främmande blodgrupper redan innan de fått blod. Därför behövs blodgruppering och bedömning av förenligheten även när det är kattens första transfusion.
Kan samma blodgrupp ändå ge problem?
Ja, andra antigener än dem i AB-systemet kan orsaka oförenlighet. Dessutom kan allergi, feber eller cirkulationsöverbelastning uppstå utan fel AB-typ. Korstest och övervakning fyller därför olika funktioner.
Är blodgruppering och korstest samma sak?
Blodgrupperingen identifierar kattens blodtyp. Korstestet undersöker hur blodkomponenter från den valda givaren reagerar med mottagarens blod. Båda undersökningarna bidrar med information när veterinären väljer lämpligt blod.
Kan en reaktion märkas först efter hemgång?
Ja, fördröjd hemolys kan visa sig senare genom att blodvärdet faller. Nya andningsbesvär, mörk urin, gulaktiga slemhinnor eller tydlig trötthet efter en transfusion behöver därför bedömas av veterinär.
Redaktionen för Tassio
Källor
- 2021 ISFM Consensus Guidelines on the Collection and Administration of Blood and Blood Products in Cats, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-06.
- Blood Transfusions in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Blood Groups and Blood Transfusions in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Blodgivning för katter, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Crossmatch Testing, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Feline cross matching, Pet Blood Bank UK, läst 2026-11-06.
- Small animal transfusion medicine, Royal Canin Academy, läst 2026-11-06.
