Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten får tecken på svår blodbrist eller cirkulationspåverkan:
- Kollaps eller oförmåga att stå.
- Svårt att andas eller tydligt ansträngd andning i vila.
- Nästan vitt tandkött tillsammans med uttalad svaghet.
- Slöhet som övergår i att katten knappt reagerar.
- Blåaktiga slemhinnor.
Allmänt om sjukdomen
Mycoplasma haemofelis hör till de hemotropa mykoplasmerna – mikroorganismer som fäster på ytan av de röda blodkropparna och kan leda till att de förstörs. Det leder till hemolys och blodbrist. Sjukdomen kan vara akut, kronisk eller latent. Hos vissa katter ger infektionen inga symtom, men vid stress eller nedsatt immunförsvar kan den blossa upp igen.
Blodbrist minskar blodets förmåga att transportera syre. Immunförsvaret kan bidra till nedbrytningen genom att angripa infekterade blodkroppar. Benmärgen försöker ersätta dem genom att bilda nya celler, men vid snabb nedbrytning räcker nybildningen inte till.
Även Candidatus Mycoplasma haemominutum och Candidatus Mycoplasma turicensis förekommer hos katt. De orsakar mer sällan tydlig sjukdom på egen hand. Mycoplasma haemofelis kan däremot orsaka svår blodbrist även hos en tidigare frisk katt.
Förekomst i Sverige
I en undersökning i södra Sverige analyserades 92 blodprov från 91 katter. Hemoplasma-DNA hittades hos 7 katter, och andelen positiva prov var 7,6 %, med ett statistiskt osäkerhetsintervall på 3,7–15 %. Gruppen omfattade klinikpatienter, kontrollkatter samt stallkatter och hemlösa katter. Hos 5 av de 7 positiva katterna kunde bakteriearten bestämmas närmare; samtliga hade Candidatus Mycoplasma haemominutum.
Orsaker
Belagda eller misstänkta smittvägar är:
- Transfusion med smittat blod, en bekräftad smittväg.
- Bett och blodkontakt vid slagsmål med andra katter, en möjlig smittväg.
- Blodsugande insekter och parasiter, där betydelsen av loppor och fästingar fortfarande är oklar.
- Överföring från mamma till kattungar, vilket misstänks men inte är säkert visat hos katt.
Hur infektionen sprids naturligt är alltså inte helt klarlagt. Blod från en symtomfri bärare kan innehålla bakterier, vilket gör kontroll av blodgivare viktig. Vanlig social kontakt, exempelvis att katter putsar varandra, verkar mindre betydelsefull än kontakt där blod överförs.
Riskfaktorer
- Fri utevistelse och kontakt med andra djur.
- Bristande parasitskydd, även om parasiternas roll i smittspridningen är osäker.
- FeLV eller FIV, som kan påverka sjukdomens svårighetsgrad.
- Försvagade och kroniskt sjuka katter.
- Hankatter som slåss utomhus.
Högre ålder är kopplad till infektion i flera kattpopulationer. Sambanden varierar mellan populationer. Infektion förekommer också hos innekatter, så utevistelse är ingen förutsättning för att sjukdomen ska övervägas.
Vanliga symtom
- Feber.
- Slöhet, svaghet och minskad aktivitet.
- Bleka eller gulaktiga slemhinnor, till exempel tandkött.
- Viktnedgång.
- Snabb andning.
- I svåra fall kollaps.
Katten kan tröttna snabbare än vanligt, äta sämre och dra sig undan. Vid långsammare utveckling kan viktnedgång och nedsatt ork vara tydligare än feber. Gulaktiga slemhinnor förekommer, men många sjuka katter har främst blekhet.
Besvären kan komma i omgångar. När infekterade blodkroppar förstörs blir katten svagare; när benmärgen släpper ut nya blodkroppar kan den verka bättre igen. En tillfällig förbättring kan därför följas av ett nytt skov.
Komplikationer och följder
Utan behandling kan mykoplasmos leda till:
- Svår hemolytisk anemi.
- Syrebrist i vävnader och inre organ.
- Komplicerande samtidiga infektioner.
- Långvarigt bärarskap, ibland med återkommande skov.
- Död vid svårt förlopp.
En katt kan bära på hemoplasmor och samtidigt ha en annan orsak till blodbristen. Behandlingen behöver då även rikta sig mot den sjukdomen. Det är särskilt viktigt när blodvärdena inte förbättras trots behandling mot hemoplasma.
Diagnos hos veterinären
För att ställa diagnos används:
- Blodstatus, som visar graden av anemi och mängden retikulocyter, unga röda blodkroppar.
- Blodutstryk i mikroskop, som ibland visar mykoplasmer på de röda blodkropparna men missar många infektioner.
- PCR-test, den föredragna metoden för att påvisa hemoplasma-DNA.
- Biokemiska blodprover för att bedöma lever och njurar.
Vid undersökningen bedöms bland annat slemhinnor, andning, puls och vätskebalans. En förstorad mjälte kan också upptäckas. Blodstatus visar både hur uttalad blodbristen är och om benmärgen svarar med nybildning. Läs mer om regenerativ anemi.
Hur provsvaren tolkas
PCR utförs på blodprov och kan skilja mellan olika hemoplasmaarter. Ett positivt prov vägs samman med symtom och blodbild, eftersom även friska bärare kan vara positiva. Provtagning före antibiotikabehandling förbättrar möjligheten att påvisa infektionen; när behandling redan har minskat bakteriemängden kan provet bli negativt.
Mikroskopi kan försvåras av få bakterier, varierande mängd i blodet eller förändringar när provet förvaras. Små färgrester kan dessutom likna bakterier. Därför kan ett till synes normalt blodutstryk följas av PCR.
Test för FeLV och FIV kan ingå. Samtidiga infektioner kan påverka både blodbilden och hur katten svarar på behandling.
Behandling och återhämtning
Sjuka katter behandlas med antibiotika som är verksamt mot hemoplasmor, ofta doxycyklin. Bakterierna saknar cellvägg, så antibiotika som angriper cellväggen passar inte. Veterinären bestämmer preparat och behandlingens omfattning efter kattens tillstånd.
Vid svår blodbrist kan blodtransfusion och syrgas behövas. Uttorkning och dåligt näringsintag kan kräva dropp eller hjälp med utfodringen. Vätska och blodprodukter ges under övervakning, eftersom katten kan vara känslig för överbelastning av cirkulationen.
Kortison ingår inte rutinmässigt i behandling av hemoplasmainfektion. Det kan övervägas i särskilda fall där blodbristen inte svarar som väntat och en annan immunmedierad orsak misstänks. Immunhämmande behandling kan samtidigt påverka bakteriemängden och behöver därför bedömas noggrant.
Uppföljning och prognos
Återkommande blodstatus kan visa om blodvärdena stiger och om ytterligare orsaker behöver utredas. Målet är att katten återfår hälsa och fungerande blodbild. Bakterier kan finnas kvar trots att katten har blivit frisk, och symtomfria bärare behandlas vanligtvis inte enbart för ett positivt prov.
Prognosen är ofta god när katten får rätt behandling tidigt. Svår blodbrist och samtidiga sjukdomar gör förloppet mer komplicerat. Ett nytt skov behöver bedömas, eftersom både återaktivering och andra sjukdomar kan ge liknande symtom.
Förebyggande
- Parasitkontroll mot loppor och fästingar anpassad till kattens exponering.
- Minskad risk för slagsmål och blodkontakt med andra katter.
- PCR-kontroll av blodgivare före transfusion.
- Behandling och uppföljning av samtidiga sjukdomar som påverkar kattens motståndskraft.
Parasitkontroll är rimlig även om smittvägen är osäker. Att en katt ser frisk ut räcker inte för att den ska kunna bli blodgivare, eftersom bärarskap kan vara symtomfritt.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Hemotrop mykoplasmos kan vara en farlig infektion, särskilt för katter med svagt immunförsvar. Om katten blir slö, får feber eller bleka slemhinnor ska du snabbt kontakta veterinären. Tidig diagnos och behandling kan rädda katten och hålla sjukdomen under kontroll.
Följ den ordinerade behandlingen och uppmärksamma aptit, ork och andning under återhämtningen. Om doxycyklin ordineras behöver du tydliga instruktioner om hur det ska ges: en tablett som fastnar kan skada matstrupen. Veterinären kan anvisa en lämplig beredningsform och hur tabletten ska följas av mat eller vatten.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan en frisk katt ha hemoplasma i blodet?
Ja. Vissa katter bär på bakterier utan symtom eller blodbrist. Ett positivt PCR-prov bedöms därför tillsammans med kattens tillstånd, blodvärden och vilken hemoplasmaart som har påvisats.
Är loppor den säkra förklaringen till smittan?
Nej. Parasiter har misstänkts kunna sprida infektionen, men deras betydelse är fortfarande oklar. Överföring med smittat blod är bekräftad, och blodkontakt vid slagsmål är en möjlig smittväg.
Blir katten fri från bakterier efter antibiotika?
Katten kan bli kliniskt frisk och få normala blodvärden utan att alla bakterier försvinner. Fortsatt bärarskap innebär därför att ett framtida positivt prov måste tolkas utifrån kattens symtom.
Måste de andra katterna i hemmet också behandlas?
Inte automatiskt. Friska katter behandlas vanligen inte enbart för att bakterier påvisas. Varje katt bedöms utifrån sitt hälsotillstånd, och förebyggande arbete omfattar parasitkontroll och minskad risk för slagsmål.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Felina hemoplasmor, SVA, läst 2026-11-05.
- GUIDELINE for Haemoplasmosis in Cats, ABCD, läst 2026-11-05.
- Hemotropic Mycoplasma Infections in Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Feline Hemotrophic Mycoplasmosis, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Hemotrophic Mycoplasmosis (canine/feline), Auburn University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Diseases Caused by Blood Parasites in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Prevalence of selected infectious agents in Swedish cats with fever and/or anemia compared to cats without fever and/or anemia and to stable/stray cats, Acta Veterinaria Scandinavica, läst 2026-11-05.
