Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten har något av följande:
- kollaps eller är svår att få kontakt med;
- kramper, uttalad förvirring eller svårigheter att gå;
- upprepade kräkningar så att den inte kan behålla vatten;
- mycket torra slemhinnor och kraftig svaghet;
- snabbt försämrat allmäntillstånd efter att inte ha kunnat dricka.
En katt med misstänkt diabetes insipidus ska ha fri tillgång till vatten. Ta inte bort vattenskålen för att minska kissandet eller prova om katten verkligen är törstig.
Allmänt om sjukdomen
Antidiuretiskt hormon, vasopressin eller ADH, styr njurarnas förmåga att koncentrera urinen och hålla kvar vatten i kroppen. Vid brist på hormonet eller okänslighet för det kan njurarna inte koncentrera urinen tillräckligt, och stora mängder utspädd urin bildas. Katten börjar då kissa ofta och dricka mycket för att ersätta vätskeförlusten.
Diabetes insipidus är ovanlig hos katter men kan uppstå i alla åldrar. Sjukdomen kan bli farlig om katten inte lyckas ersätta vattenförlusten: uttorkning, rubbningar i saltbalansen och följdkomplikationer kan utvecklas. En katt som kan dricka tillräckligt kan däremot kompensera för en stor del av förlusten.
Trots namnet skiljer sig sjukdomen från sockersjuka, diabetes mellitus. Vid sockersjuka kan glukos i urinen dra med sig vatten. Vid diabetes insipidus är det i stället hormonets signal till njurarna eller njurarnas svar som sviktar. Blodglukos och urinens glukoshalt hjälper till att skilja tillstånden åt.
Orsaker
Efter mekanismen skiljer man på 2 typer:
Central diabetes insipidus beror på för låg bildning eller utsöndring av ADH. Orsaker:
- skallskador;
- tumörer i området kring hypotalamus och hypofys;
- inflammationer, till exempel encefalit och meningit;
- idiopatisk form, där orsaken är okänd.
Nefrogen diabetes insipidus uppstår när njurarna inte reagerar på ADH. Orsaker:
- medfödda receptordefekter, vilket är sällsynt hos katter;
- kroniska njursjukdomar;
- högt kalcium och lågt kalium i blodet;
- förgiftningar och läkemedelsskador på njurarna.
En förvärvad nefrogen form kan alltså vara en följd av en annan sjukdom eller läkemedelspåverkan. Då behöver både njurarnas vattenhantering och den bakomliggande orsaken undersökas. Medfödd hormonresistens och en tillfälligt nedsatt reaktion på ADH har olika förutsättningar för förbättring.
Riskfaktorer
- Tidigare skallskador.
- Hjärntumörer.
- Kroniska njursjukdomar.
- Rubbningar i saltbalansen, till exempel vid hormonsjukdomar.
Någon tydlig ålders-, köns- eller raspredisposition är inte fastställd. I en fallserie med 5 katter med central diabetes insipidus var samtliga under 3 år när symtomen började. De hade levt helt eller delvis utomhus, och tidigare trauma var känt eller möjligt; detta visar inte hur stor risken är hos alla utekatter.
Vanliga symtom
- kraftig törst, så att katten dricker mycket mer än vanligt;
- täta och stora urinmängder;
- ljus, nästan genomskinlig urin;
- viktnedgång;
- slöhet, apati, irritabilitet;
- perioder av uttorkning med torra slemhinnor och nedsatt hudelasticitet.
Vid svåra former kan uttalad uttorkning, neurologiska symtom och allmän avmagring uppstå. Ökad törst kan märkas tydligare än urinmängden, särskilt hos en katt som kissar utomhus. Du behöver inte kunna mäta exakt hur mycket katten dricker för att boka en undersökning när beteendet tydligt har förändrats.
Komplikationer och följder
Om vattenförlusterna inte kan ersättas kan diabetes insipidus leda till:
- kronisk uttorkning;
- rubbad saltbalans;
- njurskador;
- sämre livskvalitet;
- i svåra fall att katten dör.
Stora förluster av vatten kan öka koncentrationen av natrium i blodet. Uttalade rubbningar kan påverka hjärnans funktion och bidra till svaghet eller neurologiska tecken. Saltvärden och vätskebalans behöver därför följas, särskilt när katten är sjuk, äter dåligt eller inte kommer åt vatten.
Diagnos hos veterinären
Utredningen kräver att andra orsaker till ökad törst och urinmängd utesluts, till exempel sockersjuka, kronisk njursjukdom, överfunktion i sköldkörteln och Cushings sjukdom. Man använder:
- urinprov med bedömning av densitet och socker;
- biokemiska blodprover med salter, njur- och levervärden;
- vattenbegränsningstest endast i särskilt utvalda fall under noggrann veterinärkontroll;
- test med desmopressin, en syntetisk motsvarighet till ADH, för att undersöka hormonsvaret;
- bilddiagnostik med MR eller DT av huvudet vid misstanke om tumör i hypofys eller hypotalamus.
Vad urinens densitet visar
Densiteten beskriver hur koncentrerad urinen är. Vid fullständig ADH-brist eller helt uteblivet njursvar kan den vara 1,006 eller lägre. Vid partiell brist eller ett ofullständigt svar kan värden på 1,008–1,020 förekomma. Veterinären tolkar koncentrationen tillsammans med vätskestatus och övriga prover.
Låg densitet förekommer även vid andra tillstånd. En katt som har druckit mycket kan tillfälligt lämna utspädd urin, medan samma fynd hos en uttorkad katt väcker större oro. Upprepade prover kan hjälpa till att skilja en bestående koncentrationsstörning från normal variation.
Särskilda tester
Ett vattenbegränsningstest kan medföra farlig uttorkning och används sällan. Det ska inte genomföras hos en redan uttorkad katt eller vid vissa njur- och saltrubbningar. Veterinären kan i stället välja en kontrollerad behandlingsprövning med desmopressin och bedöma förändringar i urinens koncentration och törsten.
Även andra hormonprover kan behövas. Ett blodprov för sköldkörtelhormon ingår ofta när vanligare orsaker utreds. Bilddiagnostik av huvudet kan bli relevant vid misstänkt central form, men valet beror på sjukdomshistorien och om katten har andra tecken på påverkan från hjärnan.
Behandling
Behandlingen beror på formen:
- Central diabetes insipidus behandlas vid behov med desmopressin, exempelvis som ögondroppar, nässpray eller tabletter, och vätskebehandling vid uttorkning.
- Nefrogen diabetes insipidus behandlas genom att åtgärda grundorsaken, till exempel korrigera saltbalansen eller behandla kronisk njursjukdom. Foder med mindre salt och ett proteininnehåll anpassat till kattens övriga sjukdomar kan ingå efter veterinärens bedömning, liksom läkemedel som minskar urinmängden.
- I båda fallen behövs kontroll av vätskebalansen och att förlorad vätska ersätts i tid.
Desmopressin ersätter hormonets effekt vid central brist. Läkemedlets form och hur behandlingen följs upp anpassas till katten. Minskad törst och mer koncentrerad urin kan tyda på effekt, men kontrollen behöver även omfatta kattens vätskestatus och salter.
En del katter med central form kan klara sig utan hormonbehandling om de alltid kan dricka fritt och har god tillgång till kattlådor. Vid sekundär nefrogen form kan behandlingen av grundsjukdomen förbättra vattenbalansen. Andra katter behöver långvarig behandling och återkommande kontroller.
Förebyggande
Det finns inget specifikt sätt att förebygga sjukdomen. Allmänna åtgärder är:
- att förebygga skallskador;
- att hålla kroniska njur- och hormonsjukdomar under kontroll;
- att undvika gifter och läkemedel som skadar njurarna;
- regelbundna hälsokontroller och prover hos äldre katter.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Diabetes insipidus är en ovanlig men allvarlig sjukdom som kräver noggrann utredning och ofta långvarig kontroll. Ständig törst och stora urinmängder är skäl att kontakta veterinären. Rätt behandling och tillgång till vatten kan hålla uppe kattens livskvalitet och förebygga svåra komplikationer.
Fyll på vattnet så att katten alltid kommer åt det och planera samma tillgång vid resa eller när någon annan passar katten. Anteckna förändringar i drickande, lådbesök och vikt. Om du mäter vattnet behöver du också ta hänsyn till andra djur som dricker ur samma skål och till vatten i fodret. Ändra inte behandlingen utifrån en enstaka observation utan kontakt med veterinären.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är diabetes insipidus samma sak som sockersjuka?
Nej, diabetes insipidus beror på bristande ADH-effekt och störd vattenbalans. Sockersjuka handlar om blodsockerregleringen. Båda kan ge stark törst och stora urinmängder, vilket gör blod- och urinprov viktiga.
Får jag ta bort vattnet om katten kissar mycket?
Nej, katten behöver vattnet för att ersätta förlusten via urinen. Att begränsa tillgången hemma kan leda till snabb försämring. Särskilda diagnostiska tester får endast planeras och övervakas av veterinär.
Kan en ung katt ha diabetes insipidus?
Ja, sjukdomen kan förekomma i alla åldrar. Unga katter finns beskrivna med central diabetes insipidus, bland annat efter trauma. En ung katt med tydligt ökad törst behöver därför också undersökas.
Behöver katten alltid medicin hela livet?
Behovet beror på formen och orsaken. Vissa katter behöver långvarigt desmopressin, medan andra kan klara vattenbalansen med fri tillgång till vatten eller förbättras när en bakomliggande sjukdom behandlas.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Diabetes Insipidus in Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Diabetes Insipidus in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-06.
- Central diabetes insipidus in five cats: Clinical presentation, diagnosis and oral desmopressin therapy, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-06.
- Urine Specific Gravity, International Renal Interest Society, läst 2026-11-06.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Katt som dricker och kissar mycket, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- A Stepwise Diagnostic Approach to Polyuria and Polydipsia, Today’s Veterinary Practice, läst 2026-11-06.
