Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten visar:
- upprepade försök att kissa utan att det kommer urin;
- kollaps eller mycket uttalad svaghet;
- förvirring, ostadig gång eller kramper;
- upprepade kräkningar och tydlig slöhet;
- ansträngd andning eller snabbt försämrat allmäntillstånd.
Misstänkt förgiftning som kan skada njurarna kräver omedelbar kontakt även innan symtom syns. Försök inte häva urinstopp eller ge extra vätska under huden på eget initiativ. En katt som inte producerar urin kan bli allvarligt övervätskad.
Allmänt om tillståndet
Njurarna har en avgörande uppgift – att föra ut slaggprodukter ur kroppen och upprätthålla vätske- och saltbalansen. När de inte fungerar ansamlas ämnen som normalt utsöndras, och rubbningarna kan påverka flera organ. Uremi kan störa nervsystemet, mag-tarmkanalen, hjärtat, slemhinnorna och ämnesomsättningen. Hos katter med kronisk njursjukdom är det en viktig komplikation som påverkar prognosen och livskvaliteten.
Uremi och azotemi
Azotemi betyder förhöjda halter av kvävehaltiga ämnen i blodet, vanligen bedömda genom urea och kreatinin. Uremi är det kliniska syndrom där katten också blir sjuk av njurfunktionsnedsättningen. Ett förhöjt laboratorievärde behöver därför tolkas tillsammans med kattens symtom, vätskebalans och urinprov.
Orsaker
De vanligaste orsakerna till uremi hos katter:
- kronisk njursjukdom (CKD);
- akut njurskada (orsakad av gifter, infektioner eller skador);
- hinder i urinvägarna (stenar, proppar, tumörer);
- förgiftning med ämnen som skadar njurarna (kylarvätska/glykol, vissa läkemedel, växtgifter);
- svåra infektioner och sepsis.
Vid uttorkning eller chock kan blodflödet genom njurarna minska och njurvärdena stiga. Ett stopp i urinvägarna kan också ge ansamling av ämnen som inte kan lämna kroppen. Långvarigt hindrat urinflöde kan skada själva njurvävnaden.
Kronisk njursjukdom innebär strukturell eller funktionell njurförändring som funnits i minst 3 månader. Akut njurskada kan däremot utvecklas snabbt. En katt med känd CKD kan också få en akut försämring ovanpå den kroniska sjukdomen, exempelvis vid vätskebrist eller en ny skada.
Riskfaktorer
- hög ålder (över ungefär 7–8 år);
- ärftlig benägenhet för njursjukdomar (vissa raser: perser, maine coon, abessinier);
- kroniska urinvägssjukdomar (blåskatarr, urinsten);
- obalanserad kost med för mycket protein och fosfor för den njursjuka kattens behov;
- inga regelbundna hälsokontroller.
Det finns begränsat med kattdata om hur hela denna lista var för sig påverkar risken för uremi. Risken hänger framför allt ihop med njursjukdomens orsak och svårighetsgrad. Hälsokontroller kan upptäcka förändringar innan katten visar tydliga tecken hemma.
Vanliga symtom
Uremi ger många olika tecken:
- matvägran, sämre aptit;
- kräkningar, illamående, dregling;
- ammoniaklukt från munnen;
- apati, svaghet, minskad aktivitet;
- uttorkning, viktnedgång;
- bleka slemhinnor eller sår i munnen (stomatit, uremisk beläggning);
- ostadig gång, förvirring, kramper vid svår sjukdom;
- stora urinmängder eller tvärtom mycket liten eller utebliven urinproduktion.
Vid kronisk sjukdom kan ökad törst och större urinmängder komma före tydligare uremiska besvär. När aptiten försämras tappar katten både vikt och muskelmassa. En katt som går fram till maten men avbryter kan må illa eller ha smärtsamma sår i munnen.
Blekhet kan bero på blodbrist. Njursjukdom kan minska produktionen av erytropoetin, ett hormon som stimulerar bildningen av röda blodkroppar. Anemi kan bidra till trötthet och svaghet. Akut njurskada kan ge ett snabbare förlopp med plötslig matvägran, kräkning och ändrad urinproduktion.
Komplikationer och följder
Om uremin inte behandlas kan den leda till:
- svår uttorkning;
- mag-tarmbesvär och ibland magsår, även om uremiska magsår är ovanliga;
- hjärt-kärlkomplikationer (rytmrubbningar, högt blodtryck, uremisk kardiomyopati);
- neurologiska störningar (kramper, koma);
- död.
Blodets kaliumhalt kan bli för hög eller för låg beroende på njurskadan, urinproduktionen och andra faktorer. Salt- och syrabasrubbningar behöver följas med blodprov. Samtidigt högt blodtryck kan skada ögon, hjärna, hjärta och njurar och kan ibland märkas som plötsligt försämrad syn.
Diagnos hos veterinären
För att bekräfta uremi görs:
- biokemiska blodprover (förhöjt kreatinin och urea, rubbad saltbalans);
- blodstatus (anemi, tecken på inflammation);
- urinprov (koncentrationsförmåga, protein och cylindrar i urinen);
- ultraljud av njurarna (strukturförändringar, cystor, storlek);
- blodtrycksmätning.
Vad behöver utredningen skilja åt?
Veterinären bedömer om förhöjda njurvärden beror på vätskebrist, skada i njurarna eller hinder efter njurarna. Urinens koncentration, mängden urin, tidigare provsvar och ultraljud hjälper till att skilja orsakerna åt. Urinodling kan behövas om en infektion misstänks.
Kreatinin och urea används som markörer för hur njurarna filtrerar. Kreatinin påverkas även av muskelmassan, och urea av bland annat proteinomsättningen. Det samlade tillståndet omfattar också störningar i salter, syrabasbalans och andra njurfunktioner.
Vid långvarig njursjukdom är njurarna ofta små och oregelbundna, men utseendet kan variera med orsaken. SDMA kan komplettera kreatinin vid bedömning av filtrationsförmågan. Urinens protein-/kreatininkvot visar om proteinförlust genom njurarna är ett ytterligare problem.
Stadieindelning efter stabilisering
Kronisk njursjukdom delas in i 4 stadier, med kompletterande bedömning av blodtryck och proteinuri. Stadieindelningen görs när katten är stabil och tillräckligt hydrerad. Uttorkning eller snabbt föränderliga värden under en akut kris kan annars ge en missvisande bild av den kvarvarande njurfunktionen.
Efter akut njurskada kan det ta upp till 12 veckor innan funktionen stabiliserats så att kvarvarande kronisk sjukdom kan stadieindelas. Under återhämtningen följs njurvärden och urinproduktion; den akuta vården påbörjas direkt.
Behandling
En uremisk katt kan behöva läggas in för vätskebehandling, kontroll av urinproduktion och korrigering av salt- och syrabasrubbningar. Droppet anpassas efter uttorkning och fortsatta förluster. Vikt, andning och vätskebalans följs för att undvika övervätskning.
Samtidigt behöver orsaken behandlas, till exempel genom att urinflödet återställs vid stopp eller att en konstaterad infektion behandlas. Svårt illamående kan kräva läkemedel mot illamående och kräkning. Vid otillräckligt matintag kan näringsstöd, ibland via sond, behövas.
Vid svår uremi, utebliven urinproduktion, farligt högt kalium eller övervätskning kan dialys bli aktuell där sådan vård finns. Dialys renar blodet medan njurarnas möjlighet till återhämtning bedöms.
Foder och fortsatt vård
Vid kronisk njursjukdom används ofta njurfoder med anpassat protein och lägre fosforhalt. Målet är att minska uremiska besvär och samtidigt bevara tillräckligt näringsintag. Proteinmängden anpassas tillsammans med energiinnehåll och fosfor; katten behöver fortfarande få sina nödvändiga aminosyror.
Byt foder gradvis när katten mår tillräckligt bra för att äta. Vänta inte ut en matvägrande katt för att få den att acceptera njurfoder. Följ matintag, vikt och muskelmassa. Fosfatbindare, behandling av blodbrist eller blodtryck och annan stödbehandling väljs efter provsvaren.
Återhämtning och prognos
Akut njurskada har större möjlighet till funktionell återhämtning än etablerad kronisk njursjukdom. Fortsatt utebliven urinproduktion efter att vätskebristen korrigerats är ett allvarligt tecken. Prognosen beror också på om orsaken kan behandlas och hur katten svarar på den första vården.
Vid CKD är målet att minska symtom och bromsa försämring. Hemma följs aptit, törst, urinmängd, vikt och aktivitet enligt en plan. Nya kräkningar, matvägran eller ändrad urinproduktion kan signalera en ny försämring och behöver bedömas snabbt.
Förebyggande
- regelbundna hälsokontroller för katter över 7 år med blod- och urinprov och vid behov ultraljud av njurarna;
- förebygg och behandla urinvägssjukdomar i tid;
- rätt foder, med njurfoder och anpassat fosfor och natrium vid diagnostiserad njursjukdom enligt behandlingsplanen;
- tillgång till rent vatten hela tiden;
- se till att katten inte kommer åt giftiga ämnen (kylarvätska, läkemedel, hushållskemikalier).
Välj ett fullvärdigt foder och undvik egna kraftiga proteinbegränsningar. Vid njursjukdom behöver maten anpassas till både blodprover och kattens näringsbehov. Läs om balanserad kost och ämnen som kan vara giftiga.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Uremi är en av de allvarligaste följderna av njursjukdomar hos katter. Tidig diagnos av kronisk njursjukdom och regelbunden uppföljning kan bromsa komplikationerna och förlänga kattens liv. Vid de första tecknen på matvägran, kräkningar och slöhet ska du genast kontakta veterinären.
Berätta om katten kissar mer eller mindre, vilka läkemedel den får och om den kan ha kommit åt ett giftigt ämne. Tidigare blod- och urinprover kan hjälpa veterinären att förstå om försämringen är ny eller en del av en längre sjukdom.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är uremi samma sak som högt kreatinin?
Nej, kreatinin är en markör som används vid bedömning av njurfunktionen. Uremi innebär att njurfunktionsnedsättningen ger kliniska besvär. Symtom, vätskebalans, urinprov och andra blodvärden behövs för att bedöma kattens tillstånd.
Kan katten kissa mycket och ändå ha uremi?
Ja, skadade njurar kan ha svårt att koncentrera urinen, så katten förlorar mycket vatten trots försämrad filtrationsförmåga. Andra katter producerar mycket lite urin. Urinmängden behöver därför bedömas tillsammans med övriga tecken.
Kan uremi bero på urinstopp?
Ja, hindrat urinflöde kan göra att slaggprodukter ansamlas och kan skada njurarna. Upprepade försök att kissa utan att urin kommer är akut och kräver omedelbar veterinärbedömning, även hos en tidigare frisk katt.
Räcker vatten hemma om katten har uremiska symtom?
Nej, en sjuk katt behöver undersökas så att orsaken, urinproduktionen och saltbalansen kan bedömas. Extra vätska på eget initiativ kan vara farligt om katten inte kissar. Behandlingen anpassas efter mätningar och undersökning.
Kan en uremisk katt återhämta sig?
Det beror på orsaken och hur mycket njurfunktion som finns kvar. Akut skada kan förbättras, medan kronisk njursjukdom kräver fortsatt behandling. Aptit, urinproduktion, blodprover och svar på vården hjälper till att bedöma prognosen.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Renal Dysfunction in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Noninfectious Diseases of the Urinary System of Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Kronisk njursvikt hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Chronic Kidney Disease, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- IRIS Staging System, International Renal Interest Society, läst 2026-11-05.
- Diets for Cats with Chronic Kidney Disease (CKD), International Renal Interest Society, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Laboratoriediagnostik vid misstänkt njursjukdom hos hund och katt, Svensk Veterinärtidning / Sveriges lantbruksuniversitet, läst 2026-11-05.
