Akut till veterinären
Sök akut vård om kattungen:
- inte kan stå på benen eller släpar bakbenen;
- skriker av smärta vid beröring;
- plötsligt inte kan stödja på ett ben, även efter en liten belastning;
- får darrningar, muskelryckningar eller kramper;
- krystar upprepade gånger utan att få ut avföring och samtidigt har ont eller är tydligt medtagen.
Lyft kattungen varsamt med stöd under kroppen och låt den ligga stilla i transportburen. Försök inte räta ut ett krokigt ben. Om kattungen sitter i lådan och försöker kissa utan att det kommer urin behöver den också akut hjälp.
Varför händer det?
- Kött utan tillskott. Kött, köttfärs, inälvor och kyckling utan ben kan innehålla betydligt mindre kalcium än fosfor. En kattunge som växer snabbt får för lite kalcium om sådan mat är hela kosten. Kroppen börjar då ta kalcium från det egna skelettet, och benen blir tunna och sköra.
- Hemlagad kost på känn. Hemlagade foderstater som inte är beräknade kan ge för lite kalcium, D-vitamin och andra ämnen. Att maten innehåller mycket animaliskt protein innebär inte att den täcker kattungens näringsbehov.
- Sol och UV-lampa hjälper inte. Till skillnad från människor bildar katter nästan inget D-vitamin i huden. De behöver få det via maten. Därför ersätter varken solbad eller UV-lampor D-vitaminet i fodret.
- Ovanliga orsaker. Även ärftliga störningar i D-vitaminomsättningen kan ge rakit. Sjukdomar i tarm, njurar och lever kan påverka hur kroppen tar upp eller omsätter näringsämnen.
Förhållandet mellan kalcium och fosfor i helfoder för växande katter rekommenderas ligga mellan 1:1 och 1,5:1. Som jämförelse innehåller 100 gram rå kycklingbröstfilé i en näringsdatabas 5 milligram kalcium och 210 milligram fosfor. Förhållandet blir då ungefär 0,024:1. När en foderstat beräknas måste man ta hänsyn till både förhållandet mellan mineralerna och hur mycket av varje mineral kattungen får i sig.
När kalciumhalten i blodet sjunker frisätter bisköldkörtlarna mer parathormon. Hormonet hjälper till att hålla kalciumhalten i blodet uppe, bland annat genom att frigöra mineral från skelettet. Om den obalanserade kosten fortsätter kan benen försvagas även om kalciumvärdet på ett enstaka blodprov är normalt. Vid rakit är problemet att det nybildade benet inte blir tillräckligt mineraliserat när kattungen växer. För lite tillgängligt D-vitamin kan försämra upptaget av kalcium och fosfor från tarmen.
Så här ser det ut
- kattungen haltar, hoppar ogärna och ligger mer än vanligt;
- den skriker eller stretar emot när den lyfts upp;
- den kan få krokiga ben eller gå med böjda ben; lederna kan se förtjockade ut;
- den kan få benbrott vid liten belastning, ibland en så kallad veckfraktur;
- den kan bli förstoppad om bäckenet är deformerat;
- i svåra fall kan en kotfraktur ge svaghet eller förlamning i bakbenen, medan lågt kalcium i blodet kan ge darrningar och kramper.
En veckfraktur kan vara svår att se från utsidan. Det försvagade benet pressas ihop eller böjs utan att gå av helt. Kattungen kan börja halta plötsligt efter att ha klivit ned från en låg höjd. Ett förträngt bäcken kan göra det svårare att få ut avföringen även efter att skelettet har blivit starkare.
Vad veterinären gör
- frågar vad kattungen och mamman har ätit, inklusive mat före och efter avvänjningen, godbitar och kosttillskott;
- tar röntgen för att leta efter tunt benlager, låg täthet i skelettet och frakturer;
- tar blodprov: kalcium, fosfor och vid behov parathormon och D-vitamin.
Veterinären kan skilja mellan olika mönster på röntgen. Vid foderorsakad sekundär hyperparatyreoidism kan flera ben ha tunn benbark. Vid rakit kan tillväxtzonerna vara bredare och sämre mineraliserade. Veterinären kan också behöva undersöka bäckenet eller ryggen om kattungen är förstoppad, går stelt eller har svårt att använda bakbenen.
I ett fall hade en 2 månader gammal kattunge som mest hade ätit kyckling både låg bentäthet och frakturer i lårbenet och skenbenet. Blodprovet visade lågt joniserat kalcium och högt parathormon. Joniserat kalcium är den del av kalciumet i blodet som är biologiskt aktiv. Veterinären tolkar värdet tillsammans med foderhistorien, röntgenbilderna och kattungens ålder.
Behandling
- Byte till helfoder för kattungar. Fodret behöver vara komplett och balanserat för tillväxt. Ett alternativ är en hemlagad foderstat som beräknats av en veterinär med inriktning på nutrition.
- Begränsad rörelse. Veterinären avgör hur länge kattungen behöver vila och vilket utrymme som är lämpligt. Ett litet utrymme utan höga hyllor minskar risken för hopp och nya frakturer.
- Smärtlindring. Ge bara läkemedel som veterinären ordinerar. Vissa värktabletter för människor kan orsaka allvarlig förgiftning hos katter.
- Tillskott vid behov. Ge inte på egen hand kalcium, D-vitamin eller fiskolja för skelettets skull. För mycket D-vitamin kan ge svåra njurskador, och extra kalcium utan beräkning kan rubba balansen.
Vid ett benbrott kan kattungen även behöva stöd eller fixering av benet. Vid uppföljningen bedömer veterinären om smärtan har minskat och om kattungen belastar benen bättre. Röntgen kan visa hur benet läker och om mineraliseringen förbättras innan kattungen får springa och hoppa som vanligt. Missbildningar som redan uppstått kan finnas kvar.
Hos en kattunge med frakturer i skenbenet och vadbenet syntes tydlig läkning efter 4 veckor. När veterinären tog nya bilder ytterligare 4 veckor senare var frakturerna läkta. Kattungen hade fått helfoder, vilat och haft en skena som stöd för benet.
Förebyggande
- Ge kattungen helfoder avsett för tillväxt, vanligtvis till omkring 12 månaders ålder. Anpassa övergången till vuxenfoder efter hur kattungen växer och vad som står på foderförpackningen. Foder märkt ”för alla livsstadier” kan också användas om det täcker behovet vid tillväxt.
- Ge inte kött, inälvor eller gröt med kött utan beräknad foderstat som huvudföda.
- Om du vill ge hemlagad mat, låt en veterinär med inriktning på nutrition räkna fram foderstaten. Ett byte av köttsort eller tillskott kan ändra mineralbalansen.
- Ge också honan helfoder under dräktighet och digivning. Kattungefoder kan passa henne om det även är avsett för dräktiga och digivande katter.
På förpackningen betyder helfoder att fodret är gjort för att täcka näringsbehovet när det ges som huvudsaklig kost enligt anvisningen. Kompletteringsfoder ska ingå tillsammans med annan mat. Orden ”för kattungar” säger vilken ålder fodret riktar sig till, så kontrollera också att det står att produkten är ett helfoder.
Även ett kompletteringsfoder kan bidra med för mycket av ett näringsämne. I en fallserie fick 3 unga katter från 2 olika hushåll för högt kalcium i blodet efter att ha ätit ett kompletteringsfoder med för mycket D-vitamin.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan kattungen få rakit trots att den äter kött?
Ja. En ensidig köttdiet kan ge brist på D-vitamin och en obalans mellan kalcium och fosfor. Den kan också ge sekundär hyperparatyreoidism. Veterinären använder foderhistorien och röntgen för att bedöma vad som har hänt med skelettet.
Räcker det att ge kattungen lite extra kalcium?
Nej. Mängden kalcium behöver passa ihop med mängden fosfor och övriga näringsämnen i hela foderstaten. Välj ett helfoder för tillväxt eller låt en veterinär beräkna ett komplett recept för just din kattunge.
Kan kattungen läka även om benen redan har blivit krokiga?
Skelettet kan bli starkare när kattungen får rätt näring och eventuella frakturer läker. En etablerad felställning kan ändå finnas kvar. Veterinären följer hur kattungen rör sig och om exempelvis bäckenet har blivit så trångt att tarmen påverkas.
Kan ett normalt kalciumvärde utesluta ett problem med skelettet?
Nej. Parathormon kan bidra till att blodets kalciumhalt ligger inom det normala samtidigt som skelettet förlorar mineral. Därför är det viktigt att också bedöma kosten, röntgenbilderna och andra provsvar.
Redaktionen för Tassio
Källor
- How K. L., Hazewinkel H. A. W., Mol J. A. Dietary vitamin D dependence of cat and dog due to inadequate cutaneous synthesis of vitamin D. General and Comparative Endocrinology, 1994.
- NRC. Nutrient Requirements of Dogs and Cats. National Academies Press, 2006.
- FEDIAF. Nutritional Guidelines for Complete and Complementary Pet Food for Cats and Dogs (aktuell version).
- WSAVA Global Nutrition Committee – rekommendationer för bedömning av utfodring.
- MSD (Merck) Veterinary Manual – Nutritional secondary hyperparathyroidism.
- Disorders Associated with Calcium, Phosphorus, and Vitamin D in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Overview of Nutrition: Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Nutritional Guidelines for Complete and Complementary Pet Food for Cats and Dogs, September 2025, FEDIAF, läst 2026-11-06.
- Kattens skelettsjukdomar, Sveriges lantbruksuniversitet, läst 2026-11-06.
- Metabolic bone disease and central retinal degeneration in a kitten due to nutritional inadequacy of an all-meat raw diet, Journal of Feline Medicine and Surgery Open Reports, läst 2026-11-06.
- Nutritional Secondary Hyperparathyroidism in a Cat, Journal of Animal Clinical Medicine, läst 2026-11-06.
- Hur ska jag mata min kattunge?, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Selecting the Right Pet Food, AAFCO, läst 2026-11-06.
- How often should you feed your cat?, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Akutvård katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Förgiftningar hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Vitamin D toxicity of dietary origin in cats fed a natural complementary kitten food, Journal of Feline Medicine and Surgery Open Reports, läst 2026-11-06.
- Disorders of the Parathyroid Glands and of Calcium Metabolism in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Nutritional Requirements of Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
