Matsmältningssystemet

Leverfibros hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Leverfibros hos katter är en process där normal levervävnad gradvis ersätts av bindväv. Förändringen kan uppstå som följd av kroniska leversjukdomar eller vara medfödd. Om fibrosen blir omfattande försämras leverns funktion. I tidiga stadier kan fibrosen vara helt symtomfri, men när den fortskrider försämras katten och tillståndet kan övergå i cirros.

7 min läsningKällor
Leverfibros hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten får något av följande:

  • svårt att andas;
  • kollaps eller uttalad svaghet;
  • kramper;
  • upprepade, kraftiga kräkningar;
  • kraftig blödning.

Gulfärgade ögonvitor eller slemhinnor och matvägran behöver också bedömas skyndsamt. En katt som redan utreds för leverfibros kan försämras av den bakomliggande sjukdomen.

Allmänt om sjukdomen

Levern har viktiga uppgifter – att oskadliggöra gifter, delta i ämnesomsättningen och bilda proteiner och enzymer. När levercellerna (hepatocyterna) skadas under lång tid börjar det bildas för mycket bindväv i organet. Efter hand förändras leverns uppbyggnad och förmåga att fungera. Fibros märks inte alltid direkt, eftersom levern har stor reservkapacitet och kan återbilda skadad vävnad.

Bindväven innehåller bland annat kollagen. Vid omfattande fibros kan bindvävsstråk bilda broar mellan områden i levern och förändra vävnadens normala struktur. Bedömningen handlar därför både om hur mycket bindväv som finns och hur den är fördelad. Leverfibros beskriver en vävnadsförändring; den bakomliggande orsaken behöver också utredas.

Orsaker

Orsaker till leverskada som kan följas av leverfibros hos katter:

  • kroniska inflammationer (hepatit, kolangit);
  • giftskador (läkemedel, gifter, växter, tungmetaller);
  • parasitsjukdomar (leverflundror, toxoplasmos);
  • ämnesomsättningsrubbningar (fetma, leverlipidos);
  • virusinfektioner (till exempel FIP, FeLV);
  • långvarig behandling med vissa läkemedel och kroniska förgiftningar.

Hur starkt varje enskild leversjukdom är kopplad till fibros hos katt är ofullständigt kartlagt. Misstänkt kontakt med giftiga ämnen behöver ingå i sjukdomshistorien.

Kolangit är inflammation i gallgångarna. Det finns 2 viktiga inflammationsformer: neutrofil, som kan vara förknippad med bakterier, och lymfocytär, som är immunmedierad. Vid inflammation och svullnad kan gallans avflöde försämras och vävnaden skadas. Att skilja formerna åt påverkar behandlingen av den pågående skadan.

En annan orsak är medfödd leverfibros, där utvecklingen av gallgångssystemet har störts. Medfödd betyder att förändringen finns från födseln, medan symtomen kan visa sig senare. Ett dokumenterat fall gällde en 7 år gammal katt med långvariga kräkningar, varierande aptit och viktnedgång. Vävnadsprovet visade bindvävsbroar och onormalt utformade små gallgångar.

Riskfaktorer

  • hög ålder, då andra kroniska leversjukdomar kan förekomma;
  • kroniska mag-tarm- och leversjukdomar;
  • smitta med leverflundror (i områden där katter äter rå sötvattensfisk);
  • långvarig läkemedelsbehandling;
  • obalanserad kost, fetma.

Data om självständiga riskfaktorer för leverfibros hos katter är begränsade. Ålder behöver därför vägas mot den bakomliggande sjukdomen; även en medfödd förändring kan upptäckas hos en vuxen katt.

Vanliga symtom

Leverfibros kan länge vara dold. När leverpåverkan fortskrider kan följande uppstå:

  • slöhet och minskad aktivitet;
  • viktnedgång;
  • sämre aptit eller fullständig matvägran;
  • illamående och kräkningar;
  • diarré eller förstoppning;
  • gulfärgade slemhinnor och hud;
  • förstorad buk, ibland på grund av vätska i buken (ascites);
  • ökad törst och täta urineringar.

Symtomen överlappar med andra lever- och gallvägssjukdomar. En katt med kronisk inflammation kan först tappa vikt långsamt eller kräkas återkommande. Matvägran kan dessutom bidra till leverlipidos, fettinlagring i levern, och göra situationen mer allvarlig.

Komplikationer och följder

Om skadan fortsätter och fibrosen blir omfattande kan följderna vara:

  • levercirros;
  • portalhypertension, förhöjt tryck i portådern;
  • ascites;
  • leversvikt;
  • att katten dör.

Vid sviktande leverfunktion kan även blodets koagulation, förmågan att levra sig, försämras. Leverpåverkan kan också orsaka hepatisk encefalopati, en störning av hjärnans funktion. Katten kan då bli desorienterad, gå ostadigt, vandra planlöst eller få kramper. Vätska i buken kan uppstå genom en kombination av förhöjt tryck och rubbad salt- och vattenbalans.

Diagnos hos veterinären

För att ställa diagnos används:

  • biokemiska blodprover, bland annat leverenzymer och bilirubin;
  • blodstatus, som kan visa anemi eller förändringar vid inflammation;
  • ultraljud av levern för att bedöma struktur, gallvägar och bukvätska;
  • leverbiopsi för att påvisa och bedöma fibros;
  • tester för infektioner och parasiter när sjukdomshistorien talar för det.

Förhöjda leverenzymer kan bero på att skadade leverceller läcker enzymer till blodet. Det behövs vävnadsundersökning för att se bindvävens utbredning. Ultraljud hjälper till att hitta avvikelser och planera provtagning, men lever och gallvägar kan se normala ut trots sjukdom.

Varför behövs leverbiopsi?

I mikroskop kan man bedöma leverns uppbyggnad, inflammation och bindväv. Särskilda färgningar gör kollagenets mängd och placering tydligare. Fibrosen kan vara ojämnt fördelad, så ett litet prov kan ge begränsad information om resten av organet.

Vid planering av leverbiopsi rekommenderas vanligen prover från minst 3 leverlober, utöver eventuella avgränsade förändringar. För en tillförlitlig bedömning av vävnadens arkitektur har minst 12–15 portafält föreslagits. Portafält är små områden med bland annat blodkärl och gallgångar som patologen granskar i provet. Kilbiopsier eller prover tagna med titthålsteknik kan ge mer vävnad än smala nålprover. Metoden väljs utifrån förändringarnas läge och kattens tillstånd.

Koagulationen kontrolleras före invasiv provtagning för att minska blödningsrisken. Vid misstänkt gallvägsinfektion kan även galla undersökas och odlas för att styra antibiotikavalet.

Behandling och uppföljning

Behandlingen inriktas på orsaken till leverskadan och på att stödja kvarvarande leverfunktion. Vid bakteriell inflammation kan antibiotika behövas. Immunmedierad inflammation kan kräva läkemedel som dämpar immunförsvaret. Misstänkt skadliga läkemedel och andra exponeringar behöver gås igenom av veterinären. Ett hinder i gallans avflöde kan behöva åtgärdas kirurgiskt.

En påverkad katt kan behöva dropp, behandling mot illamående och näringstillförsel. Maten bör vara lättsmält, energirik och attraktiv för katten. Om katten inte äter tillräckligt kan sondmatning behövas. Tillräckligt med protein är viktigt för att bevara muskelmassan; proteinbegränsning används vid särskilda komplikationer, exempelvis hepatisk encefalopati. Läs även om balanserad kost.

Vad följs under behandlingen?

Aptit, vikt och muskelmassa följs tillsammans med blodprover och symtom. Återkommande kräkningar eller tilltagande gulsot kan tala för fortsatt lever- eller gallvägspåverkan. Prognosen påverkas av om den bakomliggande skadan kan behandlas och om komplikationer har utvecklats. Vid kronisk leverinflammation kan långvarig behandling och uppföljning behövas.

Förebyggande

  • behandla infektions- och inflammationssjukdomar i levern i tid;
  • förebygg och kontrollera parasitsjukdomar;
  • försiktighet med läkemedel, bara enligt veterinärens ordination;
  • rätt foder och undvik övervikt;
  • regelbundna hälsokontroller, särskilt för äldre katter.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Leverfibros är en kronisk förändring som kan finnas kvar även när den bakomliggande inflammationen behandlas. Behandlingen syftar till att begränsa fortsatt skada och bevara leverns funktion. Regelbundna blodprover och ultraljud är särskilt viktiga för äldre katter och katter med kroniska sjukdomar.

Anteckna hur mycket katten faktiskt äter, om den kräks och hur vikten förändras. Ta med uppgifter om foder, tillskott, läkemedel och möjlig giftkontakt. Vid sondmatning behövs instruktioner för sondens skötsel och hur maten ska ges hemma.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.

Vanliga frågor

Är leverfibros samma sak som cirros?

Fibros betyder att mängden bindväv har ökat. Cirros är en mer långtgående förändring av leverns struktur. Vävnadsprov behövs för att bedöma hur bindväven är fördelad och hur mycket leverns uppbyggnad har förändrats.

Kan en vuxen katt ha medfödd leverfibros?

Ja. En medfödd störning av gallgångarnas utveckling kan vara tyst länge och upptäckas först senare i livet. Därför kan även en vuxen katt behöva utredas för medfödda förändringar när biopsin visar omfattande fibros.

Räcker ultraljud för att ställa diagnosen?

Ultraljud kan visa strukturförändringar och problem med gallvägarna samt hjälpa till att välja provtagningsställe. För att identifiera bindväv och bedöma leverns vävnadsarkitektur behövs däremot mikroskopisk undersökning av biopsier.

Måste katten äta proteinfattig mat?

Kosten anpassas till kattens leverfunktion och komplikationer. Många katter behöver tillräckligt med protein för att behålla muskelmassan. Vid hepatisk encefalopati kan mängden och typen av protein behöva ändras under veterinärens uppföljning.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →