Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour vid misstänkta kokoppor och något av följande:
- Svårt att andas eller tydligt ansträngd andning.
- Kollaps eller uttalad svaghet.
- Svår smärta från utbredda sår.
- Kraftig blödning från huden.
- Katten blir snabbt slöare och slutar äta.
Informera mottagningen om misstanken före besöket, eftersom sjukdomen kan smitta människor och kräver försiktighet vid hanteringen.
Allmänt om sjukdomen
Efter smittan får katten små knölar i huden som snart blir sår och täcks av skorpor. Oftast börjar förändringarna i ansiktet, på halsen eller på ett framben – ställen som kan skadas när katten jagar. Hos de flesta katter är hudförändringarna det tydligaste problemet, men vid nedsatt immunförsvar kan infektionen bli generaliserad och drabba lungorna och de inre organen.
Det är särskilt viktigt att veta att cowpoxviruset är en zoonos – det kan smitta människor och ge liknande hudförändringar.
Infektionen börjar ofta med en enda förändring som liknar ett litet bettsår. Viruset förökar sig lokalt, når närliggande lymfkörtlar och kan spridas via blodet. Därför kan nya hudförändringar uppstå på flera ställen utan att katten har fått ett nytt bett på varje plats.
Smågnagare kan bära viruset även i Sverige. Namnet kokoppor kommer från att infektionen först upptäcktes hos nötkreatur, men dagens naturliga reservoar är framför allt gnagare.
Orsaker
- smitta vid jakt på vilda gnagare (möss, sorkar, råttor);
- möjlig smitta vid kontakt med smittade katter;
- sällan smitta från andra djur.
Viruset kan komma in genom skadad hud. En katt som fångar en infekterad gnagare kan bli biten eller få smittsamt material i ett sår. Smitta mellan katter är en möjlig väg, men kontakt med gnagare är den viktigaste bakgrunden vid naturlig infektion.
Fall ses särskilt under sensommaren och hösten, när kontakten med gnagare ökar. Sjukdomen har hos katter ofta rapporterats under september–november. Utevistelse och jaktvanor är därför viktiga uppgifter vid utredningen.
Riskfaktorer
- katter som går ute och jagar gnagare;
- katter med försvagat immunförsvar (till exempel vid FIV, FeLV, kroniska sjukdomar);
- katter som bor i områden där sjukdomen förekommer (Storbritannien, Västeuropa).
Immunsuppression kan påverka hur allvarlig infektionen blir. Kortisonbehandling är en särskilt viktig risk vid misstänkt kokoppsinfektion. Även en katt som tidigare verkat frisk behöver undersökas när nytillkomna sår sprider sig efter en första förändring.
Vanliga symtom
- små knölar eller knottror i huden;
- sår som täcks av skorpor;
- klåda och ömhet på de drabbade ställena;
- förstorade lymfkörtlar i närheten;
- slöhet, sämre aptit;
- vid generaliserad form – feber, hosta eller andningssvårigheter.
Omkring 7–10 dagar efter den första hudförändringen kan sekundära utslag börja uppstå. Under 2–4 dagar utvecklas de till avgränsade, runda knottror med sår, ofta omkring 0,5–1 cm i diameter. Därefter täcks de av skorpor.
Den första förändringen kan bli större och böldliknande om bakterier tillkommer. Många katter har få andra symtom, medan vissa blir febriga och mindre aktiva under den tid då fler utslag utvecklas.
Komplikationer och följder
- långdragna sår i huden;
- sekundära bakterieinfektioner;
- generaliserat förlopp med hög dödlighet, särskilt hos katter med nedsatt immunförsvar;
- smitta till ägare och andra djur.
Vid allvarlig infektion kan lunginflammation och vätska i brösthålan utvecklas. Generaliserad sjukdom kan också påverka bland annat lever och slemhinnor. Andningsbesvär är därför ett akut tecken, även om hudsåren inte verkar särskilt omfattande.
Diagnos hos veterinären
- undersökning och sjukdomshistoria (kontakt med gnagare, utevistelse);
- cellprov och vävnadsundersökning av hudförändringarna;
- PCR för att påvisa cowpoxviruset;
- serologiska tester;
- röntgen av bröstkorgen vid misstanke om lungpåverkan.
Ett bettsår, ringorm, bakteriell infektion och andra virusorsakade hudsjukdomar kan likna kokoppor. Utseendet och jaktvanorna ger därför misstanke, medan provtagning behövs för att bekräfta infektionen.
PCR undersöker virusets arvsmassa och kan göras på skorpor eller vävnad. En biopsi kan också visa typiska virusinklusioner i hudcellerna, små ansamlingar som syns i mikroskop. Dessa fynd kan sedan bedömas tillsammans med molekylär provtagning.
PCR kräver inte att viruset fortfarande är levande i provet. Det är en praktisk skillnad mot virusodling. Prover från sår och skorpor behöver hanteras som smittsamma, och provtagningen planeras av veterinären tillsammans med laboratoriet.
Behandling
Behandlingen är framför allt stödjande. Någon väl etablerad specifik virusbehandling för katt finns inte. Vården kan omfatta:
- skötsel av hudförändringarna med lämpliga antiseptiska medel och sårprodukter;
- antibiotika vid sekundär bakterieinfektion;
- smärtlindrande och lämpliga inflammationsdämpande läkemedel;
- understödjande behandling vid generaliserad form (dropp, syrgas);
- stöd för att katten ska få i sig tillräckligt med näring.
Kortison (glukokortikoider) får inte användas vid kokoppor – det kan bidra till en svår generaliserad form. Därför ska sår i huden hos en katt som jagar gnagare inte behandlas med ”kortisonsalva” utan diagnos.
Lokala hudförändringar läker ofta inom omkring 6 veckor. Full återhämtning, inklusive återväxt av pälsen, kan ta 6–8 veckor från den första förändringen. Efter att skorporna läkt kan små kala fläckar finnas kvar innan pälsen har vuxit tillbaka.
Prognosen är vanligen god vid hudbegränsad sjukdom. Vid tilltagande allmänpåverkan eller lungpåverkan behövs mer omfattande vård, och prognosen är sämre. Uppföljningen behöver därför omfatta andning, aptit och aktivitetsnivå tillsammans med hudens läkning.
Vård hemma och smittskydd
Katten behöver skyddas från fortsatt jakt och från onödig kontakt med andra djur medan infektionen utreds och läker. Använd handskar vid sårvård och följ instruktionerna för rengöring. Vid hantering som kan frigöra damm från skorpor kan även munskydd behövas.
Virus kan finnas i torra skorpor i miljön under månader. Skorpor och förorenat material behöver därför tas om hand varsamt. Riv inte i skorpor eller klipp runt såren på eget initiativ; sådana åtgärder kan frigöra smittsamt material och planeras med veterinären.
Förebyggande
- begränsa kattens kontakt med vilda gnagare;
- undvik okontrollerad utevistelse i områden där sjukdomen förekommer;
- håll koll på hälsan hos katter med nedsatt immunförsvar;
- god hygien hos ägarna när de sköter sjuka katter.
Personer med nedsatt immunförsvar bör undvika att hantera en infekterad katt. Människor med eksem eller annan skadad hudbarriär är också mer mottagliga för infektion. Virus kan komma in genom små hudskador eller slemhinnor.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Kokoppor är en ovanlig men potentiellt farlig infektion som kan smitta människor. Sår och skorpor i huden hos katten, särskilt om den går ute och jagar gnagare, kräver ett veterinärbesök. Tidig diagnos gör det möjligt att planera kattens vård och minska smittrisken.
Undvik direktkontakt mellan dina egna sår och kattens hudförändringar. Om du själv får misstänkta hudsår efter kontakt med katten ska du kontakta hälso- och sjukvården och berätta om djurkontakten. Katten betraktas som smittsam tills skorporna har läkt.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Hur får en katt kokoppor?
Den vanligaste bakgrunden är jakt på infekterade smågnagare. Viruset kan komma in genom ett bett eller annan skadad hud. Därför är utekatter som jagar särskilt utsatta, framför allt under sensommar och höst.
Kan katten smitta mig?
Ja, kokoppor är en zoonos och människor kan smittas genom kontakt med en infekterad katt. Handskar och försiktig hantering minskar exponeringen. Personer med nedsatt immunförsvar bör undvika vård av den sjuka katten.
Är skorporna smittsamma när de har torkat?
Ja, virus kan finnas kvar i torra skorpor i miljön under månader. Hantera därför sår och förorenat material enligt veterinärens instruktioner, och undvik att skapa damm genom att riva bort skorpor.
Kan jag använda kortisonsalva på såren?
Kortison ska inte användas vid kokoppor eftersom det kan förvärra infektionen och bidra till spridning i kroppen. En katt som jagar gnagare och får sår behöver en diagnos innan sådan behandling övervägs.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Cowpox and Related Orthopoxvirus Infections, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Pox Infection in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Sjukdomsinformation om kokoppor, Folkhälsomyndigheten, läst 2026-11-05.
- Cowpox virus: Infectious substances pathogen safety data sheet, Public Health Agency of Canada, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Case of the Month: Feline Cowpox, Veterinary Pathology Group, läst 2026-11-05.
- Poxvirus in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- (Cow)pox virus, Langford Vets, University of Bristol, läst 2026-11-05.
