Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour direkt om katten får något av följande:
- andningssvårigheter eller hastig svullnad i ansiktet;
- kollaps eller tydligt nedsatt medvetande;
- kraftig blödning från munnen eller ett sår;
- svår smärta eller snabbt försämrat allmäntillstånd.
Om sår i munnen gör att katten inte kan äta eller dricka behövs skyndsam veterinärbedömning. Kraftigt försämrat allmäntillstånd behöver utredas även om katten redan har fått diagnosen EGK.
Allmänt om sjukdomen
Eosinofilt granulomkomplex uppstår ofta vid allergi mot foder, loppbett eller luftburna allergener. Själva hudreaktionen smittar inte, men den kan bli kronisk och komma tillbaka. Förändringarna kan sitta på olika ställen: läpparna, tungan, låren, buken, huvudets hud och mellan tårna.
Eosinofiler är en sorts vita blodkroppar som också ingår i försvaret mot parasiter. När de deltar i en överkänslighetsreaktion frisätts ämnen som bidrar till svullnad och inflammation. Hos vissa katter går det inte att identifiera den utlösande orsaken.
En katt kan ha 2 eller 3 av formerna samtidigt. Ett plack är ett avgränsat, upphöjt hudområde, medan ett granulom är en knuta med en särskild typ av inflammation. Därför används samlingsnamnet för förändringar som kan se olika ut men har liknande inflammatoriska drag.
Orsaker
- allergi mot loppbett, en viktig bakomliggande orsak;
- foderallergi;
- atopisk dermatit (reaktion på pollen, mögel, husdamm);
- parasitsjukdomar i huden (kvalster, löss);
- ärftlig benägenhet;
- rubbat immunsvar.
Ett loppbett kan utlösa en reaktion även när katten snabbt slickar bort parasiten. Därför kan loppallergi behöva undersökas trots att inga loppor hittas. Bakterier kan tillkomma i skadade hudområden och förvärra inflammationen. Läppförändringar kan även uppträda efter annan lokal irritation eller skada.
Riskfaktorer
- katter som utsätts för loppor och andra yttre parasiter utan lämpligt skydd;
- katter med kroniska allergier;
- katter i alla åldrar, både unga och äldre.
Det finns ingen säker generell ålders- eller raspredisposition för hela komplexet. Kunskapen om flera riskfaktorer är begränsad. Återkommande förändringar gör det särskilt viktigt att undersöka allergi och fortsatt exponering för sådant katten reagerar på.
Vanliga symtom
EGK hos katter kan visa sig i 3 former:
- Eosinofilt sår, ibland kallat indolent sår: sitter ofta på överläppen och bildar ett sår med upphöjda kanter, som oftast varken gör ont eller kliar.
- Eosinofilt plack: kliande röda områden på buken och insidan av låren.
- Eosinofilt granulom: gulrosa fasta knutor i huden, på tungan, läpparna eller tassarna.
Allmänna tecken:
- klåda, slickande och rivmärken;
- håravfall på de drabbade områdena;
- ömhet vid sår och granulom;
- kroniskt, återkommande förlopp.
Granulom kan också vara långsträckta, tydligt avgränsade förtjockningar på lårens baksidor. Hakan eller läppen kan bli svullen. Förändringar inne i munnen kan sitta på tandköttet eller i gommen och ibland vara svåra att upptäcka hemma. Utseendet kan likna en tumör, vilket gör provtagning viktig vid oklara förändringar.
Komplikationer och följder
- sekundära bakterieinfektioner i huden;
- kroniska sår som inte läker;
- kraftig klåda och sämre livskvalitet;
- i mycket sällsynta fall elakartad omvandling av kroniska eosinofila sår.
Katten kan riva upp huden så att såren blir större och infekteras. Förändringar som kvarstår, växer eller förstör vävnad behöver kontrolleras, eftersom andra sjukdomar kan ha liknande utseende. En tidigare EGK-diagnos ersätter därför inte bedömning av ett nytt avvikande sår.
Diagnos hos veterinären
- klinisk undersökning och typiska hudförändringar;
- cellprov för att undersöka eosinofiler och andra celler i förändringarna;
- hudbiopsi för att utesluta tumörer och infektioner;
- eliminationsdiet i minst 8 veckor vid misstänkt foderallergi och lämplig loppkontroll för katten och kontaktdjur när loppor misstänks;
- hudskrap, hårundersökning och vid behov svampodling för att utesluta parasiter och svamp.
Vad visar proverna?
Cellprov kan tas med en tunn kanyl eller genom att ett objektglas förs mot förändringens yta. Mikroskopi kan visa många eosinofiler, men också bakterier och andra inflammationsceller. Ett vävnadsprov ger information om hur inflammationen ligger i huden och kan behövas vid svårtolkade, ensidiga eller destruktiva sår.
Blodprov kan ibland visa förhöjt antal eosinofiler, men värdet bekräftar inte ensamt EGK. Vid andra sjukdomstecken bedöms även kattens allmänna hälsa. Förstorade lymfkörtlar kan reagera på inflammationen och kan behöva provtas för att undersöka andra orsaker.
Utredning av allergi
Vid misstänkt foderallergi används en strikt diet med noga utvalda proteinkällor eller hydrolyserat protein. Under försöket får katten inte godbitar, matrester eller annan mat som kan störa resultatet. Ett byte mellan vanliga foder räcker inte för en kontrollerad utredning.
Efter förbättring görs en provokation med tidigare mat enligt veterinärens plan. Återkomst av symtom inom 1 vecka efter provokationen kan bekräfta foderallergi. Samtidig klådstillande behandling behöver vägas in när dietens effekt bedöms.
Allergitester med blodprov eller pricktest ersätter inte utredningen. De kan däremot användas för att välja allergener till immunterapi när omgivningsallergi misstänks. Även en katt med negativt test kan behöva fortsatt utredning av återkommande hudförändringar.
Behandling och uppföljning
Behandlingen riktas både mot hudinflammationen och mot en identifierad utlösande orsak. Parasiter behandlas när de misstänks eller påvisas och kända foderallergener undviks. Hudförändringarna kan behöva lindras medan utredningen av orsaken fortsätter.
Kortison används ofta för att dämpa inflammationen. Vid återkommande besvär eller när kortison är olämpligt kan annan immunmodulerande behandling övervägas. Antibiotika väljs efter bedömning av infektion, vid behov med odling och resistensbestämning.
Kontroller och återfall
En första kontroll av hudförändringarna kan planeras efter 7–14 dagar vid läkemedelsbehandling. Då bedöms svullnad, sår, klåda och eventuell infektion innan behandlingen anpassas. Om diagnosen är osäker eller förändringarna kvarstår kan ny provtagning eller biopsi behövas.
Vid långvarig kortisonbehandling följs bland annat vikt, törst och aptit eftersom behandlingen kan öka risken för viktuppgång och diabetes. Dosändringar görs tillsammans med veterinären. Vissa katter har enstaka episoder, medan andra behöver fortsatt individuell behandling för återkommande förändringar.
Hemma följs om katten äter normalt, slickar mer eller får nya sår. Fotografier av läppar och hud kan underlätta jämförelser. Ökad smärta, blödning eller tilltagande sårbildning behöver meddelas veterinären, även om klådan i övrigt har minskat.
Förebyggande
- skydd mot loppor och andra yttre parasiter anpassat efter risk och bakomliggande problem;
- hypoallergent foder när foderallergi utreds eller har fastställts;
- mindre kontakt med kända utlösande allergener;
- kontroll av kroniska hudsjukdomar;
- mindre stress, som kan förvärra hudbesvär.
En balanserad kost behöver täcka kattens näringsbehov även när vissa ingredienser utesluts. För katten med återkommande reaktioner efter insektskontakt kan minskad exponering ingå i planen. Använd bara produkter avsedda för katt enligt veterinärens råd.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Eosinofilt granulomkomplex kan vara ett kroniskt problem som kräver uppmärksamhet och uppföljning. Återkommande klåda, sår på läpparna eller plack i huden är skäl att låta en veterinär, gärna med inriktning på hudsjukdomar, undersöka katten. Om orsaken hittas och behandlingen blir rätt kan katten ofta få långa perioder utan besvär och en god livskvalitet.
Berätta när förändringarna först kom och om de varierar med årstid, foder eller parasitproblem. En läppförändring kan vara betydande trots att katten inte verkar ha ont.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är eosinofilt granulomkomplex en tumör?
EGK beskriver inflammatoriska hudförändringar. Vissa kan se tumörliknande ut, och andra sjukdomar kan likna EGK. Därför kan ett cellprov eller vävnadsprov behövas för att fastställa vad förändringen består av.
Varför verkar katten inte ha ont av såret på läppen?
Indolenta eosinofila sår är ofta varken smärtsamma eller kliande. Andra former kan ge kraftiga besvär. Även ett smärtfritt sår bör undersökas när det kvarstår, växer eller återkommer.
Smittar EGK till andra katter?
Själva inflammationsreaktionen smittar inte. En bakomliggande parasit kan däremot beröra flera djur i hemmet. Veterinären behöver därför bedöma orsaken innan det går att avgöra vilka åtgärder kontaktdjur behöver.
Betyder ett återfall att behandlingen inte fungerar?
Återfall kan förekomma när den utlösande orsaken finns kvar eller inte har kunnat identifieras. Behandlingen och diagnosen kan behöva omprövas, särskilt om såren ändrar utseende eller sekundär infektion tillkommer.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Eosinofila granulomkomplexet hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Eosinophilic Granuloma Complex in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Eosinophilic Skin Diseases in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Eosinophilic Granuloma Complex, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Eosinophilic Granuloma Complex in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Feline Eosinophilic Granuloma Complex(ITIES): Some clinical clarification, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-05.
- Food Allergies in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Allergitest och hyposensibilisering, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
