Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten:
- plötsligt verkar ha förlorat synen;
- får tydligt olika stora pupiller eller en kvarstående vidgad pupill tillsammans med synproblem;
- håller ett öga stängt eller kniper och visar smärta;
- får ett rött, grumligt öga med tydligt obehag;
- får krampanfall, kollapsar eller blir medvetslös.
Plötslig synförlust behöver bedömas omedelbart även om katten verkar smärtfri.
Allmänt om sjukdomen
Åderhinnan är rik på blodkärl och bidrar till näthinnans näringsförsörjning. Näthinnan tar emot ljus och omvandlar det till signaler som förs vidare mot hjärnan. Vid inflammation kan blödningar, svullnad och degenerativa förändringar uppstå och hota synen. Hos katter är korioretinit ofta en manifestation av infektioner i kroppen eller andra sjukdomar.
Inflammationen kan störa den barriär som normalt skyddar näthinnan mot ämnen och celler i blodet. Inflammationsceller och vätska kan då ansamlas i vävnaden. Om vätska hamnar under näthinnan kan den lossna från sitt underlag.
Små avgränsade förändringar kan finnas utan att ägaren märker synnedsättning. Synen påverkas tydligare när stora områden eller synnerven är inblandade. En undersökning av ögonbotten kan därför ge information om en sjukdom innan katten visar uppenbara synproblem.
Orsaker
Möjliga orsaker eller bakomliggande tillstånd vid korioretinit hos katter:
- infektionssjukdomar: FIP, FeLV, FIV, toxoplasmos, bartonellos och svampinfektioner;
- autoimmuna processer;
- inflammationssjukdomar i hela kroppen, bland annat kronisk njurinflammation och vaskulit;
- skador på ögonen och skallen;
- tumörer, exempelvis lymfom och melanom.
Toxoplasma gondii är en encellig parasit som kan orsaka inflammation i näthinnan och åderhinnan. Hos en katt med FIV kan samtidig infektion med andra smittämnen, exempelvis toxoplasma, bidra till ögonförändringarna. FIP kan också ge inflammation runt näthinnans blodkärl, ibland med ögonförändringar som tidigt sjukdomstecken.
Riskfaktorer
- katter med kroniska virusinfektioner;
- katter från katthem och utekatter;
- kattungar och unga katter, mer utsatta för toxoplasmos och FIP;
- äldre katter med cancer- och autoimmuna sjukdomar.
Kunskapen om risken för korioretinit i varje enskild grupp är begränsad.
Vanliga symtom
Korioretinit kan ge tecken både från ögonen och från hela kroppen:
- nedsatt syn, ända till total blindhet;
- vidgade eller olika stora pupiller;
- ljuskänslighet och ibland ryckiga ögonrörelser, nystagmus;
- vid infektioner i hela kroppen: feber, slöhet och viktnedgång.
Om även ögats främre delar är inflammerade kan ögat bli rött, tåras eller se grumligt ut. Katten kan undvika ljus och försöka skydda ögat. Vid en förändring långt bak i ögat kan utsidan däremot se förhållandevis normal ut.
Komplikationer och följder
Korioretinit kan leda till:
- bestående synförlust;
- näthinneavlossning;
- glaukom, förhöjt tryck i ögat;
- kronisk uveit, inflammation i ögats kärlrika vävnader;
- fortsatt allmän sjukdom om grundsjukdomen, exempelvis FIP eller toxoplasmos, inte behandlas.
En lossnad näthinna förlorar kontakten med en del av sin blodförsörjning och fungerar sämre. Även om den åter fäster kan skadade områden ha kvarstående degeneration. Att kontrollera inflammationen och att återställa synen är därför skilda delar av prognosen.
Diagnos hos veterinären
För att ställa diagnos används:
- ögonundersökning och oftalmoskopi;
- fluoresceinangiografi för bedömning av näthinnans blodkärl i utvalda fall;
- blodprover med biokemi och riktade tester för bland annat toxoplasmos, FeLV och FIV;
- PCR för att påvisa misstänkta infektioner;
- ultraljud av ögat vid grumling;
- neurologisk undersökning vid misstanke om påverkan på nervsystemet.
Undersökning av ögonbotten
Oftalmoskopi är en undersökning av ögonbotten genom pupillen. Veterinären kan se svullnad eller blödningar i näthinnan, inflammerade blodkärl och förändringar kring synnerven. Grumling i ögat kan försvåra insynen och göra ultraljud särskilt värdefullt.
Aktiva inflammationshärdar kan ha diffusa kanter och se disiga ut. Äldre ärr kan vara mer ljusreflekterande och ha förändrad pigmentering. Fotodokumentation och återkommande undersökningar hjälper till att avgöra om inflammationen är aktiv eller om fynden främst består av kvarvarande ärr.
Blodtryck och laboratorieprover
Blodtrycket mäts eftersom högt blodtryck också kan ge blödningar, svullnad och näthinneavlossning. Ett upprepat systoliskt tryck under 150 mmHg innebär låg risk för högt blodtryck, medan värden över 180 mmHg innebär hög risk. Systoliskt tryck är trycket när hjärtat drar ihop sig. Stress och mätteknik vägs in vid bedömningen.
Vid misstänkt toxoplasmos undersöks antikroppar i blodet. Friska, tidigare infekterade katter kan också ha antikroppar, så resultatet måste jämföras med ögonfynd och övriga symtom. IgG kan spegla tidigare exponering, medan förhöjt IgM talar för en mer aktiv infektion. Ett nytt antikroppsprov efter 2–4 veckor kan hjälpa till att bedöma om infektionen är aktiv. Prover kan även tas från vävnad eller annan relevant provplats för mer riktad analys.
Behandling och uppföljning
Behandla både ögat och orsaken
Behandlingen riktas mot den bakomliggande sjukdomen och mot inflammationen i ögat. En påvisad infektion kan kräva riktad behandling mot smittämnet. FIP kan behandlas med antivirala läkemedel under veterinärens ledning. Vid en tumör eller immunmedierad sjukdom behövs en annan behandlingsplan.
Smärtlindring och inflammationsdämpande behandling anpassas efter infektion, ögontryck och ögats övriga skador. Veterinären avgör om lokala ögonmedel och läkemedel som verkar i hela kroppen behövs. Behandling av en infektiös orsak måste vägas in innan immunhämmande läkemedel väljs.
Återkontroller och prognos
Uppföljningen omfattar synfunktion, ögontryck och nya undersökningar av ögonbotten. Hur täta kontrollerna behöver vara beror på inflammationen och behandlingssvaret. Tilltagande smärta, ändrad pupill eller försämrad syn under behandling kräver snabb kontakt med veterinären.
Prognosen påverkas av orsaken, hur stor del av näthinnan som skadats och om synnerven eller andra organ är drabbade. Begränsade förändringar kan ge liten påverkan på synen. Utbredda skador, näthinneavlossning eller återkommande inflammation kan ge permanent synnedsättning även när grundsjukdomen går att behandla.
Förebyggande
- vaccination mot de viktigaste virusinfektionerna (FHV-1, FCV och FeLV vid behov), anpassad efter kattens smittrisk;
- minska parasitsmitta genom att undvika rått kött och smittade bytesdjur;
- anpassa smittskyddet vid FIP eller andra virusinfektioner efter veterinärens bedömning;
- regelbundna ögonundersökningar vid kroniska sjukdomar;
- fullvärdigt foder och god skötsel som stöd för allmän hälsa.
Vaccination och god hygien kan minska risker för vissa bakomliggande infektioner. Vid FIP riktas smittskyddet främst mot det tarmcoronavirus som kan spridas mellan katter, bland annat via avföring. Behovet av separation och andra åtgärder bedöms utifrån kattgruppen. Håll kattlådor rena och avskilda från mat- och vattenskålar.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Korioretinit behöver alltid utredas eftersom den kan vara en komplikation till sjukdom i hela kroppen. Plötsligt försämrad syn hos katten är skäl att omedelbart kontakta veterinären. Tidig diagnos och behandling av grundsjukdomen ökar chansen att bevara synen och begränsa annan sjukdomspåverkan.
Berätta om feber, viktnedgång, ändrat beteende och tidigare infektionstester. Håll reda på ordinerade läkemedel och återbesök. Följ även en katt som verkar se bättre: undersökning av ögonbotten behövs för att bedöma kvarvarande inflammation och ärr.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan katten ha korioretinit utan att verka blind?
Ja. Små avgränsade förändringar kan finnas utan tydlig synnedsättning. När större delar av näthinnan eller synnerven påverkas blir synproblemen mer märkbara. Därför är ögonbottenundersökning viktig vid misstänkt allmän sjukdom.
Är korioretinit samma sak som ögoninflammation på ytan?
Korioretinit sitter i näthinnan och åderhinnan långt bak i ögat. Den kan förekomma tillsammans med annan ögoninflammation, men behöver en undersökning av ögonbotten och ofta utredning av bakomliggande sjukdom.
Betyder antikroppar mot toxoplasma att parasiten orsakar ögonproblemet?
Antikroppar kan finnas efter tidigare infektion även hos friska katter. Veterinären väger därför samman provsvaret med ögonförändringar och andra fynd. Upprepad provtagning kan ibland bidra till att klargöra sambandet.
Kan katten få tillbaka synen efter behandling?
Det beror på vilka vävnader som skadats och om inflammationen och grundsjukdomen kan kontrolleras. Näthinnan kan ha bestående ärr eller degeneration, så förbättrat allmäntillstånd innebär inte alltid återställd syn.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Disorders of the Retina, Choroid, and Optic Disk (Ocular Fundus) in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- The Ocular Fundus in Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Toxoplasma gondii, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Uveitis in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Ögonutredning katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Fundoscopy in cats: a practical guide and common findings, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Hypertension, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Feline Infectious Peritonitis, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Toxoplasmosis in Cats, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
