Förgiftning med råttgift hos katter (antikoagulantia): orsaker, symtom och förebyggande

• om katten fått i sig antikoagulantbete inom de senaste 4 timmarna kan veterinären överväga att framkalla kräkning och eventuellt ge medicinskt kol, om kattens tillstånd tillåter det; framkalla inte kräkning hemma;
• motgiftet är vitamin K1 (fytomenadion); vid långverkande gifter kan behandlingen behöva pågå i 4–6 veckor enligt veterinärens ordination och kontrollprover;
• 2–3 dagar efter avslutad kur kontrolleras protrombintiden igen;
• vitamin K3 (menadion) fungerar inte som lämpligt motgift vid denna förgiftning och används inte i stället för vitamin K1;
• vid stor blodförlust ges färskfrusen plasma eller blod efter behov.

Katten ska inte få salt för att kräkas, eftersom det kan ge en ny förgiftning. En katt med blödning, nedsatt medvetande eller andningssvårigheter behöver först stabiliseras; åtgärder för att tömma magsäcken passar inte alla patienter.

Plasma tillför koagulationsfaktorer, medan blodtransfusion också kan behövas vid allvarlig blodbrist. Syrgas kan bli aktuell vid andningspåverkan. Vitamin K gör det möjligt att åter bilda fungerande koagulationsfaktorer, men ersätter inte omedelbart redan förlorat blod.

Avbryt inte ordinerat vitamin K när katten verkar piggare. För tidig avslutning kan ge nya blödningar, och koagulationen behöver kontrolleras efter kuren. Ett normalt värde medan katten fortfarande behandlas visar inte säkert att giftets effekt har upphört.

Under återhämtningen begränsas fysisk ansträngning tills koagulationsförmågan har återställts. Uppföljningen styrs av hur katten mår, blodvärdena och kontrollen av koagulationen. Återkommande blekhet, svaghet, blod eller tung andning kräver ny omedelbar kontakt.