Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten har något av följande:
- kraftig eller blodig diarré och tydligt försämrat allmäntillstånd;
- upprepade kräkningar så att den inte behåller vatten eller mat;
- kollaps eller så uttalad svaghet att den knappt reagerar;
- ansträngd andning eller bleka, gråaktiga eller blåaktiga slemhinnor;
- kraftig buksmärta, särskilt tillsammans med feber och matvägran.
En kattunge med diarré och dålig aptit behöver snabb bedömning. Meddela före besöket att du misstänker smittsam diarré, så att mottagningen kan förbereda omhändertagandet.
Allmänt om sjukdomen
Salmonella spp. är bakterier som kan förekomma i miljön och i tarmen hos fåglar och gnagare. Katter kan smittas när de äter rått kött eller ägg eller när de jagar. Hos de flesta vuxna katter ger infektionen inga eller lindriga symtom, men kattungar, äldre och försvagade katter kan bli svårt sjuka. I Sverige är småfåglar en känd smittkälla, och sjukdomsfall hos katter ses ofta under senvintern och vårvintern när katter fångar fåglar vid fågelbord.
Bakterien sprids med avföring. En katt kan få i sig den från ett smittat bytesdjur, förorenat foder eller en nedsmutsad omgivning. Även människor kan få bakterier i munnen via händer eller livsmedel efter kontakt med avföring. En gemensam smittkälla kan därför utsätta både katten och familjen för smitta.
Orsaker
- utfodring med rått kött och inälvor (BARF);
- katten äter as eller skämd mat;
- jakt på fåglar och gnagare;
- kontakt med smittade djur;
- dålig hygien där katten bor.
Råfoder kan vara förorenat även när det är förpackat och ser normalt ut. Frysning, torkning och frystorkning tar inte bort alla sjukdomsframkallande mikroorganismer. God hantering i köket minskar spridning mellan ytor men ersätter inte tillräcklig värmebehandling av råvaran.
Riskfaktorer
- kattungar och unga katter;
- äldre katter och katter med nedsatt immunförsvar;
- katter som får rå mat;
- katter i katthem och uppfödningar med många djur.
Annan pågående infektion eller ett försvagat tillstånd kan göra en vuxen katt mer mottaglig för klinisk sjukdom. Det finns begränsade kattdata om exakta åldersgränser och om hur mycket varje enskild riskfaktor bidrar. Vid grupphållning behöver även gemensamt foder och delad utrustning bedömas som möjliga smittvägar.
Vanliga symtom
- vattnig eller slemmig, ibland varig eller blodtillblandad diarré;
- kräkningar;
- feber;
- slöhet, uttorkning;
- aptitlöshet;
- i svåra fall sepsis med snabbt försämrat tillstånd.
Feber och matvägran kan vara mer framträdande än diarrén. Vid allvarlig infektion kan temperaturen stiga över 40 °C och katten ha ont i buken. En spridd infektion kan också utvecklas utan föregående tarmsymtom. En katt som är tydligt sjuk behöver alltså undersökas även om avföringen ser normal ut.
Katter är känsliga för svält och kan försämras när de slutar äta. Anteckna om katten äter, dricker, kräks eller går på lådan och hur allmäntillståndet förändras. Blod i avföringen och buksmärta kan också ha andra orsaker, och diagnosen ställs med provtagning.
Komplikationer och följder
- kraftig uttorkning och rubbad saltbalans;
- blodförgiftning (septikemi) och skador på inre organ;
- kronisk diarré och viktnedgång;
- bakterieutsöndring (katten kan vara symtomfri bärare och smitta andra djur och människor).
Svår sepsis kan vara dödlig. Samtidigt tillfrisknar många katter från den lindriga tarminfektionen utan antibiotika. Försvunnen diarré betyder inte att utsöndringen av bakterier har upphört. Den anges vanligen pågå i 3–6 veckor efter infektionen, men utsöndring i upp till 115 dagar har rapporterats hos katt.
Utsöndringen kan vara intermittent, alltså ske då och då. Ett prov kan därför bli negativt trots att katten fortfarande bär på bakterien. Hygienen behöver fungera även när katten har fått tillbaka aptiten och verkar återställd.
Diagnos hos veterinären
- bakterieodling från färsk avföring för att påvisa Salmonella spp.;
- PCR som kompletterande metod för att påvisa bakteriens arvsmassa;
- blodstatus med bedömning av vita blodkroppar och tecken på inflammation;
- biokemiska blodprover för att bedöma påverkan på lever och njurar;
- uteslutning av andra orsaker till diarré, exempelvis virus, parasiter och förgiftning.
Veterinären undersöker vätskebalans, temperatur och allmäntillstånd. Buksmärta kan motivera ultraljud av buken. Blodprover visar hur kroppen påverkas, medan avföringsprovet undersöker själva smittämnet. Uppgifter om jakt, råfoder och andra sjuka djur kan hjälpa veterinären att välja prover.
PCR kan upptäcka även bakterier som inte längre är levande. Ett positivt resultat behöver därför tolkas tillsammans med sjukdomsbilden och andra laboratoriefynd. Odling ger levande bakterier som kan identifieras närmare, bland annat genom serotypning. Det skiljer olika varianter av Salmonella åt.
Behandling och återhämtning
Behandlingen styrs av hur sjuk katten är. Vid uttorkning och matvägran kan den behöva dropp och hjälp med näring på djursjukhus. Vätskebehandlingen korrigerar vätskeförlust och rubbningar i kroppens salt- och syra–basbalans. Kattens aptit och förmåga att behålla mat påverkar vilken hjälp som behövs under återhämtningen.
Antibiotika ges normalt inte vid en okomplicerad tarminfektion eller till en frisk bärare. Behandlingen kan störa normalfloran, gynna resistenta bakterier och förlänga bakterieutsöndringen. Vid livshotande sjukdom, chock eller misstänkt sepsis kan antibiotika däremot behövas som en del av intensivvården. Veterinären avgör behandlingen utifrån tillstånd och provsvar.
Medan katten är sjuk kan inomhusvistelse underlätta observation och hindra att den äter fler smittade fåglar. När den är frisk behövs normalt ingen behandling enbart för ett känt bärarskap. Långvarig isolering eller upprepade kontrollprov krävs inte rutinmässigt; hanteringen anpassas om hushållet eller verksamheten har särskilda smittrisker.
Hemma kontrolleras aptit, ork och avföring. Försämrad aptit, tilltagande diarré eller nya kräkningar motiverar förnyad kontakt. Balanserad kost och återställd vätskebalans behövs när katten återhämtar sig från tarminfektionen.
Förebyggande
- undvik att ge katten rå mat som inte är värmebehandlad;
- begränsa kattens tillgång till gnagare och fåglar, särskilt vid fågelmatning;
- god hygien i katthem och uppfödningar;
- tvätta händerna efter kontakt med katten och kattlådan för att skydda människor.
Ge den sjuka katten en egen kattlåda och rengör den efter att katten bajsat. Låt inte katten gå på köksbänkar eller andra ytor där mat hanteras. Håll tillbehör för djur skilda från familjens redskap. I katthem behövs rutiner för avföring, nya djur, rengöring och vid behov desinfektion.
Diska matskålar och foderskopor med diskmedel och varmt vatten efter användning. Använd en separat skopa till fodret och kyl överbliven våtmat snabbt. Fröautomater som skyddar fågelfodret från avföring minskar nedsmutsningen vid matningsplatsen. Håll också rent under fågelmatningen.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Salmonellos är en infektion hos katter som också kan smitta människor och ibland ge svår sjukdom. Ihållande diarré och slöhet hos katten är skäl att kontakta veterinären. Även katter utan symtom kan smitta människor, så förebyggande åtgärder med rätt utfodring och god hygien är avgörande.
Låt små barn slippa hantera kattlådan och rått djurfoder. Barn till och med 5 års ålder, vuxna över 65 år och människor med nedsatt immunförsvar är särskilt känsliga för allvarlig sjukdom från förorenat råfoder. Vid egna sjukdomssymtom kontaktar du sjukvården och berättar om kattens infektion. Berätta för veterinären om hemmet även har andra djur som blivit sjuka.
Salmonella är en anmälningspliktig djursjukdom i Sverige. Det är normalt veterinären eller laboratoriet som anmäler ett påvisat fall. Lokala omständigheter kan påverka vilka råd som gäller för kattens kontakter med andra djur.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan min katt ha salmonella utan diarré?
Ja, många katter får inga symtom alls. Andra får framför allt feber och dålig aptit. En allvarlig spridd infektion kan förekomma utan att katten först har haft diarré.
Behöver alla smittade katter antibiotika?
Nej, friska bärare och katter med okomplicerad tarminfektion behandlas normalt utan antibiotika. Svårt sjuka katter kan däremot behöva antibiotika tillsammans med vätska, näringsstöd och annan vård på djursjukhus.
Blir råfoder säkert om jag fryser det?
Frysning tar inte bort alla sjukdomsframkallande mikroorganismer. Förorenat råfoder kan fortfarande smitta både katten och människor som hanterar maten, skålen eller avföringen. Värmebehandlat foder minskar den risken.
Måste katten lämna nya prover när den blivit frisk?
Upprepade kontrollprov behövs oftast inte efter en fastställd diagnos. Bakterier kan utsöndras oregelbundet, så ett negativt prov ger ingen fullständig bild av bärarskapet. Särskilda smittrisker kan påverka veterinärens plan.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Salmonella hos katt, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-06.
- Salmonellosis in Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Salmonella hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Sjukdomar, hygienregler och antibiotikaresistens hos katter, Jordbruksverket, läst 2026-11-06.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Tips for Safe Handling of Pet Food and Treats, U.S. Food and Drug Administration, läst 2026-11-06.
- Vanliga frågor och svar om salmonella hos katt, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-06.
- Raw pet food safety, Public Health Agency of Canada, läst 2026-11-06.
