Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour vid följande tecken:
- Katten andas med öppen mun eller kämpar för att få luft.
- Tandköttet blir blåaktigt, lila eller mycket blekt.
- Katten kollapsar eller reagerar dåligt på omgivningen.
- Katten har inte ätit ordentligt på 24 timmar.
Andningsbesvär ska bedömas direkt, även när katten också har snuva. Minskad aptit hos en kattunge eller en tydligt sjuk katt behöver uppmärksammas tidigare än så.
Allmänt om sjukdomen
Kattens bihålor, bland annat pannhålan och kilbenshålan, står i förbindelse med näshålan. Vid inflammation svullnar slemhinnan och slemmet rinner inte undan som det ska. Bakterier kan då förvärra besvären. Hos katter uppstår sinuit ofta sekundärt – efter viral rinotrakeit, calicivirus eller annan infektion i de övre luftvägarna.
Rinit betyder inflammation i näsans slemhinna. När både näshåla och bihålor är påverkade används benämningen rinosinuit. Besvären kan därför märkas som samma kombination av nysningar, nästäppa och nosflöde trots att flera delar av luftvägarna är inflammerade.
En tidigare virusinfektion kan skada slemhinnan och de fina benstrukturerna i näshålan. Den skadade miljön kan sedan lättare få sekundära bakterieinfektioner. Vid kronisk sjukdom behöver man skilja denna kvarstående inflammation från en ny infektion eller ett mekaniskt hinder.
Orsaker
- virusinfektioner, exempelvis herpesvirus och calicivirus;
- bakteriella komplikationer, bland annat med pasteurella, stafylokocker eller streptokocker;
- kronisk snuva;
- polyper eller tumörer i näshålan;
- skador på huvudet;
- svampinfektioner, exempelvis kryptokockos;
- tandproblem som påverkar närliggande näshåla.
En främmande kropp kan också blockera eller irritera en näsgång. Ensidigt nosflöde kan bland annat förekomma vid tandproblem, främmande föremål och nybildningar. Dubbelsidigt nosflöde är vanligare vid luftvägsinfektioner. Mönstret hjälper till att välja undersökningar, men behöver värderas tillsammans med övriga fynd.
Riskfaktorer
- kattungar och unga katter som haft virusinfektioner;
- katter med kronisk snuva eller allergier;
- katter med försvagat immunförsvar;
- katter som lever tätt, exempelvis på katthem eller i uppfödningar.
Svårare kattsnuva ses oftare hos ovaccinerade katter, särskilt kattungar i större grupper. Även vaccinerade vuxna katter kan få kvarstående problem. Underlaget för att jämföra riskerna för just bihåleinflammation mellan dessa grupper är begränsat.
Vanliga symtom
- ständigt eller återkommande sekret från näsan, slemmigt, varigt eller ibland blodigt;
- nysningar;
- svårt att andas genom näsan med snarkande ljud vid inandning;
- förändrad form på nosen eller pannan;
- slöhet;
- sämre aptit;
- tårflöde;
- röda, irriterade ögon.
Förändrad nosform kan bland annat ses vid tumörsjukdom eller svampinfektion och behöver utredas. Den ska inte betraktas som en självklar följd av vanlig långvarig snuva. Vid ett främmande föremål eller en nybildning kan katten också fnysa, harkla sig eller få kväljningar.
En okomplicerad övre luftvägsinfektion varar ofta 7–14 dagar, men symtomen kan ibland fortsätta i upp till 21 dagar. Vid kronisk rinosinuit kan besvären i stället återkomma eller kvarstå länge. Nytillkommen försämring, blodigt sekret eller påverkan på matintag behöver bedömas även under ett tidigare känt sjukdomsförlopp.
Komplikationer och följder
- övergång i kronisk form;
- påverkan på ögonhålan vid spridning av en bakomliggande infektion;
- osteomyelit, beninfektion, i näsans eller ansiktets ben;
- generaliserad bakterie- eller svampinfektion i sällsynta fall.
En långvarig bakterieinfektion i skadade näsgångar kan angripa de fina benstrukturerna och orsaka förstörelse eller omformning. Då kan luftpassage och dränering förbli nedsatta även efter att en sekundär infektion behandlats.
Diagnos hos veterinären
- klinisk undersökning och sjukdomshistoria;
- rinoskopi, endoskopisk undersökning av näshålan;
- röntgen eller DT av huvudet för bedömning av bihålor och andra förändringar;
- anpassad provtagning för bakterie- och svampundersökning;
- biopsi vid misstanke om tumörer eller polyper och för bedömning av inflammation.
DT, datortomografi, ger mer detaljerad information om ben och mjukdelar än vanlig röntgen och används ofta vid långdragna besvär. Undersökningen kan visa vätska, förändrade benstrukturer och utrymmeskrävande förändringar. Rinoskopi visar slemhinnan och kan hjälpa veterinären att hitta främmande material eller rikta provtagningen.
Bakterier finns även i en frisk katts näsa. Ett odlingsfynd behöver därför tolkas försiktigt: bakterierna kan vara normalflora eller en sekundär följd av annan sjukdom. Prover från spolning eller vävnad kan övervägas framför enbart synligt sekret. En biopsi kan också behövas för att utesluta tumörsjukdom när bilddiagnostiken inte ger hela svaret.
Sjukdomshistorien bör omfatta tidigare luftvägs- och ögoninfektioner, tandproblem och eventuella huvudskador. För rinoskopi eller vissa prover behöver katten sövas. Förberedelser inför narkosen anpassas till kattens hälsa och det planerade ingreppet.
Behandling och återhämtning
Behandlingen riktas mot orsaken och mot besvär som stör andning, matintag och vätskebalans. En främmande kropp kan tas bort. Andra hinder, såsom polyper, behöver bedömas för lämplig åtgärd. Bekräftad svampinfektion behandlas med svampmedel anpassat efter vilken svamp som påvisats.
Antibiotika kan vara aktuellt vid en betydande sekundär bakterieinfektion, särskilt om katten är tydligt påverkad. Antibiotika fungerar inte mot virus. Vid kronisk rinosinuit kan förbättringen efter en antibiotikabehandling bli kortvarig, eftersom den bakomliggande skadan och inflammationen finns kvar.
Svårt sjuka katter kan behöva dropp mot uttorkning och näringsstöd, ibland via sond. Hemma kan sekret på nos och runt ögonen torkas bort försiktigt med en fuktad mjuk duk. Aptitlig våtmat kan hjälpa när ett nedsatt luktsinne gör katten mindre intresserad av att äta.
Vid kronisk rinosinuit är fullständig läkning ofta svår att uppnå. Målet kan då bli mindre obehag, bättre matintag och färre besvärliga skov. Kvarstående eller återkommande symtom behöver följas, så att exempelvis ett nytt hinder eller försämrad infektion uppmärksammas.
Förebyggande
- vaccination mot kattsnuva enligt veterinärens rekommendation;
- behandla kronisk snuva och infektioner i de övre luftvägarna;
- kontroll av allergiska sjukdomar;
- begränsa kontakten med sjuka djur;
- regelbundna veterinärkontroller vid återkommande sekret från näsan.
Vaccination minskar risken för svårare sjukdom men tar inte bort alla orsaker till snuva och sinuit. Även katter som lever ensamma rekommenderas vaccination. Läs mer om vaccination av katt.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Sinuit kan vara obehagligt och bli kroniskt. Snuva som inte går över, återkommer eller blir varig behöver bedömas av veterinär. Vid andningssvårigheter, tydlig allmänpåverkan eller uteblivet matintag ska du söka hjälp direkt. Tidig diagnos gör att en bakomliggande orsak kan behandlas och komplikationer upptäckas.
Notera om sekretet kommer från samma näsborre varje gång och om det ändrar färg eller konsistens. Berätta om tidigare behandlingar och hur länge förbättringen varade. Följ också aptit och vikt mellan skoven, eftersom en täppt nos kan göra det svårt att få i sig tillräckligt med mat.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är sinuit och kattsnuva samma sak?
Kattsnuva beskriver infektioner i de övre luftvägarna, medan sinuit innebär inflammation i bihålorna. En infektion kan utlösa eller bidra till sinuit, men även andra orsaker som hinder, tandproblem och svamp behöver övervägas.
Betyder varigt sekret att katten alltid behöver antibiotika?
Nej, sekretets utseende räcker inte för att avgöra behandlingen. Bakterier kan vara en sekundär komplikation, och andra orsaker behöver utredas. Antibiotika väljs när veterinären bedömer att en bakterieinfektion behöver behandlas.
Kan en dålig tand ge snuva från ena näsborren?
Ja, tandproblem kan påverka närliggande näshåla och ge ensidigt nosflöde. Även främmande kroppar och nybildningar kan ge liknande besvär. Därför kan munhåla och tänder behöva undersökas vid långvariga nässymtom.
Varför kommer snuvan tillbaka efter behandlingen?
Vid kronisk rinosinuit kan skadade slemhinnor och benstrukturer göra att inflammationen och sekundära infektioner återkommer. Behandlingen kan lindra utan att hela grundproblemet försvinner, och uppföljning behövs för att anpassa fortsatt vård.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Rhinitis and Sinusitis in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Diagnosis and Treatment of Feline Chronic Rhinosinusitis, Today’s Veterinary Practice, läst 2026-11-05.
- Nosflöde hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Feline Upper Respiratory Infection, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University, läst 2026-11-05.
- Recognizing the Signs of Illness in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Kattsnuva, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Chronic Upper Respiratory Tract Disease in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.



