Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten visar något av följande:
- plötslig, ansträngd inandning med pipande ljud;
- andning med öppen mun och tydliga bukrörelser;
- blåaktig eller grå tunga eller andra slemhinnor;
- kollaps, medvetslöshet eller utebliven andning;
- tilltagande andningssvårigheter efter narkos eller irritation av halsen.
Hantera katten lugnt och varsamt. Undvik att trycka mot bröstkorgen eller halsen under transporten. Den som tar emot katten behöver genast veta att den har svårt att andas, så att bedömning och syrgas kan förberedas.
Allmänt om tillståndet
Kattens struphuvud är mycket känsligt, så även en lätt beröring av röstspringan kan utlösa en kraftig reflexkramp. Det är särskilt viktigt att tänka på när en endotrakealtub förs in under narkos. Kramp kan också uppstå när katten andas in irriterande ämnen eller vid inflammation i struphuvudet. En ihållande, kraftig kramp kan leda till syrebrist och kvävning utan hjälp.
Röstspringan är öppningen mellan stämvecken, där luften passerar på väg ner mot luftstrupen. När brosken och vävnaderna vid öppningen dras ihop blir passagen smal. Katten kan fortsätta göra kraftiga andningsrörelser trots att för lite luft når lungorna.
En endotrakealtub är en andningsslang som förs genom struphuvudet och ner i luftstrupen. Under narkos används den för att hålla en säker luftväg, ge syrgas och vid behov hjälpa katten att andas. Den skyddar också de nedre luftvägarna mot att vätska och uppstött maginnehåll kommer ner där.
Orsaker
- irritation av struphuvudet vid intubering (under narkos);
- inflammation och svullnad i struphuvudet (laryngit, infektioner, allergi);
- inandning av irriterande gaser och rök;
- skador och främmande föremål i struphuvudet;
- komplikationer efter operationer.
Reflexen kan utlösas av mekanisk eller kemisk retning. Risken behöver beaktas både när andningsslangen förs in och när den tas bort, så kallad extubering. En svullen slemhinna och en aktiv muskelkramp kan samtidigt begränsa utrymmet i struphuvudet.
Laryngit betyder inflammation i struphuvudet och är inte samma sak som laryngospasm. Inflammationen kan ge hosta, heshet och smärta när katten sväljer. Vid förlamning av struphuvudet öppnas brosken i stället inte normalt under andningen. Dessa tillstånd kan likna varandra för den som hör katten andas.
Riskfaktorer
- katter som sövs och intuberas;
- katter med sjukdomar i de övre luftvägarna;
- kortnosade raser (ökad benägenhet för hinder i luftvägarna);
- katter med allergier och benägenhet för svullnad.
Kunskapen om hur mycket varje bakomliggande sjukdom ökar risken för just laryngospasm hos katt är begränsad. Befintlig svullnad eller en anatomiskt trång luftväg är ändå viktig att känna till när andningen ska säkras.
När narkosveterinärer fick uppskatta hur ofta de mötte laryngospasm vid intubering svarade 101 (52,6 %) att det hände sällan hos hundar. För katter gav 53 (27,5 %) samma svar. Kattens känsliga luftväg kräver särskild uppmärksamhet vid placering av andningsslangen, även vid ett planerat ingrepp.
Vanliga symtom
- plötsliga andningssvårigheter;
- pipande eller rosslande inandningar;
- kraftig oro, panik;
- blåaktiga slemhinnor (cyanos);
- medvetslöshet vid uttalad kvävning.
Ett trångt område i struphuvudet kan ge stridor, ett skarpt ljud framför allt vid inandning. Ljudet hjälper veterinären att lokalisera hindret till de övre luftvägarna, men visar inte ensamt vad som orsakar det. Främmande föremål, svullnad och en massa i halsen behöver också övervägas.
Hemma kan katten sträcka fram halsen, undvika att lägga sig eller dra sig undan. Allvarlig andnöd syns ofta genom kraftiga rörelser i buken. Under narkos kan personalen i stället upptäcka problemet genom att luftpassagen är svår att upprätthålla eller att syresättningen försämras.
Komplikationer och följder
- syrebrist i hjärnan;
- lungödem;
- andningsstopp och död utan hjälp;
- skador på struphuvudet vid akuta ingrepp.
Upprepade eller hårdhänta försök att föra in en slang kan skada den känsliga vävnaden och bidra till svullnad. En katt kan därför behöva fortsatt övervakning även när själva muskelkrampen har släppt. Andningen behöver fungera både med slangen på plats och efter att den har tagits bort.
Diagnos hos veterinären
- sjukdomshistoria (särskilt samband med narkos eller irritation av struphuvudet);
- undersökning av struphuvudet med laryngoskop;
- uteslutning av främmande föremål och tumörer;
- övervakning av andning och gasutbyte på klinik.
Bedömning av luftvägen
Vid svår andnöd prioriteras en fri luftväg och syretillförsel. En lång undersökning får vänta om katten riskerar att bli sämre av fasthållning. Laryngoskopet ger ljus och insyn i öppningen mot luftstrupen, så att veterinären kan se om den dras ihop eller om något annat blockerar passagen.
En mer fullständig undersökning kan kräva narkos. Veterinären bedömer då även slemhinnornas svullnad, vävnadsförändringar och broskens rörelse. Om en knöl eller ett främmande föremål misstänks styr det vilka fortsatta undersökningar och åtgärder som behövs.
Övervakning av syresättning och ventilation
En pulsoximeter uppskattar blodets syresättning. Koldioxid i utandningsluften kan mätas med kapnografi och hjälper personalen att bedöma ventilationen och andningsslangens placering. Bröstkorgens rörelser och andningsljud följs samtidigt, eftersom enskilda mätvärden behöver tolkas tillsammans med kattens tillstånd.
Behandling
Behandlingen sker hos veterinär och syftar först till att få luft att passera igen. Syrgas ges och narkosdjupet anpassas om krampen uppstår under ett ingrepp. Veterinären kan använda läkemedel som minskar reflexreaktionen och under kontrollerade former säkra luftvägen med en andningsslang.
Om katten inte ventilerar tillräckligt kan andningen behöva understödjas. När hindret gör vanlig intubering omöjlig kan en tillfällig öppning i luftstrupen behövas, en trakeotomi. Luften leds då förbi det blockerade struphuvudet. Detta kräver utrustning, övervakning och fortsatt vård på klinik.
Uppvaknande och fortsatt vård
Efter ingreppet övervakas katten under uppvaknandet. Personalen följer andningsarbete och syresättning samt ser efter om svullnad eller nytt hinder tillkommer när andningsslangen tas bort. Smärtlindring och behandling av en eventuell inflammation anpassas till de förändringar som faktiskt har hittats.
Efter hemgång ska nytillkommen öppen mun-andning, pipande inandning eller snabbt ökande andningsarbete bedömas akut. Heshet tillsammans med sväljsvårigheter behöver också meddelas veterinären. En katt som haft problem med luftvägen bör ha händelsen dokumenterad inför framtida narkoser.
Förebyggande
- varsam intubering av katter med lokalbedövning av struphuvudet;
- val av lämpliga narkosprotokoll;
- kontroll av inflammatoriska sjukdomar i struphuvudet före planerade operationer;
- undvik kontakt med irriterande gaser och rök.
Förberedelserna omfattar fungerande utrustning, lämplig andningsslang och en plan för en svår luftväg. Lokalbedövning och narkos behöver anpassas till katten. När andningsslangen förs in är god insyn och varsam hantering viktiga för att undvika onödig retning och skada.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Kramp i struphuvudet är ett farligt tillstånd som framför allt uppmärksammas under narkos. Förberedelser, lämplig utrustning och noggrann övervakning behövs för att upptäcka och hantera komplikationer. Om katten har kroniska luftvägssjukdomar eller allergier ska du alltid berätta det för veterinären före en operation.
Berätta också om tidigare svår intubering, ändrad röst och läkemedelsreaktioner. Ta med uppgifter om mediciner och tidigare narkosproblem. Den informationen ingår tillsammans med kroppsundersökningen i planeringen av nästa narkos.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Varför får katter lätt kramp vid intubering?
Kattens luftväg är liten och känslig. Beröring eller kemisk irritation vid struphuvudet kan utlösa en reflex som stänger röstspringan. Varsam teknik och rätt förberedelser är därför viktiga vid narkos.
Kan laryngospasm uppstå när andningsslangen tas bort?
Ja. Reflexkrampen kan uppstå även vid extubering, när slangen avlägsnas. Därför följer personalen andningen under uppvaknandet och kontrollerar att katten kan hålla luftvägen öppen efter att slangen tagits bort.
Betyder pipande andning alltid laryngospasm?
Nej. Ett pipande inandningsljud kan också bero på svullnad, förlamning eller något som blockerar struphuvudet. Veterinären behöver bedöma luftvägen, särskilt om katten andas med öppen mun eller blir svag.
Vad ska jag berätta före nästa narkos?
Berätta om tidigare svårigheter med andning eller intubering, kända allergier och alla läkemedel katten får. Journaluppgifter från tidigare ingrepp hjälper veterinären att planera hur luftvägen ska hanteras och övervakas.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Complications secondary to endotracheal intubation in dogs and cats: A questionnaire-based survey among veterinary anaesthesiologists, Veterinary Anaesthesia and Analgesia; University of Veterinary Medicine Vienna, läst 2026-11-06.
- Laryngeal Disorders in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Katt som har svårt att andas, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Anesthesiology Services, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Evaluation of the time to desensitization of the larynx of cats following topical lidocaine application, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-06.
- Cats and Difficult Intubations and How to Prepare for Them, MSPCA-Angell, läst 2026-11-06.
- Initial Triage and Resuscitation of Small Animal Emergency Patients, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.









