Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten har något av följande:
- andning med öppen mun eller tydligt ansträngd andning;
- blåaktiga slemhinnor eller kollaps;
- kraftigt nedsatt allmäntillstånd och vägrar äta eller dricka;
- ett smärtsamt öga som hålls stängt, särskilt tillsammans med grumlig hornhinna;
- riklig eller ihållande blödning från nosen.
En kattunge med nästäppa och försämrat matintag behöver bedömas tidigt. Andningsbesvär ska prioriteras även om nysningarna från början verkade lindriga.
Allmänt om symtomet
En nysning är en reflexmässig utandning genom näsan som utlöses när slemhinnan i näshålan retas. Hos katter kan nysningar bero både på ofarliga saker (damm, allergener) och på allvarliga sjukdomar (virusinfektioner, svampinfektioner, tumörer).
Näshålan hjälper normalt till att filtrera inandningsluften. När slemhinnan inflammeras ökar mängden sekret och luftpassagen kan bli trängre. Efter en kraftig virusinfektion kan skador och kvarstående inflammation göra att nysningar fortsätter även sedan den akuta infektionen klingat av.
Enstaka nysningar i en dammig miljö skiljer sig från återkommande nysattacker med näsflöde eller påverkat allmäntillstånd. För bedömningen spelar det också roll om besvären är nya, återkommer i skov eller har funnits oavbrutet.
Orsaker
- Infektionssjukdomar:
- herpesvirus (FHV-1, viral rinotrakeit);
- calicivirus (FCV);
- klamydia (Chlamydia felis);
- mykoplasma, bordetella.
- Allergiska reaktioner: pollen; irritation kan också utlösas av rengöringsmedel och kattsand.
- Parasiter: noskvalster (sällsynt hos katter).
- Främmande föremål: damm, gräs, frön i näsgångarna.
- Tumörer eller polyper i näshålan.
- Irriterande ämnen: tobaksrök, damm, starka dofter.
Kattsnuva omfattar infektioner med flera möjliga smittämnen. Klamydia ger främst inflammation i ögats bindhinna. Mykoplasma och bordetella kan även finnas hos friska katter; ett fynd behöver därför bedömas tillsammans med kattens symtom. Bakterier kan också bidra till en sekundär infektion i en redan skadad nässlemhinna.
Svampinfektion, till exempel kryptokockos, kan ge långvarigt näsflöde, ibland med blod, och svullnad över nosen. En tandrotsinfektion är en annan möjlig, mindre vanlig förklaring, särskilt vid ensidigt näsflöde tillsammans med tecken på tandproblem.
Riskfaktorer
- kattungar och unga katter (känsligare för infektioner);
- ovaccinerade katter;
- katter från katthem, uppfödningar och utekatter;
- kortnosade raser (perser, exotic shorthair) – på grund av näsans byggnad.
Täta kattgrupper underlättar smittspridning. Även en ensam, vaccinerad katt kan få kattsnuva, men svårare sjukdom ses oftare hos ovaccinerade katter och kattungar. Hur mycket kort nos och utevistelse var för sig påverkar risken för nysningar av alla orsaker är mindre väl kartlagt.
Vanliga symtom
Nysningar hos katter åtföljs ofta av andra tecken:
- sekret från näsan (vattnigt, slemmigt, varigt, blodigt);
- tårflöde och röda, kladdiga ögon vid konjunktivit;
- sämre aptit, slöhet;
- hosta, svårt att andas;
- sår i munnen (vid FCV);
- ögonsmärta, kisande och ibland grumlig hornhinna vid hornhinnesår eller keratit, hornhinneinflammation (vid FHV-1).
Efter smitta med herpes- eller calicivirus är inkubationstiden ofta 2–6 dagar. För övre luftvägsinfektioner sammantaget anges också 2–10 dagar innan symtomen börjar. Under tiden kan en nyligen smittad katt se frisk ut.
Vid herpesvirusinfektion kan symtomen kvarstå 5–10 dagar i lindriga fall och upp till 6 veckor vid svår sjukdom. För okomplicerade övre luftvägsinfektioner sammantaget är sjukdomstiden ofta 7–14 dagar, men symtomen kan kvarstå upp till 21 dagar. Tilltagande andningsbesvär, dåligt matintag eller ögonsmärta behöver bedömas tidigare än så. Nästäppa försämrar luktsinnet och kan tillsammans med smärtsamma munsår minska lusten eller förmågan att äta.
Komplikationer och följder
Enstaka nysningar behöver inte vara farliga, men återkommande besvär kan tyda på:
- kronisk rinotrakeit (herpesvirusinfektion);
- sekundära bakteriella infektioner;
- kroniska inflammationer i näsan och bihålorna;
- sämre livskvalitet för katten på grund av ständigt obehag.
Herpesvirus stannar kvar i kroppen efter infektionen. Stress eller annan sjukdom kan bidra till nya skov med symtom och virusutsöndring. Återkommande besvär kan också bero på kronisk inflammation eller en annan förändring i näsan som behöver utredas separat.
Diagnos hos veterinären
För att hitta orsaken till nysningarna används vid behov:
- klinisk undersökning;
- PCR-test för virus- och bakterieinfektioner;
- rinoskopi (vid misstanke om polyper eller främmande föremål);
- röntgen eller DT av näshålan och bihålorna;
- cellprov och bakterieodling av lämpligt taget sekret eller vävnadsprov.
Undersökning och provtagning
Veterinären undersöker nos, ögon och munhåla och bedömer andning och allmäntillstånd. Tandproblem kan motivera tandröntgen, som visar förändringar runt tandrötterna. Uppgifter om debut, kontakt med andra katter och om näsflödet kommer från samma sida hjälper till att välja fortsatt utredning.
PCR påvisar arvsmassa från smittämnen. Resultatet behöver tolkas tillsammans med undersökningen, eftersom smittämnen ibland påvisas även hos friska bärare. Herpesvirus utsöndras dessutom inte hela tiden, vilket kan göra provsvaret svårtolkat.
Vid långvariga eller ensidiga besvär
DT, datortomografi, ger bilder av näshåla och omgivande ben. Rinoskopi innebär att veterinären granskar näsans inre med ett smalt instrument och kamera. Vid misstänkta vävnadsförändringar kan biopsier tas för analys. Dessa undersökningar kräver vanligen narkos.
Ett ytligt odlingsprov från nosen ger ofta begränsad information. Vid misstänkt bakterie- eller svampsjukdom kan prov från nässköljning eller vävnad vara mer användbart. Utredningen kan avslöja ett främmande föremål, en polyp eller tandrotsjukdom som kräver annan behandling än en virusinfektion.
Behandling och omvårdnad
Behandlingen riktas mot orsaken. Antibiotika kan behövas vid en relevant bakterieinfektion men hjälper inte mot virus. Vissa virusrelaterade ögonproblem kan kräva riktad behandling. Svampinfektion behandlas med svampmedel efter diagnostik, medan ett främmande föremål behöver avlägsnas.
Vid kattsnuva är omvårdnaden viktig. Sekret runt nos och ögon kan försiktigt torkas bort med fuktat mjukt material. Lätt uppvärmd, välsmakande mat kan locka när luktsinnet försämrats. Katten behöver fortsatt tillgång till vatten, och matintaget ska följas. Mer om balanserad kost.
Återhämtning och fortsatt kontroll
En katt som blir uttorkad eller inte får i sig tillräckligt med näring kan behöva dropp och ibland sondmatning. Återkommande näsflöde eller nysningar trots behandling motiverar ny bedömning av orsaken. Kronisk rinosinuit kan kräva långvarig symtomlindring eftersom förändrad slemhinna inte alltid återfår normal funktion.
Förebyggande
- vaccination mot herpesvirus och calicivirus; mot klamydia efter risk (uppfödningar, hem med flera katter);
- håll rent hemma (minimera damm och allergener);
- använd dammfri och oparfymerad kattsand;
- undvik kontakt med okända och sjuka katter;
- regelbundna veterinärbesök vid långvariga nysningar.
Vaccination minskar framför allt risken för svår sjukdom men förhindrar inte alla infektioner. Sjuka katter behöver hållas avskilda från friska med tillräckligt utrymme, tillsyn och stimulans. Handtvätt mellan katterna och rengöring av mat- och vattenskålar minskar möjligheterna till indirekt smittspridning.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Nysningar hos katter är ett vanligt symtom som kan tyda både på lätt irritation och på en allvarlig infektionssjukdom. Håll koll på andra tecken som följer med nysningarna och kontakta veterinären om de dyker upp. Tidig diagnos ökar möjligheten att behandla orsaken och upptäcka komplikationer.
Notera om nossekretet är ensidigt, om ögonen påverkas och hur katten äter. Berätta om nya katter, vaccinationer och återkommande skov. Vid misstänkt smitta behöver även andra katter i hemmet följas för näsflöde, ögonbesvär och försämrad aptit.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Varför nyser katten fast den är vaccinerad?
Vaccination minskar risken för svår kattsnuva men hindrar inte varje infektion. Dessutom kan nysningar bero på damm, främmande föremål eller andra förändringar i näsan som vaccinet inte skyddar mot.
Behöver en nysande katt alltid antibiotika?
Nej. Många luftvägsinfektioner orsakas av virus, och antibiotika påverkar inte virus. Veterinären bedömer om en bakterieinfektion bidrar till besvären och väljer behandling utifrån undersökning och eventuella provsvar.
Varför nyser katten i återkommande perioder?
Herpesvirus kan ligga kvar i kroppen och aktiveras igen, exempelvis vid stress. Återkommande symtom kan också bero på kronisk inflammation i näsan eller en annan bakomliggande förändring som behöver undersökas.
När behövs kamera eller DT av näsan?
Sådana undersökningar kan bli aktuella när symtomen är långvariga, ensidiga eller inte svarar på förväntad behandling. De kan hjälpa till att hitta främmande föremål, polyper, tumörer eller förändrad näsvävnad.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Kattsnuva, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-06.
- Kattsnuva – övre luftvägsinfektion, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Feline Respiratory Disease Complex, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Feline Upper Respiratory Infection, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-06.
- Rhinitis and Sinusitis in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Respiratory Infections, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Infektioner i kattgrupper, några basala råd, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-06.
- Feline Rhinitis and Upper Respiratory Disease, Today’s Veterinary Practice, läst 2026-11-06.
- Initial Triage and Resuscitation of Small Animal Emergency Patients, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.









