Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten visar något av följande:
- andas med öppen mun eller har tydligt ansträngd andning;
- kollapsar eller svimmar;
- får blågrå tunga eller slemhinnor;
- plötsligt får kalla, smärtsamma bakben som den inte kan använda;
- blir så svag att den inte orkar resa sig.
En katt med andnöd behöver hanteras lugnt på väg till vården. Uttalade andningsbesvär kan kräva syrgas innan katten klarar hela hjärtundersökningen.
Allmänt om sjukdomen
Endokardit kan uppstå när bakterier eller, mer sällan, svampar kommer ut i blodet och fastnar på hjärtklaffarna. Inflammationen kan förstöra och deformera klaffarna, vilket stör hjärtats funktion. Hos katter kan infektionen uppstå i samband med bakterier i blodet från en annan del av kroppen. Sepsis kan också utvecklas som en följd av infektionen.
Hjärtats klaffar styr blodet åt rätt håll. När en infekterad klaff skadas kan den börja läcka, så att en del av blodet går tillbaka när hjärtat pumpar. På klaffen kan det bildas oregelbundna pålagringar av bland annat blodlevrat material och mikroorganismer. Sådana pålagringar kallas vegetationer.
I en grupp med 13 katter med endokardit som bedömts inom specialistvården sågs förändringar på aortaklaffen hos 8 och på mitralisklaffen hos 5. Aortaklaffen sitter vid utgången till stora kroppspulsådern. Mitralisklaffen sitter mellan vänster förmak och vänster kammare.
Orsaker
- bakterier i blodet från en infektionshärd;
- Bartonella – bakterier som kan spridas mellan katter av loppor och som i enstaka fall har kopplats till endokardit;
- variga processer som möjliga infektionshärdar (bölder, livmoderinflammation med var, flegmone i mjukdelar);
- kroniska infektioner i munhålan (stomatit, tandlossning);
- komplikationer efter operationer;
- venkateter och långvarigt dropp som möjliga infektionsvägar (sällsynt).
Flera sorters bakterier kan orsaka infektiös endokardit, bland annat streptokocker och stafylokocker. För Bartonella är kattloppan en smittväg mellan katter. En koppling till inflammation i hjärtmuskeln, myokardit, har också beskrivits. Eftersom sjukdomen är ovanlig kan en känd infektion i en annan del av kroppen behöva bedömas tillsammans med fynd på själva hjärtklaffen.
Riskfaktorer
- äldre katter;
- katter med kroniska inflammatoriska sjukdomar;
- katter med försvagat immunförsvar (FIV, FeLV);
- katter efter svåra skador eller operationer.
Det finns begränsad kunskap om vilka av dessa faktorer som självständigt ökar risken för endokardit hos katt. En skadad klaff kan ge bakterier lättare fäste, men infektion kan också uppstå på en klaff som tidigare varit normal.
Vanliga symtom
Endokardit hos katter kan ge:
- slöhet, minskad aktivitet;
- feber;
- snabb andning och andnöd;
- hosta kan förekomma men är ovanlig vid hjärtsvikt hos katt;
- viktnedgång, matvägran;
- möjliga tecken på tromboemboli (förlamade bakben).
Febern kan komma och gå. Katten kan gradvis äta sämre och gå ner i vikt, medan ett akut klaffläckage kan ge snabbt tilltagande andnöd. Om blodflödet till bakbenen plötsligt hindras kan katten få ont, dra benen efter sig eller få kalla baktassar.
Komplikationer och följder
- kronisk eller akut hjärtsvikt;
- utväxter på och förstörelse av klaffarna;
- tromboemboli (i artärer till benen, hjärnan, njurarna);
- sepsis;
- död.
Delar av infekterade pålagringar kan lossna och följa blodströmmen till andra organ. Om ett kärl blockeras kan vävnaden få för lite blod, samtidigt som bakterier sprids. När läckaget sitter på vänster sida av hjärtat kan trycket stiga bakåt mot lungorna och ge lungödem, alltså vätska i lungvävnaden. Av de 13 katterna i specialistgruppen hade 9 hjärtsvikt redan när endokarditen upptäcktes.
Diagnos hos veterinären
- lyssning på hjärtat (blåsljud, rytmrubbningar);
- EKG (rytmrubbningar);
- ultraljud av hjärtat (förtjockade klaffar, vegetationer, stört blodflöde);
- blodprover (förhöjda vita blodkroppar, inflammationsmarkörer);
- blododling.
Veterinären väger samman hur katten mår, tecken på infektion och klaffarnas utseende. Ett blåsljud kan uppkomma när blodet passerar genom en skadad klaff. Ultraljudet visar bland annat om klaffen har pålagringar eller läcker och hur hjärtat påverkas. EKG används för att bedöma hjärtrytmen. Röntgen av bröstkorgen kan behövas vid misstänkt vätska i lungorna.
Vad visar blododlingen?
Blododling används för att försöka hitta bakterien. Om bakterier växer i odlingen kan laboratoriet bedöma vilka antibiotika de är känsliga för. Proverna tas med noggrann hygien för att minska risken att hudbakterier hamnar i provet.
Vid misstanke om bakterier i blodet kan veterinären ta 3 omgångar odlingar inom 24 timmar från separata stick. Laboratoriet kan undersöka tillväxt med och utan syre. Hos en svårt sjuk katt kan provtagningen göras tätare, exempelvis med 15 eller 20 minuters mellanrum, före start av antibiotika.
En negativ blododling utesluter inte infektion i klaffen. I ett dokumenterat fall påvisades arvsmassa från Bartonella i en skadad aortaklaff trots att blododlingarna var negativa. Vävnaden undersöktes efter kattens död. I den kliniska utredningen behöver därför odlingssvar och ultraljudsfynd tolkas tillsammans.
Behandling och uppföljning
Vid bakteriell endokardit ges antibiotika för att behandla infektionen. Om en bakterie identifieras kan behandlingen anpassas efter resistensbestämningen. Hjärtsvikt eller rytmrubbningar kan behöva behandlas samtidigt. Vid lungödem kan katten till exempel behöva syrgas och vätskedrivande läkemedel.
Under uppföljningen bedöms kattens ork, andning och andra tecken på kvarstående sjukdom. Ultraljud kan visa om klaffläckaget fortfarande påverkar cirkulationen. En skadad klaff kan fortsätta att läcka även när infektionen kommit under bättre kontroll. Kattens behov av behandling för hjärtsvikt kan därför skilja sig från behovet av antibiotika.
Medianöverlevnaden i specialistgruppen var 31 dagar. Endokardit kan ge en allvarlig prognos, särskilt när klaffskadan är omfattande och hjärtsvikt redan har utvecklats. Vid fortsatta kontroller är både cirkulationen och tecken på påverkan på andra organ viktiga.
Förebyggande
- behandla infektioner i munhålan, huden och de inre organen i tid;
- kontroll av kroniska inflammationer;
- noggrann aseptik vid kateterisering och operationer;
- regelbundna undersökningar av katter med hjärtsjukdom.
Aseptik innebär att man arbetar så att bakterier inte förs in vid ett ingrepp. Munproblem kan märkas som dålig andedräkt, rött tandkött eller svårigheter att tugga. Sådana besvär behöver undersökas eftersom infektioner kan sitta djupt vid tandrötterna. Åtgärder mot loppor kan minska en smittväg för Bartonella.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Endokardit är en ovanlig men mycket svår sjukdom som kan hota kattens liv. Andnöd, slöhet, viktnedgång och ett upptäckt blåsljud från hjärtat är skäl att kontakta en veterinär, gärna med inriktning på hjärtsjukdomar. Tidig diagnos och behandling av infektionen ger möjlighet att sätta in vård innan fler komplikationer tillkommer.
Berätta om tidigare infektioner, operationer och vilka läkemedel katten får. Om en katt som behandlas blir svagare, börjar andas ansträngt eller plötsligt får ont i bakbenen behöver den bedömas igen. Följ ordinationen och den plan som veterinären gett för återbesök.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är ett blåsljud samma sak som endokardit?
Nej. Ett blåsljud uppstår när blodflödet ger ett extra ljud, till exempel vid ett klaffläckage. Vid misstänkt infektion behöver veterinären bedöma klaffen med ultraljud och leta efter andra tecken på infektion.
Vad är en vegetation på hjärtklaffen?
En vegetation är en oregelbunden pålagring på klaffen. Vid infektiös endokardit kan den innehålla bland annat blodlevrat material och bakterier. Den kan störa klaffens funktion och delar kan lossna och spridas med blodet.
Behövs ultraljud om blododlingen är negativ?
Ja, ultraljud kan vara viktigt när veterinären fortfarande misstänker endokardit. En odling utan bakterieväxt utesluter inte en klaffinfektion. Klaffens utseende, blodflödet och kattens övriga fynd bedöms då tillsammans.
Kan hjärtat behöva vård efter att infektionen behandlats?
Ja. Om en klaff blivit skadad kan den fortsätta att läcka. Veterinären följer därför både tecken på infektion och hjärtats funktion för att avgöra om katten behöver fortsatt hjärtbehandling.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Infectious Endocarditis in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Infective endocarditis in 13 cats, Journal of Veterinary Cardiology / Duke University, läst 2026-11-06.
- Acquired Heart and Blood Vessel Disorders in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Bartonella, Folkhälsomyndigheten, Referensmetodik för laboratoriediagnostik, läst 2026-11-06.
- Hjärtsvikt hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Pets Get Heart Disease Too, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Tandlossning hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Fatal Case of Endocarditis Associated with Bartonella henselae Type I Infection in a Domestic Cat, Journal of Clinical Microbiology, läst 2026-11-06.
- Blood Culture Technique, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
