Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour genast vid tecken på urinstopp:
- Katten går upprepade gånger till lådan och krystar utan att det kommer urin.
- Det kommer bara droppar samtidigt som katten verkar ha ont eller blir alltmer orolig.
- Katten jamar av smärta när den försöker kissa.
- Urineringssvårigheterna följs av kräkningar eller tydlig slöhet.
- Katten blir svag, faller ihop eller har en uppsvälld, smärtsam buk.
Även en katt som fortfarande får ut lite urin behöver snabb bedömning vid smärtsamma urineringsförsök. Ett partiellt hinder kan hindra blåsan från att tömmas ordentligt.
Allmänt om sjukdomen
Uroliter bildas när mineralsalter i urinen kristalliserar. De vanligaste stentyperna hos katter är:
- struvit (trippelfosfat) – bildas i basisk urin; hos katter oftast utan infektion och kan oftast lösas upp med specialfoder;
- kalciumoxalat – gynnas av sur urin och kan vara kopplat till förhöjda kalciumhalter;
- mer sällan urat, cystin och blandstenar.
Urinsten utvecklas gradvis, och förloppet kan vara symtomfritt i tidiga stadier men mycket akut när urinröret täpps till helt.
Kalciumoxalat utgör omkring 50–70 % av kattens urinstenar. Sådana stenar kan inte lösas upp med foder. Struvit och kalciumoxalat behöver därför olika behandling även om katten visar samma symtom.
Stenar kan också sitta i urinledarna, som för urinen från njurarna till blåsan. Det skiljer sig från stopp i urinröret, som leder från blåsan ut ur kroppen. En sten i en urinledare kan skada den berörda njuren och ge mer diffusa tecken, som buksmärta, kräkning eller sämre aptit.
Orsaker
- kost och urinens mineralinnehåll, bland annat magnesium och fosfor vid struvitbildning;
- för lite vatten, koncentrerad urin;
- urinvägsinfektioner, som kan bidra till vissa stenar men saknas vid de flesta struvitstenar hos katt;
- ärftlig benägenhet;
- övervikt och stillasittande liv;
- kön och livsstil: hankatter har smalare och längre urinrör, och övervikt, stillasittande och torrfoder ökar risken (själva kastreringen gör inte urinröret smalare).
Det är urinens sammansättning som avgör om mineralerna förblir lösta eller fälls ut. När kristaller fastnar i varandra kan en sten börja växa. Koncentrerad urin och en surhetsgrad som gynnar den aktuella mineraltypen underlättar processen. Hos vissa katter med kalciumoxalatstenar finns även förhöjt kalcium i blodet.
Riskfaktorer
- Kastrerade hanar 2–6 år.
- Raser med benägenhet: perser, brittiskt korthår, maine coon.
- Katter som rör sig lite.
- Katter som får i sig lite vätska (bara torrfoder och lite vatten).
- Överviktiga katter.
Riskbilden skiljer sig mellan stentyper. Hankattens anatomi ökar framför allt risken för stopp. Struvitstenar förekommer även hos honor och har inte någon klarlagd rasspecifik risk. Det finns begränsat med data om ålders- och rasriskerna för samtliga stentyper hos katt.
Vanliga symtom
- täta, smärtsamma försök att kissa;
- blod i urinen (hematuri);
- urin i små mängder eller droppvis;
- katten går ofta till kattlådan utan att det kommer urin;
- tecken på buksmärta, till exempel att katten reagerar när magen berörs;
- slöhet, sämre aptit;
- vid stopp i urinröret – katten kan inte kissa, kräks, blir svag och uttorkad (kräver omedelbar hjälp).
Katten kan börja kissa utanför lådan eller slicka sig mycket runt könsöppningen. Symtomen liknar dem vid andra urinvägsbesvär, bland annat blåsinflammation utan känd orsak. Stenar kan också finnas utan tydliga besvär och upptäckas när katten undersöks för något annat.
Komplikationer och följder
- kronisk blåskatarr;
- hydronefros (vidgade njurar på grund av hindrat urinflöde);
- njursvikt;
- bristning av urinblåsan vid akut urinstopp;
- att katten dör utan akut hjälp.
Vid ett fullständigt stopp kan njurarna inte längre utsöndra avfallsämnen normalt. Vätske- och saltbalansen rubbas, vilket kan påverka hjärtats rytm. Snabb behandling behövs för att avlasta urinvägarna och begränsa njurskadan.
Diagnos hos veterinären
- urinprov (kristaller, blod, inflammation);
- biokemiska blodprover (njurfunktion);
- röntgen eller ultraljud av urinblåsan och njurarna (sten och grus);
- bakterieodling från urinen vid misstanke om infektion.
Urinens täthet visar hur koncentrerad den är, medan pH anger surhetsgraden. Kristaller i ett urinprov kan förekomma utan att katten har stenar. Därför behövs bilddiagnostik för att leta efter själva stenarna och bedöma var de sitter. Ultraljud visar njurar, urinledare och blåsa väl, men har begränsad förmåga att bedöma urinröret.
Vid misstänkt infektion kan veterinären ta ett urinprov direkt från blåsan med en nål genom bukväggen. Det minskar föroreningen från omgivningen. Odlingen visar vilka bakterier som finns och hjälper till att välja antibiotika när infektion verkligen föreligger.
När en sten avlägsnats skickas den för analys av mineralinnehållet. Stenen kan bestå av flera mineraler. Resultatet hjälper till att välja fortsatt behandling och förebygga samma typ av sten igen. Urinens kristaller ger inte lika säker information om hela stenens sammansättning.
Behandling och uppföljning
Ett akut urinstopp behandlas genom att hindret hävs. Ofta förs en kateter in i urinröret under sedering eller narkos. Katten kan samtidigt behöva dropp för uttorkning och rubbningar i saltbalansen. Efteråt följs urineringen och allmäntillståndet under fortsatt vård.
Upplösning av struvitstenar
Struvitstenar i blåsan kan ofta behandlas med ett särskilt foder som ändrar urinens kemiska miljö. De flesta löses upp inom 1–2 månader. Katten behöver äta enbart den ordinerade dieten under behandlingen; annat foder och godis kan motverka effekten. Röntgenkontroller visar om stenarna faktiskt krymper. Vid samtidig bakterieinfektion behandlas även denna.
Dietbehandling passar inte för att vänta ut ett akut urinstopp. Om stenarna inte kan lösas upp, eller om katten inte kan äta dieten, kan de behöva tas bort genom ett ingrepp.
När ett ingrepp behövs
Kalciumoxalatstenar i blåsan behöver vanligen avlägsnas, ofta genom en operation där blåsan öppnas. Vissa små stenar kan tas ut med andra tekniker beroende på läge och kattens anatomi. En blockerad urinledare kan kräva specialistbehandling, till exempel en anordning som leder urinen förbi hindret.
Efter en blåstenoperation tar återhämtningen ofta omkring 1–2 veckor. Aktiviteten begränsas medan operationssåret läker, och katten får ordinerad smärtlindring. Hemma följs att katten verkligen kissar, återfår aptiten och blir piggare. Tilltagande smärta eller nya resultatlösa urineringsförsök kräver omedelbar kontakt med veterinär.
Även efter lyckad behandling kan nya stenar bildas. Uppföljningen behöver omfatta urinprov och vid behov nya bilder av urinvägarna. Foderval och eventuella andra sjukdomar som påverkar mineralbalansen ingår i den fortsatta planen.
Förebyggande
- Balanserat foder (vid behov specialfoder vid benägenhet för stenbildning).
- Tillräckligt med färskt vatten.
- Vattenfontäner som lockar katten att dricka.
- Kontroll av vikt och aktivitet.
- Regelbundna urinprov för katter i riskgruppen.
Blötfoder kan öka vätskeintaget. Förebyggande foder väljs efter stentypen och kattens övriga hälsa. Extra urinsurgörande tillskott ovanpå en ordinerad diet kan rubba kroppens syra- och mineralbalans och ska inte ges på eget initiativ. Läs mer om balanserad kost.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Urinsten kan orsaka allvarlig sjukdom hos katter. Kom särskilt ihåg att en katt som har svårt eller inte kan kissa måste till veterinären genast – det är livshotande. Rätt foder, tillgång till vatten och regelbundna hälsokontroller hjälper till att minska risken för nya stenar.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Betyder kristaller i urinen att katten har urinsten?
Nej. Små mängder kristaller kan finnas utan att stenar har bildats. Veterinären väger samman urinprovet med symtomen och använder röntgen eller ultraljud för att undersöka om det finns stenar.
Kan urinsten lösas upp med specialfoder?
Struvitstenar kan ofta lösas upp med en noggrant vald diet och kontroller av att stenarna krymper. Kalciumoxalatstenar kan inte lösas upp på det sättet och behöver en annan behandlingsplan.
Kan honkatter också få urinsten?
Ja, honor kan också få stenar i urinvägarna. Hanar har däremot större risk för att stenar blockerar urinröret, eftersom deras urinrör är längre och smalare. Smärtsam urinering behöver undersökas hos båda könen.
Varför skickas stenen på analys efter operationen?
Mineralsammansättningen avgör vilken förebyggande behandling som är lämplig. Stenar kan dessutom innehålla flera mineraler. Analysen hjälper veterinären att anpassa kosten och bedöma möjliga bakomliggande orsaker till att stenarna bildades.
Är katten frisk för alltid när stenarna är borta?
Risken för återfall finns kvar. Fortsatt anpassad kost, tillräckligt vätskeintag och planerade kontroller kan minska risken och upptäcka nya stenar tidigt. Nya svårigheter att kissa måste bedömas direkt.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Urinary Stones (Uroliths, Calculi) in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Feline Lower Urinary Tract Disease, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Urinary Stones, American College of Veterinary Surgeons, läst 2026-11-05.
- Urinvägsbesvär hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Struvite Bladder Stones in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Calcium Oxalate Bladder Stones in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Urinvägskonkrement, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
