Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten har förändrade trampdynor och något av följande:
- Kraftig blödning som inte upphör.
- Så ont att den inte stödjer på tassen.
- Kollaps eller uttalad svaghet.
- Svårt att andas.
- Har inte ätit ordentligt på 24 timmar.
Svullna trampdynor behöver också undersökas när katten fortfarande går ganska normalt. Sår och hälta kan ha flera andra orsaker som kräver annan behandling.
Allmänt om sjukdomen
Vid plasmacellulär pododermatit infiltreras trampdynornas vävnad av plasmaceller (en typ av immunceller). Därför blir dynorna förstorade, mjuka, ibland lila-blå, och de kan spricka och blöda. Oftast drabbas flera tassar samtidigt. Sjukdomen är typisk för katter och förekommer knappt hos andra djurarter.
Plasmaceller utvecklas ur B-lymfocyter och tillverkar antikroppar. Vid sjukdomen finns många sådana celler i huden och ibland i den underliggande fettvävnaden. I blodet kan mängden antikroppsproteiner vara förhöjd. Detta tillsammans med svaret på immunpåverkande behandling talar för en störd immunreaktion.
De stora trampdynorna mitt på fram- och baktassarna drabbas vanligen tydligast. Även tådynorna kan påverkas, ofta lindrigare. Ytan kan få fina vita eller silveraktiga strimmor i ett nätliknande mönster, samtidigt som dynan känns mjuk och degig.
Orsaker
Den exakta mekanismen är inte helt känd, men föreslagna förklaringar är:
- Autoimmuna eller andra immunmedierade processer – en överdriven immunreaktion i kroppens egna vävnader.
- Samtidiga kroniska infektioner, bland annat FeLV och FIV; deras betydelse för sjukdomens uppkomst är oklar.
- Ärftlig benägenhet.
- Obalans i immunförsvaret vid andra kroniska sjukdomar.
I publicerade fallserier har 44–63 % av katterna varit positiva för FIV. Sambandet bevisar inte att viruset orsakar tassförändringarna. FeLV har också påvisats hos enstaka drabbade katter. Virustester ingår därför i utredningen även när katten saknar andra tydliga infektionssymtom.
Hos vissa katter återkommer besvären under varmare årstider och avtar under vintern. Det har väckt misstanke om att omgivningsfaktorer eller allergiska reaktioner kan bidra hos en del individer.
Riskfaktorer
- Katter som är smittade med FeLV eller FIV.
- Katter med försvagat immunförsvar.
- Medelålders och äldre katter kan drabbas, men sjukdomen förekommer också hos unga.
- Kroniska inflammatoriska sjukdomar.
Sjukdomen har beskrivits från 6 månaders till 12 års ålder. Det finns begränsat med uppgifter om ärftlighet och om hur starkt de olika riskfaktorerna påverkar sjukdomsrisken. Någon säker raspredisposition är inte fastställd.
Vanliga symtom
- svullna, mjuka och förstorade trampdynor;
- ändrad färg (blålila, mörkröda partier);
- sår, sprickor och blödningar;
- smärta när katten går, hälta;
- katten rör sig mindre och undviker att hoppa;
- ibland samtidiga förändringar i slemhinnor eller hud.
Sår och blödningar förekommer hos omkring 20–35 % av de drabbade katterna. Vissa är förvånansvärt oömma trots tydlig svullnad, medan andra haltar. Enstaka katter får även förändringar över nosryggen eller inflammation i munnen, där tandkött och slemhinnor kan bli röda och såriga.
Komplikationer och följder
- kroniskt förlopp med återkommande skov;
- sekundära bakterieinfektioner;
- svår smärta och minskad aktivitet;
- i svåra fall förlust av vävnad i trampdynan.
I sällsynta fall förekommer njursjukdom samtidigt, bland annat inflammation i njurarnas filter eller amyloidos. Vid amyloidos lagras onormalt protein i vävnaderna och kan skada organens funktion. Njurar och ibland lever kan påverkas. Sådan organpåverkan kan göra prognosen betydligt sämre än vid enbart tassförändringar.
Diagnos hos veterinären
- klinisk undersökning (typiskt utseende på trampdynorna);
- cellprov eller biopsi (infiltration av plasmaceller);
- blodprov för FeLV och FIV;
- blodstatus och biokemiska blodprover (andra sjukdomar).
Ett cellprov kan tas med en tunn nål från en påverkad trampdyna. Många plasmaceller tillsammans med det typiska utseendet kan räcka för diagnosen. Vid ett avvikande utseende eller osäkerhet kan en biopsi behövas: en liten vävnadsbit undersöks då i mikroskop.
Liknande förändringar kan orsakas av främmande material, bakteriella eller svamporsakade inflammationer, eosinofila granulom och tumörer. Eosinofila granulom är inflammatoriska förändringar med en annan typ av immunceller. Det är viktigt att skilja dessa tillstånd åt innan en behandling som dämpar immunförsvaret inleds.
Blodprov kan visa ökade globuliner, en grupp proteiner där antikroppar ingår. Blodstatus och organprover kompletteras lämpligen med urinprov för att upptäcka samtidig sjukdom, bland annat påverkan på njurarna. Ett positivt virustest och cellprovet besvarar olika frågor: infektionens status respektive vad trampdynans förändring består av.
Behandling och uppföljning
Behandlingen anpassas efter smärta, sår, antal drabbade dynor och eventuell annan sjukdom. En katt utan obehag kan ibland följas med kontroller, särskilt om den lever inomhus och inte skadar dynorna. Såriga eller smärtande trampdynor behöver aktiv behandling.
Läkemedel som påverkar immunreaktionen är centrala. Doxycyklin kan användas för sin immunpåverkande effekt; läkemedlet tillhör antibiotika, men behandlingen innebär inte att en bakterieinfektion har fastställts. Kortison eller andra immunpåverkande läkemedel kan behövas i andra fall. Valet görs med hänsyn till infektionsrisk och övriga provsvar.
Om doxycyklin ordineras behöver sättet att ge läkemedlet gås igenom noggrant. Tabletter och kapslar kan skada kattens matstrupe om de fastnar. En flytande beredning kan vara ett alternativ. Dos och behandlingstid bestäms av veterinären.
Vid mycket uttalad svullnad eller otillräckligt svar på läkemedel kan kirurgi bli aktuell. Då avlägsnas förändrad vävnad, ibland en påverkad trampdyna. Operation väljs efter hur förändringarna sitter och hur katten belastar tassen.
Prognosen är ofta god, men återfall förekommer. Hos vissa försvinner förändringarna spontant, medan andra behöver långvarig eller livslång behandling. Uppföljningen omfattar dynornas storlek, sårens läkning, smärta och kattens rörelseförmåga. Samtidig njursjukdom behöver följas separat.
Förebyggande
- Testa för FeLV och FIV enligt veterinärens bedömning av symtom, tidigare provsvar och smittrisk.
- Ge ett balanserat foder och god skötsel.
- Så lite stress och infektionsrisk som möjligt.
- Regelbundna veterinärkontroller för katter i riskgruppen.
Det finns ingen etablerad metod som säkert förebygger den immunmedierade tassjukdomen. God skötsel och balanserad kost stödjer kattens allmänna hälsa. Infektionstester hjälper till att upptäcka samtidig sjukdom och planera vården.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Plasmacellulär pododermatit är en speciell sjukdom hos katter som hänger ihop med immunförsvaret. Om kattens trampdynor svullnar och förändras, får sprickor eller om katten börjar halta ska den så snart som möjligt till veterinären. Många katter svarar bra på behandling, men sjukdomen kan bli kronisk, så uppföljning och stödjande behandling kan behövas.
Håll en halt katt stilla och lugn tills den har blivit bedömd. Vid svullnad är det bra att kontrollera alla tassar varsamt och beskriva vilka dynor som förändrats. Ge inga humanläkemedel på eget initiativ. Följ instruktionerna för sårvård och medicinering och rapportera nya sår eller försämrad gång.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är plasmacellulär pododermatit smittsamt?
Sjukdomen anses främst bero på en störd immunreaktion. Vissa katter har samtidigt FIV eller FeLV, och dessa infektioner behöver bedömas separat. Tassarnas utseende avgör inte kattens smittstatus.
Måste katten ha ont om trampdynorna är svullna?
Nej, en del katter är oömma och går nästan normalt trots tydliga förändringar. Andra får sår, blödningar och hälta. Även smärtfria förändringar behöver undersökas för att skiljas från andra tassjukdomar.
Varför får katten antibiotika för en immunmedierad sjukdom?
Doxycyklin kan påverka immunreaktionen och används därför ibland vid denna sjukdom. Ordinationen betyder inte att en bakterie har påvisats. Veterinären väljer behandling efter undersökningen och bedömer även behovet av andra immunpåverkande läkemedel.
Kan trampdynorna bli normala igen?
Ja, många katter förbättras med medicinsk behandling, och vissa tillfrisknar spontant. Andra får återkommande skov eller behöver långvarig behandling. Kirurgi kan vara ett alternativ när läkemedel inte räcker.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Feline immune-mediated skin disorders: Part 2, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-05.
- Feline plasma cell pododermatitis, Canadian Veterinary Journal, läst 2026-11-05.
- Feline Plasma Cell Pododermatitis, I-M32, Joint Pathology Center, läst 2026-11-05.
- How to Determine the Causes of Pododermatitis in Small Animals, Today’s Veterinary Practice, läst 2026-11-05.
- Feline plasma cell pododermatitis, Veterinary Practice, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Felin pododermatit – symtom, diagnostik och behandling, Svensk Veterinärtidning, Sveriges Veterinärförbund, läst 2026-11-05.
- Hälta hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Recognizing the Signs of Illness in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Get the Facts about Pain Relievers for Pets, U.S. Food and Drug Administration, läst 2026-11-05.
