Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten får något av följande:
- Kraftig eller svårstoppad blödning från örat.
- Svår smärta och kraftig oro vid minsta beröring.
- Balanssvårigheter eller svårt att gå normalt.
- Uttalad svaghet, kollaps eller bleka slemhinnor.
- Andningssvårigheter.
En ny svullnad i öronlappen behöver också veterinärbedömning, även när katten är pigg. Det behövs både smärtlindring och en undersökning av varför katten kliar eller skakar på huvudet.
Allmänt om tillståndet
Ett blodöra är en avgränsad blodansamling som bildas när små blodkärl i öronlappen brister. Det ser oftast ut som en mjuk, öm svullnad som med tiden kan bli fastare. Hos katter följer blodöra ofta med öroninflammation, parasitinfektioner (till exempel öronkvalster) eller skador.
Öronlappen har hud på båda sidor om ett tunt brosklager. När blod samlas i utrymmet mellan vävnaderna kan hela öronlappen eller bara en del bli uppsvälld. Svullnaden syns ofta tydligast på örats inåtvända, skålformade sida och kan kännas varm och vätskefylld.
Med tiden bildas ärrvävnad som kan dra ihop öronlappen. Den blir då tjockare, hårdare och ojämn. Blodöra förekommer hos katt men är mindre vanligt än hos hund.
Orsaker
De vanligaste orsakerna till blodöra hos katter:
- Öroninflammation (med klåda och huvudskakningar).
- Parasitinfektioner (öronkvalster – Otodectes cynotis).
- Allergiska reaktioner som ger klåda och rivmärken.
- Mekaniska skador (bett, slag).
- Sjukdomar i hela kroppen som påverkar blodets koagulation (mer sällan).
Även främmande material i hörselgången kan utlösa irritation och huvudskakningar. Ibland har föremålet redan lossnat när katten undersöks, medan blodansamlingen finns kvar. En koagulationsrubbning kan ge blodöra även utan känd skada.
Öroninflammation kan innefatta bakterier, jästsvamp eller parasiter. Det går därför inte att avgöra rätt behandling enbart genom att se att öronlappen är svullen eller att det finns mörkt sekret i hörselgången.
Riskfaktorer
- katter med kronisk öroninflammation;
- katter som går ute och träffar andra djur;
- katter med allergi eller känslig hud;
- kattungar och unga katter, som oftare har öronkvalster.
Utevistelse och kontakt med andra djur kan innebära bettskador eller kontakt med parasiter. Uppgifter om dessa omständigheter som självständiga riskfaktorer för blodöra hos katt är begränsade. Återkommande klåda och huvudskakningar är särskilt viktiga att uppmärksamma.
Vanliga symtom
Du kan märka följande hos katten:
- en mjuk svullnad på öronlappen som gradvis växer;
- smärta när örat vidrörs;
- huvudskakningar, katten kliar sig ständigt på öronen;
- öronen ser olika ut;
- ibland sekret och obehaglig lukt från hörselgången (vid öroninflammation).
Örat kan se uppblåst och svampigt ut. Fortsatt kliande kan skada huden ytterligare och få blodansamlingen att växa. När örat börjar kännas fastare kan det bero på att blodet koagulerar och att ärrvävnad bildas.
Komplikationer och följder
Utan behandling kan blodöra leda till:
- långvarig inflammation i öronlappen;
- deformerad öronlapp (”blomkålsöra”);
- återfall så länge orsaken finns kvar (öroninflammation, parasiter).
Blodörat i sig är sällan livshotande, men det kan vara en signal om ett bakomliggande hälsoproblem.
En kraftigt förtjockad och deformerad öronlapp kan påverka öppningen till hörselgången. Mer ovanliga komplikationer omfattar vävnadsdöd i öronlappen. Även efter behandling kan formen förändras genom ärrbildning, särskilt om tillståndet varit långvarigt.
Diagnos hos veterinären
Veterinären undersöker och känner på öronlappen. Dessutom kan följande användas:
- otoskopi (undersökning av hörselgången för att hitta öroninflammation eller kvalster);
- cellprov eller skrapprov för att hitta parasiter;
- blodprover (vid misstanke om koagulationsrubbningar).
Ett prov med en tunn nål kan visa vad svullnaden innehåller. Provet kan undersökas i mikroskop om veterinären behöver bedöma innehållet närmare. Samtidigt behöver hörselgången undersökas för att hitta orsaken till irritationen.
Ett otoskop är ett instrument med belysning som hjälper veterinären att se ner i örat. Där bedöms bland annat rodnad, svullnad, sekret och trumhinnans utseende. Vid kraftig smärta kan lugnande medel behövas för att undersökningen ska gå att genomföra.
Sekretprov kan visa bakterier, jästsvamp, inflammationsceller eller öronkvalster. Prover tas helst före rengöring. Små mängder bakterier och jäst kan finnas även i friska öron, så fynden behöver värderas tillsammans med inflammationen.
Behandling
Behandlingen riktas både mot blodansamlingen och mot den bakomliggande orsaken. Valet beror på svullnadens omfattning, kattens besvär och hur vävnaden har förändrats. Katten kan behöva smärtlindring även om örat inte har ett öppet sår.
Tömning och operation
Blodansamlingen kan tömmas med en nål, men enbart tömning ger ofta tillfällig förbättring. Utrymmet där blodet samlats finns kvar och kan fyllas på igen. I vissa fall används ett dränage, en tunn slang som leder ut vätska.
Vid operation töms öronlappen och stygn läggs så att hud och brosk hålls nära varandra. Det minskar utrymmet där blod kan samlas. Ett förband kan stödja örat och skydda mot ny skada när katten rör på huvudet.
Andra alternativ kan omfatta tömning tillsammans med medicinsk behandling eller, i utvalda fall, enbart läkemedel. Ingen metod tar bort behovet av att behandla öroninflammation, parasiter eller andra orsaker till klådan.
I vissa lindriga fall kan veterinären välja att följa en katt som är obesvärad utan att operera. Blodet kan gradvis tas upp av kroppen, men örat kan skrumpna och få bestående formförändringar. Egen punktering hemma innebär risk för ytterligare skada och infektion.
Eftervård och återbesök
Dränage eller förband kan i vissa fall tas bort efter 3–14 dagar. Med vissa slutna sugdränage kan borttagningen ske efter 18–21 dagar. Planen beror på ingreppet och hur mycket vätska som fortfarande samlas.
Stygn kan tas bort efter 2 veckor om örat har läkt helt. Vid svårare skador kan de behöva sitta ytterligare 2 veckor. Efter vissa operationstekniker lämnas stygnen i minst 3 veckor för att huden ska läka fast mot brosket.
Följ instruktionerna för förband och dränage och dra inte själv bort slangar eller stygn. Om katten har ett sugdränage kan du behöva registrera mängden vätska enligt veterinärens instruktion. Ett dränage kan täppas till eller lossna och behöver då bedömas.
Ny svullnad, ökande smärta eller förändrat sekret ska rapporteras till veterinären. Hörselgången behöver också följas upp när en infektion behandlats, så att kvarstående inflammation inte startar nya huvudskakningar och ett nytt blodöra.
Förebyggande
- regelbunden kontroll av öronen och rengöring vid behov enligt veterinärens råd;
- förebygg och behandla öronkvalster och öroninflammation i tid;
- kontroll av allergiska reaktioner och klåda;
- förebygg slagsmål och skador.
Ett friskt kattöra är normalt självrengörande. Hudceller och vax transporteras utåt genom hörselgången. Då behövs inte rutinmässig rengöring djupt i örat, men återkommande lukt, sekret eller klåda behöver undersökas.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Blodöra hos katter är ofta följden av ett bakomliggande problem – infektion, parasiter eller allergi. Därför är det viktigt att inte bara behandla själva blodörat utan också hitta orsaken. Egenbehandling (till exempel att sticka hål på svullnaden hemma) är farlig och kan ge komplikationer.
Notera när svullnaden började, hur snabbt den växer och om katten tidigare haft klåda eller öronbehandling. Berätta också om bettskador, andra blödningar eller läkemedel. Uppgifterna hjälper veterinären att planera både undersökning och behandling.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan ett blodöra försvinna av sig självt?
Blodet kan gradvis tas upp av kroppen, men läkningen kan ge ett förtjockat och skrumpet öra. Katten kan samtidigt ha ont eller en obehandlad öronsjukdom. Därför behöver veterinären bedöma både svullnaden och grundorsaken.
Varför fylls örat igen efter tömning?
Efter en enkel tömning kan utrymmet mellan vävnaderna finnas kvar och ny vätska samlas där. Fortsatt huvudskakning eller klåda ökar också risken. Dränage, stygn och behandling av öronsjukdomen kan därför behövas.
Kan jag sticka hål på svullnaden hemma?
Nej, punktering hemma kan orsaka smärta, infektion och ytterligare skada. Det behandlar inte heller orsaken till att örat fylls. Veterinären kan undersöka innehållet och välja en metod som också minskar risken för återfall.
Blir örat normalt efter behandling?
Tidig behandling och kontroll av den bakomliggande orsaken förbättrar möjligheten till god läkning. Ärrbildning kan ändå göra örat tjockare eller ojämnt. Vid långvariga besvär kan en bestående formförändring finnas kvar efter att blodansamlingen försvunnit.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Blodöra hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Aural Hematoma, American College of Veterinary Surgeons, läst 2026-11-05.
- Auricular Hematomas in Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Aural Hematoma in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Aural Hematoma, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Blodöra hos katt beror ofta på inflammation, Agria Djurförsäkring, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Minimally Invasive Surgical Management of Aural Hematomas Using a Vacuum Drain System, MSPCA-Angell, läst 2026-11-05.
- Kattens öron, Dechra Veterinary Products, läst 2026-11-05.
- Otitis Externa in Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
