Diskospondylit hos hund – infektion i ryggraden och ryggsmärta

Översikt

Diskarna sitter mellan ryggradens kotor. Vid diskospondylit drabbar inflammationen både disken och benet i de intilliggande kotorna. Den kan drabba ett diskutrymme eller flera ställen längs ryggraden. Det skiljer sig från en infektion som är begränsad till en kota, där disken inte är påverkad.

Ryggsmärta kan vara det i särklass tydligaste symtomet, utan feber eller andra tydliga tecken på allmän sjukdom. I en serie med 25 hundar som följdes med magnetkamera hittades smärta i ryggen hos 96 %. I samma grupp hade 40 % delvis svaghet i benen, pares. Mediantiden för symtom före inläggningen på djursjukhus var 30 dagar.

Förutom den lumbosakrala regionen förekommer infektioner ofta i halsen och vid övergången mellan bröst- och ländryggen.

Orsaker

En smittämne når diskområdet

Den vanligaste vägen är att bakterier eller svampar förs med blodet från ett annat infektionsställe till ryggraden. En mikrob kan också komma in direkt i vävnaden genom ett djupt bett eller ett stick. En ryggoperation är en annan möjlig väg för direkt förorening. Infektionen kan också omfatta ett vandrande främmande föremål, som ett grässtrå.

Ett främmande föremål kan komma in via luftvägarna, matsmältningskanalen eller ett genomträngande sår. Om det bär på bakterier eller svampar kan ett infektionsfokus uppstå i ryggraden. Stafylokocker är de bakterier som oftast isoleras. Andra möjliga orsaker är bland annat Brucella canis, Escherichia coli och svampar av släktet Aspergillus.

Den ursprungliga bakterieinfektionen kan till exempel sitta i urinvägarna, prostatan, munnen eller huden. En infektion i en hjärtklaff kan också vara en källa till infektion som sprids via blodet.

Inflammationen kan trycka på nervvävnad

Inflammationen kan sprida sig till mjukdelarna runt kotorna. En ansamling av var som sträcker sig in i ryggmärgskanalen kan trycka på ryggmärgen. Extra vävnad som bildas av inflammationen kan också ge tryck. Mer sällan uppstår neurologiska tecken när infektionen sprider sig till ryggmärgen eller när en kota som försvagats av inflammationen går av.

Riskfaktorer

Diskospondylit förekommer särskilt hos stora hundar. Långvariga infektioner, som kroniska hudinfektioner, kan öka mottagligheten. Sjukdomar eller läkemedel som försvagar immunförsvaret kan också öka risken. I en uppföljd fallserie sågs sjukdomen särskilt hos okastrerade hanar vid övergången mellan ländryggen och korsbenet.

Sjukdomen kan också uppstå efter en ryggoperation. I en liten uppföljningsgrupp med magnetkamera uppstod 20 % av fallen efter en ryggoperation. Dessa hundar diagnostiserades 9–102 dagar efter operationen. Andelen i en utvald grupp motsvarar inte risken för alla hundar som genomgår ryggoperation.

Både yngre och äldre hundar kan drabbas, så åldern ensam utesluter inte sjukdomen.

Typiska symtom

Tidiga tecken hemma gäller oftast ryggsmärta och förändringar i viljan att röra sig.

• Hunden rör sig stelt och undviker att böja ryggen.

• Hunden vill inte hoppa upp i soffan, in i bilen eller ned från en upphöjd yta.

• Att vända sig eller beröring av ett visst område av ryggen gör ont.

• Benen är svaga eller bär inte hunden som vanligt.

• Hunden har feber, är trött eller tystare än vanligt.

• Aptiten minskar eller vikten börjar sjunka.

Alla drabbade hundar har inte feber eller går ned i vikt. Symtomen kan utvecklas långsamt, så den första förändringen kan se ut som vanlig stelhet. Svår sjukdom kan ge förlamning. Om brucellos är den bakomliggande orsaken kan ögonsymtom förekomma samtidigt.

Symtomen kan variera och förvärras efter fysisk ansträngning. En del hundar har lite smärta, eller ingen tydligt påvisbar smärta, vid undersökningen.

Komplikationer och följder

Tryck på ryggmärgen kan störa den neurologiska funktionen och göra det svårt att röra sig. En infektion som förstör ben kan i sällsynta fall ge en patologisk fraktur, som uppstår utan det vanliga större traumat. Prognosen vid bakteriell diskospondylit är ofta god när behandlingen börjar tidigt. Sjukdomen kan dock komma tillbaka.

Prognosen vid svampsjukdom är osäkrare än vid en typisk bakterieinfektion. En del hundar med svampinfektioner svarar inte på läkemedel. Brucella canis ger oftast en långvarig och oftast livslång infektion. Bakterien kan också smitta människor.

En kotfraktur eller förskjutning av en kota kan ge plötslig neurologisk försämring vid en sjukdom som började långsamt. Spridning av svampinfektionen till andra delar av kroppen kan försämra prognosen.

Undersökning hos veterinären

Bilddiagnostik lokaliserar infektionen

Röntgen letar efter förstörda ändplattor på kotorna bredvid disken och ett förträngt diskutrymme. Mer långvariga förändringar kan omfatta bildning av benpålagringar. Förändringar på röntgen kan bli synliga först 3–6 veckor efter att symtomen började. Bilddiagnostiken kan därför behöva upprepas om smärtan kvarstår och den första röntgenbilden inte förklarar den.

Magnetkamera kan påvisa infektionen känsligare än röntgen. Datortomografi eller annan kompletterande bilddiagnostik används vid behov. Bilddiagnostiken bedömer också de omgivande mjukdelarna och eventuell ansamling av var i ryggmärgskanalen.

Räknat från tidpunkten för infektionen kan förändringar på röntgen ta 2–6 veckor att utvecklas.

Benet runt det drabbade området av en kota kan bli tätare, så kallad skleros.

Kotkroppar som skadats av infektionen kan också gradvis bli kortare.

Prover påvisar smittämnet

Blod, urin eller ett prov från det infekterade diskområdet kan tas för bakterieodling. Målet är att välja en behandling som verkar så effektivt som möjligt mot orsaken. Ett prov från disken kan tas under vägledning av bilddiagnostik eller vid en operation. Direkt provtagning är ingripande, så den görs inte automatiskt hos alla hundar.

En negativ odling utesluter inte alltid infektion. Tidigare antibiotika kan minska chansen att hitta bakterier. En långsamt växande bakterie eller ett otillräckligt prov kan också förklara ett negativt resultat. Särskilda svampodlingar eller andra smittämnesspecifika tester behövs ibland.

I en liten uppföljningsstudie var blododlingen positiv hos 5 av 13 testade hundar. Urinodlingen var positiv hos 3 av 14 testade hundar. Odling av ett prov från disken som tagits vid en operation var positiv i 5 av 10 prover.

Rutinmässigt urinprov kompletterar odlingen när man letar efter en möjlig infektionskälla och ett smittämne. Provtagning av ryggmärgsvätska kan övervägas som en del av vidare utredning. Provet kan till exempel undersökas för avvikande celler, protein, bakterier och svampar.

Att överväga brucellos

En hund med diskospondylit testas också för infektion med Brucella canis.

En rapport från norra Europa dokumenterade en infektion med Brucella canis hos hund 2008. Bakterien isolerades från ett vävnadsprov som tagits från en importerad hunds disk. Antikroppstest är den främsta metoden för screening av brucellos. Ett positivt screeningresultat kan behöva bekräftas, eftersom närbesläktade bakterier kan ge korsreaktioner.

Behandling

Behandling riktad mot orsaken

Bakterieinfektioner behandlas med ett lämpligt antibiotikum och svampinfektioner med ett svampmedel. Veterinären anpassar behandlingen efter odlingsresultatet och hundens tillstånd. Smärtlindring är en del av behandlingen. Det smärtstillande läkemedlet väljs utifrån hur svår smärtan är och hundens övriga hälsobehov.

Ett lämpligt antimikrobiellt läkemedel kan lindra symtomen inom omkring 5 dagar. Snabb förbättring är dock inget skäl att själv sluta med läkemedlet. Att sluta för tidigt ökar risken för återfall.

Under den tidiga återhämtningen begränsas motionen oftast i 4–6 veckor efter diagnosen. Om symtomen inte börjar lindras inom 3–5 dagar efter behandlingsstarten kan utredningen utökas med vävnadsprov eller test för svamp.

När övervägs kirurgi?

Kirurgi kan vara nödvändig om läkemedlen inte ger tillräcklig förbättring. Den kan ta bort vävnad som trycker på ryggmärgen och minska trycket på nervvävnaden. Ett eventuellt främmande föremål kan tas bort och det infekterade området rengöras. Ett odlingsprov kan också tas direkt från infektionsstället.

Om de neurologiska skadorna är svåra kan operationen också kräva stabilisering av ryggraden.

Uppföljningen omfattar mer än bildernas utseende

Uppföljande röntgen kan tas omkring 6–8 veckor efter behandlingsstarten. Förbättringen på röntgen kan släpa veckor efter det kliniska tillfrisknandet. Förändringar vid magnetkamera som tolkas som inflammation kan också finnas kvar efter att symtomen gått över. Uppföljande bilder tolkas därför tillsammans med symtom och andra provresultat.

Av 25 hundar som följdes med magnetkamera var 64 % symtomfria vid uppföljningen. Ändå bedömdes bilderna, beroende på bedömare, visa förändringar som klassades som aktiva hos 72–80 %. Nyttan av rutinmässig uppföljning med magnetkamera hos symtomfria hundar förblev oklar. Den lilla, retrospektivt studerade gruppen begränsar hur brett resultaten kan tillämpas.

Under läkningen kan en benbro bildas mellan intilliggande kotor så att de växer ihop.

Förebyggande

När brucellos bekräftas hjälper noggrann handhygien till att förhindra exponering för sekret. Vissa nationella råd för att förebygga Brucella canis betonar testning av importerade hundar och hundar från utlandet som används i avel. Vissa nationella råd rekommenderar avlivning av en hund som bär på Brucella canis för att förhindra smittspridning. Att symtomen blir bättre stoppar inte alltid utsöndringen av bakterier eller tar bort den fortsatta smittrisken.

En hund med bekräftad brucellos bör undvika kontakt med andra hundar och inte delta i utställningar eller hundevenemang.

Om brucellos hittas i en kennel är desinfektion av miljön också en del av smittskyddet.

Viktigt för hundägare

Anteckna när ryggsmärtan började och hur gången eller uppresningen har förändrats. Ta med en lista över tidigare läkemedel och uppgifter om operationer, sår, resor och import. Berätta också om långvariga hudinfektioner eller andra infektioner.

Antibiotika som getts före odlingsprovet kan påverka om smittämnet påvisas.

Håll utöver smärtan koll på aptit, vikt och hur väl benen bär hunden. Be om en skriftlig uppföljningsplan och uppgifter om förändringar som kräver kontakt direkt. Ändra inte medicineringen enbart för att hunden mår bättre eller på grund av ett enda bilddiagnostiskt resultat utan veterinärens bedömning.

I vissa länder är Brucella canis en anmälningspliktig djursjukdom, och veterinären sköter den anmälan som krävs av hen.

Vanliga frågor

Kan en hund ha diskospondylit utan feber?

Ja: ryggsmärta är det vanligaste fyndet, medan feber, slöhet och viktnedgång är mindre vanliga. Symtomen kan börja gradvis, så hunden kan till en början främst verka stel. Senare kan kraften i benen minska eller svår sjukdom ge förlamning.

Kan den första röntgenbilden se normal ut?

Ja: benförändringar blir ibland synliga på röntgen först 3–6 veckor efter att symtomen började. Om smärtan kvarstår kan bilddiagnostiken behöva upprepas. Magnetkamera kan påvisa infektionen känsligare än röntgen, och valet av undersökning beror på hundens situation.

Utesluter en negativ bakterieodling sjukdomen?

Nej: odlingar kan vara negativa vid diskospondylit. Tidigare antibiotika, en långsamt växande mikrob eller ett för litet prov kan förklara det. Veterinären bedömer odlingsresultaten tillsammans med sjukhistoria, symtom och bilddiagnostik och överväger andra prover vid behov.

Varför fortsätter medicineringen när hunden mår bättre?

Symtomen kan bli bättre inom omkring 5 dagar med lämplig behandling. Det visar ännu inte att infektionen har läkt ut, och att sluta med läkemedlet för tidigt kan leda till återfall. Förbättringen på röntgen kan också släpa veckor efter att välbefinnandet blivit bättre.

Varför testas hunden också för brucellos?

Brucella canis är en möjlig orsak till diskospondylit. Den kan ge en långvarig, ofta livslång infektion. Bakterien kan också smitta människor. I ett rapporterat fall från norra Europa isolerades bakterien från ett vävnadsprov från en disk.