Hundsjukdomar · Nervsystemet
Eklampsi hos hund – lågt kalcium hos digivande tikar
Eklampsi är ett livshotande fall i blodets kalcium som oftast drabbar en digivande tik. Den kallas också mjölkfeber eller puerperal tetani. Rastlöshet och flämtning kan utvecklas till darrningar, stelhet och kramper. Behandling behövs direkt: vänta inte på svåra kramper.

När ska du söka veterinär akut
Stoppa valparnas diande om eklampsi misstänks. Kontakta veterinär direkt. Sök akutvård om en digivande tik eller en tik i slutet av dräktigheten har:
- Rastlöshet och oförklarlig kraftig flämtning.
- Darrningar, muskelryckningar eller ihållande stelhet.
- Vinglig gång eller oförmåga att resa sig.
- Ett krampanfall eller sänkt medvetande.
- Ovanlig aggressivitet eller förvirring.
- Kraftigt förhöjd kroppstemperatur tillsammans med tecken från musklerna.
Att ge mjölk eller en kalciumtablett hemma ersätter inte den akuta behandling på sjukhus som behövs. Du kan hitta en veterinär nära dig för att få hjälp.
Översikt
Tiken har för lite kalcium i blodet
Hypokalcemi innebär en onormalt låg kalciumkoncentration i blodet. Kalcium bidrar bland annat till musklernas sammandragning och nervsystemets aktivitet. Kalciumbrist hos hund kan öka retbarheten i nerver och muskelceller. Tetani betyder här kraftiga, långvariga muskelsammandragningar. Alla krampanfall hos en digivande tik har dock inte samma orsak.
Den vanligaste tidpunkten är ungefär 2–3 veckor efter valpningen, när mjölkproduktionen är stor. Tecken har också beskrivits hos tikar som diar valpar som är 1–4 veckor gamla. De kan börja inom 1–3 veckor efter valpningen.
Tillståndet kan också uppstå under valpningen eller, mer sällan, i slutet av dräktigheten. Valparna kan ändå verka må bra när tiken insjuknar.
Orsaker
Mjölkproduktionen förbrukar kalcium
Stora mängder kalcium lämnar tikens kropp med mjölken. Kalcium kan gå över i mjölken snabbare än det kan frigöras från skelettet till blodet. Intaget med fodret kan då inte motsvara behovet. Problemet gäller alltså inte bara intaget utan också regleringssystemets förmåga att möta ett snabbt ökande behov.
En kulls stora mjölkbehov kan särskilt belasta en liten tik. En dåligt balanserad kost kan förvärra situationen. Ungefär 99 % av kroppens kalcium finns lagrat i skelettet. Bisköldkörtelhormon hjälper till att frigöra kalcium från skelettet. D-vitamin stöder upptaget av kalcium från tarmen. Störd funktion hos bisköldkörtelhormonet är en annan möjlig bidragande faktor.
För mycket extra kalcium under dräktigheten kan vara skadligt
För mycket kalciumtillskott kan hämma tikens egen kalciumreglering. För mycket kalcium kan minska produktionen av bisköldkörtelhormon. Kalcium som ges i förebyggande syfte kan därför öka risken i stället för att skydda mot eklampsi. Det betyder inte att en dräktig tik avsiktligt ska få otillräcklig näring. Lämpligt förebyggande omfattar en balanserad kost som är avsedd för dräktighet och digivning.
Riskfaktorer
Tikar av små raser som diar en stor kull drabbas oftast. Tillståndet är vanligast hos tikar som väger under 20 kg. Det utesluter inte eklampsi hos en stor hund. Eklampsi är också möjlig med en liten kull och vid andra tidpunkter under digivningen.
Raser som anses benägna är bland annat chihuahua, pomeranian, toypudel, dvärgpinscher och shih tzu. Tidigare eklampsi ökar risken för en ny episod när tiken diar en senare kull. Dålig näring eller extra tillskott av kalcium och fosfor kan öka risken. Kullens storlek påverkar tikens energibehov under hela digivningen. Den tillgängliga informationen fastställer ingen exakt sjukdomsförekomst.
Typiska symtom
Början kan vara diskret innan tydliga muskelkramper uppstår. Hemma kan du märka:
- Rastlöshet och oförmåga att lägga sig lugnt hos valparna.
- Flämtning eller snabbare andning än vanligt.
- Stela eller vingliga rörelser.
- Darrningar och muskelryckningar.
- Tandgnissling.
- Dregling, gnällande eller irritation vid vanlig beröring.
- Att hela kroppen blir stel eller ett krampanfall.
Intensiv muskelaktivitet kan höja kroppstemperaturen. Kräkningar, ökad törst och urinering kan också förekomma. Hjärtfrekvensen kan stiga. En drabbad tik kan ha små pupiller eller synliga tredje ögonlock. Obehandlat kan tillståndet utvecklas till koma.
Komplikationer och följder
Kramper och överhettning kan vara livshotande
Ihållande kalciumbrist kan ge svåra generaliserade kramper. Muskeldarrningar och oavbrutna sammandragningar kan höja kroppstemperaturen till farliga nivåer. Vid svår sjukdom kan tiken hamna i koma eller dö. Samtidigt lågt blodsocker kan försvåra tillståndet. Svår sjukdom kan också innebära svullnad i hjärnan.
Under valpningen kan kalciumbrist försvaga värkarna och förlänga förlossningen. Andra tydliga neurologiska tecken finns då kanske inte ännu. Ämnesomsättningsproblem övervägs därför också vid bedömning av en svår valpning.
Svaret på behandlingen är ofta snabbt, men återfall är möjliga
Snabb behandling leder oftast till en god och fullständig återhämtning. En tydlig neurologisk förbättring kan väntas ungefär 15 minuter efter kalciumbehandling i en ven. Det är ett förväntat svar på behandlingen, inte en tid som en drabbad tik ska vänta hemma.
Eklampsi kan återkomma under samma digivning. Den kan också återkomma med senare kullar. Vid sidan av tikens återhämtning måste valparnas uppfödning säkras.
Undersökning hos veterinären
Tecknen bedöms tillsammans med valpning och utfodring
Veterinären bedömer kombinationen av tecken, undersökningsfynd och tid sedan valpningen. Valparnas ålder och fasen i mjölkproduktionen hjälper till att bedöma möjligheten av eklampsi. Att gå igenom kosten och eventuella tillskott är viktigt, eftersom en obalanserad kost kan göra tiken benägen för tillståndet.
Mätning av kalcium i blodet bekräftar en låg koncentration. Svåra tecken kräver också övervakning av hjärtat och kroppstemperaturen. Blodsockret kontrolleras, eftersom lågt blodsocker kan förekomma samtidigt.
Rätt tolkning av laboratorieresultaten
Fritt, eller joniserat, kalcium är den form som är aktiv i ämnesomsättningen. Det står normalt för ungefär 50–55 % av det totala kalciumet i serum. Proteinbundet kalcium utgör ungefär 35–45 %. Kalcium som är bundet till anjoner, negativt laddade ämnen, utgör ungefär 5–10 %. Totalt kalcium omfattar alla dessa delar, så mätning av det aktiva kalciumet ger annan information.
Joniserat kalcium under 0,8 mmol/l kan stämma med svår kalciumbrist hos hund. Resultatet bedöms tillsammans med tecknen och laboratoriets referensintervall. Totalt kalcium speglar inte tecknens svårighetsgrad lika väl i alla situationer.
Proteinkoncentrationen i blodet påverkar de uppmätta kalciumvärdena. Syra–basbalansen och andra salter kan också förändra resultatet. Alkalos, för basiskt blod, förvärrar effekterna av hypokalcemi. Tecknen kan därför skilja sig åt vid samma totala kalciumvärde.
Att skilja ut andra sjukdomar efter valpningen
Lågt blodsocker, förgiftning, epilepsi, livmoderinfektion och juverinflammation kan likna eklampsi. Livmoderinfektion efter valpningen kan ge onormala flytningar, feber och trötthet. Juverinflammation kan vara svår och förknippad med sepsis. En annan allvarlig sjukdom, som sepsis, kan också sänka kalcium i blodet utan digivning. Orsaken till kramperna dras därför inte enbart av hundens kön eller utseende.
Behandling
Kalciumbalansen korrigeras på sjukhus
Veterinären inleder akut behandling och ger vid behov kalcium i en ven. Hjärtrytmen övervakas med EKG under behandlingen. Att ge kalcium för snabbt kan sänka hjärtfrekvensen och ge rytmrubbningar. Det är ett av skälen till att en produkt som ges hemma inte ersätter behandling under övervakning.
Kramper kan kontrolleras med ett läkemedel mot kramper som veterinären ger. Vätska ges utifrån tikens tillstånd. Lågt blodsocker och farlig överhettning korrigeras också vid behov. Extra syrgas kan också ges på sjukhuset.
Efter det akuta skedet kan veterinären ordinera ett kalciumtillskott via munnen. Det behovet skiljer sig från att på eget initiativ ge extra tillskott till en frisk dräktig tik. I vissa situationer kan ett D-vitaminpreparat behövas för att stödja upptaget av kalcium. Den fortsatta behandlingen justeras utifrån kalciumvärden som mäts vid uppföljningen.
Att minska tikens belastning och mata valparna
Stoppa valparnas diande direkt om eklampsi misstänks. Veterinären kan råda dig att hålla valparna borta från spenarna i 12–24 timmar efter den akuta episoden. Om digivningen återupptas beror på tikens tillstånd och möjligheterna att mata valparna. Under separationen behöver valparna en lämplig mjölkersättning eller annan föda som passar åldern.
Valpar kan oftast börja en gradvis övergång till egen föda från 3–4 veckors ålder. Om eklampsin återkommer kan valpar yngre än 4 veckor behöva flaskuppfödas helt. Valpar äldre än 4 veckor kan då avvänjas. Ett läkemedel som veterinären ordinerar kan vid behov minska mjölkproduktionen.
Använd en mjölkersättning som är avsedd för hundvalpar. Mjölk från ett annat djurslag är ensam ingen likvärdig ersättning. Håll uppsikt över valparna för kräkningar, diarré, aptitlöshet och slöhet.
Förebyggande
Näringen under dräktighet och digivning ska vara balanserad och passa denna livsfas. Extra kalcium ges inte rutinmässigt under dräktigheten. Målet är ett tillräckligt intag från ett fullfoder, inte kalciumbrist. Tillskott som innehåller för mycket kalcium och fosfor kan störa tikens anpassning till mjölkproduktionen.
Tillmatning av valparna kan minska kraven på tikens mjölkproduktion. Under den första veckan av digivningen är hennes energibehov i genomsnitt ungefär 1,5 gånger underhållsbehovet. Under den andra veckan är det ungefär dubbla underhållsbehovet. Under den tredje och fjärde veckan kan det vara ungefär 2,5–3 gånger underhållsbehovet. Vid en stor kull kan näringsbehovet stiga till så mycket som 4 gånger underhållsbehovet. En digivande tik ska ha tillgång till mat och vatten. Efter tidigare eklampsi bedöms risken för nästa kull i förväg. Tikens näring och eventuell tillmatning av valparna planeras samtidigt.
Viktigt för hundägare
Anteckna datum för valpningen, antalet valpar, tikens kost och de tillskott som använts. Reagera snabbt på ny flämtning, rastlöshet och stelhet hos en digivande tik. Tidiga tecken på eklampsi kan vara lindriga innan svåra kramper uppstår.
Vänta inte för att se om mjölk, mat eller en kalciumtablett hjälper. Stoppa diandet och kontakta akutkliniken direkt. En snabb korrigering av kalcium i blodet kan förbättra tecknen inom ungefär 15 minuter efter att behandlingen på sjukhuset påbörjats. Håll tiken i ett lugnt och säkert utrymme under transporten och förhindra fall.
Efter utskrivningen, följ tikens ätande, drickande, rörelser, vakenhet och eventuella nya tecken från musklerna. Följ veterinärens läkemedels- och uppföljningsplan. Återfall är möjliga under samma digivning. Se också till att valparna får mat och följ deras tillväxt om de inte kan dia. Sätt inte tillbaka valparna vid spenarna mot den behandlande veterinärens råd.
Vanliga frågor
Kan eklampsi börja före kramperna?
Tidiga tecken är bland annat rastlöshet och flämtning. Darrningar, ryckningar, stelhet och ostadiga rörelser kan följa. Kraftiga muskelsammandragningar och krampanfall hör till ett svårare skede. Vänta därför inte med att ta kontakt tills ett nytt onormalt beteende hos en digivande tik har blivit ett synligt krampanfall.
Hjälper det att ge mjölk eller en kalciumtablett hemma?
Akut eklampsi behöver snabb behandling på sjukhus. Kalcium i blodet kan korrigeras akut med behandling i en ven. Hjärtrytmen övervakas samtidigt för säkerhets skull. Kalcium via munnen hör oftast till den efterföljande vård som veterinären planerar. Huskurer ersätter inte denna behandling.
Varför inte ge en dräktig tik mycket kalcium för säkerhets skull?
Extra kalcium kan hämma kroppens eget regleringssystem för kalcium. Det kan då öka risken för hypokalcemi efter valpningen. En dräktig eller digivande tik behöver ändå tillräcklig och balanserad näring. Ordinerad fortsatt behandling av en redan drabbad tik är något annat än onödiga tillskott till en frisk.
Kan valparna fortsätta dia efter eklampsi?
Diandet avbryts direkt när akut eklampsi misstänks. Veterinären kan råda till ett uppehåll på 12–24 timmar. Under den tiden behöver valparna lämplig mjölkersättning eller annan näring som passar åldern. Den fortsatta hanteringen beror på tikens tillstånd, och återkommande sjukdom kan kräva att valparna avvänjs.
Kan eklampsi återkomma med nästa kull?
Eklampsi har en tendens att återkomma vid senare dräktigheter och digivningar. Förebyggandet bygger på en lämplig balanserad kost och vid behov tillmatning av valparna. Kalciumtillskott under dräktigheten på eget initiativ kan dock öka risken. En plan för en ny kull görs därför före nästa parning.
Källor
- Hund, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), hämtad 15 november 2026.
- Eclampsia in Dogs (2025), VCA Animal Hospitals, hämtad 8 november 2026.
- Nõuanded loomaomanikule: Eklampsia, Eesti Maaülikool, hämtad 8 november 2026.
- Pharmacologic Advances in Canine and Feline Reproduction (2009), Topics in Companion Animal Medicine, hämtad 8 november 2026.
- Disorders of Calcium Metabolism in Dogs, Merck Veterinary Manual, hämtad 8 november 2026.
- Periparturient Problems in Bitches and Queens, Merck Veterinary Manual, hämtad 8 november 2026.
- Calcium, Cornell University eClinPath, hämtad 8 november 2026.
- Feeding Practices in Small Animals, Merck Veterinary Manual, hämtad 8 november 2026.
Informationen ersätter inte ett veterinärbesök. Vid akuta besvär, kontakta närmaste djursjukhus eller jourveterinär: Distriktsveterinärerna.