Hundsjukdomar · Hud och päls

Hudtumörer hos hund – utredning och behandling av en knöl

Hudtumörer är tillväxter av celler i huden eller underhuden. De kan visa sig som en knöl, en hårlös fläck eller ett sår som inte läker. Alla knölar är inte tumörer: till exempel en cysta eller en böld kan också ge en svullnad. Ett cellprov eller en vävnadsbiopsi visar ofta vad förändringen är.

Granskad 6 november 2026 · Tassios redaktion

Hudtumörer hos hund – utredning och behandling av en knöl

När ska du söka veterinär akut

Låt undersöka en ny knöl snart, även om hunden äter och rör sig normalt.

  • Kontakta veterinär snart om en förändring växer, får sår eller är tydligt smärtsam.
  • Kraftig blödning kräver akutvård.
  • Om hunden kollapsar, sök akutvård direkt.
  • Andningssvårigheter behöver också bedömas omedelbart.

Hitta akutvård via veterinärguiden.

Översikt

Godartade och elakartade förändringar

Hudtumörer hör till de vanligaste tumörerna hos hund. Olika tumörer kan utvecklas från olika lager och strukturer i huden. En godartad tumör sprider sig inte till andra organ. En elakartad tumör kan växa in i omgivande vävnad.

Av de hudtumörer som diagnostiserades vid ett patologilaboratorium i norra Portugal 2014–2020 var 62,9 % godartade. Vid samma laboratorium var 37,1 % elakartade. Mastcellstumörer stod för 22,7 % av alla dessa hudtumörer. Talgkörteltumörer stod för 8,1 %.

Godartade mjukdelstumörer utgjorde 9,7 % av de hudtumörer som diagnostiserades vid samma portugisiska laboratorium. Av dessa godartade mjukdelstumörer var 74,8 % lipom. Blodkärlstumörer omfattar både godartade och elakartade former.

Till hudtumörerna hör också tillväxter som utgår från skyddande ytceller, till exempel skivepitelcancer.

Orsaker

Ett lipom utgår från fettvävnad och hittas ofta under huden. En talgkörteltumör utvecklas i en körtel vars normala uppgift är att avge talg till huden och hårsäcken. Till mjukdelssarkomen hör fibrosarkom som utgår från bindväv och tumörer i perifera nervskidor. Mer sällan är en tumör som syns i huden en metastas från en annan del av kroppen.

En del skivepitelcancrar i huden hänger ihop med långvarig exponering för solens ultravioletta strålning. Strålningen skadar lättare hud med lite pigment och tunn päls. Papillomvirus kan ge vårtliknande tumörer, men liknande förändringar uppstår också utan virus. Genetik kan påverka uppkomsten av vissa hudtumörer.

Celler i hårsäckarna kan till exempel ge upphov till ett godartat keratoakantom. Förstoring av talgkörtlar kan likna en tumör trots att det är en förstoring av körteln. En mastcellstumör utgår från mastceller som deltar i immunförsvaret.

Riskfaktorer

Sannolikheten för en hudtumör ökar med åldern. Histiocytom är dock vanliga hos unga hundar under 3,5 år. Godartade talgkörteladenom hittas däremot ofta hos äldre hundar. Lipom diagnostiseras oftast hos åldrande hundar, särskilt överviktiga tikar.

Rasens betydelse beror på tumören: mastcellstumörer är till exempel vanligare hos boxer. En tumör som hänger ihop med solskador kan uppstå på ljus buk med gles päls. Ålder eller ras kan inte avgöra om en enskild hunds knöl är godartad eller elakartad; tumören behöver utredas.

Förstoring och tumörer i de hepatoida körtlarna runt anus förekommer ungefär tre gånger så ofta hos okastrerade hanar som hos tikar. Enstaka vårtliknande hudförändringar är vanligare hos äldre hundar. Flera papillom i huden eller på slemhinnorna ses typiskt hos yngre djur.

Typiska symtom

Det första fyndet är ofta en knöl som kan kännas eller höjer sig över huden, även om hunden verkar oförändrad. En hudtumörs yta kan vara slät, hårlös, täckt av sårskorpor eller ojämn och vårtliknande.

  • En enstaka ny knuta kan uppstå i huden.
  • En förändring kan kännas som en rörlig knöl under huden.
  • Ytan kan få sår, förbli öppen eller blöda.
  • Ibland är den tydligaste förändringen en missfärgning av huden eller en hårlös fläck.
  • En förändring kan klia, särskilt om den är irriterad.
  • En förändring på en tå kan ge hälta eller att en klo lossnar.

Ett histiocytom är ofta en rosa, hårlös knöl som är omkring 1–2 cm bred. Ett talgkörteladenom kan få en yta med sårskorpor. En mörk hudförändring kan vara en godartad tumör i pigmentcellerna, ett så kallat melanocytom.

En mjuk röd eller svartröd knöl kan vara ett hemangiom som utgår från blodkärl. Bland hudtumörfallen vid det portugisiska laboratoriet hade 14,6 % förändringar på flera ställen. Ett bakben angavs som enda placering i 12,1 % av fallen.

Lymfom i huden kan visa sig som platta fläckar eller förtjockade områden och som upphöjda knölar. Tidiga förändringar kan till exempel likna allergisk hudsjukdom. Hos en del hundar drabbar lymfomförändringarna främst trampdynorna eller slemhinnorna.

Komplikationer och följder

Ett godartat lipom som växer på ett besvärligt ställe kan hindra rörelsen. En knöl på ögonlockskanten kan irritera ögats yta om den ligger an mot den. Den sårskorpiga ytan på ett talgkörteladenom kan bli infekterad. En stor tumör runt anus kan trycka på den och göra det svårt att bajsa.

Ett mjukdelssarkom i huden eller underhuden kan växa in i omgivande vävnad. Den uppskattade metastasfrekvensen för mjukdelssarkom av grad ett och två är omkring 15 %. För tumörer av grad tre är den omkring 50 %. Metastaser från vissa hudtumörer kan hittas i närliggande lymfkörtlar eller i lungorna.

En tumör kan gå djupare än den synliga knölen ger intryck av. Ett hemangiom i huden kan få sår trots att det är godartat. Elakartade blodkärlstumörer kan få närliggande vävnad att dö.

Metastaser från mjukdelssarkom kan visa sig med fördröjning: mediantiden till kliniskt påvisbar spridning är omkring ett år.

Undersökning hos veterinären

Undersökning och provtagning av knölen

Veterinären fastställer var förändringen sitter och om den är rörlig eller fäst vid djupare vävnad. Utseendet ensamt kan inte skilja godartade från elakartade förändringar. Ett finnålsprov ger enskilda celler för mikroskopisk undersökning. Det kan ofta visa till exempel ett lipom, en cysta eller en mastcellstumör.

Om finnålsprovet inte räcker för diagnos kan en biopsi tas. I ett vävnadsprov ser patologen enskilda celler och hur tumören är ordnad i förhållande till omgivande vävnad. Vävnadsundersökningen kan ofta fastställa tumörens grad. Synliga celldelningar kan också räknas i vävnaden i mikroskop.

Om inflammation misstänks under en fläck kan ett prov från hudytan visa bakterier eller jästsvamp. Ett finnålsprov är oftast ett litet ingrepp som ofta varken kräver lugnande eller narkos. Ett prov från en fettknöl kan innehålla få celler, vilket gör tolkningen svårare.

En biopsi kan också tas från en del av en tumör om det inte är lämpligt att ta bort hela förändringen på en gång. För att fastställa vissa tumörer krävs särskilda vävnadsfärgningar.

Bedömning av lokal tillväxt och metastaser

Stadieindelningen fastställer var tumörvävnad kan påvisas. Närliggande lymfkörtlar kan undersökas beroende på tumörtyp. Lymfkörtelns storlek visar inte säkert om den innehåller tumörceller. Datortomografi eller magnetkamera kan hjälpa till att planera operationen av ett stort mjukdelssarkom eller ett som är fäst vid djupare vävnad.

Röntgen av bröstkorgen i tre projektioner kan tas vid stadieindelning av ett mjukdelssarkom. Bilddiagnostiken väljs utifrån om information om spridning skulle påverka behandlingen eller prognosen. Blod- och urinprover hjälper till att bedöma det allmänna hälsotillståndet.

Behandling

Uppföljning eller borttagning

Veterinären ordinerar behandling och eventuella läkemedel. Behandlingen beror på tumörens typ, storlek och placering och på hundens allmäntillstånd. En bekräftad godartad förändring utan symtom kan följas om den inte får sår eller stör normal funktion. De flesta bekräftade histiocytom hos hund försvinner av sig själva inom två till tre månader. Ett lipom som hindrar rörelsen kan tas bort trots att det är godartat.

Vid borttagning av en elakartad tumör tas i regel också en del frisk omgivande vävnad. Hur omfattande operationen blir beror delvis på hur mycket frisk vävnad runt tumören som kan tas bort. Den borttagna förändringen undersöks i mikroskop för att bekräfta tumörtypen. Snittytorna kontrolleras för tumörceller som når fram till preparatets kant.

Preparatets ytor kan märkas med tusch så att patologen kan skilja verkliga snittytor från ytor som uppstått när provet hanterats. Vid borttagning av ett sarkom kan man sikta på marginaler åt sidorna på mer än 3 cm om placeringen tillåter det. På djupet siktar operationen på att få med fascian under tumören. Vid godartade adenom i de hepatoida körtlarna kan upp till 95 % av hanarna få ett fullständigt svar på kastrering.

Tilläggsbehandling och lokala återfall

Om tumörceller finns kvar i snittkanten efter ett mjukdelssarkom kan veterinären överväga att operera området igen. Om tillräckliga marginaler inte kan uppnås kan strålbehandling hjälpa till att kontrollera den lokala tillväxten. Omkring 20–35 % av ofullständigt borttagna mjukdelssarkom återkommer lokalt. Den lokala kontrollen av ofullständigt borttagna sarkom som därefter strålbehandlats har varit 75 % efter ett år. Om cancern har spridit sig kan veterinären överväga cellgiftsbehandling i hela kroppen beroende på tumörtyp.

En snäv marginal innebär att tumörcellerna ligger nära snittytan men inte når kanten. Risken för lokalt återfall kan vara större om ett ofullständigt borttaget mjukdelssarkom är höggradigt.

Förebyggande

Att minska långvarig, intensiv solexponering hjälper till att förebygga skivepitelcancer som hänger ihop med UV-strålning. Att undvika direkt sol när strålningen är som starkast kan hjälpa till att skydda ljus hud med gles päls. Den exakta orsaken till de flesta skivepitelcancrar i huden är okänd.

Vid besöken efter behandlingen kontrolleras både nya tumörer och lokala återfall. Tidpunkten för uppföljningen beror på hundens tillstånd, diagnosen och tiden sedan behandlingen.

Spridningen av smittsamt papillomvirus kan minskas genom att en drabbad hund hålls åtskild från mottagliga hundar. Viruset kan också spridas via gemensamma föremål.

Viktigt för hundägare

Anteckna knölens placering, ungefärliga storlek och när du upptäckte den. Berätta om blödning, sår på ytan eller obehag. Krama inte ur en knöl: till exempel innehållet i en cysta kan spridas ut i omgivande hud och ge inflammation. Håll koll på operationsstället och berätta om en ny knöl uppstår i ett gammalt ärr.

Berätta om andra hudförändringar du har märkt, eftersom en hund kan ha knölar på flera ställen. Visa också veterinären en förändrad klo om hunden haltar eller en tå är svullen.

Vanliga frågor

Kan en godartad knöl få sitta kvar?

Ja, om dess typ har fastställts och den inte stör rörelsen eller annan normal funktion. Ett lipom på ett besvärligt ställe kan dock behöva tas bort. En förändring med sår eller som gör ont bör bedömas på nytt av veterinären.

Betyder en mörk knöl melanom?

Mörk färg visar inte vilken tumör det är, eftersom även en godartad tumör i pigmentcellerna kan ha en mörk yta. Ett elakartat melanom kan också vara ljust. Ett prov behövs för att fastställa förändringen, eftersom utseendet inte kan ge en säker diagnos.

Varför behövs ibland en biopsi efter finnålsprovet?

Ett finnålsprov ger information om cellerna och visar ofta vilken typ av knöl det är. En biopsi låter patologen undersöka vävnadens uppbyggnad och hur tumören växer in i omgivande vävnad. Om hela knölen tas bort kan vävnadsundersökningen också bedöma snittkanterna.

Vad betyder en ofullständig snittkant?

Det betyder att tumörceller syns ända fram till kanten av den borttagna vävnaden. Tumörceller kan alltså finnas kvar i hundens hud eller underliggande vävnad. Vid till exempel ett mjukdelssarkom kan då en ny operation eller strålbehandling övervägas för att kontrollera den lokala tillväxten.

Kan en hund ha olika typer av knölar?

Ja: många förändringar kan förekomma i och under huden, bland annat lipom, cystor och talgkörteltumörer. Låt kontrollera en ny knöl även om en tidigare förändring var godartad. Ett finnålsprov kan hjälpa till att fastställa vilken typ det är.

Källor

Informationen ersätter inte ett veterinärbesök. Vid akuta besvär, kontakta närmaste djursjukhus eller jourveterinär: Distriktsveterinärerna.

Fler artiklar om hundsjukdomar