Hyperkeratos på nos och trampdynor hos hund

Översikt

Nosspegeln är den hårlösa ytan på nosen där vanlig nasal hyperkeratos främst förekommer. Torra keratinutskott kan växa särskilt längs nosens övre kant eller trampdynornas kanter.

Vid den idiopatiska formen hittas inget annat bakomliggande tillstånd, och hunden är i regel frisk i övrigt. En studie vid ett amerikanskt djursjukhus som omfattade 1988–1998 påvisade 35 idiopatiska fall.

De utgjorde 0,4 % av hundpatienterna på hudmottagningen och 0,1 % av alla hundpatienter på sjukhuset. Enbart nosen var drabbad hos 71,4 %.

Både nos och trampdynor var drabbade hos 28,6 %. Dessa sjukhussiffror beskriver de studerade patienterna, inte förekomsten i andra hundpopulationer.

Orsaker

Förhorningsrubbningar är olika tillstånd

Vid åldersrelaterad idiopatisk sjukdom samlas överdrivet torrt keratin gradvis på nosen eller trampdynorna. Ärftlig hyperkeratos på trampdynorna, eller HFH, hos irländsk terrier och kromfohrländer hänger ihop med en förändring i genen FAM83G.

Denna form av HFH nedärvs autosomalt recessivt, så drabbade hundar får varianter från båda föräldrarna. Ärftlig nasal parakeratos hos labrador retriever och greyhound innebär en avvikande cellmognad som hänger ihop med SUV39H2.

Trampdynans yttre keratinlager är normalt specialiserat för att tåla stora mekaniska belastningar vid gång. Vid HFH minskar en överdriven förtjockning av ytan böjligheten och gör den benägen att spricka.

Det yttersta lagret blir tjockare vid HFH, men ytcellerna har till största delen mognat normalt och har inga synliga cellkärnor i keratinlagret. Vid ärftlig nasal parakeratos störs cellernas slutliga mognad, så liknande utseende betyder inte identiska vävnadsförändringar.

Andra tillstånd kan också ge skorpbildning

Zinkresponsiv hudsjukdom kan ge skorpor och pigmentförlust på nosen. Hepatokutant syndrom, ett leverrelaterat hudtillstånd, kan ge förändringar på nosen, trampdynorna och den behårade huden samtidigt.

Skorpor på nosen kan också bero på infektion eller immunmedierad hudsjukdom.

Riskfaktorer

Vanlig idiopatisk nasal hyperkeratos drabbar särskilt äldre vuxna hundar. I sjukhusstudien var åldern när besvären började känd för bara nio av 35 hundar och varierade från fyra till nio år.

Engelsk bulldogg hade en relativ risk på 14,3 i jämförelsen av sjukhuspatienter. Motsvarande siffra för dvärgpudel och dvärgschnauzer var 9,5.

Amerikansk cocker spaniel hade en relativ risk på 7,5. För dobermann var siffran 2,6.

Zinkresponsiv hudsjukdom drabbar främst nordiska raser och börjar ofta i ung vuxen ålder. Studien av idiopatisk hyperkeratos fann ingen tydlig predisposition hos något av könen.

HFH kan visa sig hos irländsk terrier eller kromfohrländer från ungefär 4–5 månaders ålder. Ärftlig nasal parakeratos hos labrador retriever kan börja vid ungefär 6–12 månaders ålder.

Typiska symtom

Mönstret beror på om det bara handlar om keratinansamling eller om det också finns sprickor och inflammation.

• Torra, hårda eller fingerliknande utskott växer på nosens yta.
• Ett ovanligt tjockt keratinlager samlas runt trampdynornas kanter.
• Trampdynans yta förlorar sin böjlighet och spricker.
• Hunden undviker ojämnt underlag eller börjar halta.
• Ärftlig nasal parakeratos kan innebära fjällning, skorpor och pigmentförlust.
• Vid ärftlig trampdynesjukdom kan klorna ha en jämn tjocklek som gör dem svårare att klippa.
• Vid HFH kan klorna också bli hårdare och verka växa snabbare än vanligt.
• En del hundar med den ärftliga trampdyneformen har också avvikande pälskvalitet.

I vissa fall täcker keratinansamlingen hela nosens eller trampdynans yta och inte bara kanterna. En ung hund med ärftlig nasal parakeratos är också oftast frisk i övrigt, utan tecken på allmän sjukdom.

Idiopatiska förändringar på nosen drabbar ofta främst ovansidan, medan näsborrarna och den främre ytan förblir oförändrade. Ärftlig nasal parakeratos kan variera i svårighetsgrad över tid, men förändringarna är oftast begränsade till nosen.

HFH kan drabba alla trampdynor och inte bara ett hårt belastat område.

Komplikationer och följder

Sprickor ändrar behandlingsbehovet

Vanlig nasal hyperkeratos utan inflammation kan vara helt smärtfri. Djupa sprickor kan dock göra huden mottaglig för sekundär infektion med bakterier eller Malassezia-jästsvamp.

Hudskador kan orsaka smärta och sår i en keratinansamling som tidigare var symtomfri. Ärftlig hyperkeratos på trampdynorna kan försämra rörligheten om den inte hålls under kontroll.

Idiopatiska förändringar försvinner oftast inte av sig själva, även om de kan förbli likadana under lång tid. Långtidsinformation fanns för 25 av 35 hundar, så det senare tillståndet för varje hund i studien var inte känt.

Under sjukhusuppföljningen förblev förändringarna stabila under perioder på en månad till åtta år. Ärftlig nasal parakeratos är livslång, men har i regel en god prognos med lämplig vård.

Undersökning hos veterinären

Undersökning av nosen och hela huden

Bedömningen fastställer ålder när besvären började och det ursprungliga utseendet, eftersom skorpor kan dölja det första tecknet. Veterinären kontrollerar också om det finns liknande förändringar på andra ställen på huden eller trampdynorna.

Pigmentförlust, rodnad och förlust av nosens normala kullerstensliknande yta kan tyda på inflammatorisk sjukdom. Om bara färgen bleknar kan ytstrukturen vara intakt, som vid vitiligo.

Öronen undersöks också, särskilt vid torr nos, eftersom öroninflammation kan skada nerver som deltar i utsöndringen från nosen. En torr nos betyder därför inte automatiskt överdriven keratintillväxt.

Prover och gentester

Cellprover kan leta efter bakterier, jästsvampar och andra celler som hänger ihop med förändringen. Odling och resistensbestämning hjälper till att vid behov välja ett lämpligt antimikrobiellt medel.

Att en mikrob hittas visar inte ensamt att den är den ursprungliga orsaken, eftersom sekundär överväxt är vanlig på en inflammerad nos. Ett vävnadsprov från huden är användbart när utseendet ensamt inte kan skilja en förhorningsrubbning från andra sjukdomar på nosen.

Provtagningen riktas mot en aktiv, tidig förändring, eftersom ett gammalt sår kan förlora vävnadsdrag som behövs för diagnosen. Vid en oklar förändring på nosen kan till exempel två små vävnadsprover på 4–6 millimeter i diameter tas.

Provet måste innehålla drabbad hud, eftersom ytlagret redan kan saknas helt i botten av ett djupt sår. Vid vissa ärftliga former kompletterar ett DNA-test den kliniska bedömningen och vävnadsundersökningen.

Om hepatokutant syndrom misstänks kan utredningen omfatta ultraljud av buken och blod- och urinprover.

Behandling

Symtomfria förändringar och uppmjukande lokalvård

Veterinären ordinerar behandling och eventuella läkemedel utifrån orsaken, hudens tillstånd och andra hälsoproblem. Symtomfri nasal hyperkeratos hos en äldre hund kräver oftast inga läkemedel enbart för utseendets skull.

Om keratinlagret orsakar problem syftar behandlingen till att mjuka upp det och ta bort överskott av keratin på ett kontrollerat sätt. Ett vaselinpreparat som veterinären har valt eller en annan lämplig lokal produkt kan användas som mjukgörande medel.

Tidig uppmjukning vid ärftlig nasal parakeratos kan minska djupa sprickor. Överdriven tillväxt kan behöva klippas efter att den torra vävnaden först har mjukats upp.

Att använda vassa verktyg eller dra loss torra lager hemma ingår inte i vård utan tillsyn. Veterinären visar vad som säkert kan göras och vilka områden som ska lämnas ifred. Behandlingens intensitet anpassas till svårighetsgraden, eftersom en lindrig kantförändring och en kraftigt sprucken yta kräver olika upplägg.

Infektion och bakomliggande sjukdom behöver egen behandling

Bakterieinfektion kan kräva ett lokalt eller systemiskt antimikrobiellt medel. Valet bygger när det är möjligt på odling eller andra diagnostiska fynd.

Ett immunmedierat tillstånd kan kräva immunhämmande behandling efter att diagnosen har bekräftats. Zinkbehandling övervägs vid zinkresponsiv hudsjukdom, vars utredning också omfattar vävnadsundersökning.

Ett fullständigt svar vid bekräftad zinkresponsiv sjukdom kan ta veckor eller månader. Att mjuka upp keratin ersätter inte utredning och behandling av en orsak som hepatokutant syndrom.

Underhållsvård vid parakeratos och idiopatisk hyperkeratos kan behövas livet ut. Keratintillväxten kan komma tillbaka efter uppmjukning och klippning, så lokalvården fortsätter utifrån hundens behov.

Förebyggande

DNA-test kan bedöma avelsrelaterad risk för ärftlig hyperkeratos på trampdynorna. Vissa utställningsriktlinjer för irländsk terrier ber domare att kontrollera trampdynorna på minst en tass för att upptäcka avvikande keratintillväxt.

En hälsoenkät från rasklubben för irländsk terrier 2022 påvisade en bärare genom DNA-test. Trampdynesjukdomen nedärvs recessivt hos irländsk terrier, så en förälder utan symtom kan bära på den tillhörande varianten.

Ärftlig nasal parakeratos har ett separat gentest, eftersom dess genförändring skiljer sig från den trampdynesjukdom som hänger ihop med FAM83G. Uppmjukande vård kan förhindra svåra sprickor vid befintlig ärftlig nasal parakeratos.

Viktigt för hundägare

Ta tydliga foton av nosen och trampdynorna innan du provar lokala produkter. Anteckna vid vilken ålder besvären började och om förtjockning, rodnad, blekare färg eller ett sår kom först.

Notera om alla trampdynor har förändrats och om tassarna är ömma på olika underlag. Berätta om allmäntillstånd, ätande, drickande, tecken från ögon och öron och andra hudförändringar. Ta med eventuellt resultat från DNA-test.

Ny hälta, smärta eller liknande förändringar på andra ställen på huden är skäl att se över behandlingsplanen.

Boka en kontroll om tillväxten ökar trots vården. Be veterinären visa hur keratin som säkert kan behandlas ser ut och hur man känner igen ett sår under det.

Vanliga frågor

Betyder en torr nos alltid hyperkeratos?

En torr nos kan också bero på en nervskada som påverkar utsöndringen från nosen, till exempel orsakad av en öroninfektion. Hyperkeratos innebär synlig keratintillväxt på nosen. Undersökning av öronen kan därför ingå i utredningen av torrhet. En oklar hudförändring kan behöva ett vävnadsprov för att skilja ut andra tillstånd på nosen.

Kan en symtomfri keratinansamling på nosen vara ofarlig?

Icke-inflammatorisk nasal hyperkeratos hos en äldre vuxen hund kan vara smärtfri och kräver oftast ingen behandling. Sprickor eller inflammation ändrar situationen, och lokalvård kan bli nödvändig. Djupa sprickor kan göra huden mottaglig för överväxt av bakterier eller jästsvamp.

Varför blir min valps trampdynor hårda och spruckna?

Hos irländsk terrier och kromfohrländer kan de första tecknen på ärftlig hyperkeratos på trampdynorna visa sig vid 18–24 veckors ålder. Den förtjockade trampdyneytan förlorar sin böjlighet och spricker. Ett DNA-test finns för att utreda den ärftliga formen.

Kan jag själv skära bort den förtjockade ytan på nosen?

Börja inte själv skära eller dra bort den; kom överens med veterinären om en metod. Behandlingen använder uppmjukning av torrt keratin och vid behov klippning av överdriven tillväxt. En sprucken eller sårig yta kan göra ont och behöver lämplig vård.

Botar återfuktning en ärftlig sjukdom?

Ärftlig nasal parakeratos är bestående, och lokalvård ger ingen varaktig bot. Uppmjukning kan ändå minska svåra sprickor och hjälpa till att bevara en friskare yta. Prognosen är i regel god trots behovet av långvarig vård.