Håravfall hos hund – normal fällning och alopeci

Översikt

Hur mycket hunden fäller varierar med pälstypen. Många raser med tjock underull har två perioder med kraftig fällning varje år. En del korthåriga hundar fäller små mängder hela året. Karelsk björnhund kan naturligt fälla mycket kraftigt.

Normal fällning ger oftast inga tydliga kala fläckar. Alopeci kan vara begränsad till ett ställe eller drabba flera områden. Ibland är håravfallet likartat på båda sidor av kroppen. Håravfall är ett symtom, så samma utseende kan hänga ihop med olika bakomliggande sjukdomar.

Skadan kan drabba den hårsäck som bildar håret eller själva hårstrået. Alopeci innebär inte alltid klåda eller synlig inflammation. Avbrutna hårstrån kan också få pälsen att se gles ut.

Orsaker

Klåda får hunden att klia eller slicka bort håret. Allergier hör till de vanliga orsakerna till klåda. Yttre parasiter kan också utlösa klåda som skadar pälsen. Bakterie- och svampinfektioner kan direkt skada hårstrån eller hårsäckar.

Svår hudinflammation kan skada de strukturer som bildar hår. En brännskada kan ge lokal pälsförlust. Ständig gnidning av ett dåligt sittande halsband kan nöta bort håret lokalt. En förändring i pälsen över en öm led kan spegla överdrivet slickande. Håret kan glesna eller trampdynliknande förhårdnader uppstå vid tryckpunkter som armbågar och hasleder.

Låg ämnesomsättning kan bromsa hårväxten utan klåda i början. Näringsbrister, särskilt otillräckligt protein, kan också störa hårsäckarnas funktion. Dräktighet och digivning kan hänga ihop med tillfälligt håravfall. Tillfälligt håravfall kan också börja efter en svår sjukdom eller feber.

Vid medfödd hårlöshet kan hårsäckarna utebli från att utvecklas normalt. En medfödd störning är inte alltid ärftlig. Vissa ärftliga störningar i hårväxten visar sig först när en hund som föddes med normal päls växer. Alopeci vid utspädd pälsfärg är ett exempel på en ärftlig störning i hårsäckarna.

En störning i hårsäckarna kan ibland bara drabba de svarta hårstråna hos en svartvit hund. Vissa medfödda störningar i pälsens utveckling omfattar också saknade eller avvikande tänder.

Riskfaktorer

Risken för ärftliga störningar i hårsäckarna beror på den aktuella sjukdomen och hundens genetiska bakgrund. Vid alopeci vid utspädd pälsfärg drabbar glesningen de blå eller fawnfärgade delarna av pälsen. Tecknen kan bli synliga före ett års ålder. Denna form förekommer särskilt hos dobermann.

Låg ämnesomsättning som ligger bakom håravfall diagnostiseras oftast mellan fyra och tio års ålder. Medelåldern hos drabbade hundar är sex till sju år. Hundar med tjock päls kan vara mer benägna att få långsam återväxt efter nära klippning. Dessa anlag gäller olika orsaker, vars betydelse bedöms utifrån symtomen.

Typiska symtom

Håravfallets utseende och de symtom som följer med beror på den bakomliggande orsaken. En del hundar har också sekret från inflammerad hud.

• Gles päls: huden syns tydligare mellan hårstråna.
• Kala fläckar: hår kan saknas i ett eller flera separata områden.
• Klåda: hunden kan klia eller slicka området som blir hårlöst.
• Fjällning: fler avstötta hudceller än vanligt kan synas på huden och i pälsen.
• Färgförändring: huden kan mörkna vid långvarig inflammation.
• Lukt och fettighet: dermatit kan ge en ovanlig lukt eller fet hud.

Vid låg ämnesomsättning kan pälsen vara torr, spröd och matt. Viktökning kan förekomma vid samma sjukdom. Trötthet och minskad aktivitet kan också vara en del av dess symtom. Dålig tålighet för kyla är ett annat allmänt tecken som är värt att notera.

Små upphöjda knottror, papler, kan synas tidigt i inflammationen. Varblåsor och små blåsor kan också förekomma vid dermatit. Sårskorpor kan samlas när inflammationen fortskrider.

Komplikationer och följder

Hudinflammation kan leda till sekundär överväxt av bakterier. En jästsvampinfektion kan också uppstå. En sådan infektion kan öka klådan även om den ursprungliga orsaken till håravfallet inte kliade. Ihållande dermatit kan förtjocka huden.

Ärftliga störningar i hårsäckarnas utveckling kan hänga ihop med tilltäppta hårsäckar, så kallade komedoner. Bar hud behöver skyddas mot solen. Genetisk hårlöshet går inte alltid att bota. Vården inriktas då på att skydda huden. Alopeci vid utspädd pälsfärg försämrar inte i sig den allmänna hälsan.

Rodnaden vid kronisk dermatit kan minska medan förtjockning och fjällning av huden kvarstår. Störningar i hårsäckarnas utveckling kan också innebära inflammation i själva hårsäckarna.

Kronisk inflammation kan också torka ut huden.

Undersökning hos veterinären

Utredningen börjar med att fastställa när håravfallet började, hur länge det har pågått och hur det har utvecklats. Klåda före håravfallet riktar särskilt uppmärksamheten mot orsaken till kliandet. Veterinären bedömer allmänhälsan utöver huden. Var de hårlösa områdena sitter och hur de är fördelade antecknas.

Undersökning av hår skiljer hårstrån som fällts hela från avbrutna hårstrån. En fin kam letar efter loppor och andra yttre parasiter i pälsen. Hudskrapprov hjälper till att utreda parasiter som lever på huden eller i hårsäckarna. Hudcytologi kan leta efter bakterier och jästsvamp.

Svamp- eller bakterieodling kan vara en del av vidare utredning utifrån den misstänkta infektionen. En hudbiopsi behövs ibland för att påvisa en inflammatorisk eller tumörrelaterad orsak. Mikroskopisk undersökning visar hårsäckarnas uppbyggnad och antal. Blod- och urinprover kan undersökas om hormonell sjukdom misstänks.

Blodprover för sköldkörteln utreder låg ämnesomsättning. Annan sjukdom kan förändra sköldkörtelvärdena utan att verklig låg ämnesomsättning finns. Pälsens utseende bedöms därför tillsammans med andra symtom och provresultat.

En kliande hunds öron undersöks även om ägaren inte har märkt några öronsymtom. Ytliga och djupa hudskrapprov letar efter kvalster som lever i olika hudlager. Hårprover kan hjälpa till att hitta Demodexkvalster i områden som är känsliga för hantering. Att klådan blir bättre av kortison visar inte vilken sjukdom som ursprungligen orsakade håravfallet.

Behandling

Behandlingen beror på orsaken

Veterinären behandlar den påvisade bakomliggande sjukdomen för att kontrollera orsaken till håravfallet. Sekundära hudinfektioner behandlas medan den primära orsaken utreds. Läkemedel kan lindra svår klåda medan utredningen pågår. Hudbehandlingen kan omfatta bad som veterinären ordinerar.

Samtidiga parasiter hos en hund med allergisk hudsjukdom behandlas vid sidan av lindringen av klådan. Bekräftad infektion med Malassezia kan kräva ett svampmedel lokalt eller i hela kroppen. Om läkemedlet mot klåda inte räcker kan ny hudcytologi visa en kvarstående infektion. Det första svaret på behandlingen av allergisk hudsjukdom bedöms ofta efter 14 dagar.

Bekräftad låg ämnesomsättning behandlas med syntetiskt sköldkörtelhormon. Ersättningsbehandlingen fortsätter oftast livet ut. Dess effekt följs med nya undersökningar och blodprover. Återhämtningen av hud och päls kan ta flera månader efter att andra symtom redan blivit bättre.

Hanteringen av ärftlig hårlöshet inriktas på att skydda huden och förebygga infektion. Vid alopeci vid utspädd pälsfärg behandlas också torrhet och kraftig fjällning. Vid hårväxtstopp efter klippning kan ny tillväxt dröja upp till två år. Denna långa återväxttid gäller just den störningen efter klippning.

Pälsvård utan ytterligare skador

Omfattande eller hårda tovor kan behöva professionell hjälp. Om tovorna har irriterat huden behöver en veterinär bedöma behovet av hudbehandling. Att klippa bort tovor med sax kan skada huden under. Tovor hanteras före bad, eftersom de kan bli svårare att ta bort när de blir blöta.

Pälsvård av en hund som är svår att hantera kan ibland göras under sedering på en veterinärklinik. Behovet av behandlande bad varierar med hudsjukdomen och de individuella behoven.

Förebyggande

Regelbunden borstning tar bort lösa hårstrån och döda hudceller. Att kontrollera pälsen hjälper till att tidigt upptäcka parasiter och ömma hudområden. Borstar och kammar måste passa pälstypen. Hanteringen ska vara varsam, utan att dra hårt i tovor.

Borstning hjälper också till att fördela hudens naturliga oljor längs hårstråna.

Daglig borstning minskar mängden hår som hunden sväljer när den tvättar sig.

Använd schampo som är avsett för hundhud. Schampo för människor, även babyschampo, kan vara för starkt för en hunds hud. Skölj ur schampot ordentligt ur pälsen efter tvätten. Att skydda genetiskt hårlös hud mot solljus och mekaniska skador hjälper också till att förebygga skador.

Viktigt för hundägare

Anteckna när håravfallet började och hur området har förändrats. Notera om det kliar. Andra hälsoproblem hör också till sjukhistorien. Berätta om pälsen inte växer ut igen efter klippning.

Karelska björnhundar borstas varje dag under fällningen. Långa, silkeslena eller lockiga pälsar kan behöva borstas varje dag för att förhindra tovor. Korthåriga hundar kan behöva borstas mer sällan. Kontrollera särskilt armhålorna, ljumskarna och bakom öronen efter tovor.

Kvistar och kardborrar som fastnat i pälsen efter promenader kan irritera huden. Behovet av bad beror bland annat på pälstyp, livsstil och hudens hälsa. Att byta schampo ensamt löser inte håravfall som orsakas av en annan behandlingsbar sjukdom.

Slickande, tuggande, gnidande och rullande kan tyda på klåda även utan tydligt kliande. Berätta för veterinären om andra djur eller människor i hushållet kliar sig samtidigt. Tidigare behandlingar och deras effekt hjälper till att planera vidare utredningar.

Vanliga frågor

Hur skiljer jag normal fällning från alopeci?

Vid fällning faller gamla hårstrån av när nya växer. Tydliga kala fläckar eller kraftig glesning av pälsen tyder på onormalt håravfall. Utredningen omfattar också en bedömning av klåda och hudförändringar. Många raser med tjock underull fäller kraftigt två gånger om året.

Kan en hund tappa hår utan klåda?

Ja: alla orsaker till håravfall ger inte inflammation eller klåda. Låg ämnesomsättning kan hänga ihop med håravfall som inte kliar. Ärftlig hårlöshet kan också förekomma utan inflammation. Veterinären bedömer också hur håravfallet är fördelat och den allmänna hälsan.

Varför växer inte hundens päls ut igen efter nära klippning?

En del hundar med tjock päls får fördröjd återväxt efter klippning. Denna störning kan fördröja tillväxten i upp till två år. Långsam tillväxt kan också hänga ihop med låg ämnesomsättning, så orsaken utreds utifrån symtomen. Blodprover kan behövas för att utreda en hormonell orsak.

Kan jag tvätta hunden med schampo för människor?

Välj schampo som är avsett för hundhud. Människans och hundens hud skiljer sig i tjocklek och surhet. Även babyschampo kan vara för starkt för en hunds hud. En veterinär planerar behandlande bad vid hudsjukdom. Skölj ur schampot ordentligt ur pälsen efteråt.

Växer håret alltid ut igen?

Återhämtningen beror på orsaken till håravfallet. Återhämtningen av hud och päls under behandling av låg ämnesomsättning kan ta månader. Genetisk hårlöshet går inte alltid att bota. Vården inriktas då på att skydda huden och förebygga sekundära infektioner.