Huvudskada hos hund – symtom på hjärnskada och behandling

Översikt

En huvudskada betyder inte alltid en hjärnskada

Alla hundar med trauma mot huvudet får inte en hjärnskada. Bedömningen tar hänsyn till hjärnans funktion och inte bara till den skada som syns utanpå huvudet. Trauma kan ge både omedelbar skada och ytterligare skada som utvecklas senare. Det senare omfattar svullnad av hjärnvävnaden.

I ett stort nordamerikanskt traumaregister hade 341 av 3 599 skadade hundar, eller 9,5 %, en huvudskada. Siffran beskriver traumapatienter som togs till vård och inte risken för huvudskada hos alla hundar. Hjärnskada kan vara livshotande. En lindrig skada kan dock ge en god återhämtning.

Orsaker

Primär skada av en stöt

En stöt kan slita sönder hjärnvävnad och blodkärl och ge en hjärnkontusion. En benbit från en skallfraktur kan trycka på hjärnvävnaden. Ett genomträngande främmande föremål kan också skada strukturer inne i skallen. Följderna beror därför på mer än hur stort ett synligt sår på huvudet är.

Bland 50 patienter med hjärnskada som undersöktes med magnetkamera hade 20, eller 40 %, skadats i en trafikolycka. Ett angrepp av en annan hund låg bakom hos 9 hundar, eller 18 %. Ett fall orsakade också skada hos 9 hundar, eller 18 %. Ett föremål som träffade huvudet låg bakom hos 8 hundar, eller 16 %. En hästspark orsakade skada hos 4 hundar, eller 8 %.

Ytterligare skada som utvecklas senare

Sekundära förlopp kan börja inom minuter eller timmar efter den primära skadan. Lågt blodtryck minskar ett tillräckligt blodflöde till hjärnan. Syrebrist kan försämra syretillförseln till redan skadad hjärnvävnad. Lågt eller högt blodsocker och svåra rubbningar i salter och syra–basbalans kan också förvärra situationen.

Sekundär cellskada innebär att kalcium samlas inne i cellerna. Frisättning av den retande signalsubstansen glutamat bidrar också till skadeförloppet. Hjärnskada kan störa hjärnans förmåga att reglera sitt eget blodflöde. Blodflödet blir då mer beroende av blodtrycket i kroppen.

Riskfaktorer

En hund som ströver fritt utan tillsyn kan råka ut för en olycka. Trafik, fall från höjd och konfrontationer mellan hundar är därför relevanta faror. En skallfraktur och omfattande skada på hjärnvävnaden förknippas med sämre återhämtning när en hjärnskada väl har uppstått.

Hjärnskada drabbar både valpar och vuxna: medianåldern i studien med 50 hundar var 3 år. Åldern varierade från 2 månader till 12 år. Hundarna vägde 0,9–45 kg, så skadan var inte begränsad till hundar av en viss storlek. En lista över behandlade raser fastställer inte i sig någon rasbenägenhet.

Typiska symtom

Tecknen kan förändras med tiden, så det har också betydelse om ett tecken som först iakttogs blir värre. Du kan märka:

• Hunden är mer dämpad än vanligt eller reagerar annorlunda på omgivningen.
• Ett krampanfall eller upprepade krampanfall.
• Svårt att röra sig eller oförmåga att gå normalt.
• Olika stora pupiller eller en onormal reaktion på ljus.
• Ett sår på huvudet eller blödning från näsan, ett öra eller ett öga.
• En onormalt hög eller låg kroppstemperatur.

Hjärtfrekvensen kan också sjunka. En del patienter med hjärnskada blinkar inte normalt.

Bleka slemhinnor och kalla ben kan tyda på en samtidig svår cirkulationsstörning, chock.

Komplikationer och följder

Tryck och cirkulation inne i skallen

Skallen innehåller hjärnvävnad, blod och ryggmärgsvätska. Den stela skallen kan inte vidgas för att ge plats åt ökat innehåll. Extra volym från svullnad eller blödning kan därför höja trycket inne i skallen. Minskad cirkulation kan öka skadan på hjärnvävnaden.

Krampanfall och senare problem

Bland de 50 hundar som undersöktes med magnetkamera fick 36 % krampanfall efter skadan. Återkommande krampanfall, posttraumatisk epilepsi, utvecklades hos 5 hundar, eller 10 %. Den började efter i median 119 dagar, med en spridning på 0–427 dagar. Ett krampanfall som börjar senare kan alltså också hänga ihop med en tidigare skada.

Möjliga följder är bland annat bestående neurologiska bortfall. Svårigheter att äta kan ge undernäring. Dålig blinkning gör hornhinnan benägen att torka ut.

Krampanfall ökar hjärnans ämnesomsättningsbehov och kan därigenom förvärra en befintlig skada.

Undersökning hos veterinären

Först vitala funktioner och undersökning av hela hunden

Den första bedömningen använder en allmän och en neurologisk undersökning för att fastställa skadans svårighetsgrad och läge. Andning och cirkulation bedöms också, eftersom syrebrist och sjunkande blodtryck kan förvärra hjärnskadan. Blodsocker och salter kontrolleras för rubbningar som kan korrigeras. Att bara undersöka ett synligt sår på huvudet ger därför ingen fullständig bedömning.

Den neurologiska undersökningen omfattar vakenhet, rörelser, kroppsuppfattning, reflexer och kranialnervernas funktion. Fynden hjälper till att lokalisera problemet i nervsystemet. Undersökningen upprepas under övervakningen, eftersom neurologiska avvikelser kan förändras.

Poängsättning stöder övervakningen

Den modifierade Glasgow koma-skalan, MGCS, bedömer 3 områden: rörelser, hjärnstamsreflexer och medvetandegrad. Den totala poängen varierar från 3–18. En lägre poäng tyder på ett sämre neurologiskt tillstånd. Poängsättningen kan följa en patient med hjärnskada över tid.

Poängsystemet ATT (animal trauma triage) bedömer 6 områden: vävnadsgenomblödning, hjärtfunktion, andning, ögon- och hudskador, skelettet och nervsystemet.

Bilddiagnostik och prognos

Datortomografi eller magnetkamera kan utreda skador inne i skallen. Magnetkameraundersökning bedömer bland annat skadans utbredning, förskjutning av hjärnans mittlinje och skallfrakturer. Förskjutning av hjärnvävnad från sitt vanliga läge, inklämning, förknippades med sämre återhämtning. Bilddiagnostiken kompletterar alltså den kliniska undersökningen.

Magnetkameraundersökning kräver en cirkulation som är tillräckligt stabil för narkos. Behandlingen av de svårast skadade hundarna börjar därför med stöd för de vitala funktionerna.

Bland de 50 hundar som undersöktes med magnetkamera hade 66 % ett avvikande bildfynd. Normala bilder var alltså möjliga hos en hund som kliniskt bedömdes ha en hjärnskada.

Behandling

Säker transport

Håll en skadad hunds rörelser till ett minimum, särskilt om ryggmärgsskada också är möjlig. Ett styvt underlag kan hjälpa till att transportera en stor hund. Tryck inte in en liten hund genom en smal buröppning: öppna i stället toppen. Ordna transport så snabbt som möjligt enligt veterinärens råd.

Håll inte huvudet lägre än resten av kroppen, eftersom det kan öka trycket inne i skallen. Stöd för huvud och nacke övervägs särskilt om ryggmärgsskada är möjlig.

Ett tajt halsband undviks så att blodflödet genom halsvenerna inte hindras.

Att upprätthålla hjärnans syretillförsel och cirkulation

Ett centralt tidigt mål med behandlingen är att upprätthålla syretillförseln till hjärnvävnaden. Hunden kan behöva extra syrgas och i svåra fall respiratorbehandling. Lågt blodtryck korrigeras vid behov med vätska eller läkemedel som stöder blodtrycket. Vätskebehandlingen anpassas noggrant, eftersom för mycket vätska kan förvärra svullnaden i hjärnan. Hög kroppstemperatur undviks, eftersom den kan förvärra ämnesomsättningsrubbningarna vid hjärnskada.

Andningsvården undviker både för hög och för låg koldioxidhalt i blodet för att upprätthålla ett tillräckligt blodflöde till hjärnan. För kraftig sänkning av koldioxiden drar ihop hjärnans blodkärl och minskar flödet.

Hantering av trycket inne i skallen och tecknen

Hyperosmolär behandling kan sänka trycket inne i skallen genom att dra ut vätska ur hjärnvävnaden. Smärta lindras med läkemedel som veterinären väljer. Sedering kan användas vid behov för att minska ytterligare skada. Onödig hantering av nacken och tryck som hindrar blodets återflöde i venerna undviks.

Krampanfall som uppstår behandlas med läkemedel mot kramper. Förebyggande läkemedel mot kramper rekommenderas inte rutinmässigt för alla djurpatienter. Kortison har inte visat någon nytta vid akut hjärnskada. Det skiljer traumatisk hjärnskada från många inflammatoriska sjukdomar i nervsystemet.

Mannitol som används för att hantera trycket kan öka urinproduktionen och ge uttorkning.

Operation och stödjande åtgärder

Operation kan behövas till exempel vid en skallfraktur, ett genomträngande främmande föremål eller en blodansamling inne i skallen. En hund med svårigheter att äta kan först behöva en matningssond. Smörjning av ögon som blinkar dåligt kan ingå i vården. En patient som inte kan röra sig behöver också hygienvård så att urin och avföring inte blir kvar på huden.

Bedömning av återhämtningen

Vid en lindrig skada är prognosen gynnsam om den neurologiska funktionen inte försämras ytterligare under 48 timmars övervakning. Det är en bedömning under vården, inte ett skäl att vänta hemma på att tecknen ska bli värre. Hur stor återhämtningen blir kan bli tydligt först under flera dagar. Den fullständiga återhämtningen kan kanske inte bedömas förrän efter 6 månader eller ännu senare.

Förebyggande

Nära trafik, ha hunden i ett kort koppel fäst i ett välsittande halsband eller en sele. Kontrollera staketet runt en rastgård så att hunden inte kan ta sig ut på en närliggande väg. Reflexutrustning gör hunden mer synlig i mörker.

I bilen färdas hunden i en säkerhetssele på baksätet eller i en bur av lämplig storlek som är fastsatt i fordonets struktur. En krockkudde i framsätet som utlöses innebär risk för skada på en hund. Spänn inte fast hunden i bilen i halsbandet.

Välj buren i en storlek där hunden kan vila bekvämt utan onödigt mycket extra utrymme.

På promenader, föredra trottoarer och markerade övergångsställen framför trafikerade övergångar eller övergångar med dålig sikt.

Viktigt för hundägare

Uppgifter om händelsen och vården hemma

Berätta för kliniken när skadan inträffade och vilken typ av stöt eller olycka det gällde. Anteckna eventuella krampanfall och när de inträffade. Följ hemma särskilt medvetande, rörelser och krampanfall, eftersom de är tecken på hjärnskada. Ny försämring kräver akut bedömning av veterinär.

Kom överens med den behandlande veterinären om uppföljningsbesök och ökning av aktiviteten. Uppföljningen kan omfatta mätningar av blodtryck och blodsocker. Anteckna också ätande och blinkning, eftersom de kan behöva stöd. Rehabiliteringen bedöms utifrån hur funktionen utvecklas och inte bara utifrån hur ett sår på huvudet ser ut.

Närma dig en skadad hund försiktigt, eftersom stress i en akut situation kan få även en välbekant hund att bitas. Stoppa inte in handen i munnen på en hund som är vid medvetande.

Vanliga frågor

Kan en hunds tillstånd försämras efter en huvudskada?

Ja. Svullnad i hjärnan och andra sekundära skador kan utvecklas efter den primära skadan. Neurologiska tecken kan förändras med tiden. Sänkt medvetande, andningssvårigheter eller oförmåga att stå kräver akut vård. Vänta inte till nästa planerade uppföljning när en ny förändring uppstår.

Kan man bära en skadad hund?

Flytta hunden försiktigt och håll onödiga rörelser till ett minimum. Ett styvt underlag kan användas för att transportera en stor hund. Öppna toppen på en liten hunds transportbur så att den inte behöver tryckas in genom en smal öppning. Möjlig ryggmärgsskada tas med i beräkningen när transporten ordnas.

Får alla hundar med hjärnskada epilepsi?

Nej. Bland de 50 patienter med hjärnskada som undersöktes med magnetkamera fick 5, eller 10 %, återkommande krampanfall. Studien gällde patienter som var tillräckligt stabila för bilddiagnostik. Ett krampanfall som börjar senare efter skadan ska också rapporteras till den behandlande veterinären, eftersom epilepsi kan debutera med fördröjning.

Hur lång tid tar återhämtningen efter en hjärnskada?

Hur stor återhämtningen blir är inte alltid tydligt den första dagen och kan bli bättre avgränsat under flera dagar. Den slutliga funktionen kan bli tydlig först efter 6 månader eller längre. Hos en del hundar kan tecknen först förvärras innan förbättringen börjar. Återhämtningen bedöms därför vid upprepade uppföljningsbesök.

Behöver en huvudskada alltid opereras?

Operation är inte den enda behandlingen vid alla hjärnskador. Den första vården omfattar att upprätthålla hjärnans syretillförsel och cirkulation. Operation kan ändå behövas vid en skallfraktur, ett främmande föremål som tränger in i skallen eller en blodansamling. Veterinären bedömer behovet utifrån hundens tillstånd och fynden.