Kramper hos hund

Översikt

Epileptiska anfall och andra kramper

Under ett epileptiskt anfall aktiveras hjärnans nervceller kort, för mycket och samtidigt. Rörelser, medvetande eller beteende kan förändras. Kramper i hela kroppen är ett sätt det visar sig på.

En enstaka episod kan vara en reaktion på en tillfällig förgiftning eller ämnesomsättningsstörning. Epilepsi innebär en benägenhet att få minst två oprovocerade anfall med minst 24 timmars mellanrum.

I brittiska journaler från allmänpraktik antecknades minst ett krampanfall hos 0,82 % av hundarna under 2013. Ett första krampanfall registrerades hos 0,62 % det året.

Ett långvarigt krampanfall kallas status epilepticus när kramperna pågår efter fem minuter. Det omfattar också upprepade anfall utan att hunden återfår medvetandet mellan dem.

Rörelsetecknen vid ett kort anfall upphör oftast av sig själva, men återhämtningen kan ta tid. Vid serieanfall kan varje anfall upphöra av sig självt men komma tillbaka flera gånger under ett dygn.

Orsaker

Orsaker utanför hjärnan

Lågt blodsocker kan utlösa ett krampanfall. Elektrolytrubbningar kan också göra det. Störd leverfunktion kan ge reaktiva kramper. Förgiftning kan plötsligt förändra hjärnans funktion utan epilepsi.

Hjärnsjukdom och benägenhet för kramper

En tumör kan utlösa kramper genom att förändra funktionen i den omgivande vävnaden. Inflammation i hjärnan eller kärlsjukdom kan också ge kramper. En skallskada kan skada hjärnvävnaden och göra hunden benägen att få kramper. Om utredningen inte hittar någon annan orsak och anfallen kommer tillbaka kan idiopatisk epilepsi diagnostiseras.

I en grupp som behandlades för status epilepticus hade 28 hundar inflammatorisk hjärnsjukdom. Förgiftning misstänktes hos 16.

Produkter som innehåller xylitol är en möjlig exponering som utreds efter plötsliga kramper. Ämnesomsättningsstörningar i samband med njursjukdom kan göra hunden benägen att få reaktiva kramper. Svår överhettning kan i sig utlösa ett anfall.

Riskfaktorer

Idiopatisk epilepsi misstänks ofta när anfallen börjar mellan sex månader och sex års ålder. Ärftlig epilepsi kan omfatta flera gener tillsammans med miljöfaktorer. Debut tydligt utanför det vanliga åldersintervallet leder särskilt till utredning av andra orsaker. Brittiska journaler visade en oddskvot för kramper på 3,41 hos mops jämfört med labrador retriever. Medianåldern hos alla hundar med kramper i den brittiska populationen var 7,27 år.

Ärftlig epilepsi ger ofta de första anfallen vid ett till fem års ålder. Strukturell epilepsi börjar ofta senare än idiopatisk sjukdom. Okastrerade hanar hade en oddskvot på 1,47 jämfört med okastrerade tikar i den brittiska populationen.

Förgiftning är särskilt viktig att utreda efter tillgång till snigelgift eller kylarvätska. Status epilepticus var det första iakttagna anfallet hos 56 hundar i en uppföljning från ett djursjukhus.

Typiska symtom

Generaliserade anfall kan ge medvetslöshet.

• Stelhet innan rytmiska rörelser i benen.
• Spring- eller paddlande rörelser med benen.
• Kraftig dregling.
• Urinering under episoden.
• Upprepade ryckningar i ögonlock, läppar eller öron vid fokalt startande anfall.
• Ibland rytmiska käkrörelser som liknar tuggning.

Medvetandet kan finnas kvar vid fokalt startande anfall. Dessa kan sprida sig till generaliserade anfall. Enskilda krampepisoder varar ofta en till två minuter. Efteråt kan hundar vara rastlösa, förvirrade eller tillfälligt blinda.

Beteendet kan förändras innan kramperna börjar. Under återhämtningen kan hundar vandra rastlöst eller sova djupt. Hunger eller törst kan öka efteråt.

Vissa fokalt startande anfall drabbar bara ett ben på ena sidan. Generaliserade anfall kan börja under vila eller sömn. Förvirringen efter ett anfall kan vara i minuter till timmar.

Komplikationer och följder

Effekter av långvariga anfall

Långa kramper kan höja temperaturen farligt. Ständig muskelaktivitet kan bryta ned muskelceller. Frisatt myoglobin kan skada njurtubuli. Långvariga anfall kan ge syrebrist. Omkring 30 minuters fortsatt krampaktivitet kan ge bestående skador på hjärnceller.

I sällsynta fall samlas vätska i lungorna efter svåra eller ständiga kramper. Muskelskador kan göra urinen rödaktig genom myoglobin.

Återhämtning efter status epilepticus

Bland 124 hundar vid tre djursjukhus dog eller avlivades 29,8 % under inläggningen för status epilepticus. Uppgifter om återfall fanns för 74 av 87 utskrivna hundar. Status epilepticus kom tillbaka hos 20, eller 27 %, av de uppföljda. Medianuppföljningen för återfall var nio månader. Hälften av återfallen inträffade inom två månader efter utskrivningen. Tidigare läkemedelsresistent epilepsi hängde ihop med större sannolikhet för återfall.

Undersökning hos veterinären

Att fastställa vad episoden var

Uppgifter om debut, varaktighet och återhämtning hjälper till att fastställa ett epileptiskt anfall. En film kan visa om ryckningarna började i ett ben eller på ena sidan av ansiktet. Svimning kan likna kramper, eftersom muskelryckningar kan förekomma. Återhämtningen efter svimning går oftast snabbt, medan förvirring kan följa efter kramper. Kollaps vid ansträngning eller hosta leder också till utredning av svimning orsakad av hjärtat.

Fall kan också spegla vestibulär sjukdom med sned huvudhållning och ofrivilliga ögonrörelser. Episodiska rörelsestörningar kan ge ofrivilliga sammandragningar som liknar fokala anfall. Om svimning misstänks kan veterinären leta efter rytmrubbning, blåsljud eller onormal puls.

Blodprover och utredning av hjärnan

Akut test av blodsockret kan påvisa låga värden som behöver rättas till direkt. Blodprover bedömer också elektrolyter och leverfunktion. Neurologisk undersökning hjälper till att lokalisera en möjlig skada. Magnetkamera kan utreda misstänkta strukturella orsaker. Undersökning av ryggmärgsvätska kan utreda tillstånd som inflammatorisk hjärnsjukdom. EEG kan påvisa onormal elektrisk aktivitet i samband med anfall.

Video-EEG används vid specialistutredningar av epilepsi hos hund.

Urinprov kan vara en del av grundutredningen av orsaker i ämnesomsättningen. EEG finns inte överallt, så bedömningen bygger ofta på ägarens berättelse och film.

Behandling

Behandling av ett långvarigt krampanfall

Akutvården börjar med att stabilisera de vitala funktionerna och stoppa pågående krampaktivitet. Ett snabbverkande krampdämpande läkemedel som en bensodiazepin syftar till att stoppa status epilepticus. Kramper som kvarstår trots krampdämpande läkemedel kan kräva narkos. Temperatur och syresättning följs, eftersom långvariga kramper kan störa båda. Kramper av lågt blodsocker kräver också att den utlösande faktorn rättas till.

Levetiracetam kan ge ytterligare behandling på djursjukhus vid sidan av det snabba förstahandsläkemedlet. Elektrolytrubbningar kan rättas till medan de krampdämpande läkemedlen verkar. Mediantiden på djursjukhus för status epilepticus i den brittiska uppföljningen av 124 hundar var tre dagar.

Uppföljning och långvarig medicinering

Långvariga krampdämpande läkemedel syftar till att minska anfallens frekvens och svårighetsgrad. Behovet bedöms individuellt: alla korta enstaka anfall kräver inte fortlöpande medicinering. Brittiska journaler från allmänpraktik visade att inget krampdämpande läkemedel sattes in vid det första registrerade anfallet hos 1 960 av 2 834 hundar, eller 69,2 %. En del hundar kan få akutläkemedel att ge hemma.

Uppföljningen av epilepsi går igenom anfallsdagböcker och hur effektiv behandlingen är. Den bedömer också biverkningar.

Den långsiktiga planeringen väger kontrollen av anfallen mot läkemedlens biverkningar.

Förebyggande

Håll läkemedel för människor utom räckhåll, eftersom vissa kan ge kramper om de sväljs. Att behandla en bakomliggande ämnesomsättningsstörning kan till exempel förhindra nya reaktiva kramper. Vid epilepsi, försök undvika kända individuella utlösande faktorer.

Plötsliga ändringar av ordinerade fortlöpande krampdämpande läkemedel kan utlösa anfall. Konsekvent användning enligt ordination hjälper till att behålla kontrollen.

Förvara tuggummi och godis som innehåller xylitol i ett stängt skåp, eftersom intag kan ge kramper.

Viktigt för hundägare

Ta tid på när episoden börjar och när kramperna upphör. Flytta föremål i närheten som kan orsaka skador. Förhindra fall nedför trappor om det är säkert. Filma bara när du säkerställt att hunden och människorna är säkra. Låt hunden vila lugnt efteråt. Erbjud vatten först när sväljningen är normal. Anteckna också beteendet före anfallet och hur snabbt hunden återhämtade sig.

Håll barn och andra husdjur borta under kramperna. Ring en akutmottagning om din vanliga klinik är stängd och omedelbar vård behövs.

Berätta för veterinären vilka läkemedel hunden får och när de senast gavs.

Kontrollera ämnen som kan förgifta hundar.

Vanliga frågor

Vad ska jag göra vid ett första krampanfall?

Gör omgivningen säker och ta tid på anfallet. Kontakta veterinär direkt även om hunden återhämtar sig snabbt. Blodprover och neurologisk undersökning kan behövas för att till exempel påvisa förgiftning eller leversjukdom.

Hur skiljer jag ett krampanfall från en svimning?

Svimning kan också ge muskelryckningar, så ryckningar ensamma visar inte orsaken. Hundar återhämtar sig oftast snabbt efter en svimning. En film som tagits på ett säkert sätt kan hjälpa, och hjärtats funktion kan också utredas.

Kan en hund svälja tungan under ett krampanfall?

Nej. Stoppa inte in händerna i munnen, eftersom kramper i käken kan ge ofrivilliga bett. Ta bort föremål i närheten för att skydda mot skador.

Kan ett krampanfall upphöra av sig självt?

En enskild episod kan upphöra av sig själv inom en till två minuter. Sök akutvård direkt om kramperna når fem minuter. Akutvård behövs också om ett nytt anfall börjar innan hunden har återfått medvetandet.

Betyder ett krampanfall epilepsi?

Ett enstaka krampanfall kan bero på en tillfällig ämnesomsättningsstörning eller förgiftning. Epilepsi innebär återkommande anfall utan en sådan omedelbar utlösande faktor. Utredningen letar efter andra behandlingsbara orsaker.