Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten får något av följande tecken:
- kisar kraftigt eller håller ögat helt stängt;
- gnider eller kliar mot ögat och verkar ha ont;
- får en snabbt tilltagande grå eller grumlig hornhinna;
- får rikligt, särskilt gult eller slemmigt, sekret;
- visar tecken på plötslig synförlust;
- får en pupill som är onormalt stor och inte reagerar på ljus.
Allmänt om tillståndet
Hornhinnan är ögats genomskinliga yttre hinna som bryter ljuset. Att den saknar blodkärl bidrar till att den är klar. Vid långvarig irritation eller skada stimulerar kroppen dock kärl att växa in i hornhinnan för att föra fram syre och näring. Det kallas neovaskularisering.
Även om kärlen tillfälligt hjälper den inflammerade eller skadade vävnaden att läka, kan de göra hornhinnan mindre genomskinlig och försämra synen. Kärlinväxt är därför ett tecken på skada eller inflammation, även när läkningen pågår.
Efter en ny hornhinneskada kan kärl börja synas efter omkring 4 dagar. De växer ungefär 1 mm per dygn, med en övre tillväxthastighet på omkring 1–2 mm under 24 timmar. Sår kan alltså vara smärtsamma innan nytillkomna kärl blivit synliga.
Kärl kan ligga ytligt eller djupare i hornhinnan. Ytliga kärl brukar förgrena sig som små träd, medan djupare kärl ofta är rakare och mer parallella. Mönstret hjälper veterinären att lokalisera inflammationen.
Orsaker
- Kronisk keratit (hornhinneinflammation).
- Hornhinnesår (efter skada, infektion eller virus).
- Virusinfektioner (felint herpesvirus är en av de viktigaste orsakerna).
- Mekaniska skador (rivsår, främmande föremål).
- Torra ögon, keratokonjunktivitis sicca (för lite tårvätska).
- Tumörer och andra utväxter på ögats yta.
- Kemiska frätskador eller irritation.
En särskild form är eosinofil keratit. Då finns inflammationsceller av typen eosinofiler i hornhinnan. Nya kärl vid hornhinnans kant kan följas av en upphöjd vit, grå eller rosa beläggning. Förändringarna kan sprida sig över ögats yta och irritera när katten blinkar.
Herpesvirus kan finnas kvar i kroppen efter infektionen och ibland ge återkommande ögonbesvär. Stress kan bidra till ny virusutsöndring. Mekaniskt skav från ett inåtvänt ögonlock eller ett främmande föremål behöver också upptäckas, eftersom irritationen annars fortsätter.
Riskfaktorer
- kroniska virusinfektioner (särskilt felint herpesvirus);
- ögonskador hos utekatter och katter som slåss;
- medfödda eller förvärvade fel på ögonlocken (till exempel inåtvänt ögonlock);
- ögonsjukdomar som inte behandlas i tid.
Det finns begränsat med säkra uppgifter om hur mycket varje enskild riskfaktor ökar risken för kärlinväxt hos katt.
Vanliga symtom
- synliga röda blodkärl som växer in i hornhinnan;
- grumlig hornhinna som förlorar sin genomskinlighet;
- tårflöde;
- ljuskänslighet (katten undviker starkt ljus eller kisar);
- vid sår – blefarospasm (katten kisar), sekret;
- nedsatt syn, ända till synförlust vid svår eller långvarig neovaskularisering och bakomliggande sjukdom.
Kärlen sträcker sig in över den klara hinnan framför iris och pupillen. Rodnad bara i bindhinnan runt ögat kan ha andra orsaker. Ett rött och smärtande öga behöver undersökas även när ägaren inte kan avgöra exakt var kärlen ligger.
Komplikationer och följder
- bestående synnedsättning på grund av grumlig hornhinna;
- kronisk smärta vid sår och inflammationer;
- ärrbildning på hornhinnan;
- blindhet vid svåra kroniska former.
Ärr, svullnad och ibland pigment kan tillsammans med kärlen minska genomskinligheten. Hur stor del av hornhinnan som påverkas och om förändringen ligger framför pupillen har betydelse för synen. Ett litet perifert ärr behöver inte ge samma synproblem som en omfattande central grumling.
Diagnos hos veterinären
- ögonundersökning med spaltlampa;
- fluoresceinfärgning för att hitta hornhinnesår;
- tonometri (mätning av ögontrycket) för att bedöma glaukom eller uveit;
- cellprov eller bakterieodling vid misstanke om infektion;
- Schirmers test för att mäta tårproduktionen.
Spaltlampan ger en smal ljusstråle och förstoring så att förändringarnas djup kan bedömas. Veterinären granskar kärlens förgrening, blodfyllnad och samband med grumling eller sår. Ögonlock, tårproduktion och tidigare ögonsjukdomar kan förklara varför irritationen blivit långvarig. Vid djup kärlinväxt kan även inflammation inne i ögat behöva utredas, eftersom sådana kärl kan höra samman med uveit eller glaukom.
Vid misstänkt eosinofil keratit undersöks ett ytligt cellprov i mikroskop för att leta efter eosinofiler och andra inflammationsceller. En upphöjd vit beläggning behöver skiljas från bland annat ett infekterat sår eller annan vävnadsförändring.
Fluoresceinfärgning är viktig innan behandlingen väljs. Färgen fäster på en skadad hornhinneyta, medan ett läkt ärr inte tar upp färgen. Vid misstanke om herpes kan svabbprov analyseras, men virusutsöndringen är periodisk och ett negativt prov utesluter inte bärarskap.
Behandling
Behandlingen syftar till att ta bort orsaken till kärlinväxten:
- virushämmande läkemedel vid herpesvirusinfektion;
- antibiotika eller svampdödande medel vid infekterade sår;
- inflammationsdämpande läkemedel (kortison eller NSAID enligt veterinärens ordination; kortison först när hornhinnesår har uteslutits eller läkt);
- hornhinneskyddande medel och konstgjorda tårar;
- kirurgi vid djupa sår (hornhinnetransplantation, bindhinnelambå).
Vid eosinofil keratit används ofta lokal inflammationsdämpande behandling och regelbundna återbesök. Ett skavande ögonlock eller främmande föremål kan behöva åtgärdas för att läkningen ska fortsätta.
Tidig behandling ökar chansen att hornhinnan blir klar igen och att synen bevaras. Ärr och andra kvarstående förändringar kan begränsa hur mycket synen återhämtas.
Uppföljning och kvarvarande kärl
När inflammationen avtar kan blodflödet i kärlen minska. Tunna, tomma kärlstråk kan ändå finnas kvar efter en tidigare skada. Väl blodfyllda kärl tillsammans med nya grumlingar eller smärta talar mer för fortsatt aktivitet. Vid återbesök bedöms därför också vävnaden runt kärlen och eventuell kvarstående färgupptagning i ett sår.
En katt som kliar mot ett hornhinnesår kan behöva skyddskrage. Ge ordinerade ögonläkemedel med god handhygien och utan att tubens eller flaskans spets nuddar ögat. Dokumentera vilka preparat som givits för att minska risken för sammanblandning. Mer smärta, sekret eller grumling under behandlingen är skäl att kontakta veterinären på nytt.
Förebyggande
- behandla ögoninfektioner i tid;
- skydda kattens ögon mot skador (särskilt hos utekatter);
- vaccination mot herpesvirus och annan kattsnuva;
- regelbundna ögonundersökningar vid kroniska ögonsjukdomar.
Vaccination lindrar symtomen vid herpesinfektion, men vaccinerade katter kan fortfarande smittas och sprida virus. Katter med återkommande ögonbesvär behöver även få lokala orsaker som skav och torr ögonyta bedömda.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Neovaskularisering av hornhinnan är ingen egen sjukdom utan ett symtom på inflammation eller skada i ögat. Nya blodkärl på hornhinnan kräver ett veterinärbesök, vid behov hos ögonspecialist. Behandling i tid hjälper till att bevara kattens syn och förebygga svåra komplikationer.
Berätta om tidigare sår, herpesbesvär och använda ögondroppar. Beskriv när rodnaden eller grumlingen först syntes och om katten har börjat kisa eller gnida ögat. Använd inte överblivna ögonläkemedel utan en aktuell bedömning av hornhinnan.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är kärlinväxt en egen ögonsjukdom?
Nej, det är en reaktion på skada, irritation eller inflammation. Veterinären behöver hitta orsaken, till exempel ett sår, herpesrelaterad keratit, torr ögonyta eller felställning av ögonlocket.
Betyder röda kärl att katten håller på att bli blind?
Synpåverkan beror på hur utbredd förändringen är och vilken sjukdom som ligger bakom. Kärl tillsammans med ärr eller kraftig grumling kan försämra synen, men alla kärlförändringar leder inte till blindhet.
Försvinner kärlen när ögat läker?
Blodflödet kan minska när inflammationen går tillbaka, men tunna kärlstråk och ärr kan bli kvar. Veterinären skiljer sådana restförändringar från nya, blodfyllda kärl och tecken på aktiv inflammation.
Kan jag ge kortisondroppar mot rodnaden?
Bara efter veterinärens bedömning och ordination. Ett öppet hornhinnesår kan försämras av kortison. Därför måste hornhinnans yta kontrolleras innan en sådan behandling påbörjas eller återupptas.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Observations in Ophthalmology: Corneal Opacities in Dogs & Cats, Today’s Veterinary Practice, läst 2026-11-05.
- Clinical signs of corneal lesions in dog and cat, Hellenic Journal of Companion Animal Medicine, läst 2026-11-05.
- Eosinophilic Keratitis in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Disorders of the Cornea in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- För djurägare: projekt om hornhinnesår, Sveriges lantbruksuniversitet, läst 2026-11-05.
- Ögonutredning katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Felint herpesvirus (FHV-1), Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Corneal Ulcers in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
