Fipronil och andra loppmedel: vad som verkligen är farligt för katter

Fipronil är ett av de vanligaste ämnena i droppar och sprayer mot loppor och fästingar. Det finns i preparat som är godkända just för katter, och när det används enligt bipacksedeln, efter ålder och vikt, har det en bred säkerhetsmarginal. Katter är inte generellt ”särskilt känsliga för fipronil” på samma sätt som för permetrin. Samtidigt kan felanvändning och biverkningar förekomma även med ett kattgodkänt medel.

Viktigt: fipronil får inte användas på kaniner – hos dem kan det ge svåra och dödliga reaktioner. Loppmedel för katter och hundar ska inte användas på kaniner.

Fipronil påverkar kloridkanaler som deltar i nervcellernas hämmande signalering. Vid förgiftning kan nervsystemet därför bli överaktivt. Många rapporterade förgiftningar hos hund och katt följer på att djuret har slickat i sig produkten eller fått i sig den på annat sätt. Hudbehandling och nedsväljning ger olika exponering.

Ett hundpreparat kan innehålla både fipronil och permetrin. Att känna igen ordet fipronil räcker därför inte när förpackningen kontrolleras: djurslag och samtliga verksamma ämnen måste stämma. En hundpipett ska inte delas upp på eget initiativ för att användas till katten.

För ett kattgodkänt fipronilmedel har misstänkta reaktioner rapporterats hos färre än 1 djur per 10 000 som behandlas. De klassas som mycket sällsynta och kan omfatta:

• rodnad, klåda eller förändrad päls där medlet applicerats;
• dregling och fradga runt munnen om katten har slickat på stället, bland annat på grund av bärarsubstansen;
• kräkningar och slöhet.

Neurologiska tecken har också rapporterats som biverkningar och ska bedömas av veterinär. Darrningar eller kramper ska tas på allvar även när någon kraftig överdos inte är känd.

Kortvarig salivering efter att katten slickat på appliceringsstället kan skilja sig från en allvarlig nervpåverkan, men ihållande eller tilltagande besvär behöver bedömas. Produktnamn, tidpunkt och hur katten fick i sig medlet hjälper veterinären att skilja en lokal reaktion från förgiftning eller annan sjukdom.

• Vissa spot-on-medel och andra loppmedel för hundar innehåller permetrin, ibland tillsammans med fipronil. För katter kan detta vara livsfarligt eftersom de har svårt att snabbt bryta ner ämnet.
• Tecken på permetrinförgiftning kan komma efter minuter eller timmar, men ibland dröja upp till 72 timmar: muskelryckningar, darrningar, kramper, dregling, ostadig gång och förhöjd kroppstemperatur.
• Katten kan förgiftas genom att slicka på en hund som nyss har behandlats.

Även nära kroppskontakt eller att djuren sover intill varandra kan innebära exponering efter hundens behandling. För hundpreparat med fipronil och permetrin ska djuren hållas åtskilda tills appliceringsstället är torrt, och katten får inte slicka på det behandlade området. Följ alltid den aktuella produktens skyddsanvisningar.

Permetrin och andra pyretroider kan även förekomma i insektsmedel för hem och trädgård. Sådana produkter ska inte appliceras på katten. Risken påverkas av ämne, koncentration och övriga ingredienser; en låg koncentration gör inte en produkt avsedd för omgivningen till ett kattläkemedel. Se även ämnen som kan vara giftiga.

1. Köp bara preparat som är märkta ”för katt” och med dos efter din katts vikt.
2. Applicera enligt bipacksedeln på ett ställe där katten inte når med tungan; inte på skadad hud.
3. Om du har flera djur hemma, håll isär dem tills medlet har torkat, så att de inte slickar varandra.
4. Om du har en hund som behandlas med ett medel med permetrin, fråga veterinären om ett säkrare alternativ för hunden eller håll katten borta enligt produktens skyddsanvisningar. Katten får inte slicka på hundens behandlade område.
5. Behandla inte kattungar som är yngre än vad bipacksedeln anger, och inte sjuka eller försvagade djur, utan att rådfråga veterinären.

Åldersgränsen beror på produkten. För vissa spot-on-preparat med fipronil ska kattungar under 8 veckor inte behandlas. Kontrollera även viktgränsen. Kombinera inte olika lopp- eller fästingmedel utan att kontrollera att kombinationen passar katten, eftersom alla produkter inte är avsedda att användas tillsammans.

Förvara förpackningen så att det går att kontrollera innehållet även efter användningen. Hundens och kattens produkter behöver kunna skiljas åt före appliceringen. Ett medel för en liten hund är fortfarande ett hundpreparat.

• Om katten har fått ett medel för hundar, eller om du inte är säker på vad medlet innehåller – kontakta veterinär direkt. Om katten är vaken och stabil kan preparatet tvättas bort med ljummet, inte varmt, vatten och lite milt diskmedel efter råd om hanteringen. Torka katten, undvik nedkylning och åk till veterinären. Ta med förpackningen.
• Om katten får darrningar, kramper, andningssvårigheter eller kraftig påverkan behövs akut veterinärvård. Försök inte genomföra ett bad på en katt som krampar eller är instabil.
• Ge inga läkemedel ”mot förgiftning” och framkalla inte kräkning själv.

Vatten som är för varmt kan öka upptaget genom huden, medan nedkylning kan förvärra pyretroidförgiftning. På djursjukhus stabiliseras katten före bad om den har svåra symtom. Att framkalla kräkning vid kramper eller nedsatt sväljförmåga kan medföra att maginnehåll hamnar i lungorna.