Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten har något av följande:
- ansträngd andning eller andning med öppen mun;
- svårt att svälja eller att få i sig mat och vatten;
- kollaps eller uttalad svaghet;
- blåaktigt eller mycket blekt tandkött;
- snabbt ökande, smärtsam svullnad tillsammans med feber och tydlig slöhet.
En ny knöl utan allmänpåverkan behöver också undersökas, men hur bråttom det är avgörs av kattens övriga symtom och hur snabbt förändringen växer.
Allmänt om tillståndet
Lymfadenit beskriver en inflammation, vars bakomliggande orsak behöver hittas. Den hänger ofta ihop med bakterie-, virus-, parasit- eller svampinfektioner, men kan också förekomma vid autoimmuna sjukdomar och tumörer. Inflammationen kan vara akut eller kronisk och drabba en eller flera lymfkörtlar. Efter läget talar man bland annat om lymfadenit under käken, på halsen, i ljumsken och i knävecket.
Lymfknuta är ett annat ord för lymfkörtel. Den filtrerar vätska som kommer från vävnaderna och samlar celler som deltar i immunförsvaret. När dessa celler aktiveras och blir fler kan knutan växa. Förstoring kallas lymfadenopati och kan bero på en reaktion på inflammation i närheten, inflammation inne i själva knutan eller tumörceller. Skillnaden avgörs genom undersökning och provtagning.
Orsaker
Viktiga orsaker till lymfadenit och andra förstoringar av lymfkörtlar hos katter är:
- Bakterieinfektioner (bölder, sårinfektioner, pyodermi).
- Virussjukdomar (felin leukemi FeLV, immunbristvirus FIV, calicivirus).
- Parasit- och svampsjukdomar (toxoplasmos, kryptokockos med flera).
- Rubbningar i immunförsvaret (autoimmuna sjukdomar).
- Tumörer (lymfom, metastaser).
En reaktion i en knuta kan höra ihop med en infektion eller skada i området som den tar emot lymfa från. Vid flera förstorade knutor i skilda kroppsdelar undersöks även möjligheten till en mer utbredd process. Både lokal och generell förstoring kan ha flera olika orsaker.
Bland 72 katter med neutrofil eller pyogranulomatös lymfadenit vid ett brittiskt specialistdjursjukhus hade 25 katter felin infektiös peritonit, FIP, motsvarande 35 %. Tumörsjukdom förekom hos 11 katter, 15 %. Hos samtliga katter i gruppen hade inflammationen bekräftats med cellprov eller vävnadsprov.
Riskfaktorer
- Katter som går fritt ute (mer kontakt med smitta).
- Katter med försvagat immunförsvar.
- Katter med FeLV eller FIV.
- Unga katter som leker vilt och lätt skadar sig.
- Katter från katthem och uppfödningar, där infektioner kan spridas lättare.
Det finns begränsat med kattdata om hur varje enskild faktor påverkar risken för just lymfadenit, särskilt om vild lek som självständig riskfaktor. Vid FIV påverkas immunförsvaret, och bett är en viktig smittväg för viruset. Sår och slagsmål är därför relevanta uppgifter i sjukdomshistorien.
Vanliga symtom
- Förstorade lymfkörtlar som kan kännas som knölar under huden.
- Ömhet vid beröring.
- Feber.
- Slöhet, sämre aptit.
- Vid lokala infektioner svullnad och inflammation i området.
- Vid sjukdomar i hela kroppen flera förstorade körtlar och allmän avmagring.
En förändring kan upptäckas när du klappar katten, men även under en hälsokontroll utan att du har märkt en knöl. Djupt belägna lymfknutor i bröstkorg och buk syns inte utifrån. En förstorad knuta bakom svalget kan ge sväljsvårigheter. Förändringar i bröstkorgen kan påverka andningen, bland annat om vätska samlas runt lungorna.
Komplikationer och följder
Lymfadenit kan, beroende på orsaken, leda till:
- varbildning och bölder;
- att infektionen sprids i kroppen (sepsis);
- kronisk inflammation;
- komplikationer av grundsjukdomen (till exempel virusinfektioner eller tumörer).
Följderna styrs av vilken process som finns i knutan och om andra organ är drabbade. En lokal varig infektion kräver annan behandling än en immunmedierad inflammation eller en tumör. Storleken på knutan räcker därför inte för att avgöra hur allvarlig sjukdomen är eller vilken behandling katten behöver.
Diagnos hos veterinären
För att ställa diagnos används:
- klinisk undersökning och palpation av lymfkörtlarna;
- blodstatus och biokemiska blodprover;
- cellprov eller biopsi från lymfkörteln för att undersöka inflammationsceller och tumörförändringar;
- PCR och serologiska tester för virus- och parasitinfektioner;
- ultraljud och röntgen vid misstanke om sjukdom i hela kroppen.
Cellprov och vävnadsprov
Vid finnålsaspirat tar veterinären ut celler genom en tunn kanyl. Provet undersöks i mikroskop, så kallad cytologi. Det kan ofta tas på en lugn, vaken katt. Cellernas utseende hjälper till att skilja en reaktiv knuta från olika inflammationsmönster och tumörförändringar.
Neutrofiler och makrofager är olika slags försvarsceller. En varig, neutrofil inflammation och en pyogranulomatös inflammation, där även makrofager deltar, leder till olika listor över möjliga orsaker. Vid varig inflammation kan material odlas för att påvisa bakterier och vägleda behandlingen.
Ett cellprov med få celler, mycket blod eller söndertrasade celler kan vara svårt att tolka. Då kan ett nytt prov eller en biopsi behövas. Biopsin visar även vävnadens uppbyggnad och kräver vanligen lugnande medel eller narkos. Veterinären väljer metod utifrån knutans läge och vilka frågor provet behöver besvara.
Att hitta grundsjukdomen
Vid generell förstoring kan prov för FeLV och FIV ingå. För FIV används ofta antikroppstest i blod. Infektionsprover väljs efter symtom och övriga fynd. Ultraljud och röntgen hjälper till att hitta inre knutor och förändringar i andra organ, exempelvis lever eller mjälte.
Behandling och återhämtning
Behandlingen riktas mot den påvisade orsaken. En bakteriell infektion kan kräva antibiotika, och en böld kan behöva tömmas och spolas. Finns ett sår eller främmande föremål som driver infektionen behöver även det åtgärdas. Smärtlindring och tillräckligt med mat och vätska är viktiga när katten har ont eller äter dåligt.
I utvalda fall med steril, immunmedierad lymfadenit kan inflammationsdämpande eller immundämpande behandling bli aktuell efter att andra orsaker har utretts. Kortison bör inte sättas in enbart för att krympa en oförklarad knuta. Vid tumörsjukdom kan kirurgi, cytostatika eller annan behandling behövas beroende på diagnosen.
Uppföljningen omfattar både knutorna och kattens allmäntillstånd. Aptit, vikt, feber och nya svullnader kan visa om sjukdomsförloppet förändras. Efter behandling av en böld behöver ökande vätskning eller utebliven förbättring följas upp. En växande knuta eller återkommande sjukdomstecken kan motivera nya prover.
Förebyggande
- Behandla infektioner i tid.
- Vaccinera mot relevanta virussjukdomar utifrån kattens behov.
- Anpassa förebyggande parasitbehandling efter smittrisk.
- God hygien och så lite stress som möjligt.
- Regelbundna hälsokontroller hos veterinären, särskilt för katter i riskgrupperna.
Eftersom lymfadenit kan ha många orsaker finns ingen åtgärd som förebygger alla former. Att begränsa slagsmål och bettskador minskar en viktig kontaktväg för FIV. Vaccination och parasitåtgärder behöver anpassas till kattens levnadssätt och vilka infektioner den riskerar att utsättas för.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Lymfadenit är en signal om att det pågår en inflammation eller annan sjukdomsprocess i kroppen. Förstorade lymfkörtlar behöver utredas, eftersom orsaken kan vara allt från en lindrig lokal infektion till allvarliga sjukdomar som felin leukemi eller lymfom. Ju tidigare du kontaktar veterinären, desto tidigare kan orsaken hittas och behandlingen börja.
Anteckna när knölen upptäcktes och om den växer eller gör ont. Berätta om sår, slagsmål, munbesvär, feber eller viktminskning. Om provtagning planeras kan du fråga vilken metod som används och vilken eftervård som behövs. Ett cellprov och ett kirurgiskt vävnadsprov ger olika information och innebär olika ingrepp.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Betyder en förstorad lymfkörtel att katten har cancer?
En förstorad knuta kan bero på infektion, en immunreaktion, inflammation eller tumörsjukdom. Veterinären behöver bedöma katten och ofta ta cellprov eller vävnadsprov för att kunna skilja orsakerna åt.
Är lymfadenit smittsamt mellan katter?
Själva inflammationen är ingen smitta. Vissa bakomliggande infektioner kan däremot överföras mellan katter. Därför beror råd om kontakt med andra djur på vilken infektion som har påvisats eller misstänks.
Måste katten sövas för ett prov från lymfkörteln?
Ett finnålsaspirat kan ofta tas när katten är vaken och lugn. För en biopsi behövs vanligen sedering eller narkos, eftersom en vävnadsbit eller hela knutan tas ut.
Kan katten behöva antibiotika mot förstorade lymfkörtlar?
Antibiotika kan behövas om en bakteriell infektion orsakar inflammationen. Andra orsaker kräver annan behandling. Ett cellprov och ibland bakterieodling hjälper veterinären att avgöra om antibiotika är lämpligt för katten.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Diagnosis of pyogranulomatous and neutrophilic lymphadenitis in 72 cats presenting to a referral hospital: with a focus on nine cats with steroid-responsive lymphadenitis, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-06.
- Hematology and Immune-Related Disorders: Lymphadenopathy, The Cat, Elsevier Saunders, läst 2026-11-06.
- Utredning av cancer och tumörsjukdomar katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Feline immunodeficiency virus (FIV), Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-06.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Lymphoma, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Small Animal Lymph Node Cytology, Today’s Veterinary Practice, läst 2026-11-06.
- Abscesses in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-06.
