Malasseziadermatit och otit hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Behandlingen riktas både mot jästsvampen och mot den sjukdom som gjort huden eller örat mottagligt. Lokal svampbehandling av huden kan räcka eftersom jästen finns ytligt. Preparatet måste passa kattens hud och det drabbade området. Vid mer utbredda besvär eller när lokal behandling inte fungerar kan veterinären överväga svampmedicin som verkar i hela kroppen.

Öronläkemedel kan innehålla svampdödande ämnen tillsammans med medel mot bakterier och inflammation. Valet styrs av undersökning och provfynd. Vax och sekret kan hindra läkemedlet från att komma åt huden, och en smärtsam hörselgång kan behöva rengöras under narkos. Vid skadad trumhinna kan vissa örondroppar skada innerörat.

Skötsel hemma

Använd de rengöringsmedel och läkemedel som ordinerats för just katten. Bomullspinnar ska inte föras ned i hörselgången. Om behandlingen orsakar starkt obehag behöver örat undersökas igen. En krage kan behövas för att förhindra att katten river sönder huden runt öronen.

Gamla antibiotikadroppar från en tidigare behandling ska inte återanvändas på eget initiativ. De kan vara olämpliga för den aktuella inflammationen. Att katten slutat klia sig räcker inte för att avgöra att infektionen är borta; återbesök behövs innan behandlingen avslutas.

Återfall och prognos

Uppföljningen omfattar både hur huden ser ut och om jästmängden har minskat i nya prov. Om grundorsaken kvarstår kan besvären återkomma även efter att den aktuella överväxten behandlats.

Prognosen beror också på örats djupare delar. Långvarig inflammation kan ge bestående skador och kräva kirurgi när medicinsk behandling inte räcker. Den operationen behandlar det svårt skadade örat; den bakomliggande hudsjukdomen kan fortfarande behöva egen behandling.