Hjärta och blodkärl

Perikardiell effusion hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Perikardiell effusion hos katter innebär att vätska ansamlas onormalt i hjärtsäcken (perikardiet), säcken som omger hjärtat. Om trycket blir tillräckligt högt trycks hjärtat ihop (tamponad), vilket stör dess fyllnad och cirkulationen. Tamponad är ett farligt tillstånd som kräver snabb diagnos och behandling. En mindre vätskeansamling behöver inte ge tamponad.

7 min läsningKällor
Perikardiell effusion hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten visar något av följande:

  • andas med öppen mun eller arbetar tydligt med buken för att få luft;
  • kollapsar eller svimmar;
  • blir mycket svag och inte orkar resa sig;
  • får blågrå tunga eller slemhinnor;
  • får plötsligt ont i bakbenen och inte kan använda dem.

Håll katten lugn under transporten. Vid påtagliga andningsbesvär kan syrgas och övervakning på sjukhus behövas innan en fullständig hjärtutredning genomförs.

Allmänt om tillståndet

Normalt finns en liten mängd vätska mellan hjärtsäckens blad, som gör att hjärtat kan glida när det drar ihop sig. Vid inflammation, skador, tumörer eller andra sjukdomar ökar mängden. Vid tamponad hindrar den ansamlade vätskan hjärtat från att fyllas normalt med blod, minskar hjärtats minutvolym och kan leda till kollaps. Minutvolym är den mängd blod hjärtat pumpar ut under en minut.

Hur snabbt vätskan tillkommer har betydelse. Vid långsam ansamling kan hjärtsäcken hinna tänjas, medan snabbt stigande tryck kan försämra cirkulationen akut. När hjärtat tar emot mindre blod mellan slagen kan det också pumpa ut mindre blod till kroppen. Blodet kan då stocka sig i venerna och vätska samlas i buken.

Vätska i hjärtsäcken ligger närmast hjärtat. Vätska i brösthålan ligger utanför hjärtsäcken och omger lungorna. Lungödem innebär i stället vätska inne i lungvävnaden. Vid hjärtsjukdom kan flera av dessa förändringar förekomma samtidigt, och undersökningen behöver visa var vätskan finns.

Orsaker

  • Tumörer i hjärtat och mediastinum (lymfom, sarkom).
  • Infektioner (FIP, bakterieinfektioner).
  • Skador på bröstkorgen.
  • Hjärtsvikt vid kardiomyopati – hos katter den vanligaste orsaken till mindre vätskeansamlingar; vätskemängden kan minska när hjärtsjukdomen behandlas.
  • Idiopatisk perikardit (okänd orsak).
  • Hemoperikardium (blödning i hjärtsäcken efter skador eller bristning av kärl).

Mediastinum är området mellan lungorna. Perikardit betyder inflammation i hjärtsäcken och beskriver en möjlig orsak till vätskeansamlingen. Vid idiopatisk perikardit har man inte kunnat identifiera vad som utlöst inflammationen. Bland tumörer som påverkar kattens hjärta är lymfom vanligast.

Vid FIP kan inflammation i blodkärlen leda till proteinrik vätska i kroppshålorna, även i hjärtsäcken. Ett positivt antikroppsprov visar kontakt med coronavirus och räcker inte för att avgöra om katten har FIP.

Riskfaktorer

  • Katter med cancersjukdomar.
  • Katter med virusinfektioner, däribland FIP.
  • Äldre katter.
  • Katter med kroniska hjärtsjukdomar.

Underlaget för självständiga riskfaktorer för perikardiell effusion hos katt är begränsat. En känd hjärtsjukdom är relevant vid utredningen, men bakomliggande infektion eller tumör behöver också övervägas när fynden talar för det.

Vanliga symtom

  • slöhet, apati, minskad aktivitet;
  • andnöd, snabb andning;
  • svag och snabb puls;
  • bleka eller blåaktiga slemhinnor;
  • förstorad buk på grund av ascites;
  • svimning eller plötslig kollaps.

Ascites betyder vätska i bukhålan. Hos en katt kan försämrad ork vara svår att upptäcka eftersom katten själv väljer hur mycket den rör sig. Den kan bli mer stillsam och få minskad aptit. Hosta är ovanligt som tecken på hjärtsjukdom hos katt, så frånvaro av hosta utesluter inte hjärtproblem.

En liten vätskeansamling kan upptäckas vid ultraljud utan att den orsakar tydliga symtom. Vid samtidiga andningsbesvär behöver veterinären också bedöma om det finns lungödem eller vätska runt lungorna, snarare än att utgå från att hjärtsäcken ensam förklarar besvären.

Komplikationer och följder

  • hjärttamponad (kompression av hjärtat med livsfara);
  • svår hjärtsvikt;
  • cirkulatorisk kollaps och död.

De flesta vätskeansamlingar i hjärtsäcken hos katt är inte så stora att de orsakar tamponad. När tamponad väl uppstår minskar blodflödet till vävnaderna och syretillförseln blir otillräcklig. Vätskan behöver då tappas ut för att avlasta hjärtat.

Diagnos hos veterinären

  • klinisk undersökning och lyssning på hjärtat, som kan ha dova hjärtljud;
  • röntgen av bröstkorgen, som kan visa förstorad hjärtskugga;
  • ultraljud av hjärtat (den viktigaste metoden – visar vätskan);
  • EKG (små elektriska utslag, rytmrubbningar);
  • analys av vätskan från hjärtsäcken när provtagning är motiverad (blod, exsudat, transsudat, tumörceller).

Ultraljudet visar både vätskan och dess påverkan på hjärtat. Vid tamponad kan väggen i höger förmak eller höger kammare tryckas in. Veterinären bedömer samtidigt hjärtmuskelns struktur och letar efter synliga tumörförändringar. EKG registrerar den elektriska aktiviteten och kompletterar bedömningen av rytmen.

Inför ett planerat hjärtultraljud rakas vanligen små områden på bröstkorgens sidor. Katten får ligga på sidan medan hjärtat undersöks. Dopplerundersökning visar blodflödet och kan påvisa läckage eller förträngningar. En akut andningspåverkad katt behöver först hanteras så att stress och syrebrist begränsas.

Vätskeprovet kan hjälpa till att utreda infektion och andra orsaker. Vid misstanke om FIP kan cellundersökning, proteinbedömning och riktad PCR-analys ingå. Provsvaret tolkas tillsammans med symtom och övriga undersökningar; ett negativt PCR-resultat utesluter inte FIP.

Behandling och uppföljning

Vid hjärttamponad görs perikardiocentes, det vill säga att vätskan tappas ur hjärtsäcken med en kateter genom bröstväggen. Ultraljud kan användas för att vägleda katetern. Tappningen minskar trycket runt hjärtat och gör det lättare för hjärtrummen att fyllas. Ett prov av vätskan kan skickas för analys.

Läkemedel avlägsnar vanligen inte vätskan tillräckligt snabbt vid tamponad. Vätskedrivande läkemedel kan då förvärra cirkulationen genom att minska blodvolymen ytterligare. Vid vätskeansamling orsakad av hjärtsvikt kan däremot behandling av hjärtsvikten behövas. Därför avgör orsaken och ultraljudsfynden vilken behandling katten får.

FIP kan kräva riktad antiviral behandling, medan bakterieinfektion behandlas efter veterinärens bedömning av infektionen. Fortsatt vård vid tumörsjukdom anpassas till tumörtypen och kattens tillstånd. Tappningen behandlar det akuta trycket, medan den bakomliggande sjukdomen avgör behovet av ytterligare åtgärder.

Återhämtning hemma

Efter utskrivning följs andning, ork och aptit. Normal andningsfrekvens i lugn vila eller sömn ligger ofta på 15–30 andetag per minut. Räkna bröstkorgens rörelser under 30 sekunder och multiplicera med 2, eller räkna under 60 sekunder. Katten ska inte spinna under mätningen.

Upprepade vilovärden över 30 andetag per minut motiverar kontakt med veterinär. Även över 35 andetag per minut används som kontaktgräns. Följ kattens individuella hemgångsråd och sök akut vid synligt andningsarbete oavsett antalet andetag. Antecknade värden gör förändringen från kattens vanliga nivå tydligare.

Förebyggande

  • Tidig upptäckt och behandling av hjärt- och infektionssjukdomar.
  • Regelbundet ultraljud av hjärtat hos katter i riskgruppen enligt veterinärens bedömning.
  • Kontroll av cancersjukdomar.
  • Så få risker för skador som möjligt.

Någon säker metod som förhindrar all perikardiell effusion hos katt finns inte. Planerade hjärtkontroller kan upptäcka förändringar, medan undersökningsbehovet styrs av exempelvis blåsljud, rytmrubbningar eller känd hjärtsjukdom. Mer om bakomliggande hjärtmuskelsjukdom finns under kardiomyopatier.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Perikardiell effusion kan bli ett farligt tillstånd som uppstår akut och leder till att katten dör. Plötslig svaghet, andnöd och kollaps betyder att katten genast måste till veterinären. Med ultraljud av hjärtat kan vätskan i hjärtsäcken upptäckas, och perikardiocentes kan rädda kattens liv vid tamponad.

Be om en plan för återkontroll och för vilka förändringar hemma som kräver ny bedömning. Berätta om tidigare hjärtsjukdom, infektioner, skador och läkemedel. Prognosen beror på den bakomliggande orsaken och hur cirkulationen svarar på behandlingen.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta veterinär direkt vid första tecken på sjukdom.

Vanliga frågor

Är vätska i hjärtsäcken samma sak som tamponad?

Nej. Perikardiell effusion beskriver själva vätskeansamlingen. Tamponad innebär att trycket blivit så högt att hjärtat inte kan fyllas normalt. Ultraljud hjälper veterinären att bedöma om vätskan påverkar cirkulationen.

Måste all vätska i hjärtsäcken tappas ut?

En mindre ansamling hos en katt med hjärtsvikt kan hanteras genom behandling av hjärtsjukdomen. Vid tamponad behövs snabb avlastning med tappning. Beslutet bygger på kattens cirkulation och ultraljudsundersökningen.

Kan ett vanligt hjärtfel ge vätska i hjärtsäcken?

Ja. Hjärtsvikt är den vanligaste orsaken till mindre perikardiella vätskeansamlingar hos katt. Andra möjliga orsaker är bland annat tumörer, infektioner och skador, och behandlingen behöver riktas mot det som orsakat vätskan.

Kan jag följa tillståndet genom att räkna andetag?

Andningsfrekvensen är ett användbart mått under uppföljningen av hjärtsjukdom, men den visar inte var eventuell vätska finns. Snabbare andning eller ökat andningsarbete behöver därför bedömas tillsammans med andra fynd.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →