Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten har diarré tillsammans med något av följande:
- kollaps eller uttalad svaghet;
- mycket bleka slemhinnor;
- upprepade kräkningar så att vatten inte stannar kvar;
- stora mängder blod eller svart, tjärliknande avföring;
- kraftig buksmärta eller tydligt uppspänd buk.
Upprepade krystningar utan att någon urin kommer kräver också omedelbar veterinärkontakt. Återkommande små blodstrimmor och slem behöver utredas även om katten fortfarande är pigg.
Allmänt om sjukdomen
Tjocktarmen tar upp vatten och formar avföringen. Vid kronisk inflammation i slemhinnan störs dessa funktioner, och katten får täta, lösa avföringar, obehag och buksmärtor. Kronisk kolit kan vara en egen sjukdom eller en del av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) hos katter.
Kolit räknas som kronisk när besvären varat i minst 3 veckor. Inflammationen påverkar både vätskeupptaget och tarmens rörelser. En retad tarm kan utlösa starka trängningar även när lite avföring finns kvar. Vid IBD behöver andra möjliga orsaker till inflammationen först uteslutas. Läs mer om inflammatorisk tarmsjukdom hos katt.
Orsaker
Faktorer som kan orsaka eller förvärra långvariga tjocktarmsbesvär:
- parasiter (inälvsmask, giardia, koccidier, trikomonader);
- bakterie- och virusinfektioner;
- överkänslighet eller allergi mot foder;
- inflammatorisk tarmsjukdom (IBD);
- stress i samband med flytt, foderbyte eller operationer;
- tumörer i tarmen som kan ge liknande symtom.
Alla dessa orsaker behöver skiljas åt innan behandlingen väljs. En immunreaktion mot foder eller tarmens bakterier kan bidra vid IBD. Lever-, njur-, sköldkörtel- och bukspottkörtelsjukdomar kan också ge långvariga mag-tarmbesvär och behöver övervägas när symtomen inte enbart passar med kolit.
Tritrichomonas foetus är en encellig parasit som särskilt förknippas med långvarig tjocktarmsdiarré i kattgrupper. Smittan förs vidare via avföring. En smittad katt kan ha illaluktande, slemmig diarré i skov och ändå vara aktiv och äta normalt.
Riskfaktorer
- kattungar och unga katter (ofta parasitorsakad kolit);
- vuxna katter med känslig mage;
- raser med möjlig benägenhet för foderallergi och IBD (siames, orientaliskt korthår);
- katter med kroniska lever- eller bukspottkörtelsjukdomar;
- katter som utsätts för stress.
Det finns begränsat med data om hur dessa faktorer påverkar risken för kronisk kolit hos katt, särskilt de angivna rasernas risk. Inflammation i lever och bukspottkörtel kan förekomma samtidigt med IBD och behöver då bedömas som en del av sjukdomsbilden.
Vanliga symtom
Kronisk kolit hos katter ger:
- täta tarmtömningar med små mängder;
- diarré med slem och ibland färskt rött blod;
- smärta vid tarmtömning, krystningar;
- trängningar utan att det kommer någon avföring (tenesmer);
- kurrande och uppblåst mage;
- viktnedgång och sämre päls om sjukdomen även påverkar näringsupptaget eller aptiten.
Vid enbart tjocktarmsinflammation är tydlig viktnedgång mindre vanlig. Avmagring eller återkommande kräkningar kan tala för att även tunntarmen eller andra organ är påverkade. Det är vanligt att kolitbesvär växlar mellan bättre och sämre perioder. Hur ofta katten går på lådan och hur mycket som kommer varje gång hjälper veterinären att lokalisera problemet.
Komplikationer och följder
Utan behandling kan kronisk kolit leda till:
- uttorkning och rubbad saltbalans;
- avmagring och blodbrist vid betydande blodförlust eller mer utbredd sjukdom;
- återkommande skov vid inflammatorisk tarmsjukdom;
- sekundära infektioner;
- sämre livskvalitet och ständigt obehag.
Kattungar med parasitorsakad diarré kan bli allvarligt uttorkade. Smittbärande katter kan också föra en infektion vidare i hemmet även under perioder med fastare avföring.
Diagnos hos veterinären
För att ställa en säker diagnos används:
- avföringsprov för parasiter och vid behov bakterier;
- blodprover (biokemi, blodstatus);
- ultraljud av buken;
- koloskopi med biopsi av slemhinnan vid misstänkt IBD eller annan vävnadsförändring;
- eliminationsdiet i 6–8 veckor (hydrolyserat foder eller foder med ett nytt protein) – blodprover för ”foderallergi” är inte tillförlitliga hos katter.
Prover och vävnadsundersökning
Avföringsanalyser behöver väljas efter misstanken. Tritrichomonas undersöks med PCR, som påvisar parasitens arvsmassa. Utsöndringen varierar, så ett negativt prov kan behöva följas av fler. Ibland behöver upp till 3 prov analyseras innan parasiten påvisas. Provet tas helst under ett diarréskov och utan kattsand; prov från olika katter ska hållas åtskilda.
Vid kvarstående besvär kan koloskopi behövas. Då förs en kamera in via ändtarmen och små vävnadsprov tas från slemhinnan under narkos. Mikroskopisk undersökning visar typen av inflammation och kan hjälpa till att skilja IBD från bland annat lymfom. Ultraljud kartlägger tarmvägg och närliggande lymfknutor men ersätter inte vävnadsanalysen.
Vad visar en eliminationsdiet?
Under dietförsöket får katten bara den noggrant valda kosten, utan godis eller matrester. Även smaksatta läkemedel behöver ingå i planeringen med veterinären. Hydrolyserat protein är nedbrutet i mindre delar. Om katten förbättras och besvären återkommer när det tidigare fodret återinförs enligt veterinärens plan stärks misstanken om en foderreaktion.
Behandling
Behandlingen styrs av orsaken. Påvisade parasiter behandlas med ett lämpligt preparat. Antibiotika är aktuellt vid vissa bakterieinfektioner men används inte automatiskt vid all kronisk diarré. Vid IBD kan inflammationsdämpande eller immundämpande läkemedel behövas tillsammans med dietbehandling.
Vissa katter med kronisk inflammatorisk kolit kan hållas stabila med enbart anpassad kost. En diet med ett protein som katten inte ätit tidigare eller hydrolyserat protein kan passa vid foderreaktion. Ett foder med lösliga fibrer kan förbättra diarrén hos vissa katter. Fibertillskott och foder väljs individuellt, så att katten fortfarande får ett komplett foder och äter tillräckligt.
Uppföljning och prognos
Hemma följs avföringens konsistens, slem och blod, antal lådbesök, aptit och vikt. Gör inte flera egna foder- eller läkemedelsändringar samtidigt under en utredning, eftersom det då blir svårt att bedöma vad katten svarat på. Vid läkemedelsbehandling planeras kontroller av effekt och eventuella biverkningar.
Kronisk kolit kan ofta lindras, men återfall är vanliga, särskilt vid IBD. Vid obehandlad Tritrichomonasinfektion tar det oftast 5 månader till 2 år innan katten blir symtomfri. Katten kan trots detta fortsätta bära och sprida parasiten. Symtomförbättring behöver därför skiljas från att infektionen har försvunnit.
Förebyggande
- avmaskning vid påvisad eller misstänkt parasitinfektion efter individuell bedömning;
- foder av god kvalitet med bra balans;
- byt foder gradvis, utan tvära kast;
- minska stressen;
- regelbundna undersökningar vid kroniska mag-tarmsjukdomar.
Rutinmässig avmaskning av vuxna katter för säkerhets skull rekommenderas inte. Olika parasiter kräver olika preparat, och kattungar kan behöva särskilda rekommendationer. I hem med smittsam diarré behöver hanteringen av kattlådor och kontakt mellan katterna anpassas till vilken parasit som påvisats. Läs om balanserad kost.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Kronisk kolit är ett tecken på inflammation i tarmen. Slem och blod i kattens avföring kräver uppmärksamhet. Ju tidigare orsaken hittas och behandlingen börjar, desto större är chansen att få tarmen att fungera normalt igen och undvika komplikationer.
Ta med en förteckning över foder, godis, tillskott och tidigare behandlingar till besöket. Anteckna om flera katter har diarré och om besvären började efter flytt eller annan stress. Det hjälper veterinären att välja provtagning och bedöma smittorisk.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Hur märks det att diarrén kommer från tjocktarmen?
Täta lådbesök med små mängder avföring, slem, färskt rött blod och krystningar talar för tjocktarmsbesvär. Flera tarmpartier kan samtidigt vara påverkade, så symtomen behöver bedömas tillsammans med undersökning och prover.
Kan katten vara pigg trots kronisk kolit?
Ja, särskilt vid vissa parasitinfektioner kan katten fortsätta äta och vara aktiv trots återkommande diarré. Det utesluter inte inflammation eller smitta. Avföringsprov kan behövas även när allmäntillståndet verkar gott.
Behöver alla katter med kolit en koloskopi?
Nej, utredningen börjar ofta med sjukdomshistoria, avföringsprov och anpassad kost. Koloskopi med vävnadsprov blir aktuellt vid kvarstående besvär eller när IBD, tumör eller annan vävnadssjukdom behöver utredas närmare.
Kan blodprov visa om katten är foderallergisk?
Blodprov ersätter inte en eliminationsdiet vid misstänkt foderallergi. Katten får äta en noggrant vald kost, och reaktionen när tidigare foder återinförs hjälper veterinären att bedöma om fodret orsakar besvären.
Är kronisk kolit smittsamt mellan katter?
Det beror på orsaken. IBD och foderreaktioner är inte smittsamma, medan exempelvis Tritrichomonas sprids genom avföring. Om flera katter insjuknar behöver parasitprovtagning och hygien planeras för hela gruppen.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Colitis in Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Inflammatory Bowel Disease, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Kronisk gastroenterit hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Tritrichomonas foetus hos katt, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Rekommendationer vid parasitorsakade diarréer i kattbesättningar, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Disorders of the Stomach and Intestines in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Kan jag avmaska min hund och katt regelbundet för säkerhets skull?, Läkemedelsverket, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Allergi hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Allergitest katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
