Matsmältningssystemet

Tonsillit hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Tonsillit hos katter är en inflammation i halsmandlarna som kan uppstå vid infektioner i munhålan, svalget eller de övre luftvägarna. Sjukdomen kan ge smärta vid sväljning, dregling, sämre aptit och slöhet. Tonsillit är ovanligt hos katter och kan vara både en egen sjukdom och en följd av andra sjukdomar.

8 min läsningKällor
Tonsillit hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten visar:

  • ansträngd andning eller andas med öppen mun;
  • blåaktigt eller mycket blekt tandkött;
  • kollaps eller tydligt sänkt medvetande;
  • svårigheter att svälja även saliv;
  • plötsliga kväljningar tillsammans med andningssvårigheter.

Svullnad eller en böld i svalget kan hindra luftflödet. En katt som inte kan äta eller dricka behöver också snar undersökning. Försök inte tvinga upp munnen eller hälla in vatten när katten har svårt att svälja.

Allmänt om sjukdomen

Halsmandlarna är lymfvävnad i svalget som hjälper kroppen att försvara sig mot infektioner. När de utsätts för bakterier, virus eller irriterande ämnen kan de bli inflammerade, svullna och göra ont. Hos katter kan tonsillit förekomma tillsammans med stomatit, tandköttsinflammation, virusinfektioner (FHV, FCV) eller kroniska inflammationer i luftvägarna.

Stomatit betyder inflammation i munnens slemhinna, medan faryngit är inflammation i svalgets väggar. Områdena ligger nära varandra och kan vara inflammerade samtidigt. Veterinären behöver undersöka hela munnen och svalget för att se var smärtan och svullnaden kommer ifrån.

En lindrig tonsillit kan ge få synliga tecken. Vid större svullnad kan passagen för mat bli trängre och katten få svårt att svälja. Kraftig förstoring kan också påverka inandningen och ge ett hörbart, trångt andningsljud.

Orsaker

  • virusinfektioner (herpesvirus, calicivirus);
  • bakterieinfektioner i munhålan och luftvägarna;
  • kronisk stomatit och tandköttsinflammation;
  • mekaniska skador (ben, främmande föremål);
  • svampinfektioner och blandinfektioner;
  • sekundärt vid kronisk bronkit, faryngit eller snuva.

Växtdelar eller andra främmande föremål kan fastna i fickan kring en halsmandel. Det kan ge en lokal inflammation eller en böld, ibland tydligast på ena sidan. Även långvarig hosta, kräkningar eller uppstötningar kan irritera området. En vävnadsförändring eller tumör i halsmandeln kan också bli inflammerad.

Vid calicivirusinfektion kan smärtsamma sår finnas i munnen och svalget. Herpesvirus kan ge inflammation i de övre luftvägarna. Vid sådan kattsnuva kan symtom börja efter en inkubationstid på omkring 2–10 dagar.

Riskfaktorer

  • kattungar och unga katter (oftare drabbade av virusinfektioner);
  • katter med kroniska sjukdomar i munhålan;
  • katter från katthem och uppfödningar;
  • katter med försvagat immunförsvar.

Det finns begränsat med kattdata om dessa faktorers självständiga betydelse för just tonsillit. Vid kattsnuva är svårare sjukdom däremot vanligare hos ovaccinerade kattungar och katter som hålls tätt i grupp. En katt med herpesvirus kan börja utsöndra virus igen efter stress, även när tidigare symtom har försvunnit.

Vanliga symtom

  • smärta vid sväljning (katten vägrar fast föda);
  • ökad salivering;
  • sämre eller ingen aptit;
  • hosta eller kväljningar;
  • dålig andedräkt;
  • slöhet;
  • feber, framför allt vid samtidig mer omfattande infektion.

Katten kan gå fram till maten och verka hungrig men avbryta när den försöker äta. Den kan också släppa mat ur munnen, rata bitar som behöver tuggas eller föra tassen mot munnen. Sådana tecken förekommer även vid smärtsamma tandproblem och stomatit.

Vid samtidig kattsnuva kan katten nysa och få rinnande nos eller ögon. Då kan både svalgsmärta och sämre luktsinne minska matintaget. Feber är inte typiskt för varje lindrig tonsillit, men tillsammans med tydlig slöhet kan den tala för mer utbredd sjukdom.

Komplikationer och följder

  • kronisk tonsillit;
  • samtidig eller mer utbredd infektion i luftvägarna;
  • böld i eller kring halsmandeln;
  • avmagring när katten länge vägrar äta.

En böld kan behöva tömmas, och omfattande svullnad kan göra både sväljning och andning svårare. Om katten får i sig för lite vätska tillkommer risk för uttorkning. Vid fortsatt matvägran kan stöd med näring bli nödvändigt medan orsaken behandlas.

Återkommande besvär behöver leda till en ny bedömning av grundproblemet. En kvarvarande främmande kropp, smärtsam munsjukdom eller annan förändring i svalget kan göra att inflammationen fortsätter trots tillfällig förbättring.

Diagnos hos veterinären

  • undersökning av svalget (förstorade, röda halsmandlar);
  • undersökning av svalget under lugnande eller narkos när det behövs;
  • riktade prover och vid behov odling för att utreda misstänkt infektion;
  • blodprover för att bedöma inflammation och allmäntillstånd;
  • virusprov när symtom och smitthistorik motiverar det;
  • uteslutning av stomatit, tandköttsinflammation och andra grundsjukdomar.

Undersökning av mun och svalg

Veterinären tittar efter sår, beläggningar, främmande föremål och om förändringarna är ensidiga eller finns på båda sidor. Tänder, tandkött och området under tungan behöver också kontrolleras. En tråd kan till exempel fastna under tungan och fortsätta bakåt i svalget.

En smärtsam katt kan ha svårt att tillåta en fullständig undersökning när den är vaken. Vid behov används lugnande eller narkos. Misstänkta tandproblem kan behöva utredas med tandröntgen, eftersom förändringar kring rötterna är dolda under tandköttet.

Vad kan proverna visa?

Vid misstänkt herpesvirus kan PCR, en analys som söker virusets arvsmassa, göras på svabbprov från ögon eller luftvägar. Provtagningen är mest användbar tidigt under symtomperioden. Ett negativt prov utesluter inte bärarskap, eftersom en bärare kan utsöndra virus bara periodvis.

Odling och resistensbestämning kan behövas vid misstänkt bakterieinfektion som inte svarar på behandlingen. Vid misstanke om en djupare förändring kan röntgen eller endoskopi, undersökning med en liten kamera, användas.

Behandling

Behandlingen riktas mot grundorsaken. En främmande kropp behöver avlägsnas, och en böld kan behöva tömmas under narkos. Samtidig tandköttsinflammation eller stomatit behöver en egen behandlingsplan. Vid bakteriell tonsillit kan antibiotika behövas, medan virusinfektioner kräver annan riktad eller understödjande vård.

Smärtlindring kan göra det lättare att svälja. Mjuk och smaklig mat är ofta lämplig medan svalget läker. En katt som inte får i sig tillräckligt med vätska eller näring kan behöva dropp och ibland sondmatning. Läkemedel och matningssätt anpassas efter kattens förmåga att svälja.

Återhämtning och uppföljning

Följ hur mycket katten faktiskt äter och dricker, om dreglingen minskar och om sväljningen blir lättare. Fortsatta kväljningar, viktnedgång eller nytillkomna andningsljud behöver bedömas på nytt. Försök inte borsta inflammerade, smärtsamma slemhinnor under den akuta perioden.

Om tonsilliten ingår i en okomplicerad övre luftvägsinfektion varar luftvägssjukdomen ofta 7–14 dagar, men symtom kan ibland kvarstå upp till 21 dagar. En böld, tandrelaterad inflammation eller annan kvarvarande orsak kan kräva ytterligare åtgärder. De flesta katter med tonsillit behöver inte få halsmandlarna bortopererade.

Förebyggande

  • behandla tandsjukdomar i tid;
  • vaccination mot virusinfektioner (FHV, FCV);
  • god munhygien;
  • stärk immunförsvaret;
  • undvik nedkylning och stress.

Vaccination mot herpes- och calicivirus minskar risken för allvarliga symtom vid kattsnuva, men även vaccinerade katter kan infekteras. Läs om vaccination av katt. Vid friska tänder och smärtfria slemhinnor kan regelbunden tandborstning begränsa plack och tandköttsinflammation.

Separata mat- och vattenskålar, normal rengöring och mindre trängsel minskar smittkontakter i kattgruppen. En katt med pågående snuva eller smärtsamma munbesvär bör hållas åtskild från andra katter tills den har bedömts.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Tonsillit är ofta en följd av andra sjukdomar och en signal om problem i munnen eller luftvägarna. Matvägran, dregling och smärta vid sväljning är skäl att genast låta veterinären undersöka katten.

Berätta om katten verkar vilja äta, om den hostar eller kräks och om andra katter är sjuka. En kort film av kväljningar eller hur katten försöker äta kan hjälpa till att beskriva förloppet. Filma bara om det kan göras utan att fördröja vård vid andningsbesvär.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.

Vanliga frågor

Kan en katt få tonsillit utan feber?

Ja, en lindrig inflammation i halsmandlarna kan ge få tydliga symtom och behöver inte orsaka feber. Sväljsvårigheter, dregling eller matvägran är ändå skäl för undersökning av munnen och svalget.

Behöver tonsillit alltid behandlas med antibiotika?

Antibiotika kan behövas när bakterier orsakar tonsilliten. Behandlingen måste också ta hand om grundproblemet, till exempel ett fastnat föremål, en böld eller smärtsamma förändringar i munnen. Vid virusinfektion hjälper understödjande vård katten.

Smittar tonsillit mellan katter?

Det beror på orsaken. Herpes- och calicivirus kan spridas mellan katter, medan en skada av ett främmande föremål inte smittar. Håll en katt med misstänkt luftvägsinfektion åtskild från andra katter under utredningen.

Varför går katten fram till maten men äter inte?

Smärta i munnen eller svalget kan göra det svårt att äta trots att katten är hungrig. Även tandsjukdomar och stomatit kan ge detta beteende, så både tänder och svalg behöver undersökas.

Måste halsmandlarna opereras bort?

De flesta katter med tonsillit behöver ingen sådan operation. Behandlingen inriktas vanligen på orsaken och på att lindra smärtan samt stödja vätske- och näringsintaget. Operation kan övervägas vid vissa kvarstående eller hindrande förändringar.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →