Sedan började han komma närmare. Vi ställde ut lite mat, och han kom nästan varje dag. Först åt han ute, sedan började han titta in på verandan och till slut gick han lugnt in i huset. Och han betedde sig så självsäkert, som om det var hans hus och vi bara bodde där tillfälligt. På hösten, när det blev kallt, var det omöjligt att åka och lämna honom. Vi tog med honom till stan, fast vi inte hade planerat att skaffa katt. De första dagarna inspekterade han lägenheten mycket noggrant: han gick igenom alla rum, valde en plats vid fönstret, sedan i soffan, sedan i köket. Till slut tog han alla platser på en gång.
Nu är han en fullvärdig familjemedlem. Han har en viktig min, ett eget schema och en vana att lägga sig precis där han är mest i vägen. Men utan honom skulle hemmet inte vara lika varmt. Han kom av en slump och blev en riktig huskatt som alla älskar.
Tar du hand om en katt som verkar ha ett hem – kolla först om den är id-märkt och registrerad, så att ingen ägare letar efter den.

