Bakteriella abscesser hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Den centrala åtgärden är att få ut var och avlägsna material som håller infektionen vid liv. Håligheten kan öppnas och spolas, och död vävnad kan behöva tas bort genom debridering. Det är en kirurgisk rengöring som ger kvarvarande vävnad bättre förutsättningar att läka. Smärtlindring behövs ofta samtidigt.

Ett infekterat sår lämnas ibland öppet för att vätska ska kunna rinna ut. Vid större fickor kan ett mjukt drän placeras i håligheten och fästas vid huden. Det skapar en väg för sekretet ut och motverkar att ytan läker över en kvarvarande infektion. Om och när såret ska sys avgörs efter hur rent det är och vilken vävnad som har skadats.

Antibiotika är inte en ersättning för dränering. Behovet bedöms individuellt utifrån allmäntillstånd, djup och läge samt om infektionen sprids. En väl avgränsad böld kan i vissa fall hanteras med lokal sårbehandling, medan en sjuk katt eller en djup infektion kan behöva antibiotika. Provresultat kan ändra valet av läkemedel.

Överbliven antibiotika ska inte sparas för nästa böld eller ges till en annan katt utan ny ordination. Olika infektioner kan kräva olika preparat. Felaktig användning kan både ge utebliven effekt och bidra till resistens, där bakterier blir mindre känsliga för behandlingen.

Eftervård och läkning

Katten behöver ofta hållas inomhus under läkningen och hindras från att slicka eller bita på såret. En skyddskrage kan behövas tills vävnaden har läkt. Rengöringen följer veterinärens instruktioner, eftersom både öppna håligheter och området kring ett drän behöver kunna avge sekret utan att täppas till.

Ett drän tas vanligen bort efter 3–5 dagar. Om stygn har lagts avlägsnas de ofta efter 10–14 dagar. Tidpunkterna anpassas efter vävnadens tillstånd och är inte samma sak som att alla bölder är färdigläkta då. Drän ska inte lämnas kvar längre än planerat, eftersom de också kan störa läkningen.

Väteperoxid kan skada läkande vävnad och ska inte användas för att rengöra en dränerad abscess. Inte heller starka desinfektionsmedel är ett lämpligt standardval. Endast produkter som är anvisade för den aktuella skadan bör användas; ett sår behöver en metod som avlägsnar smuts utan onödig vävnadsskada.

I en liten behandlingsgrupp förbättrades 25 av 26 katter med misstänkta kattbettsabscesser till dag 7. Alla hade fått sårvård och antibiotika, så resultatet visar inte att varje okomplicerad böld behöver antibiotika. Om läkningen uteblir behövs ny bedömning av dränering, kvarvarande främmande material och eventuell bakomliggande sjukdom.