Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour direkt om katten har något av följande:
- svår smärta eller oförmåga att stödja på benet;
- kraftig blödning från en skadad klo;
- kollaps eller tydligt nedsatt medvetande;
- andningssvårigheter eller bleka slemhinnor.
Svullnad, var eller tilltagande ömhet runt klon behöver undersökas skyndsamt, eftersom även andra sjukdomar än svamp kan ge dessa tecken.
Allmänt om sjukdomen
Dermatofyter är svampar som angriper hornvävnad: hud, päls och klor. Svampen använder keratin, det protein som bygger upp hår och klornas hornmaterial. Klon kan bli skör, grumlig, ändra färg och flagna.
Hos katter kan onykomykos ha ett kroniskt förlopp, drabba en eller flera klor och kräva lång behandling. Förändringar som enbart sitter i många klor på flera tassar är dock mycket ovanliga vid dermatofytinfektion. Skadade klor kan också bero på trauma, bakterier eller immunmedierad sjukdom.
Infektion i själva klon skiljs från inflammation i hudvallen runt klon, paronyki. Vid jästsvampsöverväxt runt klofalsen kan det finnas brunaktigt material och missfärgning, medan en skadad klokapsel kan spricka eller lossna. Det behövs prover för att avgöra vad förändringen beror på.
Orsaker
- smitta med dermatofyter, som Microsporum canis eller Trichophyton;
- kontakt med smittade djur eller föremål;
- spridning från andra ringormsförändringar på katten;
- försvagat immunförsvar.
Sporer kan följa med hår, damm, borstar, transportburar och bäddar. En katt kan bära ringormssvamp utan tydliga hudförändringar. Kontakt med svampen leder inte alltid till infektion; hudens skick, kattens hälsa och mängden smitta spelar också roll.
Riskfaktorer
- kattungar och unga katter (svagare immunförsvar);
- äldre katter och katter med kroniska sjukdomar;
- många katter på liten yta (uppfödningar, katthem);
- långvarig behandling med antibiotika eller kortison;
- katter med svampinfektioner i huden.
Det finns begränsat med uppgifter om riskfaktorer för just klosvamp hos katt. Unga och nedsatta katter får oftare synliga ringormsförändringar. Långhåriga katter kan ha infektion utan tydliga symtom och ändå sprida smitta. Därför kan även en till synes frisk kontaktkatt behöva undersökas.
Vanliga symtom
- sköra och flagnande klor;
- förtjockad och deformerad klo;
- förändrad färg (matta, gulaktiga klor);
- skrovlig yta på klon;
- smärta vid tryck eller när katten går (vid uttalade förändringar);
- flera klor drabbade på en eller båda tassarna.
Klorna kan få små gropar, en fjällande bas och avvikande form. Vid samtidig ringorm kan det finnas brutna hår, mjäll, skorpor och kala fläckar på exempelvis huvud, hals eller framben. Ibland lossnar en klo. Alla smittade katter får inte den typiska runda kala fläck som många förknippar med ringorm.
Vid ringorm kan tiden från smitta till synliga symtom vara från 4 dagar till 4 veckor. En nytillkommen katt kan därför verka frisk när den kommer hem och få hudförändringar senare.
Komplikationer och följder
- kronisk smärta;
- sekundära bakterieinfektioner i klon;
- deformerad klo eller att klon går förlorad;
- svampinfektionen sprids till hud och päls;
- risk för smitta till andra djur och människor (zoonos).
Smittsamma hår och sporer kan förorena hemmiljön. Sporer kan finnas kvar i minst 18 månader och under gynnsamma förhållanden i flera år. Återsmitta kan därför förekomma även när katten fått behandling. Barn och personer med nedsatt immunförsvar är särskilt känsliga för smitta från djur.
Diagnos hos veterinären
- klinisk undersökning av klorna;
- Woods lampa, där vissa infekterade hår lyser gulgrönt;
- mikroskopi av prov från klon;
- svampodling för dermatofyter;
- vid behov PCR, som letar efter svampens arvsmassa.
Rätt prov från rätt område
Veterinären undersöker alla tassar och huden runt klorna samt letar efter förändringar i pälsen. Prov från en misstänkt klo tas helst nära den angripna delen mot klons bas. Materialet kan undersökas direkt i mikroskop och skickas för odling. Ibland behövs flera prover.
Svamp på klons yta kan vara en tillfällig förorening. Ett positivt odlingssvar vägs därför samman med symtom och andra fynd. Vid inflammation runt klon kan cellprov och bakterieundersökning också behövas. Kvarstående förändringar kan motivera fortsatt utredning av andra klosjukdomar.
Hur lång tid tar svampprovet?
En odling kan ta upp till 2 veckor, ibland 3 veckor beroende på svampens tillväxt och laboratoriets metod. En negativ direktmikroskopi utesluter inte infektion. Woods lampa hjälper till att hitta misstänkta hår för provtagning, men alla svamparter eller infekterade hår fluorescerar inte.
PCR kan ge snabbare svar, men påvisad arvsmassa behöver bedömas tillsammans med övriga fynd. Metoden skiljer inte alltid närbesläktade arter åt. För artbestämning och bedömning av smittkälla kan odling därför fortfarande behövas.
Behandling
Onykomykos kan kräva lång behandling eftersom den skadade klon behöver ersättas av frisk tillväxt:
- svampdödande läkemedel som ges i munnen, exempelvis itrakonazol, under veterinärens kontroll;
- lokala svampdödande medel, som lösningar, salvor eller sprayer;
- regelbunden klippning av de drabbade klorna när det kan göras utan att skada pulpan;
- rengöring av miljön, exempelvis bäddar, klösbrädor och leksaker;
- bedömning av alla djur i hemmet och behandling av dem som behöver det.
Behandlingen kan pågå i flera månader. Avslut planeras efter klinisk förbättring och kontrollprover, så att en till synes frisk klo inte blir det enda måttet på läkning. Vid utbredd ringorm kombineras ofta behandling som ges i munnen med utvärtes behandling. Vilka kroppsdelar och kontaktdjur som ska behandlas avgörs för hela hushållet.
Uppföljning och vård hemma
Inför behandling med läkemedel som omsätts i levern kan blodprov behövas för att bedöma bland annat levervärden. Under behandlingen följs klornas form, ömhet, tillväxt och eventuella hudförändringar. Läkemedel och lokala produkter används enligt ordination; återfall kan förekomma om behandlingen avbryts för tidigt.
En smittad katt kan behöva hållas åtskild från andra djur. Ett lättstädat rum kan underlätta rengöringen, men isoleringen behöver även tillgodose kattens behov av social kontakt och aktivering. Handtvätt efter hantering och separata skötselredskap minskar risken att hår och sporer förs vidare.
Förebyggande
- begränsa kontakten med smittade djur;
- rengör regelbundet de saker som används för skötseln och kattens viloplatser;
- stöd god allmän hälsa och behandla bakomliggande sjukdomar;
- behandla svampinfektioner i huden tidigt.
Päls, damm och synlig smuts avlägsnas mekaniskt innan ytor desinficeras. Smuts försämrar effekten av desinfektionsmedel. Textilier som tål det tvättas 2 gånger i 60 °C med vanligt tvättmedel. Material som inte tål temperaturen kan tvättas 2 gånger vid lägre temperatur för att minska mängden sporer genom sköljning. Medel för rengöring hålls borta från kattens hud och ögon.
Nya katter i en kattgrupp kan behöva hållas i karantän i 2–4 veckor. Vid misstanke om ringorm behövs provtagning även om katten ännu saknar tydliga symtom. Gemensamma borstar och transportburar rengörs före användning till andra katter.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Onykomykos är ett problem med klorna som kan ingå i en svampinfektion som smittar människor. Sköra, förtjockade och missfärgade klor är skäl att kontakta veterinären och låta undersöka katten. Rätt diagnos behövs eftersom liknande förändringar kan ha andra orsaker.
Följ vilka klor som är påverkade och om katten blir mer öm eller börjar halta. Berätta om nya djur i hemmet, vistelse på kattpensionat och eventuella hudutslag hos andra djur eller personer. Vid misstänkta utslag hos en människa behövs kontakt med sjukvården.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är en tjock och gulaktig klo alltid klosvamp?
Nej. Trauma, inflammation, bakterieinfektion och andra klosjukdomar kan förändra klons utseende. Svampinfektion behöver bekräftas med provtagning och bedömning av hela tassen innan rätt behandling kan väljas.
Kan klosvamp smitta människor?
Om orsaken är dermatofyter finns risk för ringorm hos människor. Smitta kan föras vidare direkt från katten eller via hår och föremål, så hygien och miljörengöring ingår i hanteringen.
Behöver alla djur i hemmet läkemedel?
Alla kontaktdjur behöver bedömas, men behandling planeras efter smittläget och vilka djur som är infekterade. I vissa hushåll behandlas hela gruppen, medan man i andra skiljer smittade från friska djur.
Kan behandlingen avslutas när klon ser normal ut?
Veterinären behöver väga samman förbättringen med kontrollprover. Att avbryta för tidigt kan ge återfall. Även rengöringen behöver fortsätta enligt planen, eftersom smitta kan finnas kvar i hemmiljön.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Ringorm hos katt, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-05.
- Ringworm in Cats, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Ringworm: A Serious but Readily Treatable Affliction, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Ringworm (Dermatophytosis) in Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Ringorm hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- How to Determine the Causes of Pododermatitis in Small Animals, Today’s Veterinary Practice, läst 2026-11-05.
- Claw Diseases, World Small Animal Veterinary Association Congress Proceedings via VIN, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
