Babesia hos hund – symtom och behandling av babesios

Översikt

Babesios kan vara utan symtom eller utvecklas till akut, kronisk eller mycket snabbt livshotande sjukdom. Svårighetsgraden beror på parasitens art och hundens immunförsvar. Kliniskt tillfrisknande betyder inte alltid att parasiten har försvunnit.

Arter som ger sjukdom hos hundar i Europa är bland annat Babesia canis, Babesia vogeli, Babesia gibsoni och Babesia vulpes. Babesia canis har utvidgat sin utbredning från Centraleuropa till Baltikum. En rapport från norra Europa beskrev en infektion som diagnostiserades hösten 2022 hos en hund som kom från Ryssland.

Infektion med Babesia vogeli är i allmänhet lindrigare än sjukdom som orsakas av Babesia gibsoni eller andra små Babesiaarter. Babesia vulpes kan ge svår sjukdom även när få parasiter finns i ett blodprov.

Hundens Babesiaarter har inte påvisats som orsak till sjukdom hos människor. Andra arter ger babesios hos människa, och Babesia vulpes är till exempel inte samma parasit som Babesia microti.

Orsaker

Parasiten förstör röda blodkroppar

Parasiter som kommer in i hunden med fästingens saliv tränger in i röda blodkroppar. Inne i cellerna förökar de sig genom delning. När en cell bryts ned tar sig de frigjorda parasiterna in i nya röda blodkroppar.

Nedbrytningen av röda blodkroppar kallas hemolys. Hundens eget immunförsvar kan också ta bort röda blodkroppar som skadats av parasiten. När för många celler går förlorade minskar syretransporten och blodbrist uppstår. Färgämne som frigörs från röda blodkroppar kan göra urinen mörkare.

Fästingar och andra smittvägar

I Europa överförs Babesia canis av fästingen Dermacentor reticulatus. Babesia vogeli hänger ihop med den bruna hundfästingen, Rhipicephalus sanguineus. Bruna hundfästingar kan också överleva och föröka sig inomhus.

Babesia gibsoni kan också gå mellan hundar genom blodkontakt i ett bettsår. Smittan kan spridas genom en förorenad blodtransfusion eller medicinsk utrustning som förorenats med blod. Överföring via moderkakan från tik till valpar har också påvisats för vissa arter, bland annat Babesia gibsoni.

Stora Babesiaarter kan gå vidare via en fästinghonas ägg till hennes avkomma. Fästinglarver kan därför också vara smittkällor för vissa stora Babesiaarter.

Riskfaktorer

Resor utomlands till ett område där parasiten och fästingen som sprider den förekommer ökar den möjliga exponeringen. Risken stiger när fästingarna är många och inget effektivt fästingskydd används. En fästing kan också följa med hem på en hund som kommer från ett annat land.

Att mjälten tagits bort kan förvärra infektionen även hos en bärare utan symtom. Immundämpande sjukdom eller medicinering kan väcka en vilande infektion till liv. Infektion med Babesia vogeli kan vara särskilt allvarlig hos en valp.

Bettsår ökar särskilt risken för överföring av Babesia gibsoni via blodkontakt. Samtidig infektion med Ehrlichia canis kan påverka symtomen och svaret på behandlingen vid babesios.

Typiska symtom

Symtom av Babesia canis börjar oftast inom 1–3 veckor efter smittan. En inkubationstid på 10–28 dagar har också beskrivits för babesios. Fästingen kan redan ha lossnat innan symtomen börjar.

• Hunden är tröttare än vanligt och kan inte röra sig normalt.

• Aptiten minskar eller hunden vägrar all mat.

• Hunden har feber.

• Tandköttet och andra slemhinnor blir bleka.

• Slemhinnorna kan också bli gulaktiga.

• Urinen blir mörkbrun eller rödaktig.

• Andningen blir snabbare eller ansträngd.

• Hunden kan kräkas.

Vid kronisk sjukdom kan febern variera och hunden kan verka lätt nedstämd. Symtom som hänger ihop med inflammation i muskler eller leder kan också förekomma.

Komplikationer och följder

Blodbrist och organskador kan vara livshotande

Svår blodbrist kan leda till döden. Babesios kan ge akut njurskada när sjukdomen förvärras. Leverskada och vätska i lungorna är andra möjliga allvarliga följder. Hjärnan kan också skadas vid svår sjukdom.

DIC är en utbredd koagulationsrubbning där levringen aktiveras okontrollerat i hela kroppen. Svår babesios kan innebära DIC och blödningar. En del hundar dör trots intensivvård.

Infektionen kan förbli vilande

Babesia kan finnas kvar i hundens kropp livet ut även efter behandling. En vilande infektion kan senare ge en ny episod med symtom när immunförsvaret försämras. En tidigare sjukdom förhindrar inte en ny infektion.

En bärares blod kan föra parasiten vidare till en annan hund vid transfusion. En hund som är positiv för Babesia används därför inte som blodgivare.

Obehandlade återkommande episoder av Babesia canis kan leda till chock och svår njurskada.

Undersökning hos veterinären

Symtom och resehistorik styr utredningen

Veterinären går igenom vilka länder hunden har vistats i och möjlig exponering för fästingar. Symtomen på babesios kan likna immunmedierad nedbrytning av röda blodkroppar. Sjukdomsbilden kan inte säkert skilja dessa orsaker åt.

Blodprover kan visa ett lågt antal blodplättar, trombocytopeni, samtidigt med blodbristen. Antalet av vissa vita blodkroppar kan också vara sänkt. En annan samtidig fästingburen sjukdom kan göra symtomen svårare att tolka.

Blodbristen vid babesios är ofta regenerativ, vilket betyder att benmärgen bildar nya celler som ersätter dem som förlorats. Albuminet i blodet kan sjunka. En annan grupp av proteiner, globuliner, kan öka. Vid undersökningen kan också en förstorad mjälte upptäckas.

Ett Coombs test som utreder en immunreaktion mot röda blodkroppar kan också vara positivt vid babesios. Onormal sammanklumpning av röda blodkroppar kan också ses.

Blodutstryk och PCR kompletterar varandra

Ett färskt blodutstryk kan visa parasiterna direkt inne i röda blodkroppar i mikroskop. Prov från ett litet blodkärl i öronlappen eller svansspetsen kan förbättra påvisandet av Babesia canis. Utstryket görs direkt vid provtagningen, eftersom förvaring kan göra parasiterna svårare att känna igen.

Babesia canis syns som stora päronformade parasiter, enstaka eller parvis inne i röda blodkroppar. Babesia gibsoni och Babesia vulpes syns oftast som små runda parasiter.

Ett negativt utstryk utesluter inte infektion, särskilt inte hos en lindrigt sjuk hund eller en kronisk bärare. PCR letar efter parasitens arvsmassa i blodet. PCR är känsligare än ett utstryk, särskilt för att påvisa kronisk infektion.

Även PCR kan vara negativ om få parasiter cirkulerar. Läkemedel som redan satts in kan tillfälligt minska antalet parasiter som går att påvisa. Att fastställa arten hjälper till att välja rätt behandling och bedöma prognosen.

Provet för PCR bör tas så tidigt som möjligt under den kliniska sjukdomen, innan antalet parasiter minskar.

Alla PCR-metoder skiljer inte arterna åt.

Antikroppar tar tid att utvecklas

En tid på omkring 10–14 dagar efter smittan anges för att antikroppsnivåerna ska stiga. En annan uppskattning som används är minst 3–4 veckor. Ett tidigt antikroppstest kan därför missa en färsk infektion.

Ett positivt antikroppsresultat kan tyda på tidigare exponering utan pågående sjukdom. Olika Babesiaarter kan ge korsreaktioner i antikroppstester.

Antikroppar kan undersökas med metoder som ELISA eller immunfluorescens.

Behandling

Läkemedlet väljs utifrån Babesiaarten

Veterinären startar behandling riktad mot parasiten när babesios har bekräftats. Imidokarb är ett läkemedel som används mot Babesia canis. Små Babesiaarter som Babesia gibsoni behöver ofta en annan behandling än de stora arterna.

En kombination av atovakvon och azitromycin kan användas mot små Babesiaarter. Imidokarb är mindre effektivt mot Babesia gibsoni och verkar inte mot Babesia vulpes. Att symtomen blir bättre bekräftar inte ensamt att alla parasiter har försvunnit.

Imidokarb kan ge dregling, kräkningar, diarré eller andningssvårigheter. Veterinären väljer åtgärder för att förebygga och behandla biverkningar.

Stödbehandling upprätthåller cirkulation och syretransport

En hund med svår blodbrist kan behöva en blodtransfusion. Vätskebehandling används efter situationen för att behandla uttorkning och stödja cirkulationen. En svårt sjuk hund kan behöva intensivvård på grund av organskador.

Utan komplikationer från lever, njurar eller cirkulation kan tillståndet hos en patient med Babesia canis bli bättre inom 48 timmar efter behandlingsstarten. Det gäller kliniskt tillfrisknande och inte att infektionen säkert har försvunnit. Återkommande symtom kräver en ny bedömning av hunden och av ett eventuellt bärarskap.

Förebyggande

Effektivt fästingskydd minskar risken för smitta i områden där parasiten finns och vid resor dit. Ta bort fästingar som bitit sig fast snabbt. Använd en pincett eller fästingplockare och undvik att fästingens innehåll kommer i kontakt med huden.

Överföringen sker ofta 24–48 timmar efter att en fästinghona börjat suga blod. Överföring från en hane kan gå snabbare på grund av upprepade blodmåltider. Borttagningen av fästingen skjuts därför inte upp i tron att det finns ett säkert tidsfönster.

En population av bruna hundfästingar inomhus kan ge exponering året runt. Att undvika bett mellan hundar minskar särskilt den direkta spridningen av Babesia gibsoni via blod. Hundar som ska bli blodgivare testas för Babesia.

Fästingskyddet kompletteras med regelbunden kontroll av hud och päls under hela utlandsresan. Handskar är att rekommendera när du tar bort en fästing. Tvätta händerna noggrant efteråt.

Vaccination mot babesios skyddar mot svår sjukdom men förhindrar inte själva infektionen. Vaccinets effekt kan variera med parasitens art och stammens egenskaper.

Viktigt för hundägare

Anteckna länder som hunden rest till eller kommer från och datum då fästingar hittades eller symtomen först märktes. Berätta om bettsår, tidigare transfusioner, borttagen mjälte och immundämpande läkemedel. Ta med tidigare laboratorieresultat och uppgifter om läkemedel som redan getts.

Att inga fästingar finns vid undersökningen utesluter inte babesios, eftersom de kan lossna innan symtomen utvecklas. En hund som blir frisk utan symtom kan ändå förbli bärare länge. Infektionshistoriken är därför viktig när eventuell blodgivning eller behandling som påverkar immunförsvaret planeras.

Under vården hemma, håll koll på vakenhet, aptit, andning, tandköttets färg och urinens utseende. Kom överens med veterinären om vilka prover som ska upprepas och när ni ska komma tillbaka om symtomen kommer igen. Behåll uppgiften om Babesiainfektionen i hundens hälsouppgifter även efter tillfrisknandet.

Vanliga frågor

Kan hunden bli sjuk utan en synlig fästing?

Ja: symtomen börjar ofta efter att fästingen har lossnat. Den vanliga inkubationstiden för Babesia canis är 1–3 veckor. Vissa Babesiaarter kan också spridas via bettsår eller annan blodkontakt utan att någon fästing hittas när sjukdomen börjar.

Betyder mörk urin alltid babesios?

Nej: andra sjukdomar kan ge symtom som liknar babesios. Misstanken bekräftas genom att blodet undersöks för parasiten eller dess arvsmassa. Mörk urin tillsammans med svaghet eller bleka slemhinnor behöver utredas snabbt på grund av risken för svår blodbrist.

Utesluter ett negativt antikroppstest infektion?

Nej: antikroppar tar tid att utvecklas, och en akut infektion kan fortfarande vara seronegativ. Ett blodutstryk eller PCR kan då hjälpa till att påvisa parasiten. Resultaten tolkas alltid tillsammans med symtom, tidigare resor och möjlig exponering för fästingar.

Blir hunden helt frisk av läkemedlen?

Symtomen kan gå över, men parasiten kan finnas kvar i kroppen livet ut. Ett senare försvagat immunförsvar, till exempel genom en annan sjukdom eller medicinering, kan utlösa en ny episod. En ny infektion är också möjlig om exponeringen för fästingar eller blodkontakt fortsätter.

Kan babesios hos hund smitta människor?

Hundens Babesiaarter har inte påvisats ge infektioner hos människor. Andra Babesiaarter ger babesios hos människa. Undvik ändå att få fästingens innehåll på huden och tvätta händerna när du hanterar fästingar, eftersom de också kan bära andra smittämnen.